- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
102

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (583.) 1 mars 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

SVENSK LÄKARETIDNING.

N:r 9

Sammansättning kan äfven ha
svårigheter med sig. Skall ordet »advokat» i
sammansättningar hafva eller icke hafva s
i slutet? Hvad är det tör skillnad i
betydelse, om man använder eller icke
använder s i sammansättningar af »ackord»?
Skall det heta »fiskarbåt» eller
»fiskarebåt»? På alla sådana frågor lämnar
ordboken svar och angifver skäl, hvarför det
skall vara på ena eller andra sättet.
Äfven påvisas felaktiga användningar af ord,
som förekomma i litteraturen.

Det anförda torde tillräckligt visa, att
folkskolläraren kan draga mycken direkt
nytta af en dylik ordbok för sitt arbete i
skolan. Men äfven indirekt verkar ett
studerande af denna bok befruktande på
undervisningen. Öfverallt i boken anträffas
tankeväckande, nyttiga och intresserande
upplysningar. Den bidrager i sin mån till
att kasta ljus öfver utvecklingen af
nationens både inre och yttre lif.

Såsom bevis på den utförlighet och
grundlighet, som känneteckna detta verk,
kan nämnas, att ordet »all» behandlas till
betydelse och förekomst på icke mindre
än omkring 12 spalter, hvarje spalt
rymmande rnera än en af Läraretidningens
spalter. Också blifver ordboken något
större än den bekanta »Nordisk
Familjebok», hvaraf hittills 16 band utgifvits.
Redan äro samlade öfver 700,000 språkprof,
af hvilka mer än hälften komma på
bokstäfverna A-G, till hvilkas redigering
materialet föreligger tämligen fullständigt.

Arbetet med ordboken är fördeladt på
en mängd händer. För nästan hvarje gren
af vetande hafva fackmän sig anförtrodt
att samla språkprof. Så är det officerare,
som ur krigshistoriska och andra arbeten
göra utdrag, i hvilka ord och uttryck
förekomma, som röra det militära facket,
fruntimmer för moder och klädedräkt,
skolmän för allt, som rör uppfostran o. s. v.
Äfven folkskollärare deltaga i detta arbete.
Slutredigerandet ombesörjes för närvarande
af professorn K. Södervall samt
docen-ierna G. Cederschiöld och Th. Hjelmqvist.
Efter hand kommer redaktionspersonalen
att ökas.

På flera ställen i vårt land har man
redan för folkskolans räkning subskriberat
på ordboken. Önskligt vore, att denna
svenska ordbok en gång kunde komma att
finnas i hvarje Sveriges folkskola.
Folkskolans lärare böra hos skolråden
framställa begäran därom, och vi våga tro och
hoppas, att denna deras begäran icke skall
göras förgäfves. Nils Lundahl.

FÖR DAGEN.

___ _ . ^ . ^, ,f

Utlandets föredöme.

I den förut omtalade
riksdagsmotionen af hrr Fridtjuv Berg och E.
Hammarlund redogöres för, huru man i
åtskilliga andra land löst frågan om

Öfverbyggnader på. folkskolan,
Efter en redogörelse för det af 1870
års skolkommitté framlagda förslaget om
småläroverkens ersättande med borgare-

skolor, parallella med folkskolan, heter
det. i motionen:

De, som hos oss ifrat för
småläroverkens ersättande med »borgareskolor»,
parallella med folkskolan, hafva för sitt
yrkande åberopat föredömet från utlandet,
Holland, Tyskland (särskildt Bayern), Norge
m. m.

En närmare undersökning ådagalägger
emellertid, att just i de land, där
»borgareskolorna» visat sig fylla ett verkligt
behof och på grund häraf äro mest
lifs-kraftiga, där hafva de varit anordnade
efter en helt annan typ än den af 1870 års
kommitté föreslagna: de hafva icke varit
parallella med folkskolan utan
Öfverbyggnader på densamma.

Holland har två slag af borgareskolor,
lägre och högre. De förras läroplan
omfattar intet främmande språk. De senare
äro dels treåriga, dels femåriga.
Inträdesåldern i båda är 12 år, och enligt de
uppgifter, som stodo läroverkskommittén
af 1882 till buds, utgjorde medelåldern i
de olika klasserna 13,8, 15,0, 15,9, 16,8
och 17,3 år. Belåtenheten med dem skall
vara allmän.

Rörande Bayerns af 1870 års kommitté
åberopade »lägre realskolor» upplyser
samma kommitté själf, att »de omfatta en
treårig kurs på 3 klasser och mottaga
ynglingar af 12-14 års års ålder» samt
att i inträdesfordringarna icke ingår någon
kännedom af främmande språk.

I Frankrike är borgareskolan likaledes
byggd på folkskolan. »Lärjungarne tänkas
komma från folkskolan (vid 12 å 13
år), och skolan genomgås, efter ett année
préparatoire, på 4 år».

