- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
141

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (586.) 22 mars 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N?r 12

SVENSK LÄRARETIDNING

141

om ämnet förlades inom folkskolans kurs,
komme just de fattigaste barnen ej i
åtnjutande af denna undervisning. De
erhölle nämligen ofta tillåtelse att afgå från
skolan, innan de inhämtat den fullständiga
kursen. Det låge dessutom en fara uti
att inblanda ett nytt ämne på den till
öf-j riga ämnen anslagna tiden. Skulle något
j verkligt resultat vinnas, kräfde ämnet sin
tid lika väl som andra ämnen. Det vore
af största vikt, att flickorna fingo lära sig
taga hvarje sak grundligt och på djupet,
annars kunde följden lätt blifva uppfostran
till ytlighet.

På ordförandens förslag och med hänsyn
därtill, att ämnet vore jämförelsevis nytt
och att ännu mera erfarenhet vore af
nöden, beslöt föreningen enhälligt att låta vid
den förda diskussionen bero.

^YÖR^KGEN.

Högre folkskolan.

Vid föregående års lagtima riksdag
väckte folkskolläraren A. F. Liljeholm
en motion, hvari han uttalade sig för
en omorganisation af den nuvarande
högre folkskolan. Han erinrade i denna
motion om de stora förväntningar, som
1856-58 års ständer ställt på nämda
skolart, samt om det beklagliga
sakförhållandet, att ifrågavarande förväntningar
blifvit så godt som helt och hållet svikna.
Han framhöll vidare två af de
hufvudsakligaste orsakerna till detta sakförhållande:
dels att dess karaktär af öfverbyggnad
på folkskolan ej blifvit strängt
upprätthållen, dels och förnämligast, att dess
verksamhet enligt gällande författning
varit inskränkt endast till landsbygden,
hvadan intet statsunderstöd kunnat
erhållas för högre folkskolor just på
sådana orter, där de bästa
förutsättningarna för deras uppkomst och utveckling
varit för handen.

På grund af tillfälliga orsaker
framställde motionären emellertid intet
yrkande på en sådan omorganisation af
högre folkskolan, som han förordat, utan
inskränkte sig till en hemställan om
utarbetande af en läroplan för densamma.
Andra kammarens första tillfälliga
utskott fann intet väsentligt härmed vara
vunnet, och motionen blef på grund
häraf afstyrkt samt af kammaren
afslagen.

Vid innevarande riksdag har den ånyo
blifvit framlagd. Motiveringen är i
hufvudsak densamma (ett par mindre tillägg,
hämtade ur utskottsbetänkandet från i
fjor samt ett tidigare utskottsbetänkande,
frånräknade), men yrkandet har nu
erhållit en form, hvilken, enligt hvad vi
hoppas, torde bereda motionen ett bättre
öde än det, som kom dess föregångare
till del. Motionären hemställer
nämligen :

1) att riksdagen ville medgifva, att högre
folkskola äfven finge, med åtnjutande af samma
statsunderstöd, som nu är tillerkändt dylik
skola på landet, upprättas i stad, där behofvet
af dylik undervisningsanstalt gör sig gällande
och vederbörande kommun vill åtaga sig de
därmed förbundna kostnaderna; och

| 2) att riksdagen måtte i skrifvelse till k. m:t
anhålla, att k. m:t täcktes dels vidtaga de
ändringar uti nu för högre folkskolan gällande
förordning, hvilka erfordras för att bringa den
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan
angifna grunder, dels låta utarbeta läroplan
till ledning för undervisningen i sagda skola;
samt

3) att riksdagen måtte till bestridande af
kostnaden för dessa arbeten bevilja ett anslag
af 4,000 kronor.

Enär frågan sålunda blifvit förknippad
med hemställan om förändradt
användande af det för »högre folkskolor»
afsedda statsunderstödet samt dessutom
l med begäran om särskildt anslag för
verkställande af de förarbeten, motionären
ansett nödiga, har förslaget i år blifvit
hänvisadt till statsutskottet, samma
utskott, som fått hrr Lundbergs och
Vah-lins därmed besläktade motioner om
hand.

De högre folkskolornas antal är enligt
senaste uppgifter 11, antalet lärare vid
dem 12 och sammanlagda lärjungeantalet
220 - detta 35 år efter institutionens
upprättande! Det lider intet tvifvel, att
om hrr Vahlins och Liljeholms motioner
vinna riksdagens bifall, högre folkskolor
inom kort skola komma till stånd i rikets
flesta städer samt efter deras föredöme
sedan äfven på mera betydande orter å
landsbygden.

