- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
215

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (592.) 3 maj 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 18

SVENSK lAHARETIDNING.

215

allt för hälsofördärfliga inflytande. De
medel, af hvilka de för detta ändamål
hufvudsakligen betjäna sig och af hvilka
de befinna sig val, vill jag här nedan
anföra. De kunna sammanfattas i följande
hälsoregler:

1. Måttlighet i mat och dryck, men ej
svält, utan tre ordentliga måltider dagligen,
på bestämda tider (en mycket viktig
minnesregel för den, som sätter värde på en
god hälsa).

2. Ordning i allt, men utan pedanteri,
samt nödiga 7 å 8 timmars nattro.

3. Flitig luftväxling och sträng tillsyn
om renligheten såväl i skolan som i
hemmet, både hvad en själf och omgifningen
beträffar.

4. Att alltid gå ut under fristunderna
mellan lektionerna och i öfrigt vistas ute
så mycket omständigheterna medgifva
under sysselsättning antingen med
kroppsarbete eller promenader, sport, jakt e. d.

5. Att icke skrika under lektionerna
utan blott tala så högt som nödigt är för
att tydligt höras.

6. Daglig förkofran i sinneslugn såväl
i skolan som annars.

Ja, så ungefär låter det och några
bättre hälsoregler, än dem lärarne här
själfva förordat, ser jag mig ej i stånd
att meddela.

Men här som annars gäller det att lyda
med frimodighet och ej af fruktan. Ett
förnöjdt sinne är dock den bästa af alla
hälsoregler och den, som äger detta till
hands i alla lifvets skiften, honom skattar
jag i sanning lycklig!

FÖR DAGEN;

En folkskolestadga för de
större städerna.

Då den allmänna folkskolestadgan i
flera fall icke med fördel kan tillämpas
i rikets större städer, hade E.
Hammarlund vid årets riksdag väckt motion om
skrifvelse till k. m:t med begäran om
»utarbetandet af en fullständig
folkskolestadga, afpassad för våra större städer
samt afsedd att tillämpas i de städer
och möjligen större landskommuner, som
däraf vilja begagna sig».

Lagutskottet afstyrkte motionen, därvid
anförande följande:

Utskottet finner sig icke kunna dela
motionärens uppfattning, att de af honom
åberopade olägenheter skulle i afsevärd
mån undanrödjas, därigenom att en enligt
motionärens förslag fullständig
folkskolestadga blefve gällande för större kommuner.
Äfven om en dylik särskild folkskolestadga
upprättades, kunde därigenom icke
undvikas, att åtskilliga kommuner skulle
fortfarande såsom hittills äga behof af en
efter deras olika förhållanden afpassad
folkskolestadga och, på sätt nu är
med-gifvet, bereda sig utväg att få sitt
folkskoleväsen ordnadt på ett från den af
motionären ifrågasatta stadgan för de större
kommunerna afvikande sätt. Därest
motionärens förslag blefve genomfördt, torde
sålunda den af honom öfverklagade osäker-

heten i förevarande hänseende i vissa fall
snarare ökas än minskas. Härjämte torde
beaktas svårigheten att bestämma gränsen
mellan större och mindre kommuner, i
hvilket afseende motionären ej gifvit någon
antydan.

På grund af hvad sålunda anförts, får
utskottet hemställa, att ifrågavarande motion
icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Kamrarna biföllo i lördags, hvad
lagutskottet sålunda hemställt. I andra
kammaren hade motionären ett anförande
af ungefär följande innehåll:

Det hör ju till regeln, att första gången
ett förslag framkommer för lagutskottet,
blir det afstyrkt. Då, såvidt jag vet, det
är första gången en motion i denna
riktning framlagts i riksdagen, var utgången
på förhand gifven. Däraf följer emellertid
icke alls, att förslaget ej är förtjänt att
realiseras eller att det icke en gång i tiden
äfven blir förverkligadt.

Den idé, som upptagits i motionen, är
för öfrigt icke främmande för vårt land:
på kommunallagstiftningens område hafva
vi särskild förordning för landsbygden och
särskild för städerna. Och hvad angår
lagstiftningen på folkskolans område har
man i andra land funnit sig nödsakad
tillgripa den af mig anvisade utvägen (ex.
Norge, som har en folkskolelag för
landsbygden och en för städerna, båda hvar för
sig fullständiga).

Att det icke går för sig i vårt land att
öfverallt tillämpa vår nuvarande
folkskolestadga framgår bäst däxaf, att för närvarande
sex städer på därom gjorda ansökningar
erhållit tillstånd att i ena eller andra
hänseendet afvika från den allmänna stadgan,
och i den mån folkskoleväsendet utvecklas
komma nog flera städer att följa exemplet.
Månne det icke kunde vara skäl att i tid
söka ordna förhållandena på fullt laglig
grund och sålunda slippa dylika
undantagsförfattningar i mängd?

