Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (588.) 5 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
SVENSK LÄEAEETIDNING.
N:r 14
hälsa, att alla betänkligheter böra vika.
Barnen hafva rätt att fordra, att skolan,
som ju skall utveckla hela deras varelse,
icke mot bättre vetande genom sina
metoder påtvingar dem kroppslig svaghet.
FÖR DAGEN.
En bit skolboksstatistik.
Uti ett aftryck ur »Berättelse om
statens allmänna läroverk för gossar läsåret
1889-90» lämnar amanuensen d:r G.
Eneström en i flera afseenden intressant
redogörelse för några statistiska
undersökningar om de böcker, som varit
begagnade vid undervisningen.
Undersökningen är grundad på de uppgifter om
begagnade läroböcker och genomgångna
lärokurser, som enligt gällande
läroverksstadga skola af vederbörande rektorer
aflämnas.
Af denna redogörelse framgår till en
början, att summan af alla de arbeten,
som vid samtliga läroverken begagnas
i alla ämnena, utgjorde icke mindre än
854, däraf bortåt hälften för
undervisningen i främmande språk. I de svenska
ämnena kommer största antalet på
modersmålet, nämligen 132. Antalet
använda arbeten i kristendom var 69, i
matematik 97, i naturvetenskap 85 samt
i historia och geografi 84.
Inom denna skolbokslitteratur finnas
åtskilliga arbeten, som antingen äro
afsedda för endast folkskolan eller för
både folkskolan och allmänna läroverket.
Dessa fördela sig sålunda: kristendom
15, modersmålet 5, matematik 12,
naturkunskap 3 samt historia och geografi
9; eller tillsammans 44, af hvilka 35
ursprungligen afsetts endast för
folkskolan samt 9 för både folkskolan och
allmänna läroverket.
I hvad mån den äldre
undervisnings-litteraturen fortfarande användes, framgår
af en tabell, i hvilken angifves de
använda arbetenas sista tryckår. Af
sådana arbeten, hvilkas sista upplaga
utkommit redan före 1850 användas
fortfarande 11. Härvid torde dock böra
anmärkas, att alla dessa utom ett
(naturvetenskapligt) behandla främmande
språk. Af 28 använda böcker har sista
upplagan utkommit före 1860 och af 78
före 1870.
Till belysning af frågan, huru mycket
af den nu använda
undervisningslitteraturen, som är af äldre ursprung, angifves
1 en annan tabell det år, under hvilket
den första upplagan utkom. Af denna
framgår, att ett och annat dylikt arbete
varit i högsta grad seglifvadt. Icke mindre
än 9 af de använda böckerna, däraf
2 i matematik och l i naturvetenskap
och de öfriga 6 i främmande språk,
hafva i sin första upplaga sett dagen
före 1820. Antalet böcker, hvars första
upplaga utkommit före 1830, utgör 14,
före 1840 27, före 1850 62, före 1860
127 och före 1870 246. I ofvanstående
uppgifter äro icke medtagna sådana
böcker som bibel, psalmbok, bönböcker
samt normalupplagan af Luthers katekes
liksom icke heller svenska och andra
moderna vittra författares arbeten samt
kartböcker.
Till fullständigande af denna statistiska
redogörelse har författaren slutligen
meddelat en serie tabeller, utvisande, i hvad
mån lärobokslitteraturen vid de allmänna
läroverken under de närmast före 1890
gångna 13 åren eller från 1877
undergått förändringar. Häraf inhämtas, att
under dessa 13 år hafva 303 arbeten
helt och hållet slopats och 480 nya
upptagits till användning, under det att icke
mindre än 374 af de år 1877 använda
segrande bestått kampen och ännu 1890
höllo sig uppe på bokförteckningarna.
För att meddela någon föreställning
om åtskilliga af de mera allmänt
använda arbetenas spridning lämnas i
afseende på den förutnämda 13-års-perioden
en öfversikt af, huru antalet läroverk, i
hvilka de begagnats, under denna tid
af eller tilltagit. Uppmärksamheten fästes
härvid strax på den omständigheten, att
det i de flesta fall är blott ett helt litet
antal arbeten, ofta blott två, som kämpa
om herraväldet, hvarvid den segrande
så småningom tillkämpar sig terräng, i
samma mån den andra parten ungefär
med samma hastighet liksom rymmer
fältet.
