- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
190

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (590.) 19 april 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r ir

Extra anslag för skolväsendet.

De i n:r 4 af denna tidning uppräknade
extra anslag, som af k. m:t begärts för
1894, hafva utan meningsskiljaktighet
beviljats af båda kamrarna.

Sanningsenliga och patriotiska
läroböcker i geografi.

Hr Bexells motion i detta ämne har utan
diskussion blifvit afslagen af båda kamrarna.

Undervisning åt beväringsmän.

Andra kammaren beslöt för någon tid
sedan att anmoda k. m:t »taga i
öfvervägande, huruvida icke sådan anordning
kan vidtagas, att beväringsmän, som sakna
nöjaktiga kunskaper i rätt- och välskrifning
samt räkning, må under vapenöfningstiden
erhålla undervisning i nämda ämnen».

Efter det beslutet fattats, uttalade sig
»Vårt Land» mycket varmt till förmån för
skrifvelseförslaget. Icke desto mindre har
första kammarens tillfälliga utskott n:r 2
(af hvilket »Vårt Lands» utgifvare är
ledamot) enhälligt afstyrkt bifall till andra
kammarens beslut.

Klämtning.

Riksdagens båda kamrar afgjorde i
lördags ett ärende, som är af viss betydelse
för rikets klockarekår. I kyrkolagens 12
kap. 3 § stadgas:

Uti städerna skall på alla söknedagar
klämtas på morgonen klockan 10 och om aftonen
klockan 4; sammaledes på landet hvar morgon
och afton, som härtill varit vanligt, och folket
därigenom påminnas att bedja om välsignelse
till deras förehafvande och att Gud ville bevara
öfverheten, förläna frid och rolighet och en
salig ändalykt.

Med anledning af motion af hr A.
Göransson beslöto båda kamrarna på
hemställan af lagutskottet, att förevarande
stadgande icke skall gälla, där vederbörande
församling beslutar upphörande af
klämtning.

FÖR DAGEN.

Läroverksfrågans utgång

blef mycket riktigt den i vårt föregående
nummer af oss förutsagda.

Båda kamrarna biföllo statsutskottets
förslag om rätt för sådana städer, som
sakna allmänna läroverk och pedagogier,
att blifva delaktiga af det för »högre
folkskolor» beviljade statsanslaget. Andra
kammaren godkände statsutskottets
förslag om skrifvelse till k. m:t angående
de flesta befintliga srnåläroverkens
ersättande med högre folkskolor, medan
första kammaren däremot förkastade denna
utskottets hemställan och gillade k. m:ts
proposition om deras utvidgande till
femklassiga läroverk för både gossar och
flickor.

Resultatet har således blifvit, att de
redan indragna eller till indragning den
l inst. juli dömda småläroverken skola få
ersättas med högre folkskolor, men att
de ännu icke indragna småläroverken
tills vidare fått sin dom uppskjuten.

Omröstningen inom andra kammaren
visar därjämte, att denna del af
representationen, den mera »folkvalda», nu
uppställt ett bestämdt, positivt mål för
srnåläroverkens reform, nämligen deras
ersättande med Öfverbyggnader på
folkskolan. Utsikterna att någonsin kunna
erhålla dess bifall till skapandet af sådana
enkom för medelklassens barn afsedda
läroverk, som våra ecklesiastikministrar
under de senare åren med sådan
ihärdighet påyrkat, torde efter beslutet i
onsdags få anses vara inga.

Med detta resultat hafva vi från
folkskolans synpunkt största anledning att
vara tillfredsställda.
#

Enär frågans utgång var på förhand
gifven, blef diskussionen i det hela taget
tämligen matt.

Inom andra kammaren fördes
små-läroverkens talan af ecklesiastikministern
och de tre småstadsrepresentanterna
Persson i Arboga, Zotterman i Vadstena och
Broström i Kristinehamn.

Att dessa senare kämpade för
utvidgandet af de treklassiga läroverken i
Sala (summa 50 lärjungar), Söderköping
(42 lärjungar), Filipstad (63 lärjungar)
och Askersund (25 lärjungar: 7 i första
klassen, 9 i andra och 9 i tredje) m. fl.
må ingen förtänka dem. Den tid är
tydligen ännu ej kommen, då de
makthaf-vande inom småstäderna finna det
fördelaktigt att utbyta sina två parallella,
för samma ålder afsedda skolor,
folkskolan och allmänna läroverket, mot två
organiskt med hvarandra förenade: en
för barndomsåldern, folkskolan, och en
för Öfvergångsåldern, högre folkskolan.
Man får väl hoppas, att insikten härom
skall komma med tiden, sedan andra
kammaren nu sagt ifrån, i hvilken
riktning den för sin del vill hafva
läroverksorganisationen reformerad.

