- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
186

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (590.) 19 april 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

SVENSK LÄILVRETIDNING.

lära det läsa säkert och därigenom
förebygga de vid den senare innanläsningen
så ofta förekommande slarfviga och
störande misstagen: att i stället för och, och
i stället för han o. s. v. Som barnet lärt
sig uppfatta bokstafven, skall det komma
att uppfatta ordet, och så som det
uppfattar detta skall det uppfatta meningen.

I småskolan skall ock rösten hafva sin
första vård. Det är därför alldeles
förkastligt att såsom oftast sker vid
inlärandet af ljuden låta barnen framstöta dessa
skrikigt och sjungande samt draga ut på
dem flera sekunder. Härigenom öfvas våld
mot barnaörat, och smaken och omdömet
förskämmas.

Då man kommer in på läseboksstyckena,
bör man uppmärksamma sådana, som
särskildt lämpa sig för röstbehandlingen.
Stycken, som innehålla dialoger, äro
härtill de lämpligaste, t. ex. den i senaste
upplagan af folkskolans läsebok
förekommande sagan: »Den girige ekorren». Med
det stycket kan man lära barnet begreppet
tonfall. Man låter dem läsa den med
rollfördelning: en gosse med stark röst får
föra den barske ekorrens talan, och en flicka
med mjuk röst får reprensentera domherren.
Man kan gärna låta den läsande få inlägga
en åtbörd i sin framställning. En rätt
afpassad gest är af stort värde. Den ger
eld och lif åt föredraget och framställer
dess innebörd mera klart och tydligt,

*



Uti den efterföljande lifliga
öfverläggningen deltog ett stort antal både lärare
och lärarinnor.

Rörande den första undervisningen
betonades, att dess hufvuduppgift vore att inöfva
den rent mekaniska läsfärdigheten, d. v. s.
förmågan att snabbt och säkert uppfatta
orden såsom helheter. Körläsning kan
härvid med fördel användas. Den borttager
många olater: för hastig, för långsam eller
suddig läsning. Man bör dock noga vakta
sig för, att lärjungarna få en sjungande
ton, och att läsningen öfvergår till skrik,
hvarigenom både röst och öra fördärfvas.
Det af inledarinnan föreslagna sättet
att underhålla inlärandet af bokstäfverna
genom att låta dessa föreställa olika
föremål hade icke annat än i undantagsfall
visat sig vara behöfligt.

Redan från början borde rnan dock söka
lära barnen att läsa med rätt tonvikt och
tonfall samt att frambringa vackra och
klara ljud. I detta senare hänseende kunde
rätt mycket vinnas genom ganska enkla
åtgärder: barnen böra läsa stående, med
lyft hufvud och fullt öppen mun samt
tillhållas att under läsningen andas lugnt och
naturligt.

I fråga om läsningen pä de högre
stadierna framhölls den allmänna erfarenheten,
att denna ofta är sämre än på de lägre
stadierna. Orsakerna härtill äro flera. De
äldre lärjungarna äro mera generade för
hvarandra och afhållas därigenom att läsa
med känsla och betoning. Det vid
läx-öfverläsningen förekommande »rabblandet»
föranleder slarf och felläsning. De
vanligen använda läseböckerna, enkannerligen
folkskolans läsebok, äro skrifna på ett

språk, som är för barnen främmande och
svårfattligt, och blifva därigenom
synnerligen svårlästa. Såsom en ytterligare
orsak framhölls, att många lärare själfva
sakna förmågan att läsa väl. Det vore
därför af behofvet påkalladt, att vid
seminarier och profårskurser meddelades en
verklig undervisning i välläsning och rätta
sättet att utbilda röstorganen.

Såsom goda medel att förbättra
läsningen förordades, att läraren på ett
mönstergilt sätt föreläste stycken för
lärjungarna, att dessa senare finge läsa icke
endast enstaka meningar eller stycken utan
hela sammanhängande berättelser, samt att
vid läsöfningarna i skolan låta
lärjungarna genomläsa äfven s. k. »roliga» böcker
af lämpligt innehåll. Kraftigt framhölls
ock, att den konstnärliga eller
»musikaliska» sidan af läsningen ingalunda får
anses som den viktigaste, och att all falsk
»deklamation» vid läsningen bör
motarbetas. Hufvudsaken vid en god läsning är,
att den röjer en fin och skarp uppfattning
af det lästas innehåll samt låter detta klart
och tydligt framträda.

Kofodersfrågan

inför
sammansatta stats- och lagutskottet.

