Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (607.) 16 augusti 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 33.
STOCKHOLM, 16 AUGUSTI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3^50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., Vi år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje linset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
!J Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
AUm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduna Tryckeri Aktiebolag, Stockholm
Lösnummer
", 10 öre säljas å tidningens
byrå samt ä allm:
tidningskontoret Gnst. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Anno nspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelse!1).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer
Allmänna folkskolläraremötet.
Deltagarnes antal.
Elfte allmänna svenska
folkskolläraremötet, som hölls i Göteborg den 9-11
augusti, räknade 1,594 deltagare -
således näst Stockholmsmötet 1888 det största
antal, som förekommit vid något allmänt
svenskt folkskolläraremöte.
Mötets öppnande.
Mötesdeltagarne samlades först i
domkyrkan, där kyrkoherden Nils Sandblad
predikade öfver apostelns ord: »Växen i nåden
och vår Herres Jesu Kristi kunskap!»
Därpå öppnades själfva mötet i
Betlehemskyrkan af bestyreisens ordförande,
folkskoleinspektören J. M. Ambrosius, som
redogjorde för mötets tillkomst m. m.
Enhälligt valdes till mötets ordförande
professorn Ernst Carlson och till mötets
sekreterare folkskolläraren Joh. Ohlander.
Bestyreisens förslag till program godkändes,
i följd hvaraf som mötets vice ordförande
fungerade d:r J. M. Ambrosius, pastor A.
F. Skoglund och folkskoleinspektören /.
A. Vallin samt såsom afdelningsordförande
fröken Eva Rodhe, folkskollärarne Al fr.
Dalin, Fridtjuv Berg, Nils Lundahl och
A. O. Johansson samt redaktör E.
Hammarlund. (Öfriga funktionärer finnas
uppräknade i n:r 31.)
Förhandlingarna
försiggingo i full öfverensstämmelse med
det förut kungjorda programmet. Samtliga
15 frågor medhunnos, och beslut fattades
i alla frågorna. För besluten redogöres
här nedan. Utom de 15
öfverläggnings-ämnena förekommo två föredrag, nämligen
af d:r J. M. Ambrosius om viljans
uppfostran och af fröken Eva Rodhe om
skolkök.
Mötets beslut.
a) Vid de allmänna sammanträdena.
Första frågan, om inlärandet i minnet
vid religionsundervisningen, besvarades på
förslag af inledaren, förste läraren J. O.
Söderberg, sålunda:
1. Inpräglandet i minnet vid
religionsundervisningen är af en väsentlig betydelse, för
så vidt därmed afses att bevara de inhämtade
kunskaperna såsom en själens disponibla
besittning och därigenom betrygga deras
fruktbargörande för det inre lifvets fortgående
utveckling så väl i intellektuellt som i etiskt och
religiöst hänseende.
2. Huru långt inpräglandet i minnet bör
utsträckas, beror på i hvad mån själfva
förfaringssättet därvid är ägnadt att tjäna
religionsundervisningens ändamål. Med afseende härpå
framställas följande satser:
a) Det enbart mekaniska inpräglandet i
minnet - genom idkeligt återupprepande af det
språkliga uttrycket - är förkastligt, emedan
icke blott religionsundervisningens
hufvudändamål därigenom förfelas, utan äfven detta
läroämnes stora betydelse såsom formellt
bildningsmedel går förlorad.
b) Det mekaniska inpräglandet i minnet är
likaledes förkastligt, då det sättes i spetsen
såsom det första momentet vid inhämtandet,
emedan det minskar intresset och därigenom
äfven lifligheten i uppfattningen vid den
efterföljande utredningen af tankeinnehållet, samt
emedan det tillika ställer sig i vägen för, att
de religiösa sanningarna med sin fulla kraft
träffa barnen i deras innersta känslo- och vil-
jelif.
c) Det viktigaste inpräglingsförfarandet är
det tankemässiga repeterandet, hvilket
åstadkommer ett upplifvande af de inhämtade
kunskaperna och ett förnyande af de känslo- och
viljerörelser, som väcktes till lif i barnets själ
genom en förutgången åskådlig, följdriktig och
logiskt utvecklande undervisning.
d) Det ordagranna inpräglandet i minnet bör
förekomma endast vid sådana delar af
kunskapsstoffet, vid hvilka det ligger särskild vikt
på, att innehållet är bundet vid en bestämd
språklig framställning, samt endast såsom
slutmomentet vid undervisningen.
Andra frågan, om motverkande af
osedlighet och råhet hos ungdomen, inleddes
af skolföreståndaren B. C. Rodhe, och
erhöll på hans förslag följande svar:
I detta afseende bör iakttagas:
1) att så långt görligt är söka skydda
ungdomen för tvetydigt och dåligt sällskap;
2) att genom allvarlig, etisk
religionsundervisning redan från tidiga år söka inplanta hos
barnet insikt om:
dels den synd, hvartill de göra sig skyldiga,
som öfva svordom och Guds namns missbruk,
och de straffdomar, som Guds ord uttalar
öfver dem,
dels det råa samt för det kristliga och
estetiska sinnet anstötliga och osköna, som därvid
gör sig gällande,
dels det falska i den så ofta, särskildt hos
gossar, rådande föreställningen, att råa och
oanständiga åtbörder i förening med
svordomar och Guds namns missbruk ådagalägga mod
och karlavulenhet, då de i själfva verket icke
äro annat än bevis på vanvårdad uppfostran,
ogudaktighet och bristande själftukt;
3) att genom lagstiftningen verksamt skydd
åstadkommes mot till sinnlighet eggande
framställningar i ord och bild, och att däremot
tillfällen i möjligaste mån beredas till god och
förädlande läsning samt beskådande af ideellt
sköna konstverk;
4) att genom gymnastik, slöjd och sporrande
nyttig verksamhet öfver hufvud söka dämpa
och afleda de sinnliga eggelsernas makt;
5) att genom bildande af ungdomsföreningar,
hvilkas medlemmar själfva iakttaga sedlig tukt
i allmänhet och särskildt afhållsamhet från
svordomar och Guds namns missbruk samt
äfven inverka på andra i samma syfte, söka
åstadkomma en kraftig opinion mot de gängse
yttringarna af osedligbet och råhet;
6) att ungdomens vårdare med all flit genom
lära och föredöme bemöda sig om att inplanta
kärlek till sedlig renhet i ord och skick:
särskildt borde sådana angelägenheter bli föremål
för gemensam öfverläggning jid möten mellan
lärare samt föräldrar och målsmän.
Tredje frågan, om kroppsaga i skolan,
hade till inledare direktör Otto Salomon.
Det af honom framställda förslaget till
uttalande godkändes med ett par af d:r I.
A. Lyttkens föreslagna ändringar,
hvarigenom resolutionen erhöll denna lydelse:
1. Då den grundläggande skolan framför
allt bör verka uppfostrande, måste dess lärare
i de fall, där mildare medel visat sig
otillräckliga, såsom yttersta åtgärd tillgripa
användandet äfven af kroppslig aga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
