- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
425

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (609.) 30 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 35

SVENSK LÄRARETIDNING-

425

på två ställen. Men lika omöjligt skulle
det äfven UF psykisk synpunkt varit att
draga full nytta af de 74 föreläsningar,
som höllos på skilda tider, hade man än
haft aldrig så »starkt hufvud», som det
heter. Om sålunda någon kursdeltagare
uraktlät fästa afseende vid den i »pro^
grammet» gifna anvisningen, »att
undervisningens gagn väsentligen beror på ett
klokt urval af till ämnena sammanhängande
men icke allt för många kurser, som
fullständigt bevistas», så ångrar han det helt
säkert efteråt.

I början tycktes de rymliga lärosalarna
blifva rent af otillräckliga, till följd af den
formliga rusning, som då vanligen uppstod
vid det manande kvartslagets klang. Tack
vare god sämja och en jämnare
fördelning af åhörarnes intresse, lyckades dock
på de flesta ställen slutligen alla få plats.
Ett undantag härifrån bildade fysiologiska
lärosalen, dit åhörarne trängdes för att af
professor Holmgren få ögonen öppnade för
synsinnets mysterier, och där de af
rektor Centervall leddes genom soliga länder
till den klassiska kulturens vagga, vid
hvilka senare föreläsningar temperaturen i
hög grad bidrog till illusionen. Till dessa
kurser utgjorde de anmälda deltagarnes
antal bortåt hundra mera än som kunde
erhålla plats.

De intresserade åhörarnes belåtenhet
gaf sig vid hvarje föreläsningsseries slut
hörbart tillkänna genom lifliga applåder.
Af en utomstående skulle dessa, på grund
af deras regelbundna förnyande, möjligen
kunnat misstänkas såsom konventionella.
Förhållandet var dock helt enkelt det, att
man vid skilsmessan från hvarje föreläsare
icke kunde låta fDli att gifva uttryck åt
sitt hjärtas känslor. Carl Vallin.

Minnets psykologi.

Bland de föreläsningsserier, som
ingingo i sommarkurserna, var det en, som
alldeles direkt rörde åhörarnes egen
yrkesverksamhet och därför äfven helt naturligt
tillvann sig deras synnerliga
uppmärksamhet. Det var docenten Frans von Schéeles
om »minnets psykologi». Den skulle
enligt planen omfattat sex föreläsningar, men
på grund af deltagarnes allmänna önskan
tillökades den med en sjunde.

Efter en inledning om de viktigaste
förslagsmeningarna rörande förhållandet mellan
kropp och själ gafs en öfversikt af
själsfunktionerna samt en utredning af minnets
plats bland dessa. Vidare redogjordes för
de olika sidorna i minnesverksamheten,
för det återkallande minnets hufvudmedel,
idéassosiationerna, lagarna för dessa och
deras tillämpning samt för det igenkännande
minnet. Därpå lämnades en öfversikt af
de olika hypoteserna angående minnets
väsende. Slutligen drogos några
praktiskt-pedagogiska tillämpningar af de under den
föregående framställningen vunna satserna.

I det hela taget förhöll sig föreläsaren
objektivt refererande. Såsom sådan visade
han sig äga en sällspord talang. Då
härtill lägges en ovanlig klarhet och ledighet
i uttryckssättet, är det lätt förklarligt, att
hans föreläsningar åhördes med ett in-

tresse, som torde drifva mången till vidare
studier i det viktiga ämnet.

A. O. Tydén.

Exkursioner oeh förevisningar

hafva intagit ett ganska betydande rum
vid sommarkurserna.

Exkursioner hafva anordnats af
doktorerna Munthe, Seth och Gharlier. De
skiftande geologiska bildningarna i stadens
omgifningar, botaniska trädgårdens rika
förråd samt de vackra, stjärnklara aftnarna
underlättade vårt införande i de resp.
vetenskapernas metoder. Vi våga påstå, att
ett lefvande intresse för naturens under
blifvit väckt hos mången just genom dessa
exkursioner. Man har också under dessa
dagar sett ansenliga skaror af herrar och
damer klifva omkring i ler- och
grusgroparna. Och vi ha blifvit formligen
uppfordrade att i våra hemtrakter anställa
undersökningar och meddela fackmän våra
iakttagelser. Skola vi då göra det? Ja,
ty vi ha fått veta, att just amatörer med
tillhjälp af en teaterkikare eller ett vanligt
förstoringsglas gjort viktiga vetenskapliga
upptäckter.

Så ha vi förevisningarna.
Konstmuseets, fornsakssamlingens, domkyrkans,
zoologiska museets, bibliotekets,
mineralogiskgeologiska samlingarnas, observatoriets och
botaniska museets rika skatter hafva på
bestämda tider och för ett för hvarje gång
bestämdt antal varit tillgängliga. Det lär
väl näppeligen finnas någon kursdeltagare,
som icke begagnat dessa tillfällen. Ingen
trängsel förekom och intet ändamålslöst
rusande från föremål till föremål. Man
följde professorn eller amanuensen, som
icke allenast uppvisade mera typiska eller
sällsynta exemplar, hvilka kanske eljest
skulle blifvit förbisedda, utan ock gaf oss en
sammanhängande framställning af det
förevisade.