Några exempel till belysning häraf må
lämnas. År 1877 användes Schabus
lärobok i fysik i 23 och Christies i 6
läroverk, men år 1890 användes den
förra endast i l läroverk, då den senare
däremot så småningom arbetat sig upp
till 21. Berlins och Celanders läroböcker
i naturkunnighet hafva sjunkit från
respektive 28 och 34 till resp. 4 och 11,
medan samtidigt Almquist-Lagerstedts
och Vijkander-Holmströms stigit, den
förra till 31 och den senare till 30.
Medan Erslevs läroböcker i geografi
nedgått från 34 till 12, hafva Roths (utkom
1877) kommit till användning vid 33
läroverk. Björlings och Wiemers
läroböcker i algebra voro förr de mest
använda. Under ifrågavarande period har
den förra sjunkit från 29 till 5 och den
senare från 23 till 9, De afgåendes
plats synes så småningom hafva intagits
af Haglunds lärobok, hvilken under tiden
stigit från 5 till 42. Liknande
företeelser träffar man på inom samtliga
ärn-nena och icke minst inom främmande
språk.
Det kan icke undgå den
uppmärksamme iakttagaren, att här är det fråga
om en alldeles påtaglig konkurrens
mellan det bättre och det bästa, ty den
stora massan af läroboks- eller
läseboksarbeten förmår icke höja sig till någon
allmännare användning, åtskilliga kanske
icke ens utom den krets, där det
personliga intresset gör sig gällande och
söker i det längsta underhålla den
slocknande lifsgnistan. En dylik konkurrens
måste emellertid lända till båtnad för
undervisningen och
undervisningsmetodernas utveckling, då det ju städse
gäller att hålla sig å nivå med den fort-
skridande utvecklingen på skolmetodikens
område.
Att lärobokens beskaffenhet har en
nästan afgörande betydelse för
undervisningens framgång, börjar man så
småningom att inse. Beträffande folkskolan har det
åtminstone hittilldags emellertid icke ländt
till sakens båtnad, att bestämmandet af
läroböcker legat uteslutande i händerna
på skolrådet, hvilket endast
undantagsvis inom sig förfogar öfver den
kompetens, som frågans innebörd och vikt
verkligen kräfver. En ljusglimt till ett
bättre i detta afseende har dock nu
framskymtat i och med de möten mellan
skolråd och lärarepersonal, som enligt k.
kungörelse hädanefter årligen skola
hållas. Om blott lärarepersonalen allmänt
söker bringa dylika frågor under
diskussion, och skolråden finna sig böra
beakta de från kompetent håll framställda
önskningarna, så kan man vara
förvissad, att lärobokskonkurrensen skall
äfven på folkskolan komma att utöfva sitt
hälsosamma inflytande.
Annonsen är bindande,
äfven om församlingen protesterar.
Ett nytt exempel på, huru en
folkskollärare ute på landsbygden kan blifva
trakasserad af de maktägande i
församlingen, får man af följande nu i sista
instansen afgjorda mål. Att i detta fall
läraren haft både den juridiska och
moraliska rätten på sin sida framgår däraf,
att alla de öfverordnade myndigheter,
som haft att yttra sig i tvistefrågan,
ställt sig helt på lärarens sida.
I Post- och Inrikes tidningar för den 26
juli 1877 lästes följande annons:
»Till läraretjänsten i Botkyrka folkskola,
hvilken blifver ledig att tillträda vid nästa års
början och med hvilken klockare- och
organist-sysslorna vid nuvarande innehafvarens afgång
komma att förenas, kunna kompetente sökande
sig anmäla före den l nästkommande oktober
under adress: Pastorsämbetet i Botkyrka,
Tumba station.»
På grund af denna annons sökte
folkskolläraren N. G. Åhlström platsen i fråga,
och efter kallelse af skolrådets ordförande
aflade han söndagen den 18 november
1877 organist- och klockareprof samt
påföljande dag prof i folkskolan. Vid valet
den 9 december 1877 erhöll Åhlström
enhällig kallelse. I valprotokollet talas
emellertid endast örn skollärare-va], och
A. uraktlät att häremot göra anmärkning.
Ar 1887 blefvo de förenade
kloekare-och organistbefattningarna i Botkyrka
lediga på grund af innehafvarens frånfälle.
Kyrkostämman utsåg nu Åhlström till
klockare, på samma gång beslut fattades,
att organisttjänsten tills vidare skulle
uppehållas genom vikarie. Efter fem års väntan
ingick Åhlström till kyrkostämman med
begäran att i enlighet med den annons,
efter hvilken han sökt befattningen, erhålla
fullmakt å organisttjänsten samt utfå de
med befattningen förenade löneförmåner.
Kyrkostämman afslog den 29 maj 1892
enhälligt denna begäran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
