- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
423

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (609.) 30 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 35

SVENSK LÄKARETIDNING,

423

med sanning användas det gamla
betecknande akademiska uttrycket, att han »läser»
sitt ämne. Han talar, enkelt, redigt, med
väl beräknad fördelning och anordning.
Hans framställning är närmast af den art,
som ser sitt ideal i det vattenklara, nyktra,
från all svulst och alla broderier befriade.
Dess behag ligger förnämligast i intrycket
af vetenskaplig vederhäftighet samt i de
korta, tvärklippta meningarnas friska,
ogenerade rättframhet.

Lika litet som sina båda medbröder
inom organisationskommittén har professor
Lundell kunnat begränsa sitt intresse inom
ramen af sina egentliga forskningsämnen:
fonetiken, de slaviska språken och
folkloris-tiken d. ä. vetenskapen om
folktraditionerna. Han har klart insett, att
vetenskapen blott är ett led af den mänskliga
odlingen i dess helhet. Hans stora af staten
understödda tidskrift »Nyare bidrag till
kännedom om de svenska landsmålen ock
svenskt folklif» äger icke allenast ett rent
vetenskapligt utan äfven ett äkta nationellt
syfte. Det stora härtåg i
rättstafningsfrågan, som han och professor Noreen
härom året satte i gång (till en början i
förbund, sedermera ty värr med fullständigt
skilda operationslinjer), afsåg icke någon
egentlig språkvetenskaplig reform, utan
hufvudsakligen en pedagogisk och social.
Synnerligen vackra prof på professor Lundeils
intresse för tidens allmänna frågor äro
dels hans 1891 hållna och samma år från
trycket utgifna föredrag »Stå kristendom
ock kultur i strid med varandra?», dels
det inledningsföredrag »Om samvärkan
mellan universitetsbildning ock folkbildning»,
hvarmed han inledde en diskussion vid
folkhögskolemötet i Uppsala den 4?
september 1892, och hvarigenom närmaste
uppslaget gafs till de akademiska
sommarkurser, som nu så lyckligen blifvit satta
i verket.

Johan August Lundell föddes den 25 juli
1851 i Hårstorp, Kläckeberga socken af
Kalmar län. Student 1871, filosofie kandidat 1876.
I den 1872 påbegynta landsmålsrörelsent blef
L. genast en nitisk deltagare, först inom Östra
Smålands och Ölands landsmålsförening, därpå
1877 såsom utarbetare af det inom
lärdomsvärlden mycket uppmärksammade s. k.
landsmålsalfabetet, från 1878 såsom ordförande
i landsmålsföreningarnas »samfällda utskott»
samt såsom hufvudutgifvare för den stora
tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de
svenska landsmålen ock svenskt folklif». Åren
1880-85 e. o. amanuens vid Uppsala
universitetsbibliotek, 1882 docent i fonetik (dittills
ej förekommande vid svenska universitetet),
1885 föreläsare i slaviska språk (likaledes
dittills okändt), 1891 e. o. professor i sistnämda
ämne. Bland hans arbeten af mera allmänt
intresse märkas, utom de båda ofvannämda,
hans föreläsningar »Om rättstavningsfrågan»
(1886) och hans »Svensk ordlista med
reformstavning ock uttalsbeteckning» (1893).

Fridtjuv Berg.

Adolf Gotthard Noreen.

För dem af Svensk Läraretidnings
läsare, som något följt med Sträfvandena
för en förenklad rättstafning af vårt
modersmål, är professor Adolf Noreens namn
ingalunda okändt. Den 28 november 1885
stiftades »Rättstavningssällskapet» i Upp-

sala. En af inbjudarne var dåvarande
docenten A. G. Noreen, som allt sedan varit
detta sällskaps ordförande. Den
rättstaf-ningsreform, som »Rättstavningssällskapet»
vill genomföra, är, har professor N. sagt,
»i allra främsta rummet en
undervisningsfråga, hvarför det ej nog ofta kan betonas,
att just skolmannen, ej språkvetenskapens
målsmän, äro till rättstafningsfrågans
bedömande mest kompetenta». Hufvudsyftet
med professor N:s verksamhet på detta
område är att vara till nytta för så många
människor som möjligt, ett kraf, som
kulturen ställer på särskildt de mera
framskjutna och begåfvade individerna i
samhället, men som icke alltid af dessa fylles.

Det intresse, professor N. har för
sociala frågor i allmänhet, synes icke på något
sätt hafva ställt sig i vägen för hans
forskningar på de områden, som tjäna till att
föra hans vetenskap, nordisk
språkforskning, raskt framåt. N. är den förste
svenske författare, som behandlat ett svenskt
folkmål med tillgodogörande af den nyare
språkvetenskapens hisfjoriska och fonetiska
hjälpmedel. Känd för att vara en fyndig
och lycklig etymolog, har han sökt göra
gällande en rationell uppfattning af språket.

I mångsidig skriftställareverksamhet på
sin vetenskaps område står, enligt
sakkunnigas omdöme, professor N. främst bland
svenskar. Han har nämligen utgifvit en
mängd arbeten, af hvilka de allmännast
bekanta torde vara »Om språkriktighet» och
»Rättstavningslära, på uppdrag av
rättstavningssällskapet utarbetad».

