- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
62

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (580.) 8 februari 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 6

borde i samlingsrummet finnas en
tvättinrättning med nödiga tillbehör. När en
generation genomgått tvättprofvet i skolan,
skall det ej vidare vara behöfligt, därom
är jag viss.

Ett fullständigt helbad njutes nu sällan
af den stora allmänheten i städerna och
nästan aldrig på landsbygden - utom vid
badort! Förr var förhållandet
annorlunda. Då badade alla
familjemedlemmarna minst en gång i veckan i den
ännu här och där befintliga s. k.
»bastun». För att om möjligt ånyo söka
upp-lifva denna hälsosamma sed borde i hvarje
skola finnas ett badrum, där hvarje
skolbarn finge bada minst en gång i månaden
för intet och öfriga personer mot en
billig afgift.

På baddagen skulle ett visst antal barn
bada hvarje timme under uppsikt af en
baderska, och efter fullgjordt bad skulle
barnen ånyo intaga sina platser i det varma
och trefliga skolrummet. Hvilken sällsam
och rörande anblick att se ett rentvaget
barn på skolbänken. Uppfyllandet af en
sådan önskan hör dock ej till det
omöjliga. Både i vår hufvudstad och några
orter utomlands är den redan satt i
verket, och om 100 år torde en skola utan
badrum vara en lika stor sällsynthet, som
nu en skola med bad.

Med fordran på renlighet i skolan
sammanhänger mycket nära fordran på ett
begränsadt maximiantal skolbarn för hvarje
lärare. Att samtidigt undervisa mer än 40
barn är dessutom en ren tortyr för läraren,
i synnerhet när barnen äro fördelade i
flera klasser, hvilket nu är det
vanliga. Flerstädes kunde en utväg beredas
på det sättet, som nu äfven iakttages
här och där, att läraren läste med olika
afdelningar för- och eftermiddag, men i så
fall endast 3 timmar med hvarje afdelning
och med 2 timmars middagsrast för
läraren. Där ej kan ordnas så eller på
annat lämpligt sätt, må en del af skolbarnen
hellre undervisas i hemmet så godt ske
kan. Ty bättre att skoltvånget viker, än
att barnet till följd af dess stränga
tillämpande riskerar sitt framtida väl.

Men ett skolbarn måste äfven hafva sitt
dagliga bröd och därtill god matlust,
annars blir det ej mycket bevändt med dess
arbete eller dess framtida hälsa. Det blir
därför en af kommunens angelägnaste
omsorger att sörja för, att de skolbarn, som
ej få äta sin middag i hemmet, i stället
kunna i skolan eller dess grannskap få en
skål varm mjölk eller närande soppa till
sin matsäck.

Vidare får skolan ej undertrycka utan
göra allt för att underhålla barnens håg
för nyttigt handarbete. Alla skolbarn, både
gossar och flickor, måste hafva minst 2
lektioner i slöjd hvarje vecka. På sådant
sätt förekommes lättast ungdomens
sysslolöshet, som ju erkännes såsom modern
till alla laster. Den, som när som helst
utan vidlyftiga förberedelser kan använda
sina händer på ett nyttigt sätt, förfaller ej
gärna till lättja. Men ett sådant arbete är
just slöjden. Den kan idkas hvar som
helst och på hvilken ledig stund som helst.

Se t. ex. på en flitig kvinna - hennes
handarbete följer henne öfver allt, till och
med midt i sällskapslifvet.

Ungefär i denna riktning tänker jag mig
framtidens folkskola på landsbygden, och
den tanken vore väl ej omöjlig att
förverkliga. Nödiga medel fattas ej. Hvilka
stora uppoffringar göra t. ex. ej både
staten, samhället och enskilda oupphörligt
och utan knot för att söka hjälpa dem,
som råkat i nöd, brott, sjukdom och elände
af alla slag, men huru litet utom det
nödvändiga göres däremot ej och med hvilken
prutmån sker detta ej, när det gäller att
förekomma eländet.

Talande exempel på vår kortsynthet i
detta fall kunde anföras i mängd. Men
jag vill ej trötta läsaren härmed utan blott
såsom en illustrerande jämförelse mellan
skolan och fängelset anföra, huru strängt
man håller på hygienens tillämpande i
våra cellfängelser. I dessa skuras två
gånger i månaden och hvarje fånge får
bada minst en gång i månaden,
hvarjämte stor renlighet i allt öfrigt inom
fängelset strängt iakttages. Fängelseläkaren
har sig äfven ålagdt att ägna synnerlig
tillsyn åt luftväxlingen inom fängelset samt
att minst en gång i veckan besöka hvarje
fånge och göra sig noga underrättad om
fängelsets inverkan på hans sinnestillstånd
m. m. Detta och mera dylikt visar, att
omtänksamhet ej fattas, där den anses
vara af nöden. Skada blott, att den
kommer väl sent. Men »bättre sent än
aldrig», säger ordspråket, och i detta torde
ju ligga en smula tröst och möjligen
äfven något hopp för framtiden.

