- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
150

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (587.) 29 mars 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

SVENSK LÄRARETIDNING.

T. var den förste, som omnämde saken
för Holmström. Det skedde i ungefär
följande ordalag: »Nu har jag ställt det bra
för dig. Under vintermånaderna skall du
förestå och undervisa i en folkhögskola,
och somrarna får du lediga till
företagande af geologiska studieresor.» - »Hvad
är en folkhögskola?» sporde H. Professor
T., som uttalade göda förhoppningar om
folkhögskolan, hänvisade till uppsatserna i
Aftonbladet och den af Nordiska
nationalföreningen utgifna skriften »Om
bondehögskolor». *

Studiet af Aftonbladsartiklarna och
omnämda broschyr blef bestämmande för H.
att antaga platsen. Det var den 25 april
1868, som skolans styrelse erbjöd H.
föreståndarebefattningen.

H., som utnämts till docent i geologi
vid Lunds universitet i maj 1867 och till
adjunkt vid allmänna läroverket i
november samma år, begärde till en början
tjänstledighet från sin adjunktur. Domkapitlet
afstyrkte enhälligt ansökan, och det dröjde
länge, innan ärendet afgjordes hos k. m:t.
Styrelsen blef otålig, hvarför H. förklarade,
att om han ej finge tjänstledighet, toge
han afsked från adjunktsbefattningen;
platsen vid folkhögskolan mottoge han.
Ecklesiastikministern F. F. Carlson beviljade
emellertid H. den sökta tjänstledigheten.
G. lär ha yttrat: »Har H. mod att försöka
sig med den nya skolan, nog skall han då
få tjänstledighet.»

*



Den nya folkhögskolan fick sin lokal i
det vid landsvägen mellan Malmö och Lund
liggande gamla värdshuset Hvilan, som till
en början förhyrdes och sedermera
inköptes. Om sin första kväll på Hvilan
har d:r H. berättat följande.

Det var vid 11-tiden på aftonen.
Ytterdörren var tillåst, och H. beredde sig att gå till
hvila, då en vagn stannade utanför och
bult-ningar kort därefter hördes på dörren. H. gick
ut att öppna. En karl, som ville in, frågade
undrande: »Hvarför stänger Ni så tidigt? Får
jag en half bier och lite konjak?» H svarade:
»Jag är hitflyttad i dag; någon konjak har jag
ej hemma.» Mannen, en f. d. lundakypare,
trängde sig emellertid in. En butelj öl fick
han, och ett glas iskänkte han åt H. »Jaså,
herm har slagit sig ner här; ja, ja, detta har
varit en bra plats förr, men nu är den sämre.
Här måste man sköta sig bra, om man skall
kunna reda sig, annars går det rakt inte»,
menade f. d. kyparen, som hela tiden trodde sig
ha att göra med ny värdshusvärd på den gamla
krogen.

När han druckit sitt öl, ville han betala det,
men H. sade: »Efter Ni är min första gäst,
ber jag att få bjuda på detta.» Främlingen,
som tyckte, att den nye värdshusvärden icke
förstod sin sak synnerligen väl, eftersom han
ej tog betalning för sitt öl, fann sig föranlåten
att säga: »Om herm ej sköter sig riktigt väl
på denna plats, kan det aldrig gå. Ja, jag råder
herrn att sköta denna plats väl, så kan den
åter bli bra.» H. tackade för rådet och
lofvade att efterkomma det.

* Nämda skrift ^medföljde Aftonbladet för
år 1868 och innehåller redogörelse för
diskussionen om folkhögskolor inom nämda förening.
I denna diskussion, som inleddes med ett
varmhjärtadt föredrag af redaktören d:r Aug.
Sohlman, deltogo bland andra nuvarande
riksdagsmannen S. A. Hedin och bibliotekarien H.
Wieselgren, samtliga förordande folkhögskolors
inrättande i Sverige.

Och detta råd har H. följt.
Folkhögskolan Hvilans utveckling bär ett ojäfvigt
vittnesbörd därom. Några uppgifter ur
skolans historia torde vara af intresse.

År 1873 tillkom den kvinnliga
folkhögskolan med verksamhet under
sommarmånaderna och som mer och mer vunnit
allmänhetens förtroende. År 1876 tillkom en
öfre afdelning för till skolan återkommande
elever med undervisning i landthushållning,
hvilken afdelning år 1887 utvidgades och
organiserades som landtmannaskola. 1884
infördes ordnad undervisning i gymnastik,
hvilket möjliggjordes genom den samma
år uppförda rymliga och vackra
gymnastikbyggnaden. År 1887 infördes undervisning
i träslöjd för den manliga folkhögskolan,
och år 1889 tillkom en teoretisk kurs f or
mejerskor vid sidan af den kvinnliga
folkhögskolan.

Antalet manliga elever, som besökt
skolan, uppgår till 1,126 och de kvinnliga
elevernas antal har utgjort 678,
tillsammans alltså öfver 1,800 personer.
Naturligtvis ha de flesta eleverna varit från
Malmöhus län, men ett ej så obetydligt
antal har haft sitt hemvist i andra län.
17 af Sveriges län ha haft lärjungar vid
Hvilans folkhögskola. Till och med från
Island ha lärjungar hittat vägen till Hvilan.
#

Tydligt och klart har d:r H. i sitt
af-slutningstal vid folkhögskolemötet i Jönköping
i juni 1877, där H. var ordförande,
angifvit folkhögskolans mål.

