Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (588.) 5 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
163
procenten sjuka i samma sjukdom. Detta
förhållande är dock af förut anförda skäl
lätt förklarligt. Sammanlägges det
uppgifna antalet döde i lungsot och
lunginflammation, så finner man, att dödsorsaken
i 43 procent af samtliga dödsfallen
utgjorts af sjukdomar i andedräktsorganen.
För jämförelse vill jag upplysa, att af
samtliga dödsfallen i alla rikets städer år
1890 har dödsorsaken i 15 procent varit
lungsot och i 34 procent sjukdomar i
andedräktsorganen.
Dessa sjukdomar utgöra också ännu den
allmännast förekommande dödsorsaken, och
bland flera yrkesidkare skörda .de ett
relativt ännu större antal offer. Till
bestyrkande af denna uppgift vill jag ur
»arbe-tareförsäkringskommitténs betänkande»
anföra några data, som lägga detta sorgliga
förhållande tydligt i dagen.
Af 107,000 under åren 1879-82
aflidna arbetare och med dem jämförliga
personer öfver 15 år med kända
dödsorsaker dogo 38 procent af sjukdomar i
andedräktsorganen. För åtskilliga
yrkesidkare steg denna procent till 46 och
ännu högre, bland dem för sömmerskor
till 56 procent, för fabriksarbeterskor till
58 procent och för kvinnliga
yrkesutöf-vare inom den allmänna förvaltningen,
större delen folkskollärarinnor, till 57
procent.
Af förut anförda skäl vill jag fästa
särskild uppmärksamhet vid den här uppgifna
stora dödsprocenten i dessa sjukdomar för
folkskollärarinnor. Angående dödsorsakerna
för folkskollärare har jag i det nämda
betänkandet ej kunnat finna några
upplysningar; men säkerligen stå dessa i detta
afseende ej mycket framom lärarinnorna.
För 30 af de döde eller 8 procent af
samtliga dödsfallen har ålderdomsaftyning
uppgifvits såsom dödsorsak. Bland dessa
finnas flera gamla, hvilka, såsom jag förut
upplyst, uppnått 70 ä 80 år och däröfver.
För 142 af de döde eller 38 procent
af samtliga dödsfallen hafva dödsorsakerna
varit af olika slag, hvadan de tillsammans
blifvit upptagna under rubriken »andra
dödsorsaker». Af dessa uppgifvas 4 hafva
dött af vådadöd, 4 i sinnessjukdom, 8
genom själfmord, 7 af alkoholism och 11
af kräfta. För de återstående 108
uppgifves dödsorsaken hafva varit »lidande»
i något visst organ, antingen i hjärnan,
bröstet, hjärtat, magen eller njurarna eller
förlamning eller saknas helt och hållet
uppgift om dödsorsaken.
Ehuru den här uppgjorda statistiken
öfver dödsorsaker bland folkskollärare är
allt för ringa och otillräcklig att jämföra
med den dödsorsaksstatistik, vi förut äga
för rikets städer och i
arbetareförsäkrings-kommitténs betänkande för vissa
yrkesidkare, äger den dock ett visst intresse,
så mycket mera som ingen sådan statistik
för denna kår förut blifvit offentliggjord.
Det lär nog ock dröja länge, innan vi
få se någon tillförlitligare sådan statistisk
redogörelse. Ty först på allra senaste
tiden har vid anmälan om dödsfall i
folkskollärarnes pensionsinrättning gjorts an-
språk på att äfven få kännedem om
dödsorsaken.
Jag känner icke heller, huru det i
dylika fall tillgått eller tillgår i våra andra
pensionsinrättningar, men jag fruktar tyvärr,
att man äfven i dem ej sett denna
viktiga fordran tillräckligt till godo.
En hygienisk skrifmetod.
Det föredrag öfver detta ämne, hvilket
hölls af skriflärarinnan fröken Emy
Meyer vid Pedagogiska sällskapets
senaste sammanträde, hade i hufvudsak
följande innehåll.
Skolans syndaregister anses i våra dagar
vara ofantligt långt. Många af dessa
synder borde visserligen alldeles afskrifvas från
skolans konto eller ock delvis räknas
hemmen och samhället till last, men en af dem,
från hvilken skolan ej kan göra sig fri,
är dess stora bidrag till ökandet af
när-st/ntheten och ryggradskrökning ärna hos
vår tids skolungdom.
Hvad närsyntheten beträffar, är det
numera ett genom sorgfälliga undersökningar
bevisadt och fastslaget faktum, att inom
skolan de närsyntes antal ökas och graden
af närsynthet stegras klass för klass från
den lägsta till den högsta. Geuom
undersökningar inom tyska skolor har ock
ådagalagts, att 90 % af alla
ryggradskrök-ningar grundläggas under skolåren (6:e-
14:e året).