Ecklesiastikministerns anförande, gick
egentligen ut på uppvisandet af
oöfver-ensstämmelser mellan statsutskottet i år
och statsutskottet i fjor, mellan
statsutskottet samt hrr Berg och
Hammarlund, mellan de af statsutskottet samt
j nämda motionärer föreslagna högre
folkskolorna å ena sidan samt de genom k.
kungörelsen den 16 juni 1875 föreskrifna
och af hr Liljeholm förordade (?) å deri
andra o. s. v.

Att statsutskottet nu ställt sig på en
helt annan botten än i fjor kunde så
mycket mindre förnekas, som det då
afstyrkt de af hrr Berg och Hammarlund
föreslagna »öfverbyggnaderna på
folk-j skolan» och nu på det varmaste
tillstyrkt dem. Den förmenta
motsägelsen mellan utskottet och dessa
motionärer reducerades däremot af motsidans
talare till intet. Vi taga för gifvet, att
den artskillnad hr ecklesiastikministern
funnit mellan de högre folkskolor, som
föreslagits af Berg och Hammarlund samt
af hr Liljeholm likaledes är fullkomligt
obefintlig. Sistnämde motionär har ju
uttryckligen yrkat, att högre
folkskolan borde vara »särskildt lämpad för

dem, som vid 14-15 års ålder
lämna skolan för att öfvergå till yrken och
näringar», att dess lärokurs borde vara
två- eller treårig, att i densamma ett
främmande språk borde vara
obligatoriskt o. d., allt i den allra skönaste
öfverensstämmelse med de af Berg och
Hammarlund samt statsutskottet
förordade hufvudgrunderna. Antagligen har
äfven han afsett något i samma väg,
som den öfverbyggnad på folkskolan,
hvilken just nu är af professor Ernst
Carlson föreslagen för Göteborg, enligt
hvad en här längre fram i detta
nummer intagen uppsats närmare upplyser.
Att den »högre folkskola», hvarom hr
Liljeholm motionerat, skulle fasthålla vid
1 »de nu befintliga högre folkskolornas
väsende och syfte», sådana de af
ecklesiastikministern tolkades, samt erbjuda
undervisning högst 6-8 timmar i veckan .!
åt sådana gossar och flickor, som redan
inträdt i yrkeslifvet, det hafva vi vid
läsningen af hans motion aldrig kommit
att tänka på, och vi äro förvissade om,
att här föreligger ett stort missförstånd
från hr statsrådets sida. Åberopandet
af bestämmelserna i kungörelsen den 16
juni 1875 synes oss för öfrigt så mycket
mindre på sin plats, som det
otvifvelaktigt är dessa bestämmelser, som
genom sin trånghet kväft den högre
folkskola, af hvilken dock folkupplysningens
vänner vid dess inrättande väntade sig
så stora ting. Bekant torde ock vara,
att man i andra land med namnet
»högre folkskolor» menar just sådana
läroanstalter, som de af Berg och
Hammarlund samt statsutskottet åsyftade.

Diskussionen inom första kammaren
synes oss ha sitt största intresse
däruti, att den tydligen uppenbarade, huru
obestämda och oklara de af k. mit
föreslagna samskolorna till sin karaktär
verkligen voro. Å ena sidan sökte biskop
Billing häfda, att de ingalunda vore
afsedda företrädesvis för.de mera
bemedlades barn, utan endast skulle meddela
en allmänt medborgerlig bildning samt
därför sakna dimissionsrätt. Å andra
sidan uttalade landshöfding Sjöcrona (\
samma andetag som han instämde med
biskop Billing!), att småstädernas
invånare ansågo det i högsta grad
önskvärdt, att samma skolor blefve ordnade
så, att gossarne därifrån kunde
dimitte-ras Ull de fullständiga läroverkens sjette
klass. Att det är detta senare
vederbörande egentligen vilja, torde i själfva
verket ej vara något tvifvel underkastadt,
d. v. s. »reformen» skulle utmynna däri,
att de treklassiga läroverken helt enkelt
blefve utvidgade till femklassiga, detta
och ingenting annat.

Karakteristiskt är, att fasthållandet vid
småstadsläroverken här var så starkt,
att rektor Sandberg lifligt beklagade
Borgholmspedagogiens hårda öde, samt
att ecklesiastikministern förebrådde
reservanterna, att de uppgifvit det treklassiga
läroverket i Marstrand (med dess 12
lärjungar: 5 i första klassen, 4 i andra och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free