- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
287

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (598.) 14 juni 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 24

SVENSK LÄRARETIDNING,

287

materialet är ganska ringa eller alldeles
felas.

För beräkning af pensionens
medelkapitalvärde finnas äfven andra metoder, som
väl teoretiskt taget äro exaktare än de nu
omnämda, men hvilka förutsätta, att man
noga känner äktenskaps- och
familjeförhållandena för den kår, hvarom fråga är.
För att afgöra, om dessa metoder i
föreliggande fall kunna med fördel användas,
fordras därför en närmare undersökning
af det tillgängliga statistiska materialet.

I det föregående har jag ej talat om
kassans förpliktelser till de redan befintliga
sterbhusen. Kapitalvärdet af dessa
förpliktelser är i själfva verket jämförelsevis
lätt att beräkna, enär härmed blott fordras
kännedom om dödlighetsriskerna för
änkorna och barnen, äfvensom om
sannolikheten att änkorna skola ingå nytt gifte.

Mot hvad jag nu anfört om vikten af
det bästa möjliga statistiska underlag för
utredningen, väntar jag mig från något
håll genmäldt, att den större säkerhet i
afseende på resultatet, som därigenom
tilläfventyrs komme att ernås, i alla
händelser vore af föga betydelse; enär två
orsaker till en osäkerhet af ännu högre
grad ändock skulle kvarstå, nämligen
dödlighetens fortfarande aftagande och räntans
fallande. Hvad först angår inverkan af
dödlighetens aftagande, vill jag anmärka,
att denna blir ganska obetydlig, då det
gäller att genom afgifter från delägarne i
en kassa bereda deras änkor pension.
Om å ena sidan änkornas medellifslängd
ökas, så ökas samtidigt äfven männens
medellifslängd, så att dels den tid, under
hvilken änkorna komma att åtnjuta
pension, icke väsentligen ändras, dels antalet
erlagda pensionsafgifter ökas. Hvad åter
angår inverkan af räntans fallande,
kommer jag att behandla denna fråga i
följande artikel; jag har för öfrigt redan i
början af denna uppsats antydt, att enligt
min åsikt de nuvarande delägarne icke
böra betungas med den extra kostnad,
som kan komma att uppstå framdeles,
sedan både de själfva dött och deras
sterb-hus upphört att åtnjuta pension.

Måhända skall mot min ofvan uttalade
uppfattning äfven riktas den anmärkningen,
att det statistiska arbetet, om det
verkställdes i den af mig föreslagna
omfattningen, skulle förorsaka en kostnad, som
icke stode i lämpligt förhållande till
resultatets betydelse, Härpå må svaras, att
genom en praktisk anordning af det
statistiska arbetet ofta en fullständig
bearbetning af det tillgängliga materialet kan
utföras med jämförelsevis ringa kostnad,
under det att å andra sidan en mindre
omfattande undersökning kan genom
felaktig planläggning blifva ganska dyrbar.
Kostnadsfrågan beror således icke blott
på arbetets omfattning utan ock på den
statistiska blicken hos arbetets ledare.

För öfrigt hyser jag den åsikten, att
man vid utredningar af här ifrågavarande
slag i allmänhet icke bör äfventyra
resultatens tillförlitlighet för att möjligen
inbe-spara ett eller annat hundratal kronor.
Särskildt då det gäller att få ett slut på

den segslitna frågan om folkskollärarnes
änkekassas ställning, torde en sådan
spar-samhetsifver allra minst vara att förorda.

FÖR DAGEN.

»Reformatoriska» röster.

»Vid ett prästkonvent, som hålles i
Ödeshög i Östergötland den 19 juni,
skall behandlas frågan: Äro de 14
millioner, som vårt undervisningsväsen
årligen kostar, väl använda pengar?»

Så lydde en notis, som vi meddelade
i vårt nummer för den 31 maj, och som,
efter hvad vi erfarit, framkallat undran
och häpnad hos många af våra läsare.

Prästkonventet i Ödeshög står
emellertid ingalunda ensamt. Röster af
samma klang hafva under de senaste åren
förnummits äfven från andra landsändar,
och folkskollärarekåren torde göra klokt
att hafva sin uppmärksamhet fästad på
hvad dessa röster hafva att förkunna.
Det är alldeles tydligt, att det numera
hos oss finnes ett parti, som anser, att
folkskolan blifvit alldeles för högt
upp-drifven, att alldeles för mycket pengar
kastas bort på densamma, och att man
därför nu bör göra halt eller gå tillbaka.

