- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
207

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (591.) 26 april 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

,N:r 17

SVENSK LÄRARETIDNING-

207

ser komme till stånd, att löntagaren bestämdt
visste, hvad han hade att erhålla, löngifvaren
hvad han skulle erlägga. Kofoderstvisterna
hölle på att urarta till ett kroniskt ondt för
skolan; det vore på tiden att råda hot härför.

Utskottet anförde visserligen, att »då nu
tvisterna i flera fall dragits under k. m:ts pröfning,
lärer det vara att förvänta, att en säkrare
uppfattning af stadgandets innebörd skall kunna
i praxis utbilda sig». Tal:n betviflade, att denna
»säkrare uppfattning» skulle göra sig gällande,
så länge nuvarande stadgandet funnes kvar.
Ungefär samtidigt med att utskottet skref sitt
betänkande, afkunnade k. m:t icke mindre än
fyra utslag i mål rörande kofoder och fähus.
Talaren lämnade en kort resumé af dessa
utslag (se denna tidning nr 15 samt ett följande
nummer). Af utslagen framginge, att där
församling ej kunnat styrka, att »hinder» eller
»svårighet» funnes att lämna kofoder in
natura, hade läraren tillerkänts denna förmån.
Om däremot genom intyg af kronofogden
styrktes, att »hinder» eller »svårighet» före funnes
i detta hänseende, befriades församlingen från
erläggande af denna natura-förmån, hvars
värde uppgingo till minst 100 kr., och läraren
måste åtnöja sig med en ersättning, som vissa
år t. o. m. understege 50 kr. - detta äfven
om läraren företedde intyg, som ginge i
annan riktning än kronofogdens. Det tycktes
sålunda väsentligen bero på vederbörande
kronofogdes uppfattning. Men så som stadgandet
vore affattadt måste helt naturligt olika
uppfattning göra sig gällande hos rikets 117
kronofogdar. Hvad är »hinder»? Hvad
»svårighet»? Hvad är »lokala förhållanden»? Och
hvad menas med dessa »andra förhållanden»,
om hvilka det talas i författningen?

Af den behandling, som under de senaste
åran kommit denna fråga till del, framginge
nogsamt, att en lösning af frågan ej gärna vore
tänkbar annat än i den riktning, som i fjor
angafs af hr Holmgren och då godkändes af
andra kammaren och som i år funnit sitt
uttryck i hrr Nilssons och Svenssons motion.
Då ett bifall till denna motion helt visst skulle
hafva till följd, att de värsta olägenheterna på
detta område blefve undanröjda, ville tal: n vara
med härom.

Väl kunde invändas, att frågan ej därmed
fått sin slutliga lösning. Men resultatet af ett
bifall till motionen blefve ganska visst, att
kofodersersättningen i de allra, allra flesta
fallen bestämdes till 100 kr., enär detta blefve för
församlingarna i ekonomiskt hänseende
förmånligast. Och tal’n vågade påstå, att om lärarne
finge detta belopp, skulle de finna sig belåtna.
Att de däremot icke alltid känt sig
tillfredsställda med en erättning på 50 a 55 kr. - ett
belopp, som ju i ingen mån motsvarade värdet
af ett kofoder - borde icke förvåna. I de
allra flesta fallen hade emellertid lärarne nöjt
sig med hvad de fått, hellre än att börja en
alltid obehaglig rättstvist.

Hrr Nilssons och Svenssons motion afsåge
ingen ändring i själfva stadgandet om lärarnes
aflöning utan gällde blott statsbidraget. De
lärare, som för närvarande äro tillerkända
kofoder in natura eller högre ersättning än 100
kr., skulle alltså under tjänstetiden vara
bibehållna vid denna förmån, hvadan genom
motionens antagande ingen lärare kunde lida
intrång i sina nuvarande rättigheter. På grund
af det sagda yrkade tal:n bifall till den i hrr
Nilssons och Svenssons motion gjorda
hemställan. (Hrr Fridtjuv Berg och «/. A.
Johansson l Strömsberg instämde.)

