Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (594.) 17 maj 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 20
SVENSK LÄRAEETIDNIN&
243
nämligen dessa planschers speciella syfte
såsom åskådningsmedel afses.
I följd af figurernas storlek samt
linjernas tjocklek och klara färg kunna de tillika
med deras särskilda delar och hjälplinjer
af ett öga med normal synförmåga
tillräckligt tydligt uppfattas på ett afstånd af
ända till 10 meter.
Anmälaren, som en tid haft förmånen
att använda planscherna vid undervisningen,
kan af den därigenom vunna erfarenheten
intyga, att de synnerligen väl uppfylla sitt
ändamål. De hafva ej blott visat sig vara
till mycken lättnad för den undervisande,
synnerligast då det gällt att fängsla hela
klassens uppmärksamhet, utan de hafva
därjämte varit ägnade att ^tilldraga sig och
det ämne de tjäna lärjungarnas intresse
och väcka deras eftertanke. Äfven hafva
de varit af mycket gagn, då det gällt att
göra återblickar och repetitioner, alldenstund
det blott behöfs en blick på den figur,
som varit i fråga, för att tillvägagåendet
vid konstruktionens utförande måtte
framställa sig för lärjungens minne. Alldeles
visst är, att undervisningen skulle hafva
fortskridit långsammare och mindre
intensivt utan dessa planscher.
Detta förhållande, hvilket nog lär komma
att bekräftas af hvarje lärare, som har
tillfälle att göra liknande iakttagelser, vittnar
tillräckligt om planschernas stora gagn.
Man torde därför kunna hysa den
berättigade förhoppningen, att man
ingenstädes, där linearritningens nyttiga och
intresseväckande konst öfvas, skall försumma
att begagna sig af det ypperliga
hjälpmedel, som dessa väggtaflor erbjuda. Det
är - med ett ord - ett godt handtag
utgifvaren genom dem lämnat till ett
effektivt bedrifvande af undervisningen i
ämnet.
De ständigt växande anspråken på
undervisningen, ej minst i folkskolan, göra,
alt man med glädje hälsar hvarje medel,
som likt det nu omhandlade visar sig
ägnadt att kvalitativt förbättra
undervisningen, på samma gång som kunskapens väg
därigenom göres jämnare och mindre
mödosam att komma fram på.
Ifrågavarande väggtaflor uppfodrade på
papp, tillhandahållas skolråden genom
ecklesiastikdepartementet till det billiga
priset af 6 kr. 25 öre. De åtföljas af en
mycket förtjänstfull handledning, i hvilken
lämnas noggranna uppgifter på behöflig
materiel (hvilken till otroligt billigt pris
äfven^des tillhandahålles af nyssnämda
myndighet) samt anvisningar för
ritningarnas utförande jämte anvisningar till de
särskilda väggtaflorna. I den mot slutet
förekommande redogörelsen för
föremålsritningen uppräknas femtio olika, lätt
tillgängliga föremål, som lämpa sig för
af-ritning.
En hvar lärare, som gör sig förtrogen
med denna handledning, och som för of*
rigt äger nödiga insikter i ämnet,, skall
vara i stånd att från första stund känna
sig säker och hemmastadd vid
undervisningen i ämnet.
J. G. Sbg.
Nytt i bokhandeln.
Öfningsbok för den första undervisningen
i svenska språkets rättskrifning och i satslära
af Gari Landtmanson. 2:a uppl.
Öfnings-styckena fördelade i två kurser. Uppsala, V.
Schultz. 85 öre.
En hygienisk skrifmetod.
Till den i n:r 15 införda uppsatsen
härom efter ett föredrag af fröken Emy Meijer,
torde undertecknad få foga några små
anmärkningar.
Lika litet som man får tillmäta
skrif-metoder i allmänhet eller med lutande stil
i synnerhet några undergörande egenskaper,
med lika liten rätt får man väl anse, att
med den upprättstående stilens införande i
våra skolor, orsakerna till
ryggradskrökning, närsynthet eller diverse krämpor i
arm och hand skulle blifva undanröjda; i
senare afseendet måhända snarare tvärtom.
På grund af någon bekantskap med den
rikliga utländska litteraturen i ämnet fann
sig undertecknad redan för 3-4 år sedan
föranlåten att experimentera med den
upprätta stilen och har såväl i ett 1890
utgifvet arbete: »Om skrifning och
skrif-undervisning» som i 1891 års årgång af
Hälsovännen i korthet berört ifrågavarande
skrifsätt. Men särskildt under en icke så
obetydlig praktik vid behandling af
skrif-varesjuka har jag haft tillfälle se följderna
af skrifning med rak stil.