För att en sådan utveckling skall blifva
möjlig, fordras dock uppfyllandet af tvänne
villkor. Det första och oundgängligaste
är, att dessa högre folkskolor icke
kväf-vas i lindan genom upprättande af
sådana mellanläroverk, som våra senare
ecklesiastikministrar synas hafva satt
såsom sitt mål att snart sagdt till hvarje
pris genomdrifva. Allra lyckligast vore,
om samtliga småläroverk blefve helt
enkelt ombildade till högre folkskolor i
enlighet med den motion, som af hrr
Berg och Hammarlund vid föregående
års lagtima riksdag väcktes, och som i
år af dem förnyats. Härigenom skulle
saken med ens vara på bästa sätt
rangerad. Med kännedom om det envisa
motstånd, som särskildt från första
kammarens sida sättes mot hvarje reform,
som åsyftar att göra
undervisningsväsendets fördelar mera tillgängliga för
folkets breda lager, kan man dock
näppeligen för den allra närmaste framtiden
göra sig någon säker förhoppning om
denna lösning af småläroverksfrågan.

Men hvad som nu ovillkorligen kräfves
är, att nämda fråga icke erhåller en
sådan lösning, som den i årets
statsverksproposition anvisade, enligt hvilken
små-läroverken skulle bibehållas samt utvidgas
genom upptagande af flickorna och genom
tillfogande af flera klasser. Redan under
nuvarande förhållanden föres i flera af
våra städer från småläroverkens sida en
hänsynslös strid mot folkskolan dels
direkt, dels indirekt. Man motsätter sig
ej sällan hvarje förbättring, som skulle
kunna göra folkskolan starkare i
konkurrensen, och man använder
understundom de mest egendomliga medel för
att locka föräldrarna att taga sina barn

ur den simplare folkskolan och flytta
dem öfver i det finare läroverket. Man
har härvid de yppersta bundsförvanter
dels i det gängse skriket öfver »den dyra
folkskolan, som hotar att växa oss
öfver hufvudet», dels i den faderliga och
moderliga fåfängan, för hvilken folkskola
och högre folkskola icke på långt när
hafva samma värde som några klasser
af den »lärda» skolan.

Redan nu har till följd häraf
folkskolan på dylika orter en ytterst hård
kamp att bestå, om ej för sin tillvaro,
så dock för sin utveckling. Ännu värre
skulle förhållandet blifva, om de
befintliga småläroverken, i stället för att
genast ombildas till högre folkskolor eller
tills vidare bibehållas i sitt nuvarande
skick, komme att utvidgas till femklassiga
samskolor. Att denna plan går om intet
måste därför betraktas såsom den
förnämsta förutsättningen för den högre
folkskolans framtid i vårt land.

En annan förutsättning är, att det
statsbidrag, som lämnas denna skola,
tilltages vida rikligare än nu är fallet.
Kungl, kungörelsen den 16 juni 1875
stadgar, att högre folkskola »kan erhålla
understöd af statsmedel till högst dubbla
beloppet af hvad till skolan i distriktet
sammanskjutes, dock för hvarje skola ej
öfverstigande 1,200 kronor årligen».
För en högre folkskola ute på
landsbygden med en enda lärare och ett
knappt tjugutal lärjungar kunde ett
dylikt statsbidrag för 20-30 år sedan
anses någorlunda rimligt. Men under de
nya förhållanden, som skulle uppstå i
händelse hrr Lundbergs, Vahlins och
Liljeholms motioner ginge igenom, vore
en sådan summa naturligtvis alldeles
otillräcklig.

Ordnad efter de grunder, som af hr
Liljeholm förordats och som för öfrigt
alldeles öfverensstämma med de i hrr
Bergs och Hammarlunds motion anförda,
skulle den högre folkskolan icke kunna
nöja sig med en enda lärare och på
grund häraf ej heller med ett
statsunderstöd af högst 1,200 kronor. På mera
betydande orter, där en mängd elever
strömmade till, måste den tydligen blifva
fördelad på flera klasser och utrustas
med flera lärare, och det synes då äfven
billigt, att understödet här kunde utgå
med ett belopp, som stode i något
förhållande till vidsträcktheten af den nytta
skolan medförde och till de kostnader,
som vederbörande kommun å sin sida
för densamma finge vidkännas.

Nu kan det visserligen betviflas, att
riksdagen under närvarande förhållanden
skulle befinnas villig att i någon
betydligare grad höja det årsanslag af 20,000
kronor, som finnes för de högre
folkskolornas räkning i riksstaten uppfördt.
Den i högsta grad kritiska ställning i
finansiellt afseende, hvari statsverket
nyss blifvit försatt, har haft till
oundviklig följd, att den ytterligaste sparsamhet
nu anses vara en befallande nödvändighet
på alla håll, där det finnes någon
möjlighet att mota nya anslagskraf. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free