- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
427

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (609.) 30 augusti 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 35

SVENSK LÄRAKETIDNING.

427

att samlingslokaler med tidningar af resp.
nationsföreningar voro fritl upplåtna för
kursdeltagarne.

Med kännedom om dessa enkla fakta
och med tanke på, att man äfven i
hemmet måste lefva och tillfredsställa vissa
små behof, hvilka medföra
penningeutgifter, torde det icke af ekonomiska skäl
vara alldeles omöjligt för det stora
flertalet lärare och lärarinnor att under ett
par års tid reservera så stor summa, som
oundgängligen fordras för att nästa gång
deltaga uti sommarkurserna i Uppsala.

Otto Bejbom.

Sommarkursernas fortsättande.

Detta ämne utgjorde föremål för
öfverläggning vid det diskussionsmöte, som ägde
rum å Norrlands nationssal omedelbart
efter föreläsningarnas slut sistlidne lördags
förmiddag. Till ordförande valdes en
medlem af den vid kurserna talrikast
representerade kåren, folkskolläraren N.
Lundahl i Lund.

Diskussionen inleddes af professor J.
A. Lundell, som gaf öfverläggningsämnet
följande form: »Bästa sättet att anordna
vetenskapliga föreläsningskurser vid
universiteten och i landsorten». Det om ett
lefvande intresse för saken vittnande
inledningsföredraget afslutades med ett i 11
punkter affattadt förslag till uttalande,
hvilket behandlades punkt för punkt.
Resultatet häraf blef, att mötet uttalade följande
önskningsmål:

1. Nya kurser anordnas i Uppsala 1895.

2. De föreläsningar, om hvilka här är fråga,
skola vara till innehåll och form
vetenskapliga.

3. Föreläsningarna skola mot lämplig låg
afgift vara tillgängliga för en hvar, som vill
och tror sig kunna af dem draga fördel.

4. Akademiska sommarkurser böra
anordnas minst hvartannat år. Lämpligaste tiden
är senare hälften af augusti.

5. Det vore i statens intresse att bevilja
deltagarne fria resor på statens järnvägar eller
åtminstone medgifva, att 10 kronor finge gälla
som maximum för huru långa resor som helst.

6. Det vore lämpligt att landsting och
kommuner genom ekonomiskt understöd
underlättade lärares och lärarinnors deltagande i
kurserna.

Därjämte uttalade mötet sin sympati för
följande af inledaren framställda punkter,
utan att närmare yttra sig om i hvad mån
de äro utförbara:

7. Utom universitetets (eller universitetens)
sommarkurser kunna och böra dylika kurser
med mindre omfattning anordnas vid
folkhögskolor, i städer och på andra folkrika orter,
hvilka äga nödiga resurser.

8. I landsorten kunna och böra dessutom
föranstaltas enstaka föreläsningar i
vetenskapliga ämnen.

9. Kurser af enstaka föreläsningar i
lands-orten kunna och böra anordnas af för saken
intresserade personer eller föreningar.

10. För att lämna anvisning på kompetenta
föreläsare bilda sig vid universitet och
högskolor kommittéer.

11. Äfven de mindre kurser, som möjligen
i landsorten anordnas, torde böra förläggas till
ferietiden. Däremot kunna enstaka
föreläsningar (eller till och med enstaka serier)
anordnas på hvilken tid som helst.

Af den lifliga diskussionen framgick
tydligt den entusiasm för vetenskapliga
föreläsningskurser, som besjälade såväl före-

läsare som åhörare, och på grund häraf
torde man kunna hysa de bästa
förhoppningar om sommarkursernas framtida
bestånd. M. A. Lindén.

Strödda intryck.

Uppsala universitets lärosalar hafva under
de två senaste veckorna (14-26 augusti)
varit fyllda af ett ovanligt auditorium, män
och kvinnor af olika åldrar, från vidt skilda
delar af landet - allt från Sydskånes slätt
till Åsele lappmark - de flesta hvarandra
fullkomligt främmande, men dock enade i
ett: lifligt och vaket intresse för de
inblickar i vetenskapens värld, som här
frikostigt bjudits dem. Den glädtighet, som
vanligen plägar utmärka folkhögskolans fria
och frivilliga arbete, har äfven präglat
denna fria och frivilliga högskolekurs. Och
hafva åhörarne med outtröttlig flit och
ständigt växande ifver ilat från den ena
föreläsningen till den andra, så hafva ock
herrar föreläsare på ett lika gladt sätt, med
outtröttligt intresse ökat sina kurser, gifvit
extra lektioner, tillfällen till mera enskilda
samtal, förevisat samlingar m. m., m. m.