FÖR DAGEN.

Småläroverkens ersättande

med
borgareskolor,

parallella med folkskolan.

En af de lösningar af
småläroverks-frågan, som blifvit föreslagna, är den,
att småläroverken skulle ersättas med
s. k. borgareskolor, parallella med
folkskolan, l den förut omnämda
riksdagsmotionen af Fridtjuv Berg och E.
Hammarlund heter det på tal härom:

Allt ifrån den tid, då man mera
kraftigt började fordra, att de allmänna
läroverken icke uteslutande skulle afse
studentexamen och därpå möjligen följande
universitetsstudier, utan i första hand
behofvet af medborgerlig bildning för det
stora flertal lärjungar, som vid 15-16
års ålder utgå i det praktiska lifvet, har
från de mera konservativa skolmannens
sida det yrkandet blifvit framställdt, att
för ifrågavarande lärjungar borde upprättas
en alldeles särskild ny skolart, påminnande
om våra forna »apologistskolor» och
motsvarande Tysklands »lägre borgareskolor»
(niedere Biirgerschulen).

Dessa nya skolor skulle hafva en
inträdesålder af 9 år och alltså vara
sidoord-nåde med såväl folkskolan som det allmänna
läroverket; de skulle stå likasom midt

emellan båda utan gemenskap med
någondera och icke vara inrättade på att
mottaga lärjungar från den förra, ej heller att
aflämna några till det senare. Den
undervisning, som i dem borde meddelas, skulle
drifvas efter en helt annan läroplan och
t. o. m. efter helt andra metoder än de i
folkskolan och i allmänna läroverket för
motsvarande årsklasser använda.

Efter upprättandet af en så beskaffad
ny skolart skulle, har man menat, allmänna
läroverket icke vidare behöfva taga
hänsyn till det allt skarpare framträdande
krafvet, att undervisningen på dess
neder-sladium och mellanstadium måtte afpassas
efter det praktiska lifvets behof och endast
på gymnasialstadiet hafva
universitetsstudierna till hufvudsakligt ögonmärke.
Befriadt från sådana lärjungar, som icke
ämnade fortsätta till studentexamen, skulle
det allt ifrån första klassen kunna anlägga
sin undervisning helt och odeladt på denna
examen såsom mål. Arbetsfördelningens
princip, hvars tillämpande på industriens
fält medfört så storartade verkningar, skulle
öfverföras på den grundläggande
barndomsundervisningens område, och de tre
stora skolarterna, allmänna läroverket,
bor-gareskolan och folkskolan, skulle utan
sammanblandning få utveckla sig oberoende af
hvarandra, hvar och en efter sin särskilda
egendomlighet.

I enlighet härmed föreslog den år 1870
för läroverksstadgans revision tillsatta
kommittén uti sitt den 23 juli 1872 afgifna
betänkande, att allmänna läroverket borde
ända från bottnen inrättas såsom
förberedelseanstalt för studentexamen, vare sig
på klassiska eller reala linjen, och att
latinet såsom grundläggande språk för båda
dessa linjer borde inträda redan i första
klassen, men att för de lärjungar, som icke
sökte någon »lärd» utan blott en praktiskt
medborgerlig bildning, småläroverken borde
ombildas till ett slags lägre realskolor
eller borgareskolor, hvilka skulle ärfva det
gamla namnet pedagogier samt vara
jämlöpande med allmänna läroverkets lägre
klasser å ena sidan och med folkskolan å
den andra.

Mot denna nya skolart reserverade sig
visserligen på det bestämdaste åtskilliga
medlemmar af 1870 års kommitté, bland
dem dåvarande rektorn R. Törnebladh,
och intet förslag i den riktningen blef
heller af regeringen under de närmast
följande åren framlagdt. Inom de allmänna
läroverkens lärarekår väckte emellertid
yrkandet på »borgareskolor» ej obetydlig
anklang. Vid läraremötet i Örebro den 15-17
juni 1881 uttalade sig flertalet för
upprättandet af dylika med läroverket och
folkskolan parallella »borgareskolor», och
yrkandet härpå erhöll då genom tvänne
framstående skolmän, hvilka sedan båda
insattes i den stora läroverkskommittén af
1882, en motivering, som visserligen torde
förefalla de flesta något filosofisk, men
som på samma gång är så belysande för
de projekterade skolornas egentliga
karaktär, att densamma förtjänar att ånyo bringas
i erinring, då frågan om småläroverkens
framtid nu åter föreligger till afgörande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free