- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
74

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (581.) 15 februari 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

SVENSK LÄKAKETIDNING.

N:r 7

blott uppgifvit, att de hafva mindre godt
hälsotillstånd. Men en stor mängd af de
sjuke har däremot rådfrågat läkare och
sålunda erhållit visshet om den sjukdom,
af hvilken de lida.

Till förklaring får jag ytterligare
meddela, att endast de, som lida af kroniska
sjukdomar, upptagits bland antalet sjuka,
och att för flera, som uppgifvit, att de
lida af olikartade sjukdomar, endast den
hufvudsakligaste sjukdomsformen upptagits.
Tabellen upptager således endast antalet
sjuka, men ej sådana sjuka, som lidit
eller lida endast af någon akut sjukdom,
tillfälligt illamående eller kroppslyte.

Såsom af tabellen synes, är sjukligheten
bland lärarepersonalen högst betydlig, i
det att 445 af 1,288, eller 34 % lida af
någon allvarsam kronisk sjukdomsform.
Då jag ej känner till någon sjukstatistik
för yrkesidkare. har jag ej kunnat anställa
någon jämförelse med andra yrken, men
det synes mig dock, att endast de
osundaste yrkena torde kunna framvisa en
större sjukprocent bland sina idkare, än
den här för folkskollärarne uppgifna. Och
ändock äro bland de sjukas antal ej
upptagna ett stort anlal lärare och lärarinnor,
hvilka uppgifvit, att de blott under
läster-minerna eller ock blött under det dagliga
skolarbetet eller efter dess slut besväras
af endera eller flera af nedannämda
åkommor: trötthet eller värk i halsen, hals-
eller strupkatarr med heshet eller stor
svaghet, dålig matlust eller kväljningar och
dylikt, hufvudvärk eller tyngd i hufvudet,
bröstet eller magen, allmän svaghet eller
nedsatta krafter m. m. d.

Lärarne synas bättre än lärarinnorna stå
emot skollifvets inflytande på
hälsotillståndet. Sjukprocenten för de förra är
nämligen 33 och för de senare 42 i städerna
och 48 på landsbygden. Häremot kan
visserligen på goda skäl invändas, att
antalet lärarinnor, som besvarat
frågeformuläret, är alldeles för litet för att därur
draga några för hela lärarinnekåren giltiga
slutsatser. Men när kändt eller åtminstone
antagligt är, att en stor del af dem, som
välja lärarinnekallet, äro obemedlade men
anse sig för klena till hälsan för mera
ansträngande yrken - oafsedt den ofta
fö-respeglade inbillningen om lärarinnans
oberoende och högre samhällsställning - så
må man ej undra öfver, att
lärarinneklassen i allmänhet är klent utrustad i
hälso-väg. Till ytterligare nedsättande af det
förut i allmänhet klena hälsotillståndet hos
dessa unga kvinnor bidraga ock i hög grad
de jämförelsevis allt för stora fordringar,
som af oförstånd ställas på dem både
under studietiden och sedermera såsom
lärarinnor, och för hvilka de, som i
allmänhet med stor ifver och ambition bedrifva
sitt arbete, så lätt duka under, många af
dem redan vid unga år.

Utsedda kommitterade för afgifvande af
utlåtande öfver de högre flickskolorna fälla
också det omdömet, »att det är ganska
visst, att de allra flesta bland lärarinnorna
hafva en arbetsbörda, som är för tung för
deras krafter». Då kvinnan i och för sig
är mycket lämplig för lärarinnekallet, är

det i hög grad att beklaga, att hon icke
kan få ägna sig däråt under förhållanden,
mera gynnsamma för hennes hälsa och
krafter än de nuvarande.

Såsom tabellen utvisar, har
sjukprocenten, som för hela antalet är 34,5, redan
vid en lefnadsålder under 35 år stigit till
12 och vid en ungefärligen motsvarande
tjänsteålder under 10 år till 10. Under
de följande 10 åren (35-44 lefnadsår
och 10-19 tjänsteår) har sjukprocenten
nått sitt maximum eller stigit till 14, men
ännu vid 45-59 lefnadsår och 20-29
tjänsteår är den 8. Vill man räkna ut
sjukprocenten endast för hvarje särskild
åldersgrupp, så är detta med ledning af
tabellerna 3 och 5 mycket lätt, och man
finner sålunda, såsom af tab. 5 synes, att
af alla dem, som uppnått en lefnadsålder
af 35-59 år och en motsvarande
tjänsteålder af 10-29 år, äro 42 procent
sjuklingar, d. v. s. sjukprocenten är för dem,
som uppnått dessa åldrar, ej obetydligt
högre än den för alla lärare gemensamma.

Beträffande de olikartade
sjukdomsfor-mernas utbredning hafva endast de oftast
och tydligast framträdande blifvit i
tabellen namngifna, under det att de öfriga af
olika slag blifvit sammanförda i sista
kolumnen under rubriken »andra kroniska
sjukdomar».

