Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (591.) 26 april 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 17
håller tjänstledighet, uppenbarligen
själfför-vållad eller att såsom obotlig anse, skall
vikariens aflöning utgöras af läraren eller
lärarinnan utan tillskott af allmänna medel
eller bidrag af skoldistriktet.
Q /»
Vikarie, hvars aflöning skall utgå efter
de i §§ l och 2 angifna grunder, äger,
för hvarje hel månads tjänstgöring efter
månadens slut och för öfverskjutande
tjänstgöringstid så snart tjänstgöringen upphört,
af vederbörande skolråd, eller i Stockholm
af öfverstyrelsen för stadens folkskolor,
utbekomma den honom eller henne
tillkommande kontanta aflöning, äfvensom, där
ersättning för bostad med eldning och
städning utgår, sådan ersättning, börande
godt-görelse för resekostnad, där sådan
ifråga-kommer, till vikarien erläggas, för resa till
tjänstgöringsorten efter ankomsten dit och
för resan därifrån så snart förordnandet
upphört; och äger skolrådet att af den
ordinarie lärarens eller lärarinnans lön
innehålla det belopp, hvarmed han eller
hon skall till vikariens aflöning bidraga,
samt att utbekomma statsbidraget till
samma aflöning efter rekvisition såsom i § 7
närmare bestämmes.
o rj
De till aflöning af vikarie för ordinarie
lärare eller lärarinna vid folkskola enligt
denna kungörelse utgående bidrag af
statsmedel skola på rekvisition, som af
vederbörande skolråd, eller i Stockholm af
öfverstyrelsen för stadens folkskolor, bör för
hvarje år göras under årets lopp eller
senast före utgången af januari månad
följande år, af statskontoret och våra
befallnings-hafvande efter verkställd granskning och
sedan folkskoleinspektören, eller i
Stockholm stadens konsistorium, vitsordat
riktigheten af de för statsbidragens erhållande
lämnade uppgifter, utbetalas.
Denna författning skall träda i
tillämpning den l januari 1894.
#
Tyvärr lär sistnämda bestämmelse -
den om tiden för författningens
tillämpning - ej kunna förverkligas.
Betänkandet har nämligen i vanlig ordning
remitterats till länsstyrelserna, hvilkas
utlåtanden ej kunna inkomma så tidigt,
att proposition i ämnet kan framläggas
för årets riksdag.
Emellertid är det att hoppas, att en
kungl, proposition i ärendet varder
afgifven till 1894 års riksdag, och att
denna proposition då godkännes. Den med
så stor längtan motsedda författningen
skulle då kunna träda i kraft från den
l januari 1895.
Kofodret och de 9O dagarna.
»En konstig sammanställning!» skall
läsaren måhända utbrista. Ja väl, men
det är icke heller vi, som gjort den -
det är sammansatta stats- och
lagutskottet samt första kammaren och hälften af
den andra.
Ännu för ett par år sedan fanns det
verkligen ganska goda utsikter för att
folkskollärarekåren skulle komma i
åtnjutande af åtminstone den lilla
löneförbättringen - om den så kan kallas -
att kofodersersättningen icke för någon
skulle komma att understiga 100 kronor.
Till och med så sent som vid 1892 års
lagtima riksdag hemställde statsutskottet
till riksdagen att besluta,
att godtgörelse för ifrågavarande
naturaprestation skulle under benämningen »ersättning
för kofoder» utgå med 100 kronor för år, med
rätt för skoldistriktet att af statsmedel såsom
bidrag härtill erhålla två tredjedelar af
beloppet eller 66 kronor 67 öre; dock att sådan
lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt,
då stadgandet härom träder i kraft, erhåller
kofoder in natura eller ersättning därför till
högre belopp än 100 kronor för år, må vara
berättigad att vid sådan förmån bibehållas
(hvad ersättningen vidkommer dock ej längre
än hvartill beslutet eller öfverenskommelse!!
om sådan ersättning föranleder), men att
skoldistriktet äfven i dessa fall må äga rättighet
att åtnjuta nyssnämda statsbidrag 66 kronor
67 öre för år.
Mot detta förslag, som för sitt
förverkligande beräknades kräfva ungefär
350,000 kronor årligen, reserverade sig
flera medlemmar, bland dem kapten
C. E. Casparsson, hvilken fann det
betänkligt att belasta statsbudgeten med en
dylik ny börda under en tidpunkt, då
statens finansiella krafter antagligen inom
kort måste tagas i ökadt anspråk för
lösandet af ojämförligt viktigare
skatte-och samhällsfrågor.
Då statsutskottets förslag förekom till
behandling i första kammaren, yrkade
samme reservant på det bestämdaste
afslag, anförande bland annat följande:
I en tid, då det skymtar fram så många
viktiga frågor, som kräfva sin lösning och
kräfva medel för sin lösning, är det ej rådligt
att belasta statsbudgeten med en ökad årlig
utgift af 350,000 kronor för att befria
kommunerna från deras åligganden att åt
folkskol-lärarne anskaffa nödigt kofoder. Skall
försvarsfrågan lösas, och den måste lösas, då
behöfva vi väl våra statsinkomster. Jag yrkar
afslag.
Och med 88 röster mot 31 lydde
första kammaren order.
Då saken därpå kom till andra
kammaren, beslöt denna utan votering och
på yrkande af bl. a. hr Nils Petersson
i Runtorp att bifalla ett af hr
Holmgren framställdt förslag,
att då till ordinarie lärare eller lärarinna
vid folkskola eller till annan examinerad, vid
folkskola antagen lärare eller lärarinna utgår
kontant ersättning för kofoder med minst 100
kronor eller ock, på grund af ordinarie lärares
eller lärarinnas därom gjorda yrkande,
kofodret till sådan lärare eller lärarinna utgår in
natura, skoldistriktet skall äga att af
statsmedel bekomma ett årligt bidrag af 66 kronor
67 öre till denna del af lärarens eller
lärarinnans aflöning.
Man tog för gifvet, att tvisten nu
skulle slitas genom gemensam votering,
men härtill sade första kammaren - på
mycket svårbegripliga skäl - rent nej,
och härmed var frågan för den gången
fallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
