- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
426

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (609.) 30 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

426

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 35

handlingar, och alla äro synnerligen
klargörande. Något om än ringa kött kunna
kanske vi hemvändande med grundlinjerna
i hand lämna åt våra oss säkerligen
mycket spörjande kamrater där hemma, så
att de äfven för dessa blifva gagnerika och
kära.

De utkomna grundlinjerna äro:

Hjärne* H., Inledning till Skandinaviens
historia. 15 sid.

Hjärne j H., Sveriges statsskick under
reformationstiden (1520-1611). 63 sid.

Söderblom, N., Den lutherska reformationens
grundtankar. 8 sid.

v. Schéele, F., Minnets psykologi. 15 sid.

Almkvist, H., Israels äldsta historia från den
kritiska forskningens ståndpunkt. 27 sid.

Noreen, A., Inledning till modersmålets
grammatik. 15 sid.

Lundell, J. A., Huru språkljuden bildas. 12
sid.

Wirén, A., Däggdjuren. 9 sid. (med
tillhörande teckningar).

Munthe, H., De yngsta skedena af jordens
utvecklingshistoria med särskild hänsyn till
Skandinavien och angränsande trakter. 20
sid. + 2 schema.

Alla grundlinjerna hafva gratis utdelats
till samtliga ordinarie kursdeltagare, hvilka
därigenom sett sitt bokförråd ökadt med
oktavsidor. J. F Jonsson.

Fester oeh samkväm.

Sommarkursernas deltagare hade
visserligen icke i första hand samlats för att
söka förströelse och rekreation i den
mening, som man vanligen plägar taga dessa
ord. Det var andra behof än lystnad
efter samkväm och fester, som fört dem
tillsammans. De ville söka rekreation i ett
allvarligt, gemensamt arbete,, men ett
arbete, som genom sin egendomliga art skulle
skänka deras ande vederkvickelse och
lyftning. Men under denna gemensamma
sträfvan länkades man tillsammans liksom med
osynliga band. Afståndet mellan katedern
och auditoriet blef med hvarje dag mindre:
den lyssnande skaran blef efter som tiden
gick allt mera ett hjärta och en själ. Man
kände behof af att under en mera
otvungen samvaro få gifva uttryck åt denna
gemensamhetskänsla. Tillfällen härtill
gåfvos ock.

Ett sådant var utfärden till det vackra,
minnesrika Skokloster, där professor A.
Noreen i det tal, som finnes infördt i
föregående nummer af denna tidning,
genom att framställa delvis förbisedda
synpunkter för en rätt uppfattning af
fosterlandets väsen hänvisade på ett af de
starkaste föreningsbanden, kärleken till vårt
land.

Men det tillfälle, då man erfor denna
känsla af personlig samhörighet mest
intensivt, var helt visst vid det enkla
samkväm, som kursdeltagarne sistlidne fredags
afton anordnat på Norrlands nationslokal
för föreläsarne och andra, som medverkat
vid sommarkurserna. Stämningen behöfde
icke framkallas eller vidmakthållas genom
någon yttre apparat. Allt var anordnadt
med den största enkelhet. Hvad som
härvidlag för kursernas deltagare utgjorde
hufvudsaken, var att få tolka den djupt och
innerligt kända tacksamhet, som fyllde dem
alla. Också framträdde ur deras led en

rad af talare, uti hvilkas anföranden denna
tacksamhet var den genomgående
grundtonen. Stämningen nådde sin kulmen, då
universitetets rektor, professor Tore Fries,
framträdde och besvarade talet för Uppsala
högskola och i de mest varmhjärtade
ordalag utbragte ett lefve för
sommarkurserna som en beståndande institution. Han
trodde sig kunna lofva, att Alma mäter
Upsaliensis skulle som en god moder
kärleksfullt vårda den nya dotter hon fått
genom denna universitetsutvidgning, och
han bjöd folkets lärare, de nu närvarande
jämte många deras kamrater, å Uppsala
universitets vägnar hjärtligt välkomna till
nästa sommarkurser.

De kraftiga lefveropen, de unisont, med
lif och lust afsjungna sångerna mellan
hvarje tal gåfvo tillkänna, att talarne
tolkade icke endast hvad de själfva kände,
utan hvad som rörde sig i hvarje bröst.
Och när till sist samkvämet afslutades med
sången n:r 15: »Hur den flyktat bort på
snabba vingar», då kände man, att bland
de bestående frukterna af 1893 års
sommarkurser var en bland de mest
betydelsefulla den andliga förbrödring, som
sam-manslöt de församlado, å ena sidan
föreläsare och åhörare och å andra sidan dessa’
senare sins emellan.

Maria Pettersson, Norrköping.

En bit kamratlif.

Vi glömde tillsätta någon kommitté för
»nytta och nöje». Det behöfdes icke
heller, ty för nyttan sörjde våra högt aktade
föreläsare och för nöjet (i vanlig mening)
fanns ingen tid. Likväl hade vi rätt roligt.