För någon tid sedan läste man i
tidningen »Göteborgs Aftonblad» en
arti-kelföljd af märket C. G., innehållande
betraktelser med anledning af prof. P.
E. Fahlbecks bekanta bok om »Stånd
och klasser». I denna artikelföljd
uppträdde författaren på det skarpaste mot
»vår tids missriktade moderna
humani-tetspjåsk». Detta visade sig - menade
han - bland annat däruti, att
kroppsstraffen numera vore nästan alldeles
utrangerade ur vår strafflag, hvilket vore
»ett underkännande ,af den
ömsesidig-hetslag, som är nedlagd i
människonaturen likasom i alla skapade varelsers
instinkt, och som bjuder såsom en
oför-ytterlig rätt att möta våld med våld, att
gälda lika med lika, taga lif för lif och
lem for lem.»*

Hur en tänkare af så sant kristlig
lifsåskådning skall betrakta folkskolan är
af sig själf klart. Då han kommer till
sin slutfråga: Hvad är att göra? så har
han ock svaret genast till hands. Att
göra oss kvitt all den personal, som
»ingenting nyttigt uträttar men dock tär
på inkomsterna», måste blifva den första
åtgärden. »Bland de indragningar,, som
vi anse angelägnast», fortsätter han, »är
en reducering af den oerhörda
lärarestaten, nu omfattande en personal lika
manstark som halfva vår armé och som
kostar kronan och kommunerna så stora
penningar. Och i sammanhang därmed
en reform af hela skolväsendet därhän,
att all obligatorisk skolgång och
kostnadsfri undervisning aflyses, och att
fria lektioner endast medgifvas dem, som
skola ingå i statens tjänst. Ingen fara,
att de bokliga studierna och
lärdomsid-kandet skulle därför råka i lägervall eller

* Kursiveringarna äro artikelförfattarens.

öfvergifvas. För alla, som ville och
kunde själfva bekosta sin skolgång, skulle
tillfälle aldrig behöfva saknas till
kunskapers inhämtande.–––––––-Att de

många mäktiga intressen, som just
gagnera på (=draga fördel af?)
boklärdomens utbredande, skola med indignation
motsätta sig en reform, hvilken bryter
stafven öfver den tidsriktning, som synes
dem vara lika ofelbar som den är ny,
förringar icke dess befogenhet.»

Detta är en ståndpunkt, som måste
erkännas vara klar och konsekvent. All
obligatorisk skolgång och kostnadsfri
undervisning skall aflysas - där ryker hela
folkskolan, småskolan, högre folkskolan,
seminarierna, folkskoleinspektionen,
folkskolebyrån o. s. v. Det enda, som
återstår, är den lärda skolan, där fria
lektioner skola medgifvas endast dem, som
skola ingå i statens tjänst (förmodligen
skola dessa utvalda vid 9 års ålder
afgifva en bindande försäkran härom?),
samt privatskolorna, där sådana barn,
hvilkas föräldrar själfva kunna bekosta
undervisningen, skola få komma i
åtnjutande däraf.

Ett dylikt skolsystem bör blifva enkelt
och billigt. Svårigheten är blott, som
författaren ock mycket riktigt förutser, att
dessa intressen, som »gagnera på
boklärdomens utbredande», antagligen
komma att med indignation motsätta sig den
sinnrika reformen.

*



Större utsikter till snart förverkligande
torde då den mindre radikala reform
hafva, som nyligen blifvit i samma
tidning förordad af en insändare från Mark
med namnet »Juste», och hvari red. af
Göteborgs Aftonblad förklarat sig kunna
med nöje till alla delar instämma.

Insändaren utgår från de båda
landt-mannapartiernas nyligen utfärdade
valprogram. Båda hafva som första
punkten på dessa satt »sträng sparsamhet
med statens medel». Detta kan vara
godt och väl, menar »Juste», men
sparsamheten bör icke visa sig genom »allt
för stort prutande på alla äskade anslag
till nyttiga och nödiga saker». Till en
dylik öfverdrifven och illa använd
sparsamhet kan man emellertid befara, att
det s. k. gamla landtmannapartiet skall
göra sig skyldigt, då man nämligen
känner dess hållning i t. ex. försvarsfrågan
(till härväsendet beviljades nämligen ej
mer än ungefär 36 millioner kronor om
året). Från nya landtmannapartiets sida
torde däremot en sådan sparsamhet vara
mindre att frukta. Men då äfven detta
parti gifvit sparsamheten första platsen
på programmet, så vore att hoppas, att
dess ledande män tänkt sig andra
utvägar för sitt sparande.

Och sådana, fortsätter författaren,
saknas helt visst icke.

Redan i ett föregående nummer af
Göteborgs Aftonblad hade en
brefskrifvare påpekat, att anmärkningsvärda
besparingar kunde göras på åttonde
hufvudtiteln d. v. s. utgifterna för
skolväsendet, hvilka för närvarande blifvit upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free