Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (582.) 22 februari 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> 8
SVENSK IÄRARETIDNDTCL
95
’. - Om iakttagelserna på barnens hälsa och
krafter samt flit och arbetsförmåga diskuterade
Oskarshamns lärareförening den 11 d:s. På
grund af klen kost, osunda bostäder och
oförståndig föräldravård vore åtskilliga af barnen
mindre starka och friska, och detta inverkade
menligt på deras skolarbete. Bland medel till
motverkande af detta onda föreslogs bland
annat flitig luftväxling i skolsalarna, gymnastik,
tillsyn öfver barnens snygghet och renlighet,
varning mot missbruk af kaffe m. m.
Riksdagen.
Förmiddagsläsning.
Hr A. Bexell har inom andra kammaren
väckt följande motion:
Då folkundervisningens ordnande på ett
praktiskt sätt är af största betydelse icke minst
ur social och ekonomisk synpunkt, anser jag
en reform i tiden för undervisningen i
folkskolorna i så måtto nödvändig, att läsningen,
i folkskolorna, som nu äger rum både på
för-och eftermiddag, bör inskränkas till endast
förmiddagsläsning, en uppfattning, som mer och
mer gjort sig gällande i synnerhet å
landsbygden, och ett kraf, som, närmare
skärskå-dadt, af den stora allmänheten rättmätigt kan
framställas vid folkundervisningens ordnande.
Såsom nu är fallet med tiden för
undervisningen förspilles hela eftermiddagen för endast
en timmes läsning, och ingen tid blir öfrig för
arbeten på det praktiska området. En af
orsakerna till ett af vår tids största lyten, det
ekonomiska klasshatet, ligger äfven förborgad
i tiden for undervisningen.
Som bekant måste barnen, då
undervisningen är fördelad på för- och eftermiddag,
medföra middagsmåltid i skolan, och lätt är
då att tänka sig såväl de fattiga föräldrarnas
känslor, då de med sin torftiga och ofta knappa
kost äro nödsakade utrusta sina barn till
skolan, som barnens, då de tvingas att blotta
detta för dem obegripliga armod för de
lyckligare lottade kamraterna.
Också har det ofta till följd, att föräldrarna,
som stå svarslösa gent emot barnens
fordringar på förklaring öfver denna lotternas olika
delning, förr låta barnen försumma
undervisningen, än utsätta dem för den ekonomiska
rangskillnad, som just denna måltid alstrar,
och hvars följder äro allt för väl bekanta.
Såsom nyss sades, förspilles under nu
rådande ordning hela eftermiddagen för en enda
timmes läsning, och genom denna uppoffring
af en tid, som borde användas till nyttigt
praktiskt arbete, uppstår en af orsakerna till den
stora tillströmningen af ungt arbetsfolk till
städerna och fabrikerna från landsbygden, ett
missförhållande, som ju till god del
oemotsägligt beror på den oförmåga och ovana vid
kroppsarbete, som vid skoltidens slut
förefinnes hos barnen vid det hastiga afbrottet i
sysselsättning, från den dagliga läsningen, utan
tillfälle till kroppsarbete, till kampen för eget
bröd.
Såsom en följd af dessa mina åsikter borde
icke någon slöjdundervisning äga rum på
förmiddagarna, utan skulle för denna
undervisning eftermiddagarna afses, och undervisningen
begagnas endast för dem, som hafva lust
därtill och -icke i hemmen äro i tillfälle till
praktiska öfningar,, ty i motsatt fall anser jag
slöjdundervisningen endast leda till
jordbruksarbe-tarnes dragande från landsbygden och
modernäringen till ett behagligare lif som
handtverkare eller annat i städerna.
På grund af det anförda får jag äran
föreslå, att riksdagen behagade för sin del besluta
om vidtagande af sådana ändringar i gällande
folkskolestadga,
att all den egentliga
folkskoleundervisningen måtte förläggas uteslutande till
förmiddagarna, samt att det måtte
öfverlämnas till föräldrarnas fria val, huruvida
barnen skola, hvad det praktiska området
rörer, under eftermiddagarna undervisas i
slöjdskolan eller i hemmen.
Andra kammarens första tillfälliga
utskott har enhälligt afstyrkt denna motion.
I utskottets utlåtande lämnas en
redogörelse för de vid 1889 och 1890 års
riksdagar väckta förslag i ämnet samt
deras öden, hvarefter påpekas, att »mellan
de yrkanden, som i ämnet framställdes vid
1889 och 1890 års riksdagar, och det,
som nu framlagts i hr Bexells motion,
råder den öfverensstämmelsen, att de alla
åsyfta sådan ändring af § 15
folkskolestadgan, att den föreskrifna middagsrasten
af minst en timme må kunna borttagas.
Skillnaden mellan de olika förslagen i
förevarande hänseende är i korthet den, att
vid 1889 och 1890 års riksdagar
ifrågasattes, att undervisningen skulle få
utsträckas utöfver kl. 12 middagen, utan att det
stadgade uppehållet af minst en timme
ovillkorligen skulle behöfva förekomma,
medan åter årets motionär vill komma
från middagsrasten genom att förlägga
undervisningen helt och hållet till
förmiddagen, hvarmed väl får förstås tiden före
kl. 12 på dagen.»