»Som lärare hafva vi oss förelagdt det
arbetet att ingifva de unge männen kärlek och
aktning för andligt arbete och lif, men dock att
på samma gång lika starkt påvisa det
kroppsliga arbetets ära och nödvändighet; att föra
dem framåt uti inre förädling och yttre
förfining, men oundgängligen med fasthållande af
enkelhet, flärdlöshet och redbar harmoni i
lefnads- och tänkesätt; att lära dem älska sina
medmänniskor och sitt fädernesland och att
visa detta i tyst men verksam handling och ej
blott i tomma ord.»

Om de medel, som leda till detta mål,
yttrade H. vid samma tillfälle:

»Det väsentliga medlet att nå detta mål är
bibringandet af goda religiösa grundsatser och

goda kunskaper.–––Medlet kan begagnas i

många riktningar, och en mängd parallella
vägar löpa till målet. Och det måste så vara;
det är lyckligt att så är, ty därigenom blir just
den individuella friheten bevarad. En lärare
måste begagna alla de medel, som stå honom
till bads och frihet att välja just dem, genom
hvilka han finner sig bäst kunna verka enligt
sin speciella begåfning. Frihet är
folkhögskolans lifsluft, och frihet utan själfsvåld vare vår
lösen.–––Det kan ej gifvas en för alla
skolor gällande metod, det kan ej finnas någon
normalskola, som man kan uppsätta för sig
som ett osvikligt mönster, utan man bör noga
gifva akt på ställningar och förhållanden i den
ort, där man blifvit eller blifver satt att verka,
och man bör så mycket som möjligt foga sig
därefter dock med sträfvan att efter hand
undanrödja det, som kan befinnas vara skäligt
att förkasta.» - -

Från flera håll sågs den nya
skolinrättningen med oblida ögon. Både i religiöst,
politiskt och socialt hänseende förutspådde
man inga goda följder af dess verksamhet.
Präster och folkskollärare voro ofta
ingalunda vänligt stämda mot folkhögskolan.

Skollärarne befarade möjligen, att de nya
skolorna skulle störande ingripa i
folkskolans verksamhet. De ansågo
folkhögskolan vara kommen till för att visa, att
den undervisning, de i folkskolan
meddelade, ej var tillräcklig.
Undervisningsmetoden- genomföredrag - betraktades som ett
klander mot folkskolans undervisningssätt.
Af den jordbrukande allmogeklassen sågo
många i folkhögskolan en icke blott
öfverflödig utan i vissa hänseenden t. o. m.
skadlig inrättning. Så ock de högre ställda
i samhället. »!Då folkhögskolan lära
eleverna att bli herrar; de anse sig efter
genomgången kurs vara för fina till
grof-arbete; de bli högfärdiga öfver det lilla
mått af kunskaper de inhämtat; de vilja
sedan regera i församlingarna» m. m.
dylikt hördes från olika håll, där man icke
var i tillfälle att på närmare håll iakttaga
folkhögskolan. I åtskilliga tidningsuppsatser
gafs uttryck åt dessa föreställningar.

Det gällde, att så vidt möjligt var, taga
bort dessa felaktiga föreställningar om
folkhögskolans verksamhet. Allra bäst skedde
detta genom de förra folkhögskoleelevernas
goda uppförande och arbetsamhet, sedan
de lämnat folkhögskolan. Men detta var
ej tillräckligt. Man borde i alla
samhällskretsar öfver hela landet få sann
upplysning om folkhögskolan.

Äfven i detta hänseende har d:r H.
gjort mera än någon annan. Talrika
uppsatser i tidningar och tidskrifter bära därom
vittne liksom de föredrag om
folkhögskolan han hållit. Vid sjunde allmänna svenska
folkskolläraremötet i Lund höll H. föredrag
»om den svenska folkhögskolan» och vid
fjärde allmänna nordiska skolmötet i
Stockholm år 1880 »om den svenska
folkhögskolans organisation». I Nordisk tidskrift,
i Läsning för folket, i Pedagogiska blad,
i Veckoblad för Folkundervisningen m. fl.
ställen äro flera artiklar om folkhögskolan
skrifna af H. Folkhögskolans 25-åriga
arbete i förening med folkhögskolemännens
litterära verksamhet för upplysnings
spridande om folkhögskolan hafva omstämt
meningen, så att den nu i allmänhet är
till förmån för folkhögskolan, och
folkhögskolans framtida bestånd och utveckling
kunna numera anses tryggade.
*



Få personer torde vara bättre i tillfälle
att bedöma frukterna af folkskolans
verksamhet än folkhögskollärarne. Så godt
som alla folkhögskolans elever hafva förut
varit folkskolans lärjungar. Det torde ha
sitt intresse att veta d:r H:s åsikter om
folkskolan i detta hänseende. Då
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening förra året utsändt frågan om
folkskolans inverkan på svenska folkets
sedlighet, arbetshåg och arbetsduglighet till
behandling af de särskilda
kretsföreningarna, inleddes detta spörsmål af H. i Lunds
kretsförening. Han yttrade därvid bland
annat:

»Hvad jag personligen erfarit under min
lärareverksamhet om folkskolans arbete är
mycket godt, hvilket jag ej kan nog framhålla.–––

Jag tror alltså, att folkskolan ej blott verkat
förädlande i yttre hänseende utan äfven, om
ej öfverallt, dock i det stora hela förmått in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free