- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
188

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (590.) 19 april 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

188

SVENSK LÄKAKETIDNING.

nog långt att kunna uppbära de föreslagna
»öf-verbyggnaderna», och om de högre
folkskolorna hade man ej någon tillräcklig erfarenhet.

Redaktör £, Hammarlund bemötte några af de
anmärkningar, som under diskussionen blifvit
framställda. Ecklesiastikministern hade
kommit till det resultat, att det ej vore någon
synnerligen stor skillnad mellan k. m:ts förslag
och motionärernas. Men i så fall borde väl
hr statsrådet vara till freds med utskottets
hemställan. I en punkt hade han visserligen
velat finna en väsentlig skillnad mellan
motionärernas yrkande och utskottets, men detta
hade varit möjligt endast därigenom, att han
helt och hållet undvikit att omnämna de af
utskottet föreslagna inträdesfordringarna; i
annat fall måste det hafva blifvit honom
uppenbart, att ingen verklig afvikelse här förelåge.
Det hade ock nämts, att kostnaderna för de
nya högre folkskolorna skulle blifva så stora, att
de ej skulle kunna upprättas massvis. Men
detta hade heller ingen väntat; för
närvarande finge man nöja sig med att erhålla dylika
skolor inom de samhällen, där småläroverk
funnits eller funnes. Det hade ock
framhållits, att folkskolorna inom sådana samhällen
ännu vore allt för outvecklade för att kunna
utgöra grundval för de ifrågasatta
öfverbygg-naderna. Men ett af hufvudsyftena med
motionen hade just varit att ställa så till, att
landsortsstädernas folkskoleväsende skulle
komma i åtnjutande af större omvårdnad. Det
vore därför ett stort steg framåt att bifalla
utskottets hemställan, hvartill talaren alltså
yrkade bifall.

Sedan statsrådet Qilljam i korthet
svarat hrr v. Friesen och Hammarlund
afslöts diskussionen, hvarefter utskottets
hemställan godkändes med 116 röster mot
77, hvilka senare voro för reservationen.

I första kammaren behandlades frågan
först på lördagen. Äfven här inleddes
öfverläggningen af

statsrådet Gilljam^ som i hufvudsak
repeterade sitt i andra kammaren hållna anförande
samt slutade med att äfven här yrka bifall till
reservationen. Detta yrkande gjordes dock ej
med lätt bjärta, ty reservanternas förslag vore
verkligen allt annat än tillfredsställande. Dels
hade de yrkat indragning af Marstrands
tre-klassiga läroverk, dels hade de kraft så stora
ekonomiska uppoffringar af vederbörande
kommuner (’/s af kostnaderna), att dessa helt visst
aldrig skulle underkasta sig dem. Ehuru
reservationen sålunda egentligen vore att
betrakta såsom ett maskeradt afslag, vore den dock
att föredraga framför utskottets hemställan.

Apotekaren /. Kerfstedt (Varberg) kunde icke
biträda reservationen. Kommunerna skulle icke
gå in på att köpa samskolans fördelar till så
högt pris, helst denna skola ej gärna kunde få
dimissionsrätt till läroverkens sjette klass, enär
endast ett främmande språk i densamma skulle
läsas. Yrkade bifall till k. m:ts proposition
oförändrad.

Biskop G. Billing fann läroverksfrågans
behandling utgöra ett af de allra bedröfligaste
kapitlen i denna riksdags historia.
Regeringen hade framlagt ett förslag, där den i
möjligaste grad tillmötesgått riksdagens önskningar,
och därpå hade statsutskottet svarat med ett
utlåtande, som vore i hög grad obilligt och
obetänkt samt byggdt blott på några tomma,
allmänna fraser. De små städerna älskade
varmt sina läroverk, och det vore hårdt och
orättvist att borttaga dem. Den
lärarepersonal, som vore vid småläroverken anställd, hade
ock berättigade anspråk på att ej längre
behöfva stå på extra stat. De skäl utskottet
anfört vore samt och synnerligen af noll och
intet värde. Samundervisningen vore en
opröf-vad nyhet, hette det, men den vore ju försökt
både i vårt och andra land, och öfverallt hade
den slagit väl ut. Den föreslagna skolan, hette
det vidare, vore »uppenbarligen företrädesvis

