Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (599.) 21 juni 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 25
statistiska undersökning rörande
»Afgångsexamina vid Sveriges seminarier
för folkskollärare och folkskollärarinnor
åren 1870-88», yttras i de förut
omnämda tidningsmeddelandena följande:
I enlighet med af vederbörande utskott
afgifvet förslag beslöt mötet utan
meningsskiljaktighet att icke, såsom frän vissa håll’yrkats,
hemställa om ändring i fråga om ledning och
kontroll öfver den muntliga afgångsexamen,
och anfördes såsom hufvudsakligt skäl härför,
utom det att större rättvisa vid
betygsafgif-vande ej skulle erhållas, att genom sådana
ändrade bestämmelser studierna i seminarierna
skulle förlora sin lugna och bildande karaktär
och i dess ställe skulle uppstå intresse för
uppvisning och forcerad läxläsning.
Utskottet hade däremot föreslagit ändring i
gällande bestämmelser angående den skriftliga
mogenhetsexamen (!), sä till vida att ämnet för
»uppsatsen öfver något ämne inom seminariets
lärokurs» skulle bestämmas af
ecklesiastikdepartementet. Då man befarade, att genom en
dylik anordning skrifningen skulle komma att
inkräkta på undervisningen och utbildningen i
ämnen af större vikt, beslöt emellertid mötet
efter en längre diskussion att ej ingå på
utskottets förslag utan låta vid nu gällande
ordning bero.
Här är en af de punkter, där
saknaden af en autentisk redogörelse synes
oss som mest kännbar. Ty den här
ofvan meddelade är verkligen allt för
besynnerlig. Oaktadt det är
ovederläggli-gen bevisadt, att betygsgifvandet vid olika
seminarier sker efter så olika principer,
alt en elev, som vid A. seminarium
erhåller ganska låga betyg, kan räkna ut,
att han vid B. seminarium skulle
erhållit ganska höga sådana - oaktadt detta
förklaras helt tvärsäkert, att inga
ändrade bestämmelser i fråga om ledningen
och kontrollen äro af nöden. Inga som
helst garantier för större rättvisa äro
möjliga att utfundera, säger man.
Genom ändrade bestämmelser skulle
studierna vid seminarierna förlora sin
nuvarande lugna och bildande karaktär
samt i stället urarta till forcerad
läxläsning!
Hafvra verkligen hrr seminarierektorer
gifvit sina egna läroanstalter detta betyg,
så hoppas vi åtminstone, att de härvid
icke varit enhälliga. Vi behöfva
nämligen icke gå långt för att vid våra
seminarier - kanske mest vid våra
lärarinneseminarier - finna de mest
slående-exempel på en oerhördt forcerad
läxläsning. I detta afseende, liksom i så många
andra i fråga om
seminarieförhållandena, gifvas verkligen mera omdömesgilla
vittnen än hrr rektorer, nämligen de
tusentals lärare och lärarinnor, som själfva
genomgått seminariekursen och af egen
erfarenhet veta, hvar skon klämmer.
Den enda bestämmelse, som skulle
kunna bidraga till vinnande af större
likformighet, och som mötet dock dristat
förorda, synes vara den, att duplett af
betygskatalogen öfver afgångsexamen
skall af rektor insändas till
ecklesiastikdepartementet. Denna bestämmelse bör
blifva till lättnad nästa gång en sådan
statistisk undersökning måste företagas,
som den nyligen af hr Dalin verkställda.
Efter afgörande af den tredje frågan
kom turen till den andra, hvilken lydde
sålunda: »Kunna och böra
inträdesfordringarna till folkskollärareseminarierna
höjas?»
I fråga härom gjordes några små
jämkningar. I räkning skulle fordras kännedom
om allmänna bråks betydelse och
beteckning, i geografi »Sveriges geografi
utförligare, kort öfversikt af det öfriga Europa
samt de enklaste grunddragen af de
främmande världsdelarnas geografi», i historia
»Sveriges historia i kortfattad öfversikt
med utförligare kännedom af de valda
berättelser, som enligt gällande
normalplan därjämte ingå i folkskolekursen».
Däremot skulle de nuvarande
fordringarna i modersmålet och naturkunnighet
m. m. bibehållas oförändrade.
Fortfarande skulle sålunda ej kräfvas säker
färdighet i stafning utan blott »förmåga
att någorlunda felfritt uppskrifva ett
dik-teradt stycke», och fortfarande skulle
man kunna taga in ynglingar, som äro
komplett okunniga om tyngdkraft och
värme, om luftens och vattnets
beståndsdelar o. s. v.
Ej minst märklig är den motivering,
som - af tidningarna att döma -
tyckes ligga till grund för mötets vägran
att i nämnvärd grad höja
inträdesfordringarna. Flera rektorer påpekade,
säges det, »att inträdesfordringarna ej
lämpligen, med den utbildning folkskolorna
lämnade, kunde i väsentlig mån höjas».
Vi vilja ingalunda förneka, att den
utbildning, våra folkskolor kunna lämna,
mångenstädes är ganska torftig. Men
de hufvudsakligaste anledningarna till
detta beklagliga förhållande, bristande
lärareförmåga och otillfredsställande
skolorganisation, synas oss ej vara
omöjliga att undanrödja. Det förra felet torde
hafva sin hufvudsakliga grund i en
seminarieundervisning, som allt för
mycket lagt an på forcerad läxläsning och
därigenom förlorat sin lugna och bildande
karaktär. Det senare åter härleder sig
tvifvelsutan till största delen från de på
vissa håll sä omhuldade anordningarna
med minimikurser, hvarannandagsläsning
och andra dylika abnormiteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
