- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
202

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (591.) 26 april 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

SVENSK LÅKARETIDNING.

N:r l f

af blind lydnad åtminstone i de yngre
åren. Barnen borde öfvas i lydnad i
tidiga år, sedermera borde skäl gifvas
barnet för fordran af lydnad. På det
sättet komme barnet snart underfund med,
att uppfostrarens kraf på lydnad hade
barnets egen fördel till synpunkt.

På uppfostrarens personlighet berodde det
i första rummet, om lydnaden skulle
kännas lätt eller svår för barnet att utföra.
Såväl i hem som skola måste fordras, att
de befallningar, hvilka af föräldrar och
lärare gifvas barnet, skola efterlefvas.

Tillsättning af foikskolläraretjänster
i Stockholm.

Vid Stockholms folkskollärareförenings
sammanträde i lördags afton påbörjades
behandlingen af en fråga, som i viss mån
utgör en illustration till den vid årets
riksdag af E. Hammarlund väckta
motionen om utarbetande af en särskild
folkskolestadga för rikets större städer.
Frågan hade följ ande lydelse: Finnas några
giltiga skäl för att formerna för
läraretjänsters tillsättande skola i Stockholm
vara mindre betryggande för den
enskilde lärarens rätt än de i allmänna
folkskolestadgans §19 föreskrifna?

Då frågans inledare, hr Iridtjuv Berg,
var af riksdagsarbete hindrad att infinna
sig till sammanträdet, hade han till
detsamma insändt ett skriftligt
inledningsanförande, som af ordföranden föredrogs.
Detta anförande var af följande innehåll:

I den allmänna folkskolestadgan af den
20 januari 1882 fastställas som bekant
vissa former, som vid folkskolläraretjänsters
tillsättande skola iakttagas.

Enligt § 19 mom. 5 af nämda stadga
åligger det skolrådet att efter
ansökningstidens eller den för profs afläggande
bestämda tidens slut upprätta ett s. k.
förslag. På detta förslag skola uppföras tre
af de sökande. Men dessa tre få ej
vara ^hvilka som helst,, ej heller få de
å förslaget uppföras i hvilken ordning
som helst, utan skolrådet är lagligen
förpliktadt att vid utväljandet af dessa tre
och vid bestämmandet af ordningen dem
emellan låta sig bestämmas af vissa
objektiva, i folkskolestadgan särskildt angifna
grunder. Förslaget skall, säges det,
upptaga »tre af de sökande i den ordning de
genom gudsfruktan, sedliga egenskaper,
kunskaper och skicklighet att undervisa anses
förtjänte att komma i åtanke».

Skulle ett skolråd vid förslags
upprättande afvika från eller åsidosätta denna
bestämmelse, stämplas detta af
folkskolestadgan såsom en olaglighet, och § 22
mom. l medgifver, uttryckligen rätt att
öfver sådan olaglighet anföra klagomål hos
vederbörande myndigheter. »Öfver
olagligheter, begångna vid förslags upprättande»
- heter det - »må, sedan valet skett
och blifvit behörigen kungjordt, besvär
kunna hos domkapitlet anföras inom den
tid, som är stadgad för besvärs anförande
öfver kyrkostämmobeslut; och må
domkapitlets utslag kunna i vanlig ordning hos
k. m:t öfverklagas.»

Nu omnämda »förslag» skall, enligt
allmänna folkskolestadgans § 21, föreläggas
kyrkostämman, hvilken därpå har fritt val
mellan de tre å förslaget uppförda.

Det är alltså enligt denna stadga två
myndigheter, hvilka med läraretjänsters
tillsättande hafva att skaffa: 1) skolrådet, som
har att efter vissa lagbestämda grunder
upprätta ett s. k. förslag, och 2)
kyrkostämman, som har att inom detta förslag
träffa sitt val

Enligt den särskildt för hufvudstaden
gällande folkskolestadgan af den 27
september 1861 äro förhållandena väsentligt
annorlunda. I § 3 säges, att
öfverstyrel-sens »plikt är att genom ändamålsenliga
anordningar och med användande af alla
de medel, som enligt denna stadga stå den
till buds, bereda en god folkundervisning»,
men några objektiva grunder, efter hvilka
den vid läraretjänsters tillsättande för
nämda ändamåls vinnande har att handla,
fö-reskrifvas icke.

Det åligger öfverstyrelsen - heter det
i § 3 mom. c - »att under iakttagande
af hvad rörande kompetens till
folkskollärarebefattning i allmänhet finnes stadgadt,
antaga lärare och lärarinnor i folkskolorna,
sedan ansökningar därtill, åtföljda af
vederbörande församlings skolstyrelses förord
för en ibland de sökande, till
öfverstyrelsen inkommit». I § 5 mom. b ålägges
församlingens skolstyrelse att, då lärare
eller lärarinna i folkskola skall tillsättas
mottaga ansökningshandlingarna samt
därpå insända dem till öfverstyrelsen med
styrelsens (d. ä. skolstyrelsens, skolrådets)
»förord» för en ibland de sökande. I §
13 föreskrifves, att besvär emot
öfverstyrelsen beslut kunna hos k. m:t uti dess
ecklesiastikdepartement i underdånighet
anföras.

