- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
90

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (582.) 22 februari 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

SVENSK LÄRARETIDNING.

talet sjukdagar för hvar och en af
lärarepersonalen endast till omkring 4
dagar om året. De sjukdomar, som
hindrat de sjuka från att tjänstgöra, finnas ej
angifna, men antagligen hafva de
hufvudsakligen varit af akut natur. Men äfven
här gäller, hvad förut är sagdt med
afseende på olika slag af sjuklighet.

För att utröna om sjukligheten hos
lärarne inom Kronobergs län är mycket
mindre än inom de öfriga delarna af
landet har jag med ledning af de besvarade
frågeformulären uppgjort en öfversikt af
antalet sjuka lärare och lärarinnor inom
de olika länen, och har den utfallit såsom
tabellen 6 utvisar. Såsom af denna
tabell synes, blir utfallet för Kronobergs län
ibland de gynnsammaste, då procenten
sjuka för detta län endast uppgår till 26,
under det att den i medeltal är 3é och i
de olika länen växlar mellan 25 och 41.
Stockholms stad kan nämligen icke gärna
tagas med i räkningen, då endast ett
relativt litet antal lärare därifrån besvarat
frågeformuläret.

Tab. 6.

Öfversikt af antalet sjuka lärare och lärarinnor
inom de olika länen.


Antal lärare och lärarinnor, som besvarat frågeformuläret
1 Antal sjuka
j Procent sjuka

Stockholms stad
22
11
50

Stockholms län
62
16
25

Uppsala »
37
14
37

Södermanlands »
61
24
39

Östergötlands »
71
18
25

Jönköpings »
45
20
44

Kronobergs »
38
10
26

Kalmar »
60
25
41

Gotlands »
29
12
41

Blekinge »
34
10
29

Kristianstads »
97
31
32

Malmöhus »
132
47
35

Hallands »
39
10
25

Göteborgs och Bohus »
48
12
25

Älfsborgs »
74
22
30

Skaraborgs »
81
30
37

Yärmlands »
47
19
40

Örebro »
62
26
41

Västmanlands »
40
11
27

Kopparbergs »
68
25
36

Gäfleborgs »
46
18
39

Västernorrlands »
53
20
39

Jämtlands »
24
9
37

Västerbottens >
7
2
28

Norrbottens »
11
3
27

Summa | 1,288
445
34

Undervisning om de rusgifvande

ämnenas natur och verkningar.

Stockholms folkskoliära,réförening hade
på sitt program för sammanträdet
sistlidne lördag främst uppställt
öfverlägg-ningsämnet: »Den genom kungl, cirkuläret
den 4 november 1892 föreskrifna
undervisningen angående de rusgifvande
ämnenas natur och verkningar».

Diskussionen inleddes af hr Fridtjuv
Berg, som dels genom en historik öfver
cirkulärets tillkomst, dels genom en
analys af detsamma samt af de däri anvisade
läseboksstyckena och af professor
Tigerstedts skrift sökte framhålla den nu på-

bjudna undervisningens mål, medel och
karaktär.

Särskildt betonades, att denna
undervisning ej betraktades såsom ett läroämne
för sig med sin särskilda plats påskemat,
utan att den skulle ingå såsom del af
andra ämnen, i första rummet af det,
hvartill den till själfva sin beskaffenhet
egentligen hör, nämligen naturkunnigheten.
Den borde, heter det, meddelas »under
de åt naturkunnighet anslagna lärotimmar»,
och under dessa »vid lämpliga tillfällen»,
hvilket väl vill säga i samband med de
delar af naturkunnighetskursen, där
rusmedlens natur och verkningar på ett eller
annat sätt beröras. Äfven de etiska och
ekonomiska momenten af frågan borde
på samma sätt ingå såsom delar af andra
läroämnen, af hvilka särskildt nämnas
kristendomskunskapm och historien.

Vidare framginge af cirkuläret, att
ifrågavarande undervisning icke borde
begränsas blott till spritdryckerna utan beröra
äfven andra »rusgifvande ämnen» af
någon betydelse. Såväl i läseboken som i
prof. Tigerstedts bok ställas morfin och
tobak med hänsyn till sina inverkningar på
nervsystemet på väsentligen samma linje
som alkoholen, och stadspojkarnes
cigaretter samt bondpojkarnes »matsnus» borde
därför - menade talaren - äfven få sin
släng af slefven.

