- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
347

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (603.) 19 juli 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 29

SVENSK LÄRAEETIDNIN&

347

och skönhet än ett annat barns, en annan
ynglings.

Detta åsidosättande af den mindre
röst-begåfningen har bland annat haft den
följden med sig, att såvida det ej är solosång
af rang, vi icke sätta värde på annan sång
än stämsång.

Följden häraf åter har blifvit, att vi
värdera en sång efter dess flerstämmighet,
den fyrstärnmiga mer än den trestämmiga,
under det att den enstämmiga körsången
så godt som intet värde har. Ja, jag är
viss på, att i vårt fädernesland finnas
många människor, bildade människor,
hvilka kanske aldrig reflekterat öfver eller ens
vetat, att det verkligen gifves enstämmig
körsång, och säkerligen, om jag
undantager kyrkosången, aldrig hört sådan. Jag
tror icke, att jag säger för mycket,, om
jag påstår, att just i denna öfverdrifna
dyrkan af flerstämmig sång ligger ett af
de förnämsta skälen till sångutöfningens
och sångens aftagande i vårt land, den
folkets sång, som fordomtima hördes i våra
bygder.

Den flerstämmiga sången har därigenom,,
att den icke kan tillgodogöra sig den mindre
rösten, hindrat dennas utbildning och
sålunda mot sin vilja bidragit till att minska
sångens utbredning. Det är ju icke fint,
om det icke är stämsång. Därför
bestämmes: »Kan du icke sjunga, i stämma, så
får du alls icke sjunga. Du är dömd till
tystnad i hela ditt lif, ehuru din röst väl
skulle kunna fylla en liten plats i en
enstämmig körsång.»

Det tyranni, som vår dyrkan af
flerstämmig sång, i synnerhet kvartetten utöfvar,
är icke obetydligt. Ty utom det att den
förhindrar den enstämmiga körsången, där
alla röster, äfven den minsta, hafva plats
öppen för sig, så tvingar oss denna dyrkan
att hålla till godo med stämsång, ofta så
usel, så illa hopkommen och skrikande, att
vi rent af blygas därför. Men så stor är
modets och vanans makt, att vi hellre
höra en öronpipande kvartettsång än
gemensamt uppstämma en sång, en unison
sång, där de olika förmågorna icke sättas
på så hårda sångprof som i kvartettsången.

Denna vår dyrkan af kvartettsång har
ledt därhän, att numera i de flesta skolor
i landet, från de allmänna läroverken till
folkskolorna på flera ställen, militärskolor,
goss-skolor som flickskolor, flerstämmig
sång.nästan uteslutande öfvas.
Sångläraren utväljer efter en vanligtvis
knapphändig s. k. pröfning, men alltid utan
föregående öfning -. dem, sorn äro lämpliga
till sång, tror någon måhända - nej visst
icke; han väljer dem, som äro lämpliga
till flerstämmig sång, och dessa få utvalda
»tränas» i den ädla sångkonsten alla
sångtimmar genom idkeliga omsjungningar ofta
af några få sångstycken hela terminen
igenom.

Hvilket intresse och hvilken kärlek för
sången barnet härigenom får, är
uppenbart. Därför klagas i allmänhet öfver våra
barns ringa lust för skolsång, öfver dålig
disciplin under sånglektionerna m, m.

Och detta är väl ej att undra på. Tänkom
oss ett barn med dess ålders naturliga lif-

lighet en half eller hel termin tvunget att
sjunga andra, tredje eller fjärde stämman
i ett stycke, att under anvisningar och
rättelser upprepa samma ljud, samma ord
dag efter dag. Det är i de flesta fall en
tortyr .- jag tager ej ordet tillbaka - ett
onaturligt hämmande af barnasinnets
kärlek till sång, ett vanhelgande af sångens
väsende och sångstyckets innehåll. Ty vid
detta omtuggande af stämmans ljud
inträffar, att sången, melodien, stämman blir
allt; men det finnes väl något annat i en
ädel sång än ljudet; det finnes någonting
för sinnet lika viktigt som kallas: ord,
innehåll.

Hur det går med orden och innehållet
under inlärandet af stämsången, är klart.
Ord och innehåll förintas och detta så
mycket mera som till öfningen i stämsång
sällan begagnas mer än en vers. Såsom man
hos oss sjunger flerstämmig sång, skulle
en skald icke behöfva skrifva mer än en
vers eller på sin höjd en begynnelse- och
en slutvers, emedan de mellanliggande
alltid öfverhoppas.

Men hvad är det som föranledde
tonsättningen, om icke just innehållets
gedigenhet, tankarnas skönhet och känslans
entusiasm, hvilka liksom icke funno
tillräckligt rum i ordets mera torra och trånga
form, utan behöfde yppa sin rikedom i
tonernas anderikare, fullare och mera
nyanserade rymder.