Då blodbrist eller bleksot ofta
förekommit i förening rned nervsvaghet eller
nev-rasteni i olika former, hafva dessa båda
sjukdomar blifvit sammanförda i en grupp.
Dock hafva de naturligtvis äfven
förekommit fullt oberoende af hvarandra, och har
hos lärarne nevrasteni och hos
lärarinnorna bleksot varit den mest förhärskande.
8 procent af lärarepersonalen och 25 %
af de sjuka hafva uppgifvit, att de lida af
endera eller båda dessa sjukdomsformer,
men i verkligheten torde denna
sjukprocent vara ännu större.

Kronisk magkatarr och andra kroniska
rubbningar i matsmältningsorganen hafva
förekommit lika allmänt som nyss förut
nämda sjukdomsformer.

För kronisk svalg- och strupkatarr synas
folkskollärarne vara utsatta mer än andra
personer, och hafva resp. 6 och 18
procent uppgifvit, att de lida af någon af dessa
sjukdomar.

Lungsot och kronisk lungkatarr har jag
måst uppföra tillsammans, då det af
beskrifningen ej alltid varit lätt att se, af
hvilken af dessa sjukdomar den sjuke
lider. I det hela torde dock detta vara af
föga betydelse. Endast 4 procent af hela
lärareantalet och 13 % af de sjuka hafva
uppgifvit sig lida af dessa sjukdomar.
Men då lungsot är den mest härjande
bland alla sjukdomar, inses lätt, att den
icke kan vara så skonsam mot
folkskollärarekåren. I en följande artikel,, som
redogör för de inom denna kår kända
dödsorsakerna, skola vi ock finna lungsotens gamla
rykte bekräftadt. Att så få uppgifvit sig
lida däraf, härleder sig förnämligast af det
föga anade och smygande sätt, på hvilket
den hemska gästen vanligen gör sitt in-

träde inom organismen, ofta åratal innan
den ger sin närvaro tydligt tillkänna.

Af andra kroniska sjukdomar har den
allmännast förekommande varit kronisk
reumatism hos lärarne och hjärtsjukdomar
hos lärarinnorna.

*



Då, såsom visadt är, 34 % af de
lärare och lärarinnor, som besvarat
frågeformuläret, lida af allvarsamma kroniska
sjukdomar och man knappast vågar
hoppas, att sjukligheten inom hela
folkskollärarekåren är mindre, måste ett sådant
förhållande inom en kår, som har en i
viss mån betryggad ekonomisk
samhällsställning eller åtminstone ej lider någon
nöd, väcka stora bekymmer och mana till
att söka både uppdaga och undanrödja
orsakerna till detta sorgliga tillstånd. En
sådan undersökning är af så mycket större
vikt, som äfven folkskolebarnen eller större
delen af det uppväxande släktet under sin
skoltid i viss mån är underkastadt samma
hygien som lärarne och ej kan undgå att
taga intryck däraf.

Då den, som lider af något, väl i
allmänhet bäst själf känner till sitt lidande
och dess orsaker, vill jag genom utdrag
ur de besvarade frågeformulären låta
lärarne själfva tala och redogöra för, huru
de känna och uppfatta orsakerna till sitt
sanitära obestånd.

Flera lärare uppgifva, att deras
sjuklighet grundlagts redan under seminarietiden
till följd af fattigdom och
öfveransträngning samt vistandet i osunda lärorum. En
lärare, som nu blott är 32 år gammal
och lider af lungsot, säger, att 6 af hans
kamrater dogo under studietiden och att
minst 12 af dem hafva dött sedan den
tiden. Då han en gång under studietiden
rådfrågade Öfverläkaren vid polikliniken i
Uppsala, yttrade denne: »Tillståndet är
betänkligt, herrarne ha väl ock lagt märke
till, att från seminarium kommer den ene
ynglingen efter den andre med bruten
hälsa.»

Flera skylla äfven på oförståndigt
lefnadssätt under studietiden, hemliga laster
ej till förglömmandes; men de flestas
bekymmer härleda sig från mångläseriet i
skolan, det ständiga jäktandet för att hinna
bibringa skolbarnen de föreskrifna kurserna,
det allt för stora antalet skolbarn, ofta
fördelade på flera årsklasser, som samtidigt
måste undervisas, jämte den förfärligt
osunda skolluften och dammet m. m. d.

Bland dylika yttranden vill jag anföra
följande:

»Då man - skrifver en - på 4 månader
skall bibringa omkring 50 barn någon insikt i
bibellåsning, katekes, biblisk historia,
innanläsning, språklära, historia, geografi,
naturlära, teckning, räkning, välskrifning, sång,
gymnastik och trädgårdsskötsel, och barnen äro
fördelade i 3 eller 4 årsklasser, är lätt att inse,
att själfva skolarbetets anordning måste leda
till ett jäktande och forcerande, som
ovillkorligen medför öfveransträngning för läraren och
i förtid nedbryter hans krafter - och att
äfven barnen ej torde undgå att i någon mån
också öfveransträngas.»

»Skolarbetet undergräfver hälsan, och detta
hufvudsakligen genom det förvända sätt,
hvarpå hela vårt skolarbete sker», skrifver en an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free