Hvad jag sålunda erfarit manar mig -
utan att jag likväl f. n. vill uppträda som
absolut motståndare till denna stilart -
att dock för min ringa del varna för ett
öfverskattande af reformens betydelse i
hygieniskt afseende. Ett slikt öfverskattande
brukar ej sällan åtföljas af förargliga
missräkningar, och från sådana hafva hvarken
läkaren eller läraren understundom gått
fria. Här må endast i detta afseende
erinras om de stora och ej så litet
öfverdrifna förhoppningar som på sin tid
fastades vid elektricitetens och hypnotismens
införande i läkekonstens tjänst, och i
skolan: - Stuhlmannska ritmetoden.
Att nu särskildt söka sanktionera den
upprätta stilen, som en »hygienisk
skrifmetod» torde i alla händelser vara för
tidigt, då de medicinska auktoriteterna ännu
äro långt ifrån ense om reformens nytta,
och den t. o. m. har bestämda vedersakare.
Så har exempelvis i Wurtemberg för ej
länge sedan en kommitté blifvit tillsatt för
att undersöka skrifningens inflytande på
barnens ögon och kroppshållning.
Resultatet af denna undersökning föreligger i ett
betänkande, hvari det bl. a. framhålles, att
den upprätta stilen är alldeles förkastlig,
såsom stående i strid med handens
rörelselagar och därför mera tröttande samt
mindre fortlöpande. Detta uttalande
sammanfaller med mina nyss antydda
iakttagelser vid behandling af skrifsjukdomar.
Jag har nämligen härunder tagits i anspråk
af flera personer, som ådragit sig
skrifvare-sjuka genom att begagna en upprätt stil,
hvilket i synnerhet vållat öfveransträngning
i handleden.
I Bern har äfven en skolkommitté
behandlat frågan om, huru den oriktiga
kroppshållningen hos skolbarnen skall
förebyggas, och därvid kommit till det
resultat, att den lutande stilen med skrifboken
midt för kroppen, men vriden snedt uppåt,
är att mest förorda. (Se härom i det
följande!) Den sektion af kommittén, som
hade att utreda frågan, bestod af 30
personer, lärare och lärarinnor samt ej mindre
än 11 läkare och bland dem äfven ett par
af de auktoriteter, som förf. till »Steile
Lateinschrift», E. Bayr, uppräknat i sitt
arbete, nämligen d:r F. Schenk och
professor Pfluger.
Huru delade meningarna kunna vara
äfven hos vetenskapsmän, som föreläsa och
undervisa i ett och samma ämne, synes
däraf, att af de båda framstående
oftalmo-logerna professorerna Cohn i Breslau1 och
Schmidt-Rimpler i Marburg, ansluter sig
den förre numera till den raka stilen,
medan den senare hyllar det af Rembold och
Berlin angifna skrifsättet.2 D:r Gohn
synes dock icke vara någon afgjord
motståndare till den lutande stilen, ty han
yttrar med afseende härpå, att äfven om
den sneda stilen med snedt skrifboksläge
midtför kroppen är fullkomligt oskadlig,
så skulle läraren likväl hafva svårare att
kontrollera det riktiga läget af skrifboken,
om den ligger i 30-40 graders vinkel.
(Lehrb. der Hyg. des Auges. Sid. 436.)
D:r Eulenburg - densamme, som
utfört de omfattande undersökningarna om
ryggradskrökningarnas förekomst under
skolåldern 3 - framhåller, »att vanan,
liksom under så många andra lifvets
förhållanden, äfven vid skrifning spelar en stor
roll, och äfven Schubert, som så strängt
håller på den upprätta stilen, måste
medgifva, att någon allenabestämmande lag i
naturvetenskaplig mening icke kan uppställas
för en så många moment omfattande akt
som skr i f ning en.»4"
Beträffande d:r Ellinger så har han
visserligen för 25 år sedan yttrat sig emot
det i Tyskland då vanliga sättet att lägga
skrifboken till höger om den skrefvande, och
det i föregående uppsats anförda citatet
öfverensstämmer fullkomligt härmed, men
om den upprätta stilen yttrade han sig då
alls icke5. Som stöd för reformen i fråga
har af d:r Schubert anförts, att man från
8:e till 17:e århundradet allmänt använde
upprätt stil, och lämnar d:r S. till och med
i ett utgifvet arbete prof på åtskilliga
sådana äldre handskrifter, bland annat af
Albrecht Durer 1506, Michel Angelo 1510,
Leonardo da Vinci 1517.
Dessa aktstycken synas mig dock vara
skäligen svaga bevisningsmedel, om de
skola gälla till förmån för den upprätta
stilen, ty dels måste den omständigheten,
att man just frångått densamma, i och
*för sig innebära, att man slutligen
funnit den mindre praktisk och alltså haft
någon slags anledning därtill; dels
påträffar man ju handskrifter från nyssnämda
1 Lehrbuch der Hygiene des Auges von H.
Cohn. Wien und Leipzig 1892.
2 »Om skrifning och skrifundervisning», sid. 7.
3 Sid. 6 i sistnämda arbete.
4 Schulgesundheitslehre von d:r Eulenberg
und direktor d:r Bach, Berlin 1891.
e Staatsanzeiger 29 april 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