Professor Noreen är en mycket omtyckt
föreläsare, som på grund af sitt lifliga och
klara framställningssätt och de roande
moment, han inlägger i föreläsningarna,
rycker åhörarne med sig utan att ämnets i
och för sig torra natur gör sig gällande.
Ett samförstånd på basis af godt lynne
äger sålunda helt naturligt rum mellan
föreläsare och åhörare. Också kunde han
vid sommarkurserna glädja sig åt ett
ovanligt stort auditorium.

Professor Noreen tillträdde sitt
professorsämbete med en synnerligen intressant
föreläsning om »Svensk folketymologi»,
som flera gånger försatte det talrika
auditoriet i den muntraste sinnesstämning. De,
som under sommarkurserna bevistat
professor N:s 10 föreläsningar öfver ämnet
Inledning till modersmålets grammatik,
erinra sig helt säkert de många tillfällen, vid
hvilka lärosalens väggar genljödo af
skratt-salfvor.

Att professor Noreen omfattas med
allmän sympati af studenterna torde knappt
behöfva nämnas.

Bäst synes N. hafva karakteriserat sig
själf och sin verksamhet i det tal han höll
till studenterna vid den uppvaktning dessa
gjorde honom omedelbart efter hans
installation i professorsämbetet. Bland annat
yttrade han därvid:

Att förena en vis skepsis på det teoretiska
området med en af kärlek till det goda ledd
fast vilja och glad handlingskraft på det
praktiska området synes mig vara den stora och
svårlösta uppgiften för den, som eftersträfvar
sann bildning. Jag är öfvertygad, att i den
mån jag lyckas göra allvar af dessa mina

önskningsmål: flit, kritik och själfkritik skall
mitt inflytande på universitetets ungdom blifva
godt, bidragande tili att hos studenten inskärpa
en idoghet, som gör honom värd det hedrande
namnet arbetare, en försiktighet, som skyr den
omogna tvärsäkerheten både till höger och
vänster, och en ödmjukhet, som icke är snar
att döma, än mindre ^att fördöma. - - -

Vid det offentliga diskussionsmöte, som
af fjorårets folkhögskolemöte i Uppsala
anordnades, då professor J. A. Lundell i sitt
inledningsföredrag gaf uppslag till de nu
afhållna sommarkurserna i Uppsala och en
af hufvudtalarne för dylika kurser var
professor H. Hjärne, fördes ordförandeklubban
af professor Noreen, som afslutade mötet
med den försäkran, att det vid Uppsala
universitet fanns en generation
professorer, som var medveten om sin plikt mot
folkbildningen.

Adolf Gotthard Noreen föddes den 13 mars
1854 i Ö. Emterviks församling af Värmlands
län, där fadern var kommissionslandtmätare.
Sedan N. genomgått Karlstads högre allmänna
läroverk, inskrefs han som student vid
Uppsala universitet 1871, där han efter aflagd
filosofie kandidat- och licentiatexamen
promoverades till fil. doktor och förordnades till
docent i nordiska språk 1877. Efter att hafva
förestått dels e. o. professuren i svenska
språket, dels professuren i nordiska språk
åtskilliga år utnämdes N. den 16 september 1887
till professor i nordiska språk.

Nils- Lundahl.

Sommarkursernas betydelse för
folkskollärarekåren och folkbildningen.

Ett öfverraskande stort antal af
folkskolans lärare och lärarinnor hafva under de
tvänne senast förflutna veckorna begagnat
sig af det dem erbjudna tillfället att
deltaga i sommarkurserna vid Uppsala
universitet.

Man kan nu fråga sig, hvilken nytta dessa
kurser haft för deltagarne och hvilken
betydelse de möjligen kunna ha for
lärarekåren i det hela. Till en början svaras
därpå, att den nämda nyttan och
betydelsen svårligen kunna skattas för högt.
Därom syntes ock, så vidt vi kunde finna,
bland kursdeltagarne råda blott en mening.
Förklaringen härtill ligger icke fjärran.

Med ens föras de, som på grund af
kunskapsbegär underkastat sig uppoffringen
att infinna sig, upp till vetenskapens källor
utan några som helst förvanskande
mellanhänder. Under utmärkta, talangfulla och
- tilläggom det - af det varmaste
intresse besjälade lärares ledning få de på
olika områden taga kännedom om den
nutida vetenskapens resultat. Men detta sker
på sådant sätt, att på samma gång gifves
dem en inblick i vetenskapens arbetssätt.
Åhörarne få i någon mån vara med om
själfva arbetet och se, huru resultaten
vinnas. Just häri låg den stegrade
bildnings-kraften. Och denna intensivare kraft
för-nummo också åhörarne med sådan styrka,
att de upprepadt och högljudt däröfver
uttalade sin glädje och öfverraskning. Så
hade de sällan, om ens någonsin förut er- j
farit kraften af det undervisande
föredraget. Det var den starka och rena
fjälluften, som slog dem i möte. Och
verkan häraf på deras egna studier och
arbete skall säkert icke varda ringa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free