- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
91

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (582.) 22 februari 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRARETIDNING.

91

dess hänsynslöshet och fördömelsesjuka samt
särskildt mot godtemplarordnarna och deras
nykterhetslöften. Man borde vara nöjd med
den nykterhet, som fordrades i cirkuläret,
hvilket man från alla sidor lojalt borde ställa sig
till efterrättelse.

Förste läraren So. Nilsson manade
absolutister och moderatister att icke kifvas i själfva
inkörsporten utan enas om, att hvar i sin
stad göra det bästa möjliga af den
undervisning, som nu blifvit föreskrifven.

På ordförandens hemställan beslöt
föreningen slutligen att låta den förda
diskussionen gälla såsom dess uttalande öfver
det afhandlade öfverläggningsämnet.

Nyheter, som beröra
skolvärlden, mottagas med
tacksamhet från alla
delar af riket. Meddelare böra alltid
för redaktionen uppgifva namn och
adress, hvilka dock under inga
omständigheter yppas. Skrif kort och
rakt på sak, skrif genast, då något
händt, och skrif ofta! Meddela
framför allt genast alla utnämningar vid
folk- och småskolan! Skrif namnen
tydligt! Begagna gärna brefkort!

FÖR DAGEN.

Upp, alle man!

Redaktionen har mottagit följande
upprop med begäran om dess
offentliggörande genom denna tidning - en
begäran, som vi gärna villfara.
Hr Redaktör!

I nummer 6 af Svensk Läraretidning
lämnas den glädjande underrättelsen, att
Sveriges allmänna folkskollärareförening nu
räknar öfver 4,000 medlemmar. Detta är
ju ett jämförelsevis högt tal, särskildt om
man besinnar, att föreningen är så ung,
ej fullt 13 år gammal.

Sedan år 1887 har föreningen tillväxt
med öfver 1,000 medlemmar. Men är
icke en ännu hastigare utveckling både
önskvärd och möjlig? Är icke föreningens
innersta mål - folkbildningens höjande
- så ädelt, att det kunde i större
utsträckning förena de omkring 13,000
lärare och lärarinnor, som, anställda i
folk-och småskolor, måste anses sträfva för
nämda mål? Jo, för visso. Men insikten
om nyttan och nödvändigheten af en
sammanslutning har icke ännu trängt
tillräckligt djupt. Må vi, samtliga
föreningsmedlemmar, för den skull söka bringa de
utomstående denna insikt!

En återblick på föreningens verksamhet
visar både, huru föreningen sträfvat för
och huru hon delvis närmat sig målet.
Hon har åstadkommit en förenad opinion
i frågor, som angå skola och lärare.
Behandlingen af t. ex. läseboksfrågan,
rätt-skrifningsfrågan, normalplanen, frågan om
lärarebildningens höjande, om folkskolans
plats i vårt skolsystem, om den fortsatta
undervisningen m. fl. bär härom vittne.
I fråga om förbättrade lönevillkor, lönens
höjande efter vissa tjänsteår, pensionering
af småskolans lärare ha ju afsevärda
framgångar vunnits. Och har icke ett af
huf-vudsyftena för föreningens verksamhet -
att bereda folkskolans lärare det
medin-flytande på folkskolans angelägenheter, som

med rätta bör tillkomma desamma - i
viss grad uppnåtts?

Bör icke tanken på den egna fördelen
mana hvarje lärare och lärarinna att
inträda i en förening, som vunnit sådana
framgångar, som segerrikt motstått sina
fienders anfall och som med hvarje dag
tillväxer såväl i yttre omfång som i inre
sammanhållning? Dessutom: vore icke
ensamt tillfället till samverkan mellan
arbetare på samma område en anledning nog
för anslutning? Ja, är det icke både från
det egna och skolans intresse rent af en
plikt att inträda i föreningen?

De olika lokalföreningarnas styrelser och
särskildt deras ordförande kunna uträtta
mycket för föreningens utveckling. Men
äfven de enskilda föreningsmedlemmarna
böra hvar för sig uppställa den frågan:
»Hvad kan ytterligare göras i detta syfte?»

Låtom oss alla, med bortseende från
olika åsikter i religiöst, politiskt och
socialt hänseende, ena oss om att under
innevarande år energiskt arbeta på vår
förenings utveckling. Må vi taga
icke-förenings-medlemmar med på våra möten samt gifva
dem insikt i våra syften och vår
verksamhet. Låtom oss rycka upp i ledet,
med entusiasm gripa verket an, offra litet
mera och - föreningen skall blifva, hvad
den kan och bör vara: en förening
omfattande alla folkskolans arbetare.

Intresserad föreningsmedlem.