Enligt denna särskilda folkskolestadga
för hufvudstaden är det alltså här tvänne
myndigheter, som hafva med läraretjänsters
tillsättande att beställa: 1) skolrådet, som
har att afgifva s. k. förord, och 2)
öfverstyrelsen, som har att anställa valet.

Ifrågavarande s. k. »för ord» är
emellertid något helt annat än det i allmänna
folkskolestadgan föreskrifna* »förslaget».
Vid det senares afgifvande är, såsom
förut blifvit utveckladt, skolrådet bundet att
uppföra tre sökande samt att utvälja och
ordna dem efter vissa uttryckligen
angifna befordringsgrunder. Det s. k.
»förordet» omfattar däremot blott en person,
och för dennes utväljande bland samtliga
sökande finnas i stadgan inga dylika
grunder anvisade. Skolråden i hufvudstaden
hafva således vid »förordets» afgifvande
en obegränsad frihet, hvilken icke
tillkommer skolråden i det öfriga riket. Härtill
kommer, att klagomål öfver ett skolråds
beslut att gifva »förord» åt den ene eller
andre sökanden icke kunna anföras.

På samma sätt befinner sig
öfverstyrelsen vid valets förrättande i en helt annan
ställning än kyrkostämman. Den senare
är bunden inom skolrådets förslag och kan
således ej välja någon sökande, som icke
blifvit å detta uppförd. Öfverstyrelsen där-

emot har absolut fritt val bland alla
sökande och är ej lagligen förpliktad att fästa
något afseende vid skolrådets »förord»
eller taga minsta hänsyn till de i
allmänna folkskolestadgan föreskrifna
befordringsgrunderna. Det har ock visat sig, att
öfverstyrelsen vid valet mellan flera sökande
icke ens tagit hänsyn till sin egen kort
förut genom tjänstgöringsbetyg uttalade
öfvertygelse om de sökandes relativa
förtjänster, utan verkställt utnämningen i rak
strid mot dessa dess egna
tjänstgöringsbetyg, samt att anförda besvär häröfver
lämnats utan afseende, enär öfverstyrelsen
vore alldeles obunden af alla
befordringsgrunder.

*.

Att formerna för läraretjänsters
tillsättande ej kunna vara desamma i
hufvudstaden som å landsbygden eller i de
mindre städerna, säger sig själft. För en
fullständig öfverensstämmelse skulle fordras,
att öfverstyrelsen upprättade »förslag» samt
att hufvudstadens hela å kyrkostämma
röstberättigade befolkning verkställde valet.
Sådant låter tydligen ej tänka sig. Här,
liksom på andra områden, måste i
storstäderna samtliga de röstberättigades
befogenhet öfverlåtas åt vissa af dem
omedelbart eller medelbart utsedda delegationer.
Närmast liknande förhållandet inom andra
skoldistrikt skulle det visserligen vara, om
öfverstyrelsen upprättade förslag och
skolråden verkställde val, men mindre afvikande
från det nu bestående vore den omvända
ordningen, nämligen att förslaget
uppgjordes af skolrådet och valet förrättades af
öfverstyrelsen.

Viktigare än detta vore emellertid, att
båda dessa myndigheter, såväl den
förslagsupprättande som den väljande, finge
sig vissa grunder förelagda, hvarefter de
hade att handla. Helst borde dessa
grunder vara desamma, som de i allmänna
folkskolestadgan anbefallda. »Förordet»
skulle i så fall utbytas mot ett verkligt
förslag, upptagande de tre sökande, som
enligt folkskolestadgans bestämmelser främst
vore förtjänta att komma i åtanke, och
dessa i den ordning de det vore. Valet
borde vidare vara bundet inom det
uppgjorda förslaget. Öfver olagligheter,
begångna vare sig vid förslagets upprättande
eller vid valet, skulle klagomål kunna
anföras.

*



Då i allmänna folkskolestadgan
före-skrifvits vissa inskränkningar i den
förslags-gifvandes och den väljandes absoluta frihet,
så har detta tydligen skett af vissa
välbetänkta orsaker: dels för att skydda den
enskilde sökandens rätt att blifva befordrad
efter förtjänst, dels och hufvudsakligast
väl därför, att lagstiftarne ansett själfva
folkskolans och folkundervisningens intressen
erhålla en viss trygghet genom deri garanti,
som sålunda beredts de sökande att få
sin förtjänst i någon mån pröfvad efter
vissa allmängiltiga grunder. Man har härvid,
liksom inom öfriga områden, ansett tjänstens
intressen åtminstone till en viss grad
sammanfalla med tjänstemannens, och man
har ej trott sig skada saken eller träda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free