- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
176

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (589.) 12 april 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

SVENSK LÅEARETIDNING.

N:r 15

tionens utvidgande och fullständigande.
Det är enligt deras mening icke nog med,
att vi nu äga 79 läroverk för meddelande
af »högre» bildning åt de mera
bemedlades gossar (35 sjuklassiga, 23
femklas-siga, 17 treklassiga, 3 tvåklassiga och l
enklassigt). Äfven för de mera
bemedlades flickor och äfven för barnen på andra
orter än de nu gynnade 79 bör staten
efter deras åsikt tillhandahålla »högre»
undervisning. Vid sidan af det öfver
hela landet utbredda nätet af folkskolor
borde finnas ett likaledes öfver hela landet
utbredt nät af skolor för »bättre mans barn»,
så fullständigt som statens och
kommunernas tillgångar möjligen kunde medgifva.
Liksom det öfverallt gifves tillf alle för ar
betsklassens barn att erhålla den bildning,
sorn i deras ställning anses vara af nöden,
så borde det äfven på alla orter gifvas
tillfälle för de mera välbärgade
föräldrarna att utan allt för stora uppoffringar
bereda sina gossar och flickor den
bildning, som passar för dem.

För vinnande af detta mål hafva gång
på gång förslag blifvit framställda om det
högre läroverkssystemets utvidgande
genom upprättande af »pedagogier»,
»borgareskolor», »kommunalskolor», »praktiska
bildningslinjer», »lägre allmänna läroverk»,
»mindre, allmänna läroverk» o. s. v. och
nu senast genom småläroverkens
omdanande till femåriga samskolor.

Å andra sidan hafva folkskolans
målsmän alltjämt på det bestämdaste
bekämpat dessa planer såsom i yttersta
grad olycksbringande. Det är nämligen
alldeles uppenbart, att om det allmänna
läroverket komme att på ifrågavarande
sätt svälla ut, så skulle det inom kort
hafva sugit till sig allt intresse hos de
maktägande inom kommunerna och på
grund häraf äfven nästan alla ekonomiska
tillgångar, hvaröfver dessa kunna i och
för skoländamål förfoga. Vunne de
nämda planerna framgång, så måste
folkskolans vänner ej allenast för en lång
tid uppgifva sina förhoppningar om denna
skolas utveckling uppåt genom
fortsätt-ningsskolor och högre folkskolor, de
måste äfven bereda sig på absolut
tillbakagång för den egentliga folkskolan
själf. Den inom vidsträckta kretsar
härskande vrångvilligheten gent emot
folkundervisningen och de reaktionära
Sträfvandena för folkskolekursens ersättande
med »minimikurser» skulle då vinna
fruktansvärdt i styrka och omfattning.

Den, som i en framtid kommer att
skrifva svenska folkskolans historia under
nuvarande tidsskede, skall därför helt
visst hålla riksdagens andra kammare
räkning för den fasthet, hvarmed den
ständigt afvisat de oupphörligen
framkommande förslagen i nu afgifna syfte.
Nekas kan nämligen ej, att denna fasthet
åtskilliga gånger varit ställd på mycket
hårda prof. Flera af
utvidgnings-förslagen hafva nämligen varit försedda
med en ganska skenfager anstrykning af
tidsenlighet och praktiskhet. Så icke
minst det nu senast framlagda. Så länge
motståndet icke haft något positivt fram-

tidsprogram att samla sig omkring, har
man på grund häraf ständigt kunnat
befara, att det en vacker dag kanske skulle
komma att svikta inför de oaflåtligen
fortsatta lockelserna och påtryckningarna.
Det högsta man haft anledning hoppas
har därför varit, att den hotande faran
skulle kunna afvändas,och att under tiden
det allmänna tänkesättet skulle hinna
mogna för en reform i den rätta riktningen.
#

Så mycket mera glädjande måste det
då vara att redan nu se statsutskottet
uppställa just ett dylikt positivt
framtidsprogram. Utskottet har denna gång icke
allenast förkastat k. m:ts förslag och de
motioner, som därmed sammanhänga:
det har äfven bestämdt utpekat den
riktning, i hvilken skolväsendets
omgestaltning efter dess mening bör gå.

Den af k. m:t ifrågasatta anordningen
skulle, säger utskottet, fastlåsa de smärre
allmänna läroverken och binda den
handlingsfrihet, som riksdagen i afseende på
dem förbehållit sig; den föreslagna
skolformen skulle uppenbarligen vara afsedd
företrädesvis för de mera bemedlades
barn, men i saknad af dimissionsrätt
icke ens kunna tillfredsställa dessas
behof; den skulle slutligen framkalla
anspråk på statshjälp för den kvinnliga
undervisningen äfven i de större
städerna, samt därigenom leda in på en väg,
som i sin fortsättning måste medföra
högst betydliga utgifter för statsverket.