I detta fall synes emellertid lagutskottet
vara vän af undantagslagar. Det menar,
att äfven om en sådan folkskolestadga
funnes, som i motionen afses, så skulle
åtskilliga kommuner äga behof att få sitt
folkskoleväsen ordnadt på ett afvikande
sätt. Härtill må svaras, att när, såsom nu
är fallet, en liten landsförsamling i Skåne
om 5/ioo kvadratmils areal kan hafva
samma folkskolestadga som en stor
Norrbottensförsamling om öfver 100 kvadratmils
ytvidd; när en stor bergslagsförsamling med
en folkskolebudget på 40,000 kr. kan hafva
samma stadga som en liten
skärgårdsförsamling, i hvilken samtliga
folkskoleutgifterna ej ens belöpa sig till 1,000 kr. pr
år - då bör ej gärna någon tvekan därom
råda, att icke med långt större fördel t. ex.
Göteborg och Malmö skulle kunna hafva
samma folkskolestadga.

Lagutskottet har påtagligen förblandat
» folkskolestadga » och » skolreglemente >.
Det senare skall innehålla detalj
bestämmelser rörande skolväsendets anordning
inom distriktet, lärotider, klassindelning,
läroplan m. m. För hvarje skoldistrikt -
sålunda äfven för hvarje stad - måste

finnas ett dylikt af domkapitlet Fastställdt
reglemente. Men nu är ej fråga härom,
utan om en folkskolestadga^ som
innehåller de stora grunddragen rörande hvilka
skolarter som få förekomma, huru
skolstyrelsen sammansättes och hvilken
befogenhet den har, huru lärare tillsättes,
kostnadernas utgörande, tillsynen öfver
skolorna o. s. v. Hufvuddragen af dessa
bestämmelser kunna gifvetvis vara alldeles
lika för de större kommunerna-
detaljerna få inrymmas i de särskilda
skolreglementena.

Men - säger utskottet för det andra
- svårighet möter »att bestämma gränsen
mellan större och mindre kommuner».
Denna anmärkning är redan besvarad i
motionen. Jag önskar så stor frihet som
möjligt och har därför tänkt mig, att
ingen kommun skulle mot sin vilja tvingas
att tillämpa stadgan för de större städerna.
Då en kommun funne det för sig
fördelaktigt att få tillämpa denna stadga, skulle
hon därom göra anmälan hos k. m:t, som
ägde att i ärendet förordna. Det skulle
alltså komma att tillgå ungefär på
enahanda sätt som i fråga om köpings rätt
att få bilda eget skoldistrikt.

Genom utfärdandet af en enda
folkskolestadga för de större städerna i stället för
ett flertal stadgar skulle större enhet
vinnas och man skulle veta, hvad som
verkligen vore lag, hvilket nu ej sällan har sig
ganska svårt, då i en och samma stad i
vissa fall den allmänna folkskolestadgan
skall tillämpas, i andra fall det för staden
utfärdade särskilda undantagsstadgandet.

Gifvet är ock, att om en dylik
gemensam stadga för de större städerna
åväga-bragtes genom regeringens försorg,
lärarekårens intressen skulle i möjligaste mån
blifva lika väl tillgodosedda i storstäderna
som på landsbygden. I detta hänseende
brister för närvarande ej så litet, särskildt
beträffande Stockholm. Blott ett par
exempel härpå. Enligt allmänna
folkskolestadgan skall vid tillsättning af lärare
förslag enligt vissa grunder upprättas af
skolrådet, och församlingen väljer en af de
tre å förslaget uppförda. I Stockholm
upprättas intet förslag; skolrådet gifver en af
sökandena förord, men är därvid ej
bundet af några som helst grunder, och
öfverstyrelsen utnämner hvilken som helst
af sökandena utan att behöfva bry sig om
skolrådets förord. Med framdragande af
detta exempel har jag ej velat uttala något
klander öfver det sätt, hvarpå
skolmyndigheterna i Stockholm hittills begagnat sin
vidsträckta makt. Jag har blott velat
framhålla den betänkliga brist som ligger däri,
att lagen ej är sådan, att den lämnar
garanti mot möjligheten för godtycke.

Ett annat exempel. I fjor utfärdades en
förordning om möten mellan skolråd och
lärarepersonal. Vid gjord förfrågan i
ecklesiastikdepartementet har den upplysning
lämnats, att nämda förordning ej har
afseende på Stockholm. Medan sålunda
landsbygdens lärare numera hafva ett ord att
säga rörande skolväsendets anordning, är
lärarepersonalen härstädes beröfvad hvarje
inflytande i detta hänseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free