- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
225

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (593.) 10 maj 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VECKOIBLAQ FÖF^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.

N:r 19.

(593.)

STOCKHOLM, 1O MAJ 1893.

12:e årg.

Prenumerationspris :
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2 kr., Ve år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress :
1 Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag,
A n nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafveiser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr , dödsannons 2, 5 o kr.
Annons bor vara inlämnad senast måndag kl. 6 e. m. för att inkomma i veckans nummer

och

fosterländsk

jjyheter på Skansen», »Skansens djurvärld» o. s. v. har
varit ofta återkommande rubriker i Stockholmstidningarnas
nyhetsafdelning, hvilka jag läst utan att
dock därigenom bibringas något
intresse för hvad som låg bakom dessa
uttryck. Så kom jag för ett par
veckor sedan upp till hufvudstaden
för att söka få litet reda i en kinkig
affär. Min tid var strängt upptagen,
och jag tänkte minst af allt på att se
efter, huru Skansen såg ut. Men tidigt
en morgon sammanträffade jag med
en barndomsvän, d:r A., och vi
kommo öfverens om att offra ett par
timmar i hvarandras sällskap för att
upp-lifva gamla minnen. »Då gå vi under
tiden ut till Skansen », föreslog han,
»det är Stockholms märkligaste
nyhet». »Hvart som helst », svarade jag.
Så gingo vi ned till Skeppsbron och
foro på båt ut till Djurgården.

Bakom Hasselbacken går en väg
upp till den platå, från hvars högsta
del det bekanta utsiktstornet, nu kalladt
Bredablick, reser sig. Omedelbart
bakom den bebyggda delen af Djurgården
går vägen i en ganska brant backe
upp till platån, hvilken till en
utsträckning af omkring 50 tunnland äges af
Nordiska museet, utgörande en ny
afdelning af d:r Hazelii storartade
skapelser.

Området bildar en stor park, säkert en af de egendomligaste
i världen. Naturen är typisk för ett svenskt skogs- och
berglandskap: först en liten slätt med här och där uppstickande
bergkullar, vattensjuka sänkor, kantade af buskar, längre fram och
på högra sidan björkskog, där bakom gran och furu, nakna hällar,
väldiga stenblock, djupa klippremnor.

Efter fem minuters promenad utom storstaden träffar man
allt detta jämte den mest hänförande utsikt öfver hela staden från

Håsjöstapeln på. Skansen.

Danvikstull i söder till Roslagstull i norr, från Kungsholmen till
Ladugårdsgärdet, Mälaren och Saltsjön med dess vikar, näs och
holmar - alltsammans inramadt af långt bort belägna i mörkgrönt
och blått skiftande skogar.

Ett sådant stycke af vårt land får man ej se på något
annat ställe. Det har ju ock sedan uråldriga tider varit
brännpunkten för vår kultur. Hvarje lärare borde hafva sett denna

______________________tafla. För mig erbjöd den dock ej

något nytt, jag hade mångfaldiga gånger
förut haft tillfälle att beundra den.

Men ehuru platsen vid första
anblicken var sig lik, märkte jag dock
snart, att här var mycket, som jag ej
sett förut. Väl vårdade vägar
slingrade sig mellan kullarna, genomskur©
slätten eller inträngde i den tysta
skogen. I kanterna af slätten syntes
enstaka eller hela grupper af hus med
ett högst egendomligt utseende.

»Vi gå först och se på djuren»,
sade min vän, sedan barndomen
förtrogen med alla skogens invånare. Vi
gingo till vänster öfver en kulle och
sågo snart framför oss i skogskanten
ett högt stenrös, där en hel skara
räfvar muntert hoppade omkring; än dolde
de sig inne bland stenarne, än rusade
alla ut på en gång, jagande hvarandra
omkring roset. Instinktmässigt väntade
jag, att de skulle taga till flykten, då
vi närmade oss, men de tycktes ej
märka oss. Först då vi voro alldeles
inpå dem, såg jag, att hela platsen
omkring roset var innesluten af ett tätt
galler af järntråd.

På samma sätt hade vi tillfälle att
se fjällracka, mård, utter, rådjur,
dof-hjort, säl (i en af dammarna), skogsuf, sparfhök, kattuggla,
fjälluggla, hafsörn, kungsörn samt ett stort antal andra nordiska
däggdjur och fåglar, hvart och ett i sin naturliga omgifning och med
de dem omgifvande burarna så litet i ögonen fallande som
möjligt. Örnburen t. ex. innesluter en hel grupp af gamla
knotiga tallar samt några höga klippblock, och pelarna, som uppbära
den, utgöras af furustammar med kvarsittande bark. På något
afstånd har man svårt att öfvertyga sig om, att de ståtliga djuren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free