Till och med i Belgien, hvars
skolorganisation 1870 års kommitté först och främst
anför såsom mönster, är enligt
reglementet af den 30 juni 1881 inträdesåldern vid
de treklassiga »mellanskolorna» (écoles
moyennes) numera uppflyltad från 10
till 11 år.

I Schweiz (Zurich m. fi. kantoner)
motsvaras »borgareskolan» dels af
»sekundar-skolan», som är afsedd för åldern 12-
15 år’, dels af dess fortsättning
»industriskolan», som mottager ynglingar af 14-
17 eller 171/* år.

Äfven i Förenta staterna är den
sekundära undervisningen ordnad helt och
hållet såsom en fortsättning af den primära;
lärjungen går vid 12-13 års ålder från
»primary school» (folkskolan) öfver till
»grammar school» (mellanskolan) och vid
16-17 från denna öfver till »high school»
(öfverskolan).

I Preussen består visserligen den s. k.
själfständiga mellanskolan af 5 eller 6
klasser samt är afsedd för åldern från 9-10
till 15-16 år. Men dels omfattar
undervisningen i dess tre lägsta, med
folkskolan parallella klasser endast tyska ämnen
(franskan, som i dessa skolor är det enda
främmande språket, inträder först i fjärde
klassen), dels hafva jämte denna art af
mellanskolor uppstått ännu två andra, näm-

ligen : a) den till sin nedre del med en
folkskola förenade och b) den såsom
öfverbyggnad på folkskolan anordnade.

Den förra består af tvänne hufvudafdel- j
ningar, en nedre, hvars undervisning är
gemensam och innefattar endast tyska
ämnen, samt en öfre, som förgrenar sig i
två Ikijer: å ena sidan folkskolelinjen med
fortsatt undervisning i samma ämnen och
å andra sidan mellanskolelinjen, som
därjämte meddelar undervisning i franska.

Det andra slaget af mellanskolor åter
förutsätter såsom sin grundval den 5-
eller 6-åriga folkskolan, efter hvars
genomgående lärjungarna vid 11-12 års ålder
inträda i den treåriga mellanskolan.
Såsom man finner, motsvarar denna således
på det närmaste borgareskolan i Holland
och Frankrike, lägre realskolan i Bayern,
sekundarskolan i Schweiz,»grammar school»
i Förenta staterna samt »école moyenne»
i Belgien.

Att döma af uttalandena inom den
pedagogiska litteraturen är det denna art
af »mellanskola», som i Tyskland har
framtiden för sig. I själfva Berlin
inrättades en »mellanskola» af detta slag
redan 1883, år 1886 tillkom där den andra
i ordningen, och året därpå var
öfvertygelsen om ifrågavarande skolarts
tidsenlighet så allmän, att ej mindre än 4 nya
läroverk af detta slag beslutades. Hvad
som till en början vållade obenägenhet
däremot hos de flesta skolmän, var
naturligtvis den af gammalt rådande
öfvertygelsen, att studiet af främmande språk
helst bör begynna redan vid 9 års ålder.
Denna hufvudpunkt beröres ock särskildt
i det förslag, som Berlins skolstyrelse den
20 augusti 1883 inlämnade till stadens
magistrat. Det heter där bland annat:

Det är en allmän mening, att det fjärde
skolåret (9-10 år) är den lämpligaste tiden att
begynna undervisningen i främmande språk.
Men vi anse denna mening såsom en fördom
och önska att bryta densamma. Saken
förhåller sig ju på följande sätt. Barnet kan
vid denna ålder nödtorftigt läsa, skrifva och
räkna; det har börjat att tänka på sitt
modersmål samt i ordnad följd fått höra ett och
annat från de vuxnes föreställningskrets: om
himmel och jord, om fosterlandet och dess
historia, örn naturens och andens värld - då,
innan det ännu, glädjande sig åt de växande
krafterna, blifvit rätt medvetet om de vyer,
som nyss öppnat sig för dess blick, innan det
ännu hunnit förvärfva någon egentlig förmåga
att återgifva hvad det inhämtat, då, säga vi,
kommer ett främmande idiom och lägger
beslag på lejonparten af dess förmögenheter; på
detta idiom koncentreras dess eftertanke och
dess minne, och efter dess däri gjorda
framsteg bedömas hufvudsakligen dess arbete och
och dess utvecklingsgrad - -. En gammal
tradition talar visserligen för denna väg, och
sedan reformationstiden torde få lärda hafva
vandrat någon annan. Men huru det gått med
de ofantligt många, som blifvit liggande på
vägen, och som de stränga
gymnasialpedagogerna utkastat såsom läroverkets ballast,
huruvida icke dessa fått sin andliga utveckling
alldeles förfuskad därigenom, att man i förtid
tvingat dem till studiet af främmande språk
- därom maler historien intet.

Vid den tid, då man först slog in på denna
väg, utgjorde de främmande språken och
deras bokvärld bildningens kärna. Modersmålet
ägde ingen därmed jämförlig litteratur.
Fäderneslandets historia väntade ännu sin bearbetare,
och dess viktigaste händelser tillhörde delvis
framtiden. De geografiska föreställningarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free