Hrr Bergs och Hammarlunds förslag
däremot finner utskottet »förtjänt af
synnerlig uppmärksamhet». Det innebär
nämligen ett fortgående på den väg, som
riksdagen redan förut visat sig vilja
beträda, och som »ensam synes föra fram
till det mål, som, enligt utskottets
förmenande, bör uppställas för
småläroverks-reformen eller inrättandet af just sådana
Öfverbyggnader på folkskolan, hvilka
motionärerna förorda, och hvilka, då
desamma i själfva verket komma att
utgöra en utveckling . af den högre
folkskolan, i motsats till de af k. m:t
föreslagna samskolorna, skulle nära ansluta
sig till vårt nuvarande
undervisningsväsende».

På grund häraf föreslår utskottet en
riksdagsskrivelse, hvilken skulle anknytas
till den af hrr Berg och Hammarlund
väckta motionen, och hvari skulle
anhållas om en utredning rörande frågan
om småläroverken och högre folkskolan.
Till utgångspunkt för ifrågavarande
utredning borde tagas följande af nämda
motionärer angifna grunder:

1. Dessa skolors syfte bör vara att tillgodose
de lärjungars bildningsbehof, hvilka vid 15-16
års ålder skola utgå i det praktiska lifvet.

2. De böra vara tillgängliga för såväl gossar
som flickor samt förses med såväl manliga
som kvinnliga lärarekrafter.

3. För de lärjungar, hvilka fullständigt
inhämtat skolans kurs, bör anordnas en särskild
afgångspröfning, hvars genomgående medför
vissa rättigheter.

4. Fordran för inträde i första årsklassen
bör vara kännedom af det kunskaps malt, som

en väl ordnad folkskola (enligt normalplanen
litt. A) kan bibringa.

5. Undervisningen bör vara afgiftsfri.

6. Folkskollärare eller folkskollärarinna, som,
på sätt k. m:t genom särskilda bestämmelser
kan finna lämpligt föreskrifva, styrkt sig äga
de för undervisning vid skolan erforderliga
kunskaper och färdigheter, må vid densamma
kunna vinna anställning.

7. Kostnaderna för dylik skola böra bestridas
dels af staten, dels af kommunen, detta enligt
väsentligen samma grunder, som nu gälla för
folkskolan och som af 1882 års
läroverkskommitté föreslogos beträffande de då ifrågasatta
»kommunalskolorna».

8. Läroverk af detta slag må kunna
upprättas på alla sådana orter, där behofvet af
en dylik bildningsanstalt gör sig så kännbart,
att vederbörande kommun vill åtaga sig de på
dess del belöpande utgifterna.

Ur motionärernas motivering har
utskottet därjämte upptagit tvänne andra
hufvudgrunder, nämligen:

att undervisning i ett främmande lefvande
språk bör i skolan meddelas, samt

att barn från annat distrikt än det, där dylik
skola vore belägen, möjligen borde äga tillträde
till densamma mot erläggande af någon mindre
afgift.

Som man finner, har utskottet
fullständigt anslutit sig till den af hrr Berg
och Hammarlund föreslagna
organisationen. Den enda afvikelsen ligger däri,
att utskottet ej uttryckligen velat
föreskrifva fyllda 12 år såsom villkor för
inträde i skolan, »enär sådant inträde
icke bör förvägras någon, som verkligen
innehar det af motionärerna för inträde
jämväl fordrade kunskapsmått». Faktiskt
torde denna afvikelse betyda föga eller
intet; syftet med ifrågavarande
bestämmelse var ock blott att på skarpast
möjliga sätt betona de föreslagna skolornas
karaktär af Öfverbyggnader på
folkskolan, och denna karaktär skulle äfven
enligt utskottets förslag blifva fullständigt
garanterad.

Hvad utskottet hemställt med
anledning af hrr Liljeholms, Vahlins och
Lundbergs motioner utgör ett
komplement till dess nu omnämda
hufvudför-slag. För de städer, i hvilka hvarken
allmänt läroverk eller pedagogi finnes,
skulle medgifvas rätt att få understöd
från det i riksstaten uppförda anslaget
till högre folkskolor. Antagligt är, att
vederbörande i Simrishamn, Nora,
Köping, Södertälje, Marstrand, Trelleborg,
Askersund, Strömstad, Vimmerby o. s. v.
skola under sådana förhållanden finna
med sin fördel förenligt att försaka sina
en-, två- eller treklassiga »lärda» läroverk
och i stället skaffa sig goda högre
folkskolor.

Hr Liljeholms förslag om utarbetandet
af en läroplan för de högre folkskolorna
har naturligtvis förfallit i och med
upptagande af mellanskolefrågan i hela dess
omfattning. Något särskildt anslag för
utredningens verkställande, som samme
motionär yrkat, har utskottet ej heller
ansett erforderligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free