Ännu ett slag af förevisningar. Det är
de bilder från Mykenäs, Tröjas och
Olympias dagar, som upprullades för oss med
tillhjälp af elektriskt ljus och en väldig
camera obscura. Och dessa förevisningar
beledsagades af en rent af hänförande
vältalighet, som hos hvarje åhörare lämnade
minnen, hvilka aldrig skola förblekna.

/. Johnsson.

Samtalen.

En anordning vid sommarkurserna, som
i hög grad bidrog att öka deras värde,
var den, att åtskilliga föreläsare inbjödo
deltagarne till samtal rörande
föreläsningsämnena. Man samlades under aftnarna
på någon nationslokal i förtrolig krets kring
sin föreläsare, och under denna mera
otvungna samvaro uppstod mellan
föreläsare och åhörare en betydligt lifligare
kommunikation än som under
föreläsningarna kunde bli möjlig. Dessutom fingo
ock åhörarne tillfälle att sins emellan
ventilera sina olika uppfattningar.

Hvar och en, som så önskade, kunde
af föreläsaren få svar på de frågor, som
af en eller annan anledning trängt sig på
honom under dagens föreläsning. Stundom
kunde det vara en detaljfråga, som på
grund af den begränsade tiden ej kunnat

tillräckligt belysas, än en fråga, som till
följd af den eller den särskilda åhörarens
verksamhetsområde för honom hade större
intresse, än åter fördes samtalet in på
sådant, som stod i ett fjärmare
sammanhang med det af föreläsaren behandlade
ämnet, men som denne ej haft direkt
anledning att beröra.

Utom de fördelar, som dessa
diskussioner sålunda omedelbart erbjödo åhörarne,
fingo de ock en medelbar betydelse,
därigenom att föreläsaren fick tillfälle att taga
kännedom om de förutsättningar, på hvilka
han hade att bygga sin undervisning och
i sammanhang därmed i hvad mån
densamma blifvit för åhörarne tillgänglig.

Att en sådan anordning som den nu
omnämda är ägnad att i hög grad främja
ett allsidigare och djupare tillägnande af
vetandet ligger i öppen dag. Önskligt
vore därför att en dylik metod vunne en
vidsträcktare tillämpning vid de
undervisningsanstalter, sorn hafva att handleda mera
försigkomna elever, exempelvis
seminarierna. Lärarne skulle därigenom få en
noggrannare insikt i lärjungarnes
individuella anläggning och behof och dessa
senare å sin sida få större utrymme för ett
mera själfständigt inhämtande och
bearbetande af kunskapen.

Augusta Vallin.

»Grundlinjerna.»

»Hade vi inte haft grundlinjerna, hade
vi varit bet», är ett uttryck, som allt som
oftast upprepats under de minnesvärda
dagarna i Uppsala 1893, och bland alla de
goda, praktiska och omtänksamma
anordningar, som vidtagits för att göra vår
vistelse där både angenäm och lärorik, tror
jag vi skola enas om: det var den bästa.
Utom dessa stundom ganska saftrika
skelett - ifall ett så vågadt uttryck tillåtes –
skulle vi ej allenast fått ett betydligt större
eget arbete samt säkerligen mindre reda
och behållning, utan vi hade nog nödgats
inskränka vårt deltagande till ett mycket
ringa fåtal föreläsningar för att, medan vi
hade något i minnet, hemma ordna och
fullständiga våra anteckningar. Nu
däremot hafva vi haft ganska lätt att utfylla
och komplettera grundlinjerna under själfva
föreläsningen och alltså sluppit allt för
mycket hemarbete, och äfven af de
föreläsningar, vi ej haft tillfälle åhöra, kunna
vi dock, tack vare grundlinjerna, hafva
mycken nytta, i synnerhet af professor
Hjärnes 63 sidor digra »Sveriges statsskick
under reformationstiden».

Heder och tack herrar föreläsare! Jag
är viss därpå, att vi alla, hvar inom sitt
område, skola föra dessa grundlinjer med oss
hem ej blott såsom kära minnen utan
såsom goda minneslistor, då vi hvar i sin
stad i tankarna repetera allt, hvad vi här
läst. En önskan tror jag mig kunna uttala
med öfvertygelse att ha många, många
bakom mig: låtom oss få grundlinjerna
tillgängliga i bokhandeln. Vi skola nog
omsorgsfullt förvara våra exemplar, men
jag tror säkert, att många våra kamrater i
bygderna med glädje skola skaffa sig dem.
Flera äro ju redan i sig själfva små af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free