- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
126

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (585.) 15 mars 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r

ning för luftväxling, som vore användbar
äfven under den kallare årstiden, då den
bäst behöfdes. Försök voro gjorda med
s. k. dragrutor och ventiler i ytterväggen,
men bäggedera åstadkommo sådant »drag»,
att det befanns klokast att hålla dem väl
stängda.

Behofvet af ventilation stod dock fullt
klart för mig, och professor Heymans
siffror talade ju dessutom ett tydligt språk.
Den i rummets ena vägg befintliga
skorstenen sög godt ut. Uppe vid taket höggs
å densamma ett kvadratiskt hål med 12
cm. sida och i detsamma inmurades en
ventil af det slags gjutna sådana, som
finnas färdiga i handeln. Det visade sig nu,
att för luftens utsläppning eller för
»evakueringen» var sörjdt på ett förträffligt sätt.
Återstod att insläppa frisk luft utan att
därigenom »drag» skulle åstadkommas. I
ytterväggen höggs, äfvenledes uppe vid taket,
ett lika stort hål med det i
skorstensväggen. Detta försågs å yttersidan med ett
galler till skydd mot närgångna fåglar och
i dess mot rummet vända sida inpassades
ett rör af zinkplåt, hvilket sträckte sig
ända fram på kakelugnen, öfver hvilken
alltså den inströmmande luften släpptes fri.
I närheten af ytterväggen var röret försedt
med ett spjäll.

Sedan denna ventilationsanordning
pröf-vats under så lång tid, att man hunnit förvissa
sig därom, att man utan olägenhet kunde
låta ventilerna ständigt vara öppna under
lektionerna, företogs af hälsovårdsnämdens
kemist, ingeniör Sondén, kemisk
undersökning af luften. Härvid befanns det, att
man kommit bra nära det uppställda
önskemålet med afseende på luftens renhet, på
samma gång man hade befriat sig från de
svåra temperaturhöjningarna mot
lektionstimmens slut.

En olägenhet fanns dock ännu kvar:
under den mörkare årstiden måste
undervisningen ofta ske vid gasbelysning, och
det gällde därför att befria sig från de
härigenom uppkomna, besvärliga
förbränningsprodukterna. För detta ändamål
anlitades ånyo skorstenen: ett rundt hål om
l dm. genomskärning höggs i densamma
och däri inpassades ett plåtrör, som sträckte
sig fram under taket utmed gasledningen.
I detta inpassades lodräta rör, som med
en trattformig utvidgning bredde sig ut
öfver hvarje gaslåga. I stället för att
förpesta luften i rummet fick nu gasen vid
förbränning tjäna till att påskynda
ventilationen.

När vederbörande myndighet funnit, att
de för ventilationen vidtagna anordningarna
fullt motsvarade sitt ändamål, var det lätt
att få dylika anordningar införda äfven i
de öfriga skolsalarna. I ett och samma
skolhus i hufvudstaden äro sålunda 13
skolsalar ventilerade enligt detta system.
I en och annan sal har ingen skorsten
funnits att tillgå för utsugningen, men där
har man i stället genomborrat taket och
insatt en plåttrumma, som sträcker sig upp
öfver vattentaket.

Under innevarande vinter ha inga
fönster behöft öppnas; luften har ändock
hållit sig frisk i skolsalarna, och temperaturen

har hållit sig jämn vid 17°, oaktadt
uppvärmningen sker med vanliga kakelugnar
och kölden ute varit rätt betydlig.

Till ett rum, som saknar ventiler, hvilka
under den kallare årstiden kunna användas
under lektionstiden, måste man under rasterna
öppna fönster och dörrar. Temperaturen
sänkes härigenom på ett betänkligt sätt,
och barnen äro vid den följande
lektionens början lätt utsatta för förkylning, och
luften är dock, enligt professor Heymans
undersökningar, ånyo till skadlighet
for-skämd redan under de första därpå
följande 15 minuterna.

Vid anordningar för ventilation måste
man först och främst sörja för utsugning,
ty själfklart är, att ingen ny luft kan
komma in, om ingen luft slappes ut. Har
man vederbörligen sörjt för utsugningen,
så söker sig nog luften inträde genom i
fönster och dörrar samt golf befintliga
springor, men härigenom åstadkommes
drag, och dessutom får man kanske
genom golfvet osund grundluft in i sin
skolsal. Man bör därför liksom bana väg för
den inströmmande luften; den går hellre
genom den öppna plåttrumman, än den
tränger sig genom springorna. Genom att
släppa den friska luften fri öfoer
kakelugnen eller kaminen får man den
uppvärmd, innan den träffar de i rummet
varande personerna, hvarigenom känslan af
drag undvikes.

