- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
386

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (606.) 9 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 32

3) Senast den 20 februari följande året
öfverlämnas beloppet till centralstyrelsen att
under benämningen »Jultomtens resestipendium-»
utdelas till reseunderstöd åt lärare och
lärarinnor, hvilka däraf anses kunna draga största
pedagogiska fördel.

4) Resestipendiet sökes hos
centralstyrelsen, som äger bestämma ej mindre
stipendiernas antal och storlek för hvarje år, än äfven
hvilka som skola för året erhålla desamma
samt de närmare villkoren för deras
åtnjutande. Bland dessa villkor bör dock alltid ingå,
att stipendiaten skall inom viss tid till
centralstyrelsen ingifva berättelse öfver under
resan gjorda pedagogiska rön och iakttagelser.
Skulle något år lämpliga sökande till
stipendiernas erhållande ej hafva anmält sig, äger
centralstyrelsen reservera medlen, helt eller
delvis, till ett följande år.

Under antagande att lärarekåren fortfarande
som hittills visar lifligt intresse för Jultomten
och dess syftemål - beredande af en. sund
och tilltalande julläsning för Sveriges skolbarn
- torde af innevarande års Jultomte kunna
väntas blifva rekvirerade 80,000-100,000 ex. för
skolbarns räkning. Centralstyrelsen skulle
därigenom redan nästa vår blifva i tillfälle att
utdela pedagogiska resestipendier till ett belopp
af sammanlagdt 800 a 1,000 kronor,
hvarigenom det så länge eftersträfvade önskemålet
skulle i någon mån blifva realiseradt.

Stockholm den l augusti 1893.
Emil Hammarlund,

utgifvare af Svensk Läraretidning och Jultomten.

*



Till utgifvaren af Svensk Läraretidning och
Jultomten, herr Emil Hammarlund.

Å Eder skrifvelse af den l augusti får
centralstyrelsen härmed afgifva följande svar.

Då svenska folkskollärarekåren under de
båda föregående åren visat ett så lifligt intresse
för Eder tidning Jultomten, har den härvid för
visso drifvits af samma bevekelsegrund, som
förmått Eder att utgifva densamma, nämligen
önskan att bereda Sveriges skolbarn, äfven de
minst bemedlade, en sund och tilltalande
julläsning. Detta mål måste tydligen - under
för öfrigt lika omständigheter - så mycket
bättre kunna nås, ju större kostnad utgifvaren
ser sig i stånd att nedlägga på tidningens
fullkomnande såväl i yttre sorn inre afseende,
hvilket naturligtvis åter beror på den
spridning, som genom lärares och lärarinnors
medverkan kan åt densamma förvärfvas. Ensamt
detta synes vara nog att, äfven utan stöd af
andra tillskyndelser, försäkra Jultomten om
lärarekårens fortfarande intresse.

Det säger sig emellertid själft, att lärare och
lärarinnor måste ytterligare stärkas i detta sitt
intresse af det medvetandet, att de härmed
bidraga till folkbildningens höjande, icke
allenast omedelbart genom beredande af en god
barndoms- och ungdomsläsning, utan äfven
medelbart genom möjliggörande af det kraftiga
hjälpmedel för lärareutbildningen, som heter
pedagogiska resestipendier. Som hvar och en
lätt inser, gagna dessa ej blott stipendiaterna
själfva, utan genom dem tillika hela den krets,
som erhåller del af deras under resorna gjorda
iakttagelser och rön. Att särskildt det för
lärarekårens framåtgående så viktiga föreningslifvet

skall af dem draga största fördel ligger i öppen
dag, likaså att få saker så mäktigt måste
komma att främja höjandet af denna kårs sociala
anseende i det hela taget, som beredande af
tillfälle för dess medlemmar att själfständigt
se sig om i världen och med egna ögon taga
kännedom om folkbildningsförhållandena inom
andra land.

Centralstyrelsen känner sig på grund häraf
handla i Sveriges allmänna
folkskollärareförenings och hela svenska folkskolans
intresse, då den med tacksamhet mottager Edert
storartade anbud, och skall det blifva en af
centralstyrelsens angelägnaste omsorger att
efter bästa omdöme söka fullgöra det uppdrag,
som härigenom blifvit densamma anförtrodt.

Göteborg den 7 augusti 1893.

Å Centralstyrelsens vägnar:

A. F. Skoglund,

ordförande.

Fridtjuv Berg,
sekreterare.

Det allmänna
folkskolläraremötet

i Göteborg tager i dag sin början. Om
de förberedande anordningarna hafva vi
redan gjort några antydningar. Dessa
anordningar äro, hur väl de än för
öfrigt utförts, dock endast yttre former, i
hvilka mötesdeltagarna genom sitt intresse,
sin sakkunskap, sitt kamratsinne hafva
att sätta lif.