Ja, man skulle kunna säga, att vid
inlärandet och afsjungandet af våra
flerstämmiga sånger dessa skulle klinga lika skönt
utan andra »ord» än ba, be, bi, bo, o. s. v.
eller med ungefär samma fadda innehåll,
som operatexten i allmänhet äger.

Äfven i ett annat hänseende verkar
den flerstämmiga sången hämmande på
sångens allmännare utbredning; ty_denna
sång, satt i kvartett, kunna vi hvarken öfva
eller sjunga, om icke alla stämmorna äro
tillfinnandes. Men sedan sångöfningen
slutat och de sista ackorden förklingat,
skingras skaran för att kanske aldrig mera
sammanträffa och förena de toner, hvilka
man med så mycken möda lärt sig passa
ihop. I enstämmig sång däremot är hvar
och sig själf nog; utan påhäng af
kamrater eller stämmor.

Man fordrar ej för mycket af ett folks
sångundervisning, då man begär, att den
skall motarbeta skrål och oljud, och detta
kan den göra därigenom, att barnen i
ungdomen inlära sådana sånger, i hvilka
stundens öfversvallande känslolif kan få ett
naturligt aflopp. Det kan väl hända, att
våra musik-kritici skola finna sådana
»aflopp» mycket omusikaliska. Ja väl, men
de äro dock att föredraga framför det skrål,
som t. o. m. af s. k. bildade personer
åstadkommes, då »stämningen är något
hög». Hade dessa personer från
barndomens sångundervisning fört med sig ut i
lifvet orden och melodierna till ett 50-
eller 100-tal sånger, så hade skrålet
måhända förvandlats till några enstämmiga
sånger, där såväl ord som melodi
medverkat till en mera sansad men därför
icke mindre glad sinnesstämning.

Men nu går större delen af vår ungdom
ut i lifvet utan att kunna sjunga en enda
sång, och de få, som öfvas, kunna ej
sjunga annat än sin stämma, hvarför äfven
de tiga, om de icke kunna för tillfället
hoplappa en fyrstämmig eller åtminstone
trestämmig sång. Att i stället sjunga en
enstämmig sådan tänker ingen på, äfven
om en eller annan af de närvarande
händelsevis skulle känna orden till en sådan.
Den enda enstämmiga, som s. k. bildade
människor här i landet i allmänhet känna
till och hvilken också enstämmigt sjunges
i samkväm, torde vara - »helan går»,
»halfvan går», - i sanning ett sorgligt
bevis på Svenskarnes nuvarande sångkärlek
och sångförmåga.

Sången är ju ett uttryck förnämligast
för känslan, känslan af glädje eller sorg,
förtröstan, längtan och hopp, och bör
afspegla den för tillfället rådande
sinnesstämningen. Alla dessa fördelar vinnas genom
att något undanskjuta den flerstämmiga
sången för att ur sin undangömda vrå
bringa den enstämmiga mera enkla och
blyga sången till heders.

Den innehar alla egenskaper för en rätt
ledd pedagogisk sångöfning, är lätt att
lära, fordrar mindre tid och inga större
röstresurser, upptager i sitt vänliga sköte
äfven det minsta, obetydligaste sångbidrag,
stöter ingen tillbaka, lämpar sig både till
körsång, sång i hemmen, på kalaser, på
fältet, på utmarscher, i större och mindre
folksamlingar, med ett ord lämpar sig till
folksång för alla. Då den är lätt att lära,
tröttar den således icke ut lärjungen med
ständiga omtuggningar och månadslånga
öfningar. Skulle ett missljud här
inkomma, så stör det föga. Vi kunna saklöst
låta det ljuda så länge. Om några dagar
ljuder det mindre skarpt, mindre illa.
Måhända gör den sångaren äfven sitt bästa,
det bästa han kan, och hvem vet, om icke
han gläds af sin röst, af sin sång lika
mycket som den sångbegåfvade.

Låt därför sången ljuda fulltonigt från
hela ungdomsskaran! Låt barna- och
ungdomshjärtat tilltalas och värmas icke
ensamt af melodien, ljudet, utan äfven af
ordet, innehållet! Tänk icke alltid och
ensamt på örats njutning, utan lika mycket
på hjärtats glädje, på stundens och
ungdomens hänförelse för allt, som bör vara
dem kärast, deras himmelske fader,
hemmet, fosterlandet!

Glöm icke

att medtaga Svensk Läraretidnings
sångbok, då Ni begifver Eder till ett
läraremöte!

Fortfarande

erhålles Svensk Läraretidnings sångbok
gratis af dem, som prenumerera på
tidningen. Hvarje för sång intresserad
lärare och lärarinna bör hafva denna bok.
Uppmana alla Edra vänner och bekanta
att prenumerera på Svensk Läraretidning
för att därigenom öka bokens spridning!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free