Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (581.) 15 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7
SVENSK LÄRARETIDNING.
75
»Jag tror det nästan är orimligt begärdt, att
en lärare skall undervisa öfver 100 barn
samtidigt och därtill i 4 årsklasser», skrifver en
tredje.
»Jag höll reptitionsförhör hvar lördag i den
rote, där ej daglig skola pågick», skrifver en fjärde.
»Då kallt som ute. Kom ofta vadande genom snön,
svettig i denna kalla lokal, som eldades först
kort före skolans början. Sedan oeldad hela
veckan! Intet pjunk då! Sjukdomen troligen
förvärfvad af ofvan angifna anledning och
genom öfveransträngning. 95 a 98 barn här de
3 första åren. Detta i förening med det
ordinarie skolarbetet och privatundervisning samt
flerfaldiga förkylningar har brutit mina
krafter, hvilka jag en tid ansåg outtömliga och
aldrig förstått att spara.»
Många klaga ock öfver ekonomiska
bekymmer, grundlagda genom under
studietiden åsamkade skulder.
Flera angifva en dålig, liten och osund
bostad samt en osund, kall och dragig
skollokal med tidtals för stark kaminvärme
såsom orsaken till deras brutna hälsa.
»Det är illa», säger en och annan, »att
ingen har skyldighet att inspektera hvarken
lärarebostaden eller skolhuset.
Skolinspektörens påminnelser härutinnan, när de
någon gång göras, leda sällan till någon
åtgärd, sällan är det ock, som någon af
skolrådet besöker vare sig skolan eller
lärarebostaden.»
Flera säga, att dammet i skolan är
olidligt och att de lida gräsligt af den osunda
skolluften. En lärare, nu 32 år gammal,
skrifver, att innan han blef lärare var ban
den friskaste yngling, man kan tänka sig,
men att han nu är så klen och andtruten,
att han flera gånger under lektionerna
måste öppna fönstren för att kunna andas.
»Under min seminarietid», skrifver en annan,
»fick jag blodbrist och magkatarr till följd af
dålig luft och knapp, dålig föda. Under min
läraretid ofta förkylning i den kalla, osunda
skolan, hvilket jämte det ständiga talandet
orsakade en svår strupkatarr, hvilken nu
öfvergått till lungsot, ehuru ingen i min släkt har
haft denna sjukdom.»
»Skolarbetet, skött efter nutidens fordringar,
är en säker död åt skolläraren», skrifver en
tredje. »Inom få år äro både kropp och själ
utslitna.–––– Tio gånger bättre att vara
landtbrukare än skolmästare.»
»Det dagliga vistandet i denna kväfva,
förskämda luft är odrägligt», skrifver ännu
en, »och sedan skolrådet 1889 ökat antalet
undervisningstimmar från 30 till 36 i veckan,
hafva mina krafter märkbart aftagit.»
»Hvad som utom skämd luft skadar hälsan»,
skrifver en annan, »är för mycket och för ifrigt
talande samt i allmänhet den föreställningen,
att läraren hvarje ögonblick måste vara så att
säga hänryckt under utöfvandet af sitt kall.
Härtill räcka i sanning ej krafterna till.»
Många, som lida af magkatarr och
dylikt, angifva den osunda skolluften såsom
vållande härtill. En och annan anser sin
dåliga mage härröra däraf, att de tidtals
nödgas äta kallmat och matsäck. »Att
undervisa strax efter middagsmålet medför
ofta illamående», säger en annan. En
lärare, som öfveransträngt sitt talorgan,
beder mig göra hans kamrater
uppmärksamma på, att denna åkomma lätt förvärfvas
genom seden att skrika i stället för att
tala under lektionerna. Han trodde förut,
att detta var enda sättet att uppehålla
disciplinen. Samma åsikter tror han var
gällande hos de lärarekandidater, som vid
den tiden, då han studerade, utgingo från
det seminarium, han tillhörde, och han
anser skälet därtill hafva varit, att eleverna
städse vid sina proflektioner uppmanades
att »pressa» rösten.