Då kurserna öppnades i universitetets
aula, fylldes nästan hvarje bänk med
mörk-klädda, allvarliga män och kvinnor,
representerande de flesta län i vårt land. Det
var en dyster samling, tyckte nog den
ytlige betraktaren, och det tyckte jag också,
men snart tonade en uppmuntrande sång,
ett hjärtligt hälsningstal hölls, och det lekte
sol icke blott på det glittrande
medlemsmärket på bröstet utan i öga och på kind.
Sådan var början, och den var ju god.
Då var det oekså att hoppas, att slutet
skulle blifva godt.

Vi kursdeltagare lärde dock aldrig
fullkomligt känna hvarandra. Sådant var icke
heller möjligt på två veckors samvaro,
helst vi voro upptagna af studier 7 å 8
timmar om dagen. Men de, som spisade
tillsammans och sålunda kommo i ett slags
materiell kamp vid matborden, blefvo dock
så pass förbrödrade, att de nickade åt
hvarandra och t. o, m. togo hvarandra i
hand. De, som förut voro bekanta eller
ock tillhörde samma trakt eller län, slöto
sig naturligtvis närmare ihop och bildade
antingen kotterier eller nationer, i hvilka
roande eller allvarliga meningsutbyten ägde
rum. Sålunda höllo skåningarna,
sörm-ländingarna och dalmasarna m. fl.
sammanträden, som sades i allo vara
angenäma och lyckade. Äfven absolutisterna
hade möten, dels i en godtemplarlokal,
dels i Johanneskyrkan.

En särdeles högtidlig stund var, då samt
liga deltagarne tågade ut till kyrkogården

och nedlade kransar på Torsten
Huden-schölds, Olof Eneroths och F. F. Carlsons
grafvar.

Tack vare studentkårens vänliga
tillmötesgående saknade vi icke heller läse- och
samlingssalar. De respektiva nationssalarna
hade nämligen för detta ändamål
upplåtits.

Gladt öfverraskade blefvo vi samtliga af
den hjärtliga, ja kamratliga förtrolighet,
hvarmed vi bemöttes af våra af hållna
lärare och förevisare. Deras föredöme spred
sig sedan nedåt bland kursdeltagarne.
Intet öfversitteri märktes heller där från
något håll. Doktorer, folkskoleinspektörer,
folkhögskollärare och lärare vid
folkskolan voro här såsom ett. Vi hade samma
sträfvan och samma mål, och vår lösen
var: allt för fosterlandet.

Om kamratlifvets betydelse kunde vara
mycket att säga; men jag inskränker mig
till att påstå, att det fostrar mera än kanske
mången tror. Det borthyflar många
kantigheter, gör den stolte ödmjuk, den
försagde modig och ger en erfarenhet,
som det eljest kostar trägna studier, år
och mödor att lära.

Ålfr. Vernborg.

Pengar, pengar, pengar!

Vi hörde en gång en småstadsborgare
med en viss oomkullrunkelig tvärsäkerhet
yttra: »Ekonomien är den förnämsta
vetenskapen.» Utan att för ögonblicket ingå
i pröfning af frågan, huruvida denna sats
innehåller en under vanliga förhållanden
fullt acceptabel sanning, tro vi oss dock
kunna utan att bli motsagda påstå, att
bland förutsättningar för deltagande i de
nyss afslutade vetenskapliga
sommarkurserna i Uppsala de ekonomiska varit af
natur att utöfva en afgörande betydelse
för ett stort flertal lärare och lärarinnor
vid våra folkskolor. Den lärare, som är
angelägen om att debet och kredit skola
vid årsbokslutet gå ihop utan att
lånevägen behöfver anlitas, kan naturligen icke
göra några utgifter utöfver de på förhand
beräknade.

Till ledning för dem, som å andra
poster önska och kunna göra inskränkningar
för att i ett kommande års utgiftsstat få
uppföra en post under rubrik: »Utgifter
för deltagande i de akademiska
sommarkurserna», må nämnas, att bevistandet af
Uppsala-kurserna medförde följande
oundgängliga utgifter utöfver resekostnaderna
(fri hemresa lämnades på statens
järnvägar):

Kursafgift....................................... 10: -

Bostad under 2 veckor jämte
drickspengar ....................................... 6: 50

Spisning (fullt tillräcklig) under 13
dagar ä 1: 15................................. 14: 95

Till betjäningen extra ___............... -: 50

Deltagande i gemensam fest––.......... 1: -

Summa kr. 32: 95

Härtill komma naturligen efter hvars
och ens behof, vanor och ovanor några
smärre utgifter, hvilka vi med ledning af
meddelade uppgifter och erfarenheter
beräkna till 25 öre pr dag och person, alltså
tillsammans 3 kr. 25 öre. Dessa utgifter
kunde i hög grad inskränkas därigenom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free