afsedd för de mera bemedlades barn». Talaren
kunde dock intyga, att ända till 50 % af
små-läroverkens elever hvarje år sökte befrielse
från de stadgade afgifterna, och det vore
därför alldeles falskt att anse dem företrädesvis
vara barn af de mera bemedlade, såvida man
med »mera bemedlade» icke menade alla, som
ej vore landtbrukare. Att de ifrågasatta
skolorna icke vore ämnade för förmögna föräldrars
barn framginge ju ock på det allra tydligaste
däraf, att de ej skulle äga dimissionsrätt till
högre läroverk, utan endast afse allmänt
medborgerlig bildning. Utskottet hade i deras
ställe föreslagit »högre folkskolor», ehuru hr
Liljeholm i sin motion tydligen visat, huru litet
eftersträfvansvärda dylika i själfva verket
vore. Men det hade nu blifvit en sed i
riksdagen, att så snart ett läroverksförslag
framlägges af k. ni:t, så måste man genast fram med
en fana, hvarpå står någon fras, i hvilken de
båda orden »folkskola» och »folkskollärare»
ovillkorligen måste ingå; då tror man sig
genast vara mäkta liberal. Utskottets
hemställan vore icke det allra ringaste att fästa sig
vid, och äfven reservationen vore alldeles
misslyckad. Första kammaren borde därför bifalla
k. m:ts förslag oförändradt.

Lektor //. R, Törnebladh däremot höll på
reservationen, oaktadt allt som blifvit däremot
deklameradt. Den innebure ingalunda något
maskeradt afslag. Då det nu vore fråga om
att i vår läroverkslagstiftning införa en helt
ny grundsats, nämligen statsundervisning för
flickor, vore det ock alldeles i sin ordning, att
man ställde ökade kraf på kommunerna.
Skrufvade dessa upp sina anspråk allt för högt, så
skulle otvifvelaktigt de till småiäroverken
beviljade anslagen komma att helt enkelt
försvinna och detta tämligen snart.

Rektor </. A. Sandberg (Oskarshamn)
beklagade den våldsamma reaktion mot
småiäroverken, som nu en tid gjort sig gällande och som
t. ex. beröfvat Borgholm dess tvåklassiga
pe-dagogi. Som reservationen endast vore ett
bernantladt afslag, yrkade talaren bifall till k.
nr-ts proposition.

Rektor 7*. A. Säve (Karlstad) anslöt sig helt
och hållet till statsrådet Gilljam och biskop
Billing. Ett oblidt öde hvilade öfver
småiäroverken. Dessa vore dock ingalunda så dåliga,
att förändring för dem vore en lifsfråga; de
meddelade tvärtom en så gedigen bildning, som
man i betraktande af omständigheterna gärna
kunde begära.

Landshöfding C. A. Sjöcrona (Mariestad)
instämde likaledes med ecklesiastikministern och
biskop Billing. Dock ville han härtill å
små-stadssamhällenas vägnar foga den lifliga önskan,
att de föreslagna samskolorna måtte berättigas
att dimittera sina gossar till de högre
läroverkens sjette klass; detta vore för dem i högsta
grad maktpåliggande.

Med. d:r C. Nyström ville i protokollet hafva
infördt, att han på grund af sin personliga
kännedom om samundervisningens
förträfflighet lifligt förordade k. m:ts förslag om
samskolor.

Sedan statsrådet Gilljam återtagit sitt
yrkande om bifall till reservationen, blef
k. m:ts förslag utan votering af
kammaren godkändt.

De högre folkskolorna.

Båda kamrarna hafva utan ett ords
diskussion bifallit statsutskottets hemställan,
»att det i riksstaten uppförda anslaget för
understöd åt högre folkskolor må, enligt
k. m:ts bepröfvande, användas jämväl till
understöd åt högre folkskola, som
upprättas i stad, där hvarken allmänt läroverk
eller pedagogi finnes».