Efter att därpå hafva erinrat om
gällande föreskrifter i ämnet (se
folkskolestadgan § 15) yttrar utskottet följande:
Enligt detta stadgande äga sålunda
skolråd och kyrkostämma ganska stor frihet
att ordna den dagliga undervisningstiden
så som de finna lämpligt. De väsentligaste
inskränkningarna äro, att den dagliga
lärotiden ej får utsträckas i folkskola
öfver sex och i småskola öfver fem timmar
samt att mellan förmiddagens och
eftermiddagens lärotimmar skall lämnas minst
en timmes ledighet.
Någon minimitid för den dagliga
undervisningen är däremot ej fastställd. Om
alltså ett skolråd i samråd med
kyrkostämma förlägger den dagliga
undervisningstiden uteslutande till förmiddagen (t. ex.
kl. 8-12 eller 9-12 f. m.), finnes intet
hinder härför enligt folkskolestadgan.
Beslutet skall visserligen liksom andra
regle-mentsbestämmelser underkastas
domkapitlets godkännande, men där ifrågavarande
anordning har fog för sig, lär dylikt
godkännande ej vägras.
Motionären nöjer sig emellertid ej med,
att församling skulle - på sätt redan nu
är fallet - hafva rättighet att förlägga all
den egentliga folkskoleundervisningen
uteslutande till förmiddagarna. Han vill -
för så vidt utskottet förstått honom rätt
- att denna anordning skall utan
inskränkning tillämpas i alla rikets
skoldistrikt.
En sådan anordning af undervisningen,
som den motionären föreslagit, torde nog
på många ställen befinnas ganska
ändamålsenlig - dock icke på de i motionen
anförda skälen, hvilka enligt utskottets
förmenande äro fullkomligt ohållbara, utan
på mera pedagogiska grunder. Men att,
på sätt motionären ifrågasatt, nu i ett
slag göra en dylik anordning obligatorisk
för skoldistrikten och därigenom binda
deras handlingsfrihet, kan utskottet för
ingen del tillstyrka.
Den grundsats, som är uttalad i det
nuvarande stadgandet, eller att församling
och skolråd hafva full frihet att under
iakttagande af vissa allmänna
bestämmelser förlägga undervisningstiden till den för
hvarje ort och med hänsyn till de lokala
förhållandena lämpligaste tiden, finner
utskottet riktig.
En ändring af § 15 folkskolestadgan
kan måhända befinnas lämplig. Men denna
ändring bör, enligt utskottets förmenande,
gå i alldeles motsatt riktning mot den af
motionären ifrågasatta. I stället för större
tvång för församlingen bör ändringen åsyfta
en ännu större frihet. Så är det med
nuvarande bestämmelser tillåtet att läsa
kl. 8-12 f. m. utan något längre
uppehåll, hvaremot det icke är medgifvet att
förlägga undervisningen till kl. 9-l på dagen,
ehuru en dylik anordning i många fall -
särskildt i småskolor - torde vara
ganska lämplig. Härutinnan kunde
ifrågasättas ändring. Men att beröfva
församlingarna deras nuvarande frihet och för vårt
vidsträckta land med dess många olika
förhållanden bestämma utan alla
inskränkningar, »att all den egentliga
folkskoleundervisningen måtte förläggas uteslutande
till förmiddagen», finner däremot
utskottet ej tillrådligt. En dylik bestämmelse
skulle ganska säkert väcka ovilja på mer
än ett håll.
Hvad angår motionärens yrkande, »att
det måtte öfverlämnas till föräldrarnas fria
val, huruvida barnen skola, hvad det
praktiska rörer, under eftermiddagarna
undervisas i slöjdskolan eller i hemmen», vill
utskottet endast erinra dels därom, att
något hinder för slöjdundervisningens
förläggande uteslutande till eftermiddagarna
ej finnes (denna anordning torde ock vara
ganska vanlig), dels därom, att slöjden icke
är obligatorisk. I den paragraf af gällande
folkskolestadga, som talar om läroämnen,
heter det nämligen: »- - - hvarjämte
undervisning i slöjd må, efter
öfverenskommelse med därtill skicklig lärare,
kunna af skoldistrikt, som sådant önskar, vid
skolan anordnas för de barn, som af
föräldrar eller målsmän anmälas att deltaga
i denna undervisning».
Då sålunda skolråd och församling
redan nu hafva rättighet att anordna
undervisningstiden på det sätt motionären
föreslagit, och då det icke kan vara
lämpligt att göra den af honom ifrågasatta
anordningen obligatorisk, föranlåtes
utskottet hemställa,
att hr Bexelis ifrågavarande motion
ej må föranleda till någon
kammarens åtgärd.
Undervisning åt beväringsmän.
Hr O. V. Svensson i Rydaholm har på
enahanda skäl, som de i hans motion vid
1890 års riksdag anförda (se denna
tidning n:r 11 år 1890), hemställt,
att riksdagen ville i underdånig skrifvelse
anhålla, det k. m:t täcktes vidtaga sådan
anordning, att beväringsynglingar, som icke hafva
nöjaktiga kunskaper i rätt- och välskrifning
samt räkning, måtte beredas tillfälle att minst
två timmar dagligen under den på
exercisplatsen bestämda öfningstiden erhålla
kostnadsfri undervisning i nämda ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