Mer än en lärarinna har för mig
omtalat, att hon under många år varit
besvärad af hufvudvärk, när hon slutade sitt
skolarbete för dagen, men att hon blifvit
befriad från detta onda, sedan luften i
hennes skolsal blifvit frisk. Barnens klagan
öfver hufvudvärk, sedan de suttit i dålig
skolluft, är åtminstone för föräldrarna af
gammalt känd.

Kostnaderna för de nu beskrifna
ventilationsanordningarna äro helt obetydliga,
och då ingen enda skolsal finnes, i
hvilken de ej med största lätthet kunna
utföras, så är det att hoppas, att den tid
ej skall vara aflägsen, då hvarje skolsal
är försedd med en god ventilation.

Alla veta vi ju, att »genom att ständigt
inandas luften i ett tilltäppt rum blir
andhämtningen snart långsammare, värmen
aftager, färgen flyr från kinderna, matlusten
försvinner och hela organismen försvagas».

Alltså frisk luft i våra skolsalar, på det
rosor må blomstra på barnens kinder och
oförstörd hälsa må följa dem, när de från
skolan iitträda i lifvet! N-n.

Hälsolära såsom
undervisningsämne i skolorna.

Öfver detta ämne höll professor R.
Tigerstedt vid Pedagogiska sällskapets
sammanträde i lördags afton ett föredrag af i
hufvudsak följande innehåll.

Vår tid med dess raska utveckling och
däraf uppstående nya behof har inom
skolan alstrat ett månglasen, hvilket af både
skolmän och föräldrar ofta öfverklagas.
Det måste dock betraktas som ett
nödvändigt ondt. Uteslutandet af det ena eller

andra ämnet skulle nämligen förorsaka
beklagliga luckor i den allmänna bildningen.

Under sådana förhållanden kan det
synas vara mindre välbetänkt att yrka på
införande i skolan af ännu ett ämne,
hälso-lära. Och dock måste undervisningen
häruti inom skolan anses vara både lämplig,
nyttig och nödvändig. Naturhistorien är nu
förnämligast formbeskrifning. Man sysslar
mest med systematiken och studerar föga
lifsföreteelserna. Lagarna för dessa
företeelser äro väl dock lika viktiga att känna
som lagarna för den döda naturen.
Kännedomen om dem har ju ock en
omedelbar praktisk tillämpning uti vården af vår
egen kropp, hvilken väl af alla
naturföremål måste anses stå oss närmast.

Hälsoläran som undervisningsämne bör
sålunda vara fysiologi med praktiska
till-lämpningar på hälsovården.

Undervisningen i hälsolära förutsätter att
lärjungarna inhämtat det viktigaste af
fysiken och kemien. För att få en lämplig
öfvergång från dessa ämnen till hälsoläran
inleder man denna med en framställning
af lifsverksamheten såsom en förbränning
och påvisar därvid, hurusom lagen om
energiens oförstörbarhet gäller äfven inom
den lefvande naturen. Med denna
framställning till utgångspunkt kommer den
naturliga gången vid undervisningen att blifva
följande: näringen, blodcirkulationen,
andningen, utsöndringen och
värmehushållningen.

Vid redogörelsen för födoämnenas
tillgodogörande stöter man på en väsentlig
skillnad mellan den lefvande och den döda
naturen. Den smälta födans upptagande
kan nämligen ej förklaras såsom en fysisk
eller kemisk företeelse, den är af en helt
annan art, en alldeles särskild lifsföreteelse.

Öfverallt där så är lämpligt gör man
praktiska tillämpningar. I samband med
näringen talar man sålunda om födämnenas
beredning, näringsvärde och förfalskning, i
samband med blodcirkulationen om
blödningars stillande, blodsjukdomar, de hvita
blodkropparnas betydelse vid inflammation
och varbildning, i samband med andningen
om luftväxling samt drunknades
återkallande till lif och i samband med
värmehushållningen om kläder, uppvärmning af
boningsrum, bad såsom icke blott
renings-utan äfven härdningsmedel, feberns natur
o. s. v.

Därefter öfvergår man till den del af
lifsverksamheten, genom hvilken vi träda
i förbindelse med den yttre världen,
rörelserna och sinnesverksamheten. I
sammanhang härmed påpekas nyttan af
lämplig kroppsrörelse, de vådor, som kunna
uppstå af för långt drifven sport, följderna
af ögats öfveransträngning o. s. v.
Härefter redogöres för det centrala
nervsystemets betydelse såsom reglerande alla lifvets
förrättningar, så att de samverka till ett
gemensamt mål, kroppens bestånd.

Till sist lämnas en redogörelse för
organens elementära beståndsdelar, cellerna,
samt för hufvuddragen af läran om
smittämnena.

Undervisningen i hälsolära bör förläggas
till skolans högsta klasser. Med endast en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free