*



Såsom ett exempel på, huru
föreningsväsendet inom lärarekåren utvecklats i
andra land, kan i detta sammanhang
nämnas, att Englands allmänna
folkskollärareförening under förra året sett sitt
medlemstal ökas med öfver 5,000, en
ökning, som med mer än 2,000
öfverstigit de djärfvaste förhoppningar.
Föreningen räknar nu omkring 23,000
medlemmar.

Underrättelsen om föreningens
exempellösa framåtgående under förra året
har ytterligare stegrat medlemmarnas
intresse för föreningen. Man har redan
uppställt medlemsantalet 30,000 såsom
det mål, man under 1893 bör hinna.

Medlemsafgiften i Englands allmänna
folkskollärareförening, ursprungligen l
sh. (= 90 öre), har tid efter annan höjts
samt utgår nu med 6 sh. (= 5 kr. 40
öre), och förslag är å bane att
ytterligare höja densamma.

Gifvet är, att med en dylik
medlems-afgift det blir möjligt för föreningens
centralstyrelse att uträtta icke så litet
till medlemmarnas bästa.

Ytterligare några siffror

till belysning af frågan om barns afgång
från folkskolan före och efter nya
normalplanens tillämpning torde här få
anföras. Nedanstående procenttal äro
uträknade med ledning af den officiella
Skolstatistiken. Vi hafva valt åren 1887,
1889 och 1891, d. v. s. sista året som
den gamla normalplanen tillämpades, två
år därförut samt två år efter den nya
normalplanens tillämpning. Antalet un-

dervisade samt icke undervisade barn i
åldern 7-14 år ställer sig i procent
sålunda :

1887: 1889: 1891:

Åtnjutande undervisning 94,o7 93,59 92,75
Icke åtnjutande
undervisning:
efter inhämtande af mi-

nimikunskaper ...... 0,82 0,76 0,96

efter godkänd afgångs-

pröfning ............... 2,08 2,35 2,87

till följd af sjukdom
eller naturfel............ 0,49 0,48 0,48

af annan anledning... 1,45 1,63 1,80
Uppgifter saknas om ... 1,09 1,19 1,14

Summa 100,oo 100,00 lOO.oo

Man finner af denna lilla tabell, att
antalet 7-14-åringar, hvilka åtnjuta
undervisning, varit stadt i jämt nedåtgående.
Antalet 7-14-åringar, som ej åtnjutit
undervisning, har naturligtvis samtidigt ökats
(4,8* % år 1887, 5,22 % år 1889 och
6,11 % år 1891). Beträffande
fördelningen af dessa barn visar tabellen, att
antalet barn, som uteblifvit till följd af
sjukdom eller naturfel, håller sig vid
samma relativa siffra (0,48 å 0,49 %\
men att däremot de »af annan anledning»
uteblifna (antagligen mest barn i åldern
7-8 år) ökats, liksom ock de efter
godkänd afgångspröfning enligt § 47
(beroende därpå, att det nu blir allt
vanligare, att barn utexamineras före fyllda
14 år i stället för att kvarblifva i
skolan till denna ålder).

Beträffande slutligen den grupp, som
afgått före 14 år efter inhämtande af
endast minimikunskaper, visar sig en
märkbar minskning under åren närmast
före nya normalplanens tillämpning,
hvaremot efter det samma normalplan
börjat tillämpas, antalet stigit ansenligt ej
blott absolut (från 5,859 till 7,488) utan
ock relativt (från 0,76 till 0,96 procent*).
Att bortresonera detta faktum lär nog ej
lyckas, med mindre man vill förklara de
officiella siffrorna oriktiga.

Att antalet barn, som utexaminerats
med endast minimikunskaper, väsentligt
ökats, sedan nya normalplanen började
tillämpas, kunna vi - i olikhet med
åtskilliga andra tidningar - omöjligt finna
vara ett framsteg, helst det här
uteslutande gäller barn i åldern 7-14 år
(något som ej uttryckligen angafs i n:r 4,
men som väsentligt förvärrar saken).
Om det vore fråga om att utexaminera
med minimikunskaper barn, som fyllt 14
år och således äro ur den egentliga
skolåldern, vore mindre att säga om saken.
Men denna fråga föreligger ej nu: man
vet ej ens, om antalet af dylika barn
ökats eller minskats, enär statistiska
uppgifter härom ej finnas att tillgå.

Huruvida ökningen af de barn i åldern
7-14 år, som upphört att åtnjuta
undervisning på grund däraf, att de aflagt
godkänd afgångspröfning enligt § 47, kan
sägas vara förmånlig eller ej, skola vi för
närvarande ej yttra oss om. Härför
behöfver man naturligtvis ha en tabell å
hela antalet barn, som utexaminerats

* År 1882 var antalet 0,79 %, hvilket
meddelas, då en tidning velat göra troligt, att det
nu skulle vara mycket bättre än 1882.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free