Det ämne, som mer än alla andra
vållar dessa sorgliga verkningar, är onekligen
skrifniogen. Framstående ögonläkare och
ortopeder förklara, att den ställning,
hvilken den nu brukliga lutande skrifstilen
kräfver, är skadlig både för ögon och rygg
rad. D:r Ellinger i Stuttgart motiverar
sin förkastelsedom öfver den lutande stilen
sålunda: Orsaken till den dåliga
hållningen vid skrifning med lutande stil
ligger däri, att papperet ej ligger midt för
den skrif v ande, utan skjutes något åt
höger. Därvid intaga ögon musklerna en
tvungen ställning, då ögonen beständigt måste
se till höger och nedåt, och då det högra
ögat är mera aflägsnad t från skriften än
det vänstra. Hufvudet vrides därför så,
att afståndet till skriften blir lika för båda
ögonen. Det vänstra ögat kommer därför
längre bakåt och längre ned än det högra.
Huru skall man då kunna undvika dessa
ölägenheter? Jo, helt enkelt genom att
använda den naturliga metod, som barnen
själfva gifva anvisning på, genom att
utveckla i stället för att motarbeta deras
naturliga benägenhet att skrifva
upprättstående bokstäfver och att lägga
skrifbo-ken rakt framför sig.
Ögonläkaren d:r Schubert i Nurnberg
var deu förste, som på strängt
vetenskapliga grunder påyrkade den lodräta stilens
införande i skolorna; detta skedde år 1880.
Samma yrkande framställdes kort därefter
af d:r Cohn på ett naturforskaremöte i
Danzig och sedermera af flera andra tyska
läkare. År 1882 förordade emellertid
doktorerna Berlin och Rembold användande
af lutande stil med skrifboken liggande
midt för den skrifvande, dock något lu-
tande nedåt vänster. Dessa olika
uttalanden gåfvo anledning till fleråriga
undersökningar och debatter. Man anställde
planmässigt ordnade jämförelser mellan de
olika stilarna på så sätt, att i samma
skola somliga klasser fingo från första
början skrifva lodrät stil och parallellklasserna
lutande stil, i en del klasser flögo några
barn skrifva lodrät och andra lutande.
På grund af dessa undersökningar
föreligga nu så bestämda uttalanden från
såväl lärare som ögonläkare och ortopeder,
att man ej längre kan hysa något tvifvel
om, att den upprättstående stilen inom
skolan är alt föredraga framför den lutande.
Också antog den internationella
Skolhygieniska kongressen i London 1891 följande
resolution:
Då den lodräta stilens hygieniska fördelar
blifvit klart bevisade och fastställda såväl
genom läkareundersökningar som genom
praktiska erfarenheter, och då genom dess införande
de felaktiga kroppsställningar, som leda till j
ryggradskrökningar och närsynthet, till
väsentlig del undvikas, så förorda vi den lodräta
stilens införande i våra folkskolor och högre
läroverk.
De viktigaste reglerna för skrifning med
lodrät stil äro följande:
Skrifsidan skall ligga midt för kroppen.
Skrifraderna böra vara korta, vid den första
undervisningen högst 10 cm.
Båda underarmarna skola till 2/3 ligga på
pulpeten, fullkomligt symmetriskt och i rät vinkel
med hvarandra; armbågarna hållas minst en
handsbredd från kroppen.
Handen bör hvila endast på lillfingrets
yttersta led, ej på handleden.
Pennskaftet hålles 3 cm. från pennspetsen:
dess öfre del bör hvila emellan pekfingret och
tummen samt peka mot armbågen. Bröstet får
ej lutas mot bordet, öfverkroppen ej böjas
framåt; hufvudet sänkes nästan omärkligt;
afståndet mellan ögat och skriften bör vara 30
-35 cm.*
Den nya metoden har sedan förliden
höst varit praktiskt tillämpad vid en
härvarande privatskola. Resultaten hafva
fullständigt motsvarat förväntningarna.
Barnen intaga i allmänhet fullt
tillfredsställande kroppsställningar utan att såsom
vanligt är ideligen behöfva påminnas därom.
De hafva ock märkvärdigt fort tillägnat
sig den lodräta stilen och skrifva densamma
med nöje.
Den lodräta stilen har i praktiskt
hänseende den fördelen, att den tager mindre
plats, och att den är särdeles tydlig.
Tydligheten framträder särskildt vid
sifferskrif-ning. Alldeles utan afseende på hygienen
tyckes den vara på väg att blifva modern.
I England står den redan i flor, och inom
andra länder vinner den allt flera
anhängare. Kändt är ock, att alla våra äldre
handskrifter äro skrifna med lodrät stil,
och att den lutande ej blef allmänt
använd förr än i början af detta århundrade.
Hvarje om än så ringa reform kräfver
naturligtvis arbete och möda. Lärarnes
besvär med tillägnandet af den nya
skrif-metoden är dock så ringa, jämförd med
de fördelar, som vinnas for ungdomens
* Åt dem, som vilja närmare sätta sig in
uti metoden rekommenderas ett arbete: »Steile
Lateinschrift» utgifvet i Wien 1890 af E. Båge,
förste lärare vid en af Wiens folkskolor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