Hr And. Göransson gjorde samma yrkande.
De nuvarande processerna - af hvilka tal:ri
hade personlig erfarenhet - vore skadliga för
både lärare och församling. En kontant
ersättning vore det bästa, enär därigenom förebyggdes
alla processer om naturförmånernas mängd och
beskaffenhet o. s. v. Det blefve emellertid svårt
att få kommunerna att af fri vilja höja
ersättningen från 50 ä 60 kr. till 100 kr., hvadan
staten borde träda emellan. (Hrr E. Olsson i
Kyrkebol, A. Olsson i Mårdäng m. fl.
instämde.)

Godsägaren G. F. Östberg yrkade däremot af
finansiella skäl bifall till utskottets hemställan.

Staten hade, efter de genomgripande beslut,
som vid höstriksdagen blifvit fattade, icke råd
att öka skolbudgeten med 360,000 kr.

Hr K. E. Holmgren (motionär i frågan förra
året) talade däremot för hrr Nilssons och
Svenssons motion.

Hr N. Petersson i Runtorp trodde visserligen,
att denna fråga förr eller senare skulle lösas,
men den närvarande tiden vore olämplig.
Statens tillgångar medgåfve icke något understöd
för ögonblicket, och att bifalla hr Zottermans
motion skulle framkalla ett fasligt skrik i
kommunerna; det skulle rent ut betraktas som
prejeri. Lärarne - som nog ej hade det
sämre än folket i allmänhet - komme alltid
förr eller senare att begära löneförhöjning, och
då kunde det vara bra att ha detta i reserv
att bjuda dem. Om tal:n kunde tro, att förslaget
hade utsikt för sig i gemensam omröstning,
skulle han emellertid ej bestämdt motsätta sig
detsamma, men det tjänade till ingenting i år
att drifva saken till gemensam omröstning.

Hr £. A. Zotterman bemötte hrr Östberg och
Petersson.

Hr 01. Jonsson i Hof trodde, att statsverket
nog skulle kunna bära denna utgift. Sedan
statsverkspropositionen uppgjordes, hade
ganska väsentliga besparingar åstadkommits för
statskassan och nya skatter beslutats. Andra
kammaren borde stå fast vid sitt fjorårsbeslut,
hvadan tal:n yrkade bifall till hrr Nilssons och
Svenssons motion.

Godsägaren A. Henricson i Karlslund och hr
N. Svensson i Olseröd (motionär) gjorde i korta
anföranden samma yrkande.

Vice talmannen A. P. Danielsson hemställde
däremot om bifall till utskottets förslag. Det
vore »egennyttigt» att begära ytterligare
statsbidrag för skolväsendet nu efter urtiman, då
vi laborera med tilläggsbevillning. För öfrigt
vore väl denna fråga icke så trängande, ty
skol-lärarne lefde ej under så dåliga ekonomiska
villkor, som man sökte påstå. Och några
tvister mellan lärare och församling rörande
kofodret hade talrn aldrig hört omtalas.

Hr A. Olsson i Mårdäng trodde däremot, att
urtimans verkningar skulle kännas progressivt
i framtiden, så att man borde taga reformen
nu, medan det fanns någon utsikt.

Lektor S. von Friesen replikerade vice
talmannen. Det vore ej af egoistiska skäl för att
bereda någon lindring åt kommunerna, som
förslaget framkommit, utan för att hafva ett
missförhållande i folkskollärarnes
löneförhållanden. Äfven om några tvister för denna
saks skull ej förekommit på Öland, så vore de
mycket vanliga på andra håll. Ett
missförhållande förelåge här faktiskt, och enda sättet
att hafva det vore att lämna kontant aflöning
i stället för kofodersersättning. Men då staten
bidrager med 2/s till den hittills utgående
kontanta lönen, förefunnes intet skäl att ej lämna
samma bidrag till nu föreslagna kontanta
lönebelopp. Skulle man vänta med denna reform, tills
tilläggsbevillningen blefve borttagen, då finge vi
åtminstone ej se den genomförd i vår lifstid.
Tal:n yrkade bifall till hrr Nilssons och
Svenssons motion. (Hr Gust. Jansson i Krakerud
instämde.)

