- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
227

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (593.) 10 maj 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 19

SVENSK LÄRARETIDNING.

227

p>å. Skansen med Bredablick i bakgrunden.

Två Öfverläggningsämnen
vid årets kretsmöten.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening har till kretsarnas
behandling vid årets möten utsändt tvänne
Öfverläggningsämnen, näm ligen:

1. Införande af en begynnelsekurs i tyska
språket vid seminarierna.

I årsskriften påpekas till en början, att
redan under 1882, alltså för 11 år sedan,
väcktes af Östra Oöinge-kretsen motion
om införande af undervisning i främmande
språk vid seminarierna. Dåvarande
centralstyrelse beslöt att afvakta en lämpligare
tidpunkt för ärendets framläggande.

Vid årets riksdag har som bekant frågan
blifvit lifligt diskuterad. Den har därjämte
äfven förevarit inom en af S. A. F:s kretsar,
nämligen Halmstads-kretsen, som vid möte
den 4 sistlidne mars beslöt att för vidare
utredning öfverlämna ärendet till Sveriges
allmänna folkskollärareförenings
centralstyrelse med anhållan, att nämda
centralstyrelse måtte för frågans lösning vidtaga
de åtgärder, den ansåge lämpliga.

Med anledning häraf har centralstyrelsen
funnit sig uppfordrad att nu utsända frågan
till allmän behandling inom kretsarna, detta
så mycket mer, som ett af de kraftigaste
skäl, hvilka inom riksdagen anfördes mot
den föreslagna begynnelsekursen i tyska
språket, var det, att ingen allmän önskan
härom blifvit från folkskollärarekårens sida

uttalad.

*



För att sätta föreningens medlemmar i
stånd att vid frågans behandling själfva
väga skäl och motskäl mot hvarandra
meddelas i årsskriften de från olika sidor
gjorda inläggen. Sålunda återgifves i sin
helhet utskottsflertalets afstyrkande
utlåtande (se denna tidning n:r 12),
minoritetens reservation (se likaledes n:r 12)
samt den debatt, som i ämnet förekom i
andra kammaren den 24 sistlidne mars

(ordagrant återgifven enligt kammarens
protokoll). Därefter yttrar centralstyrelsen
följande:

För sin del har centralstyrelsen icke
kunnat tillmäta de invändningar, som af
förslagets motståndare blifvit framställda,
någon som helst bevisande kraft. De
förnämsta af dessa invändningar hafva varit
följande:

1. Tyska ingår ej i folkskolans läroplan
och bör därför ej heller ingå i seminariets.

Denna invändning synes centralstyrelsen
tillräckligt vederlagd med den erinran, att
studiet af uppfostrings- och
undervisningsvetenskapen icke heller ingår i skolbarnens
kurs, men att detta studium dock utgör
själfva kärnpunkten i lärarnes, och att det
är på grund af sin betydelse för denna,
som tyska språkets införande vid
seminarierna nu blifvit föreslaget.

2. Då en särskild bildningskurs för lärare
vid högre folkskolor kommer till stånd, bör
tillfälle beredas folkskollärarne att erhålla
offentlig undervisning i tyska, men intill dess
är sådant obehöfligt.

Vid detta resonnement förbises dels hvad
nyss blifvit anfördt om den föreslagna
begynnelsekursens ändamål, hvilket är
fullständigt oberoende af »högre folkskolan»,
dels att för kompetens som lärare vid denna
senare måste fordras vida större
språkfärdighet än den nu ifrågasatta. Den
kunskap i tyska, som hvarje folkskollärare
såsom sådan har användning för, bör
erbjudas honom vid seminariet; hvad som
här-utöfver måste kräfvas af läraren vid »högre
folkskola» torde däremot lämpligast
inhämtas vid den högre fortbildningskurs för
folkskollärare, som sedan flera år tillbaka
blifvit af dessa påyrkad.

3. Folkskollärarnes utbildning måste redan
nu anses motsvara de kraf, som folkskolans
nuvarande lärokurser i de flesta fall ställa på
deras pedagogiska insikter.

Denna åsikt torde numera vara så
främmande för alla allvarliga och intresserade

lärare och lärarinnor, att ett bemötande
däraf synes centralstyrelsen öfverflödigt.

4. Tillfälle till studium af
uppfostringslit-teraturen kan bäst beredas genom
öfversättningar.

Härvid är att märka, att endast en
mycket obetydlig del kan komma att
öfversättas, och att det för öfrigt icke gifves
något säkrare medel att främja
Öfverflyttandet af det bästa och för folkskolans
behof mest användbara, än att sätta så
många som möjligt af arbetarne på
folkskolans fält i stånd att själfva utvälja
hvad utlandet i detta afseende har att
bjuda.

5. På så kort tid som den ifrågasatta skulle
ingen afsevärd färdighet i tyska språket kunna
vinnas.

Detta påstående vederlägges fullständigt
af den erfarenhet, som blifvit vunnen dels
af en mängd folkskollärare och
folkskollärarinnor i vårt eget land, dels vid
utlandets seminarier. Den för ändamålet
föreslagna tiden är mer än tillräcklig.

6. Genom införande af tyska språket skulle
antingen andra viktiga ämnen lida intrång eller
ock seminarieeleverna öfveransträngas.

Vid frågans behandling i riksdagen
visades såväl i reservationen som vid
diskussionen, att så ej skulle bli förhållandet.
Lektionstimmarnas antal behöfde ej blifva
större, ty ämnet skulle ansluta sig till
tvänne andra. Hemarbetet behöfde ej heller
ökas, ty den öfverdrifna läxläsningen kunde
och borde i högst väsentlig grad
inskränkas.

7. Införandet af detta nya ämne skulle
nödvändiggöra seminariekursens förlängande.

Denna invändning förfaHer helt och hållet
med de båda föregående.

8. Reformen skulle komma att stranda på
riksdagens obenägenhet för de ökade
kostnader, som blefve oundvikliga, enär
seminarie-lärarne näppeligen kunde åläggas ifrågavarande
undervisning utan särskild ersättning.

I fråga härom behöfver blott erinras om
gällande seminariestadgas föreskrift i §
25 mom. 2: »Adjunkt vare pliktig att
meddela undervisning tjugufyra till
tjuguåtta timmar i veckan och inom denna
lärotid undervisa i hvarje till seminariets
kurs hörande kunskapsämne, som kan
finnas behöfligt.»

9. Om undervisning i ett främmande språk
skall införas vid seminarierna, så bör det
snarare vara franska eller engelska än tyska.

Ingen kan förneka, att såväl England
som Frankrike hafva en synnerligen rik
och värdefull uppfostringslitteratur. Men
om man vid förevarande frågas bedömande
strängt håller sig till den pedogogiska
synpunkten och med hänsyn ensamt till denna
noga väger nämda tre språk mot
hvarandra, så lär man till sist näppeligen kunna
komma till annan slutsats än den, att om
ett val dem emellan skall träffas, så måste
det komma att falla på tyskan.

Efter förutskickande af dessa
upplysningar och antydningar får centralstyrelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free