Vid årets riksdag hafva som bekant
väckts två motioner i kofodersfrågan,
nämligen:

af direktor E. A. Zotterman (med
hvilken hr C. J. Jakobson i Karlshult instämt),
som yrkat: att riksdagen ville besluta sådan
ändring i § l mom. 2 af kungl,
kungörelsen den 20 januari 1882, sådant detta
lagrum lyder i kungl, kungörelsen den 5
oktober 1891 angående aflöning åt lärare
och lärarinnor <vid folk- och småskolor,
att bestämmelsen om, att åt ordinarie
folkskollärare och lärarinna bör af
skoldistriktet anskaffas sommarbete och vinterfoder
för en ko eller ock, där hinder eller
svårigheter af lokala eller andra förhållanden
därför möter, minst värdet af 8 hektoliter
25 liter spannmål af visst slag i ersättning
lämnas, måtte upphöra att gälla, samt att
i stället godtgörelse för ifrågavarande
naturaprestation skulle under benämning
»ersättning för kofoder» utgå med 100 kronor
pr år; dock att sådan lärare eller lärarinna,
hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet
därom trädde i kraft, erhölle kofoder in
natura eller ersättning därför till högre
belopp än 100 kr. pr år, måtte vara
be-| fättigad att vid sådan förmån bibehållas,
hvad ersättningen vidkomme, dock icke
längre än hvartill beslutet eller
öfverenskommelser! om sådan ersättning föranledde;
samt

af hrr Nils Nilsson i Skärhus och Nils
Svensson i Olseröd, hvilka hemställt: att
riksdagen - på det att, då till ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola eller till
annan examinerad, vid folkskola antagen
lärare eller lärarinna utginge kontant
ersättning för kofoder med minst 100 kronor
eller ock på grund af ordinarie lärares
eller lärarinnas därom gjorda yrkande ko-

fodret till sådan lärare eller lärarinna
utginge in natura, skoldistriktet måtte af
statsmedel få bekomma ett årligt bidrag
af 66 kronor 67 öre till denna del af
lärarens eller lärarinnans aflöning - måtte
öka förslagsanslaget till »lönetillskott åt
lärare vid folkskolor och småskolor» med
360,000 kr.

Den förra af dessa motioner är en ren
lagfråga och blef därför remitterad till
lagutskottet, den senare en ren
anslags-slagsfråga, hvadan den gick till
statsutskottet. Då motionerna beröra ett och
samma ämne, beslöto emellertid utskotten
att öfverlämna dem till ett sammansatt
stats- och lagutskott. Detta har bestått
af följande ledamöter:

frän första kammaren: ryttmästaren F.
Boström (ordförande), bruksägaren G.
Lundeberg, kontreamiral friherre F. V. von
Otter, häradshöfding O. H. L. Claéson samt
hrr Liss O. Larsson och J. Pehrsson i
Ousby;

frän andra kammaren: häradshöfding A.
A. Lilienberg (vice ordförande), lektor S.
von Friesen samt hrr N. Petersson i
Run-torp, 01. Jonsson i Hof, Joh. Andersson
i Tenhult och Folke Andersson i Helgesta.

Det sammansatta utskottet har
sistlidne fredag fattat beslut rörande de båda
motionerna. Efter en redogörelse för
desamma yttrar utskottet följande:

Såsom af det förestående framgår, skilja
sig de båda föreliggande motionerna från
hvarandra, dels därutinnan, att medan i
hr Zottermans motion föreslås sådan
ändring i vederbörande författning, att
kofodret skulle såsom aflöningsförmån
upphöra och viss ersättning i penningar af
kommunen i dess ställe lämnas, de
nuvarande lärarnes rätt att bibehållas vid
naturaförmånen eller högre
ersättningsbelopp dock oförkränkt, i hrr Nilssons och
Svenssons motion allenast ifrågasattes, att
för den händelse vederbörande distrikt i
stället för kofoder lämnade lärare vederlag
i penningar till visst belopp eller ock
ko-fodrets utgående in natura ägde rum på
grund af yrkande från vederbörande lärares
sida, staten skulle träda emellan och lätta
distriktets börda, dels ock därutinnan, att
medan hrr Nilsson och Svensson önska,
att den af dem förordade förändringen
skall äga tillämpning äfven med afseende
å examinerade extra ordinarie lärare, hr
Zotterman med sitt förslag afser allenast
den ordinarie lärarepersonalen.

I likhet med motionärerna samt de
utskott, som vid de båda senaste lagtima
riksdagarna i frågan sig yttrat, anser
utskottet det nuvarande stadgandet om
folkskollärares rätt till kofoder eller ersättning
därför icke vara fullt klart och tydligt
affattadt. De af detta förhållande
härflytande olägenheterna synas utskottet dock
hafva blifvit i viss mån Öfverdrifna. Sant
är visserligen, att på en del ställen
stadgandet gifvit anledning till tvister mellan
skollärare och församling, men dessa ställen
utgöra ett försvinnande fåtal i jämförelse
med dem, där någon tvist icke försports;
och i alla händelser lärer det, då nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free