Hr A. P. Danielsson: Om det ej var för att
lindra kommunens bördor, kunde tal:n ej
förstå att det låge annan mening i detta förslag
än att höja Skollärarnes löner. Men då
Skollärarnes löneförmåner ökats tag på tag, vore
det öfverflödigt, att staten härför hade ökade
utgifter. Beträffande tvisterna tyckte tal:n, att
saken vore mycket enkel: man lämnar läraren
ersättning enligt markegångstaxan för 8 ’/*
hektoliter spannmål – det gör 50 ä 60 kr. eller
så omkring.

Hr S. von Friesen: Nej, så enkel är icke saken.
Det måste först utredas, om »hinder» eller
»svårighet» möta för kofodrets utgörande in
natura; först sedan detta styrkts, äger
församlingen lämna den omnämda ersättningen. Att
saken vore tvistig framginge bäst däraf, att den

bedömts olika i olika instanser och af olika
myndigheter.

Öfverläggningen var härmed slutad. Med
95 röster mot 94 bifölls det i hrr
Nilssons och Svenssons motion gjorda
yrkandet. Minoriteten röstade för rent afslag.

Frågan torde nu komma att afgöras
genom gemensam omröstning. Första
kammaren lär nämligen i år ej motsätta sig
dylik omröstning. Utgången är emellertid
gifven.

Småläroverksfrågan.

På grund af kamrarnas skiljaktiga
beslut i den s. k. småläroverksfrågan
(se förra numret) har statsutskottet i
afgifvet memorial uttalat, att »som i denna
fråga hvarken sammanjämkning af
kamrarnas skiljaktiga beslut eller gemensam
omröstning lärer kunna äga rum, har
frågan förfallit». Uttalandet har godkänts
af båda kamrarna.

Folkskollärarnes änke- oeh pupillkassa.

Med anledning af E. Hammarlunds m. fl:s
motion tillstyrkte första kammarens andra
tillfälliga utskott, att riksdagen måtte hos
k. m:t begära utredning, huruvida icke
samtliga pensionerna i folkskollärarnes
änke- och pupillkassa må kunna utgå med
högre procent af delaktighetsbeloppet än
hvad nu är fallet. Denna hemställan
godkändes i lördags af första kammaren utan
votering. Beslutet föregicks af en kortare
diskussion, därunder både lektor
Törnebladh och generaldirektör Wieselgren
betonade det behjärtansvärda i framställningen.
Den förre varnade emellertid för att hysa
allt för stora förhoppningar beträffande
resultatet af den ifrågasatta utredningen.

Då första kammarens beslut icke har
fullt samma omfattning som andra
kammarens, återgår frågan nu till sistnämda
kammare, som antagligen accepterar
med-kammarens beslut.

Kyrkovärdar

tillsättas på ett flertal ställen för
obestämd tid; på andra ställen (såsom t. ex.
i Stockholm och åtskilliga andra städer)
tillämpar man kyrkostämmoförordningens
föreskrift rörande val af kyrko- och
skolråd.

På" grund af motion af hr Lasse
Jönsson hemställde lagutskottet, »att riksdagen
måtte i skrifvelse anhålla, att k. m:t
ville låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till lagbestämmelse därom,
att kyrkovärdar skola utses, i likhet med
hvad om valda ledamöter i kyrkoråd
finnes stadgadt, för en tid af fyra år».

Denna hemställan godkändes af andra
kammaren utan diskussion. Första
kammaren beslöt däremot med 49 röster mot
44 rent afslag - detta på yrkande af
biskop Billing, hofmarskalken Reutersvärd
och godsägaren Lundin, hvilka ansågo den
föreslagna reformen onyttig, ja skadlig;
den skulle blott medföra valtrassel.
Bi-fölles förslaget, skulle man nog en annan
gång begära, att äfven åtskilliga
tjänstemän ställdes under omval.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free