- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
439

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (610.) 6 september 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 36

SVENSK LÄEAEETIDNING.

439

uppvisade tidsskedenas sammanhang och
Kristus som historiens medelpunkt - de,t
förstod han. Vidare fick han genom att
höra Steffens klart för sig, hvilken makt
som kan ligga i ett verkligt lefvande,
an-derikt ord. Han hade förut icke haft
någon föreställning om, att man kunde tala
från en kateder utan att uttråka sina
åhörare, men därom fick han en annan
erfarenhet, så snart Steffens öppnade
munnen. Med denna erfarenhet hänger den
starka tro samman, som G. under hela
sitt lif hyste till det fria ordets makt.
Och skolan skulle enligt hans mening i
synnerhet vara en »ordets skola», där
läraren vore något mera än en blott
exa-minator; han skulle berätta för barnen
och lägga in något af sin personlighet i
hvad han berättade.

I förbigående blott är tillfälle här
omnämna, hurusom Öhlenschlägers skaldskap
påverkade G. så till vida, att han fick
höga tankar såväl om poesien i
allmänhet som om dess användbarhet i skolan
samt kom till att frambringa skaldeverk
(»Optrin af Kaempelivets undergång i
Norden»), som af många sättas framom
Öhlenschlägers berömda nordiska dikter.

Från 1805 till 1808 uppehöll sig
Grundtvig på ön Langeland som informator på
en herregård. Här var det som han
upplefde något, hvarom han flera gånger har
uttalat sig; bland annat i följande bref
till sin vän Molbech:

Jag såg en kvinna, och jag - kärlekens
kallaste, bittraste hånare - älskade henne från
första dagen så djupt, så glödande, som det

är en människa möjligt.–––Dock var denna

lycksalighet kort; ty jag behöfde blott veta,
att jag älskade, för att blifva i högsta grad
olycklig. De yttre förhållandena stodo som en
oöfverstiglig mur emellan oss*, och naturen
hade dessutom befäst ett djupt svalg mellan
våra hjärtan, ö, huru har jag icke kämpat
emot denna frambrytande, växande lidelse!
Dock allt förgäfves. År runno bort, och svag
som jag var, greps jag af det mörkaste
svårmod. Ack, jag vandrade mörka, villsamma
stigar, ty jag hade intet hem. Denna världen
var stängd för mig, och jag saknade kraft,
och hvad mera var lust att skapa mig en ny.

Denna olyckliga, obesvarade kärlek blef
för Grundtvig så att säga invigningen till
hans lifsgärning, som till stor del fick sin
egendomliga styrka, sin räckvidd och sin
prägel genom det rika poetiska källsprång,
som bröt fram ur den sårade
ungersvennens hjärta.

Men liksom Dantes diktning präglades
ej allenast af hans sorg öfver Beatrices
död utan också af hans sorg öfver
fäderneslandets nöd, af hans kamp och längtan
under landsflykten, så fick också
Grundt-vigs diktning och hela sträfvan en prägel
af hans likartade erfarenheter. Och såsom
Dante efter sina stora sorger kastade sig med
hela sin själ på historiska och teologiska
studier, så gjorde Grundtvig på samma
sätt. Dessa studier buro frukt i en hel
del skrifter, som väckte den lärda
världens uppmärksamhet, och han hade utsikt
till en lysande vetenskaplig bana, då hans
fader 1810 önskade honom till kapellan

* Hon var nämligen gift.

(adjunkt), en kallelse som han ansåg sig
böra hörsamma, huru svårt det än kändes.

Under förberedelsen till den
inträdespredikan, som han därför skulle hålla,
kom han att lifligt känna kyrkans betryckta
ställning, .och hans predikan blef både en
anklagelse och en vemodig utredning af
den frågan: »Hvarför är Herrens ord
försvunnet från hans hus?» Denna predikan
»gaf Köpenhamns prästerskap anledning
att grundligt blottställa sig». Man
anklagade nämligen G. och ville hafva honom
utstruken ur förteckningen på teologie
kandidater. Men saken slutade med en
varning.

Denna både löjliga och förtretliga
händelse göt nytt allvar i hans sinne, och
under tiden genomgick han en religiös
kris. En afton på hösten 1810 läste han
i Kotzebue’s Preussens historia ett hån af
»det murkna korset», och strax sprang
han upp med den föresatsen, att han skulle
tvinga människorna att böja sig för detta
kors, som de hånade. Nu följde ett par
månader af stilla svärmeri, hvarunder han
läste bibeln, i synnerhet profeterna, Luther
och Kingos psalmer, sysselsatte sin tanke
med korstågen och diktade
»Väckelsesånger». Detta drömlif slutade med, att
han gjorde sig själf den frågan: »Är du
själf en kristen, har du själf dina synders
förlåtelse?» en fråga, som från synernas
berg bragte honom ned till korsets fot,
och som föll med klipp-tyngd på hans
hjärta och sluligen gjorde honom
sinnessjuk. Från denr*a^»»juk^om tillfrisknade
han dock jämförelsevis hastigt, så att han
redan den 29 mars 1811 kunde
prästvigas såsom faderns medhjälpare.