Många klaga öfver hårda strider med
oförståndiga föräldrar till lata och
vanartade barn. En anser, att »6 timmars
dagligt skolarbete med barn till föräldrar,
som gärna skulle vilja bränna upp
skolan, om de finge, kan fresta humöret på
hvem som helst».
En lärare, som i flera år arbetat under
mycket ogynnsamma sanitära och andra
förhållanden skrifver:
»En lärare, som arbetar under dylika
förhållanden, kan icke med bästa vilja bevara sin
hälsa. Han är helt och hållet ett viljelöst
redskap, och man kan nästan säga, att det står i
församlingens fria skön, om han skall lefva
eller dö. Vågar han uppträda för att få sin
ställning förbättrad,, är enda vinsten ett
kanske oblidkeligt hat. Så har det åtminstone gått
mig. De flesta finna därföre bäst att tiga och
lida, och de nedstiga ofta i sin förtidiga graf,
utan att hafva blottat den nidskhet och
hjärtlöshet, som bäddat densamma. Så länge
inspektion och lag äro till blott för läraren, icke
för församlingen, så länge är föga att hoppas
för den förstnämde.»
Att det icke är skolarbetet i och för
sig utan endast de osunda och
nedtryckande förhållanden, under hvilka det
bedrifves, hvaröfver lärarne i allmänhet klaga
och hvilka de tillskrifva sin brutna hälsa,
framgår af fleras yttranden i samma
stil som följande:
»Då jag arbetat under lyckliga sanitära
förhållanden», säger en, »har skolarbetet för mig
varit vederkvickande till både kropp och själ.
Men andra förhållanden ha menligt inverkat
på mitt hälsotillstånd. Exempelvis kan
nämnas år 1887-1888, då jag arbetade under
särskildt sorgliga hygieniska förhållanden, hvilket
ock hade min långvariga sjukdom till följd. En
längre tids tjänstledighet,, dyrbara
rekreationsresor, hög diet och stärkande viner ha
återställt krafterna. Hvad inverkan goda
hygieniska förhållanden hafva, bevisas bäst däraf,
att, sedan jag (från början af 1891) började
tjänstgöra på min nuvarande plats, har jag ej
haft det ringaste men under skolarbetet af min
gamla sjukdom. Dock skulle jag aldrig mer
våga tjänstgöra under de gamla förhållandena.»
Flera instämma i yttrandet, att sedan de
kommit till en bättre skollokal, har deras
hälsa betydligt förbättrats, hvarjämte många
af de sjuke intyga, att deras hälsa alltid
betydligt förbättrats under ferierna. Det
finnes äfven flera lärare, af hvilkas
yttrande man kan se, att de bedrifva
skolarbetet med lust och glädje, hvarjämte
några intyga, att de blifvit friskare än förut
af skolarbetet, hvilket förhållande de med
rätta tillskrifva det därmed förenade,
ordnade dagliga arbetet. Men dessa synas i
allmänhet vara sådana lärare, som vidtagit
alla de goda Skolhygieniska åtgärder, de
kunnat finna på, hvarjämte de på lediga
stunder och under ferierna synas ägna en
god del af tiden åt kroppsarbete i fria
luften, sport o. d.
»På egen bekostnad», säger en, »har jag
uppfört afklädningsrum på skolsalens baksida,
så att barnen nu ha’ sin egen utgång, helt och
hållet skild från min bostad. Detta finner jag
vara särdeles förmånligt.»
»Under barndomen var jag aldrig sjuk»,
skrifver en annan, »blef klen under seminarietiden
(nervös) genom för mycket stillasittande. Har
på senare åren blifvit mycket starkare. Jag
antager genom förståndigt lefnadssätt. Gagnar
ytterst sällan sprit, kaffe eller té, aldrig tobak.»
Att ett lugnt undervisningssätt i förening
med förnöjsamhet och ett godt lynne äro
mäktiga befordrare af en god hälsa, kan
man finna af fleras yttranden. Men
endast en går så långt i förnöjsamhet, att
»han trifves godt och mår val, oaktadt det
aldrig skuras i skolan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