Allmän belåtenhet har rådt å ömse sidor,
och detta har ej minst gjort sitt till, att
denna studiekurs, som för de flesta varit
ganska ansträngande, dock på samma gång
varit uppfriskande, väckande och lifvande.
Nya impulser hafva gifvits och emottagits,
mången värdefull bekantskap knutits.
Uppsala universitet har i sanning »utvidgats»,
och få dessa sommarkurser fortfara, skall
denna vår främsta högskola snart bli en
kär och minnesrik plats för folket i stort
sedt. Beklagas kan dock, att ett allt för
ringa antal af bildade personer utanför
de talrikt representerade lärarekårerna
infunnit sig, att jämförelsevis få visat sig
förstå det egentliga syftet med
lärokurserna, ty dessa voro ju ej afsedda att
uteslutande vara ett skolmöte. Men största heder
åt Sveriges folkskollärarekår, som så lifligt
omfattat detta första tillfälle till fria
studier och underkastat sig de för mången
säkert rätt kännbara utgifterna härför.

Och dock måste erkännsamt sägas, att
allt - ej endast hvad den andliga
undfägnaden angår utan ock med hänsyn till
de rent praktiska anordningarna - varit
ställdt på tänkbarast bästa sätt för
möjligast billiga pris.

Det har legat mycken stämning öfver det
arbete, som i Uppsala bedrifvits under
dessa båda sista augustiveckor. Tidigt om
morgnarna - redan före kl. 9 -
strömmade skarorna upp till universitetshuset,
hvars härliga vestibul med dess galleri och
svala pelargångar varit en omtyckt
samlings- och promenadplats. Brådska och
trängsel att få plats i hörsalarna - glada
blickar och ansikten, som lyste af
förväntan, en förväntan, som aldrig sveks -
strålande solsken och ångande
sommarvarma dagar - blixt och dunder och
ren-sköljande regn om nätterna - allting
väl-beställdt och välordnadt, ute som inne!

Efter fem föredragstimmar (kl. 9-2) å
rad, endast afbrutna af den »akademiska
kvarten» och springet från den ena salen
till den andra samt- efter en kort middags-

rast, följde dagliga besök å museer,
bibliotek, domkyrka och allt, hvad sevärdt
finnes i Uppsala. Botaniska och geologiska
exkursioner, hafva gifvit anledning till
väl-behöflig motion i fria luften, och mellan
kl. 5-7 hafva så åter följt »ordinarie»
föredragstimmar. Och anmärkas bör, att
dagens sista timme i detta stycke fann
salarna ännu fyllda af intresserade
personer, i hvilkas ansikten ej märktes spår af
den trötthet, man kunde ha skäl vänta
där. Så föga märkbar var denna trötthet,
att de »colloquier» åtskilliga föreläsare,
t. ex. hrr Hjärne, Noreen, m. fl. välvilligt
anordnade kl. 7,30-8,30 om aftnarna, voro
lifligt besökta. Det enda »missnöje», ifall
man så kan säga, som spordes, var
öfver omöjligheten att kunna vara på mer
än ett ställe åt gången, hvarför man, hur
man än ställde det, alltid gick miste om
något af värde.

Det hela har varit en enda stor högtid,
hvars högsta och mest gripande moment
var gudstjensten i Mikaelskapellet, där pror
fessor Rudin talade ord, fulla af kristen
visdom.

Det löfte, som vid fjorårets
folkhögskolemöte gafs af professorerna Hjärne,
Lundell, Almkvist, Noreen och docenten v.
Schéele, har i sanning i år på ett
glänsande sätt af dem förverkligats.

Cecilia Bååth-Holmberg.

Slutord.

Ni frågar: hvad vinning hafva
sommarkurserna skänkt oss?

Under det vyerna vidgats, hafva vi
blifvit förödmjukade, så att vi kommit ett
steg närmare till insikt om vårt
icke-ve-tande, vårt sinne har föryngrats, vår själ
blifvit mera törstande; kort sagdt, vi gå
härifrån såsom »längtans män», såsom
lärjungar, som vilja mera höra och fråga.

L. J. Leksell.

FÖR DAGEN.

Folkskollärarnes
fortbildnings-fråga på väg mot sin lösning.

Sedan början af 80 talet har bland
folkskollärarne rådt en för hvarje år allt
mer stegrad åtrå efter tillfälle till
för-värfvandet af djupare och mera
omfattande kunskaper än seminarierna
meddelat dem. Orsaken härtill har varit
erfarenheten därom, att folkskolläraren jämt
och ständigt vid sitt arbete stöter mot
gränserna för sitt eget vetande, och att detta
inträffar oftare ju mera folkskolan växer
till. Det har därför varit en stående
fråga vid förhandlingar lärarne emellan:
hvar och på hvad sätt skola vi kunna
vinna ytterligare utbildning för vårt kall?

Många vägar hafva blifvit försökta
med mera eller mindre framgång.
Fortbildningskurserna i de större städerna
hafva endast af ett fåtal kunnat
användas, och då de pågått samtidigt med
tjänstgöringen, har det äfven för dessa
städers lärare mött nästan oöfverstigliga
svårigheter att vinna någon tid för
verkliga studiers bedrifvande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free