Såväl cirkuläret själft som dess
motivering visade, att statsmakterna icke
förbisett vikten af att inverka på barnets
känsla samt att framhålla nykterheten
såsom en sedlig plikt. Cirkuläret
förutsätter emellertid, att detta (vid
kristendoms-och historieundervisningen) »väl redan
hittills å de flesta ställen skett». Hvad som
framkallat det nu utfärdade påbudet har
icke så mycket varit önskan att starkare
betona detta slags undervisning, som
insikten om nödvändigheten att gifva
nyk-terhetssträfvandet ett fast underlag af
saklig kännedom om de rusgifvande ämnenas
sanna natur och sanna verkningar. Man
befinner sig här helt och hållet på
vetenskapens mark, där man ej behöfver tvista
om hvad man bör tro, utan kan hänvisa
till hvad man vet. Det gäller här ej så
mycket att Öfvertala som att öfvertyga, ej
så mycket att förmana, predika och
framkalla stämningar som att meddela fakta
och lägga grund för egen öfvertygelse.
Det öfvertalande, agiterande och
missionerande elementet i nykterhetsundervisningen
ägde sin betydelse, men hade hittills
måhända blifvit allt för ensidigt framhållet.
Särskildt borde man, enligt talarens
mening, vara synnerligen varsam vid
användandet af nykterhetsberättelser och
nykterhetspoem, hvilka sällan vore friska och
naturliga, oftast ytterst konstlade och
tråkiga.

Till sist berörde talaren den delikata
frågan om hvad slags nykterhet det vore,
som den genom cirkuläret föreskrifna
undervisningen skulle åsyfta: »helnykterhet»
eller »måttlighet». I afseende härpå finge
man hålla sig till ingressen och till prof.
Tigerstedts bok. I den förra talas icke
om rusdrycksbrukets utrotande utan om

dess minskning, icke om afhållsamhet utan
blott om återhållsamhet, och det ur första
kammarens motivering hämtade talet om
»undvikandet af alla öfverdrifter antingen
åt det ena eller andra hållet» får väl
närmast fattas såsom en liten »gliring» åt
absolutisterna. Icke heller den anvisade
handledningen uppställer helnykterheten
såsom en ovillkorlig fordran för andra än
barn. Den förklarar, att alkoholen har ett
visst näringsvärde, att den kan gynnsamt
inverka på matsmältningen och under vissa
omständigheter göra någon tillfällig nytta, attden
i »måttlig» mängd icke nödvändigt behöfver
vara till skada o. s. v. Men med all sin
objektivt vetenskapliga hållning och sitt
undvikande af hvarje agitatorisk öfverdrift
uppfordrar den dock synnerligen kraftigt hvarje
läsare och särskildt hvarje undervisare
till fullständig afhållsamhet. Såväl om
boken som om cirkuläret kan sägas, att de
visserligen icke befalla absolutism men på
det bevekligaste anbefalla densamma.
Genom att ställa sig på denna ståndpunkt
hafva de gifvit rätt åt båda sidor och gjort
det möjligt för såväl »absolutister» som
för »moderatister» att utan våld på sin
öfvertygelse fullgöra hvad som nu blifvit
dem ålagdt.

*



Det efterföljande meningsutbytet blef
särdeles lifligt och mångsidigt.

Hr Klas Lidholm betonade i ett längre
anförande önskvärdheten, att icke säga
nödvändigheten af att undervisaren själf vore
brinnande nykterhetsvän, ja absolutist. Barnen
måste känna, att undervisningen härflyter ur
en lefvande personlig öfvertygelse, en glödande
entusiasm. Läraren bör därför söka tilltala
deras känsla och därigenom påverka deras
vilja och deras lif, så att den olycksbringande
rusdrycksfloden måtte kunna hämmas och ett
sundt, nyktert släkte en gång växa upp i vårt
land. Att gifva saklig kunskap vore icke nog,
ty man kan veta det rätta utan att ändå göra
det. Lärarens personliga ställning vore af
afgörande betydelse. Säkrast vunnes målet, om
han i lära och lif följde
helnykterhetsprincipen. Det dugde här ej att säga barnen: lef
som jag lär, men icke som jag lefver! En
neutral ståndpunkt vore ohållbar.

Med anledning af detta uttalande anmärkte
hr Fr. Berg, att äfven enligt hans mening
lärarens personliga föredöme vore af större
betydelse än all undervisning och all förmaning.
Han trodde, att hvarje lärare, som ville noga
betänka saken, skulle komma till den slutsats,
att det vore hans plikt mot barnen och mot
det folk, som har sina ögon fastade på
honom, att fullständigt afstå från bruket af
rusmedel. Man borde dock fara varliga, då det
gällde att ställa stora fordringar pä andra;
äfven »moderatistiska» lärare kunde undervisa
i cirkulärets anda. Att genom entusiastiska
tal söka direkt påverka barnets känsla vore
bra någon gång, men icke borde det vara
hvardagsmat under naturkunnighetslektionerna.
Månget barn hade blifvit på det
innerligaste/ör-manadt till det rätta och gjorde det ändå icke.
I det fallet vore således undervisning och
förmaning lika mäktiga eller lika vanmäktiga.

Den absolutistiska ståndpunkten häfdades
äfven af hrr K. J. Ahlberg, Sven Zandell> J.
Gerdelius från Bromma och Hans Danielsson,
af hvilka den förstnämde närmast anslöt sig
till hr Lidholms anförande. Hr Danielsson
uttalade bland annat önskvärdheten af
anatomiska planscher, hvilka visade rusdryckernas
förstörande inverkan på de inre organen.

»Moderatisternas» talan fördes af hr E.
Nätterqvist^ hvilken på det bestämdaste uttalade
sig mot den absolutistiska agitationen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free