I enlighet med statsutskottets hemställan
lämnades hvad hrr Liljeholm, Vahlin och

Lundberg i öfrigt föreslagit rörande de
högre folkskolorna utan afseende,

Läsebok för folkskolan

har under den gångna veckan varit på
tal i riksdagen. K. m:t hade begärt, att
till gäldande af komrnittékostnaderna för
läsebokens omarbetning riksdagen måtte
anvisa 6,608 kr. 60 öre. Statsutskottet
hade tillstyrkt förslaget, dock under
uttalande af den meningen, att nämda belopp
närmast vore att betraktas såsom
författarearvode och sålunda bort gäldas af
förläggaren. Båda kamrarna godkände
utskottets hemställan - den andra dock
först efter ett meningsbyte mellan hrr P.
Andersson i Högkil och statsrådet Gilljam.

Hr P. Andersson i Högkil ville veta, hvartill
det ifrågavarande beloppet användts. Han
hade sig nämligen bekant, att enligt det med
firman P. A. Norstedt & söner upprättade
kontraktet skulle nämda firma betala
författare-honorar med 600 kr. samt dessutom deltaga i
kommittékostnaderna med 3,000 kr.

Statsrådet Gilljam meddelade på grund häraf
den upplysningen, att samtliga kostnaderna
för läsebokens omarbetning utgjort 10,208 kr,
60 öre enligt följande fördelning:

Från stats- Från
förverket : iäggaren: burarna:

till en kommitté

ledamot...... 1,430: - 1,000: - 2,430: -

» en annan d:o 2,246: - 1,000: - 3,246: -

> en tredje d:o 2,282: - 1,000: - 3,282: -

> honorar för

originalbidrag––- 600: - 600: -

» betjäning,
lokal m. m.... 650:60––- 650:60

Summa 6,608: 60 3,600: - 10,208: 60.

Från statsverket hade kommittéledamöterna
(hrr G. Kastman, L Lyttkens och G. G.
Liander) endast fått ersättning för rese- och
dagtraktamenten; de från förläggarefirman lämnade
beloppen till dem utgjorde arvoden för deras
arbeten i hemmet mellan
kommittésammanträdena.

Kammaren lät det bero vid dessa
upplysningar.

*



I det under förra veckan utdelade
konstitutionsutskottets memorial angående
fullbordad granskning af de i statsrådet förda
protokoll vidröres äfvenledes folkskolans
läsebok. Tre medlemmar af utskottet, hrr

A. Hedin, lektor O. Elovson och J.
Johns-son i Bollnäs, hafva nämligen beträffande
statsrådsprotollet öfver ecklesiastikärenden
den 10 juni 1892 afgifvit följande
reservation:

Af detta protokoll inhämtas, att aktiebolaget
P. A. Norstedt & söner »efter aftal med
departementets byrå f Or folkskoleärenden* besörjt
utgifningen af en ny upplaga - den nionde
- af Läsebok för folkskolan, utarbetad utaf
en af k. m:t förordnad kommitté, för hvilken
kostnaden, enligt statsverkspropositionen till
innevarande riksdag, uppgått till 6,608 kronor
60 öre.

Genom kontrakt den 20 oktober 1890,
un-dertecknadt: »A. von Krusenstjerna enligt
uppdrag af herr statsrådet och chefen för kongl,
ecklesiastikdepartementet. - För aktiebolaget
P. A. Norstedt & Söner: G. B. A. Holm»,
öf-verläts åt nämda bolag för tiden till och med
år 1902 att af trycket utgifva och till ett då
för de till stereotypering färdiga afdelningarna
bestämdt pris försälja Läsebok för folkskolan.
Genom tilläggskontrakt den 2 juni 1892,
undertecknad t: »Gari Kastman enligt uppdrag af
chefen för kongl, ecklesiastikdepartementet.
För aktiebolaget P. A. Norstedt & söner: G.

B. A. Holm», har ej blott det föregående kon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free