Samtidigt förlofvade han sig med den
24-åriga prästdottern Elisabeth Blicher.
Härmed slutar Grundtvigs ungdomslif, som
varit så rikt på händelser, att man godt
kan förstå, att han alltid ansåg
ungdomstiden såsom grundläggande för människans
lif, såsom den rätta lärotiden, som det
gällde »att icke lämna åt andens och alla
djupare känslors svurne fiende». Ungdomen
är lifvets blomstringstid, och ägget till den
mask, som förstör frukten, lägges redan i
blomman.

*



Det begränsade utrymmet för denna
uppsats tvingar mig att förbigå Grundtvigs
tvååriga, innehållsrika tjänstgöringstid i
Udby (1811-13), hans litterära strider
och vetenskapliga sysselsättningar under
hans första tjänstledighet (1813-21), hans
prästerliga tjänstgöring och kamp mot
rationalismen (1821-26) för att med några
ord dröja vid hans arbete under hans andra
tjänstledighet (1826-39).

Genom sitt intuitiva geni hade han 1824
fått klarhet öfver, att den apostoliska
trosbekännelsen, detta kristendomens uråldriga
symbolum, icke allenast går så långt
tillbaka, som man historiskt kan uppvisa,
utan förutsattes och spåras i nya
testa-menfets heliga skrifter som
sammanfattning af Guds frälsningsgärningar för oss.
Han erkände inga andra »dogmer» än dem,
som innehållas i detta »trons ord», men
å andra sidan häfdar han, att kyrkan skall

betrakta dem som affällingar, hvilka
förkasta denna trosbekännelse. Denna
kyrkliga ståndpunkt, hvilken åt honom skapade
skiljegränsen mellan det väsentliga och det
oväsentliga, mellan kristen tro och
teologisk uppfattning, hade naturligtvis stort
inflytande på hans åsikter om
religionsundervisningen, som enligt hans åskådning
skulle vara så litet dogmatisk och så
mycket historisk som möjligt. I det gamla
testamentets bibelhistoria såg han det
yppersta medel att förklara trons första
artikel: den evige Guden, skapelsen och Guds
faderliga ledning; det nya testamentets
evangeliska berättelser sluta sig noga till
den andra artikeln, och apostlarnes och
kyrkans senare historia är en lefvande
illustration till den tredje.
Religionsundervisningen skall alltså företrädesvis bestå uti
biblisk historia och kyrkohistoria,
upplif-vad af sånger, ej ämnade till utanläsning
utan till att sjungas, hvarigenom det
berättade blir mera kärt. Som bekant har
G. senare utgifvit »Sangvserk til den danske
kirkeskole» (pris 1: 85).
*



Folkhögskoletanken hade hägrat för
Grundtvig från hans ungdom. Men efter
1830, då folket kallades att deltaga i
fäderneslandets angelägenheter (till en
början blott som rådgifvare), och då frågan
om Sönderjylland blef brännande, tröttnade
han icke att framhålla nödvändigheten af
en för alla samhällsklasser gemensam
undervisning om allt, som är verkligen danskt,
om allt som angår konung, folk,
fosterland och modersmål (»Det danske
firklö-ver»), hvarigenom han ville »slå en bro»,
som kunde förena allt danskt och alla
danskar och göra folket skickadt till att
med ära och lycka deltaga i arbetet för
fäderneslandets bästa.

En sådan undervisning, afsedd för alla
danskar i ungdomsåren, skulle i sina
grunddrag vara »historisk-poetisk», och han
sökte i en rad skrifter såväl utreda saken,
väcka folkets och regeringens intresse för
den som ock att ordna stoffet åt de
blifvande lärarne. Hans afhandlingar om
nödvändigheten och beskaffenheten af en
sådan skola äro samlade i en billig, lätt
tillgänglig bok med titeln »Småskrifter om
den historiske höjskole». Hans »Håndbog
i verdenshistorien», hans »Nordiske
mytho-logi» (1838), hans »Krönikerim» och
»Mands minde» afse att gifva stoff åt
lärarne i ungdomsskolan. Till dessa
skrifter må här hänvisas. Jag vill dock fästa
uppmärksamheten på ett enda ställe i
»Mands minde», där G. framhåller
nödvändigheten af en sådan ungdomsskola som
en bro, en mellanlänk mellan folket och
dess skalder, såvida icke folket skall blifva
allt fattigare under en tid, då diktningen
lefver och blomstrar.

Då Kristian VIII i slutet af år 1839
besteg tronen, blef utsikten att förverkliga
G:s tankar ljusare och ljusare. Drottningen
var honom mycket tillgifven, och konungen
hade tillräckligt öppen blick för att fatta
hans tankegång, och att tiden allt starkare
kräfde en fosterländsk ungdomsskola.

Drottningen utverkade i början af år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free