En omständighet, af hvilken vi hoppas
stor trefnad under den kamratliga
samvaron, är det intresse för sången, som
på många håll gifvit sig tillkänna.
Bestyreisen har, efter hvad vi erfarit, redan
för ett par månader tillbaka vidtalat en
sånganförare, nämligen sångläraren vid
Göteborgs folkskolor O. L. Svensson.

Mötets program, uppgjordt som det varit
i förväg, har i ett och annat af det myckna,
som däri innehålles, undergått ändring.
Som den märkligaste må nämnas, att biskop
Rodhe, hvilken från början afgifvit
skriftligt löfte att förrätta
inledningsgudstjänsten, återtagit detta löfte. Till biskop
Rodhes förste suppleant var domprosten
A. Rosell utsedd och till andre suppleant
kyrkoherden N. Sandblad. Då äfven
domprosten Rosell anmält förhinder,
förrättas gudstjänsten af kyrkoherden
Sandblad, som är medlem af bestyreisen.

Om skälet till biskop Rodhes afsägelse
känna vi intet bestämdt, då detta
skrifves. Ett utbredt rykte säger visserligen,
att biskopen skulle vägra att predika i
domkyrkan för landets lärarekår, därför
att denna för diskussion om hvarjehanda
skolfrågor samlas i en frikyrklig lokal
(märk: icke för att hålla gudstjänst), men
vi hafva svårt att tro, att biskopen skall
lägga denna lokalfråga så djupt på
sinnet. Den af bestyreisen valda lokalen
är för öfrigt den enda möjliga för ett
större möte i Göteborg.

I går förmiddag voro anmälda omkring
1,300 deltagare i mötet, däribland
åtskilliga präster och folkskoleinspektörer.

De föregående allmänna svenska
folkskolläraremötena hafva räknat följande
antal deltagare:

1) Arboga 1860 ........................... 49,

2) Stockholm 1861........................ 154,

3) Göteborg 1862........................... 310,

4) Jönköping 1863........................ 185,

5) Gäfle 1865 .............................. 72,

6) Örebro 1868........................... 847,

7) Lund 1871.............................. 556,

8) Linköping 1878........................ 690,

9) Uppsala 1883........................... 1,239,

10) Stockholm 1888........................ 1,735.

Minimikurserna

komma på tal vid fredagens allmänna
möte i Göteborg. Inledaren,
folkskolläraren J. Thysell i Häglinge, undviker i
sitt resolutionsförslag med stor
försiktighet att yttra sig om själfva frågans
kärnpunkt: äro minimikurserna till gagn för
folkundervisningen? Han vill, att mötet
härå skall svara, att »en nitisk lärare
kan finna utvägar att öfvervinna
svårigheterna äfven utan användning af de
omtvistade minimikurserna»!

Hvar bör nästa allmänna
folkskolläraremöte hållas?

De allmänna folkskolläraremötena böra
gifvetvis förläggas till våra större och
mera centralt belägna städer. Stockholm
är naturligtvis den stad, som har största
dragningskraften. För att icke få möten
allt för tätt efter hvarandra i
hufvudstaden (nästa nordiska skolmöte hålles som
bekant i Stockholm 1895) är emellertid
lämpligast att 1898 års allmänna svenska
folkskolläraremöte förlägges till någon
stad i mellersta Sverige, t. ex.
Jönköping, Linköping, Norrköping eller Örebro.
Först 1903 torde turen böra komma till
Stockholm.

Kroppsaga eller ej?

Detta brännande spörsmål förekommer
vid Göteborgsmötets allmänna
sammanträde i morgon. Inledaren, direktören
Otto Salomon, föreslår följande uttalande:

Då den grundläggande skolan framför allt
bör verka uppfostrande, måste dess lärare, i
fall, där mildare medel visat sig otillräckliga,
såsom yttersta åtgärd tillgripa användandet
äfven af kroppslig aga.

Innan kroppsaga utdelas måste läraren: söka
komma i samförstånd med vederbörande hem
och genom bön till Gud hafva vunnit nödigt
sinneslugn.

Kroppsagan bör för att vara fullt verksam:
lämpas efter barnets individualitet och
förseelsens beskaffenhet, af barnet icke uppfattas
såsom någon personlig hämd från lärarens sida
och utdelas eftertryckligt i form af slag med
ris eller rotting, dock naturligtvis icke så, att
att barnet därutaf tager någon skada.

Två viktiga frågor

förekomma på allmänna läraremötets
af-delningssammanträden i morgon. Den
ena rör särskildt folkskolan, den andra
småskolan. För att bättre kunna angifva
dessa frågors innebörd meddela vi de
förslag till uttalanden, som vederbörande
inledare afgifvit.

I fråga om tyska språkets införande
vid seminarierna föreslår folkskolläraren
J. Franzén i Lund följande uttalande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free