Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmqvistska skrifmetoden framstäld i kritisk belysning af bröderna Påhlman, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orsaken, hvarför H. misslyckas i sitt försök att konstruera
bokstäfver med detta mått. Till följd af den dubbla
dimensionen skulle, när vi använda halft mått, han få fjärdedelar,
och när vi använda qvarts mått, han få åttondedelar! Därför
måste han röra sig med regler sådana som följande: »drygt
*/2 stilhöjd - något större - något mer än J/4 stilhöjd - en
svag böjning - bredden knappt - en dryg hälft af en stilhöjd
- nästan en stilhöjd - straxt ofvanför - omedelbart under
- ungefär hälften af längden - liten böjning eller rundning>
o. s. v.
Med slika »matematiska» måttenheter blifva naturligtvis
också konstruktionerna »ganska noga bestämda»!
Då en metod uppställer en lagbunden konstruktion för
en bokstafsform, så sker det för att kunna vända sig till
lärjungens förstånd och göra bokstafsfiguren till hans, så att säga,
medvetna egendom, för att i bokstafven liksom exempelvis i en
qvadrat skaffa vissa bestämda stationer, som ögat med lätthet
kan kontrollera. Enligt Påhlmanska metodens matematiska
måttbestämdhet har ögat egentligen endast att tillse, att
handen med pennan utför själens befallningar. Enligt Holmqvistska
metodens ungefärlighet kan eleven aldrig vara säker på att han
exakt utfört den sväfvande konstruktionen - hvilken mästaren
själf ej förmår exakt uppgifva. Det hela förfaller till en blott
och bar handafärdighet, och H. är därmed genom sin metods
bristfällighet kastad tillbaka till den mekaniska öfning,
hvarifrån han med utgångspunkt från vårt initiativ synes hafva
velat^medelst användning af konstruktionen upplyfta
Skrifundervisningen.
Vi gå nu att efter dessa mer allmänna betraktelser i
detalj uppvisa den motsägelse och inkonsekvens, som råder
mellan H:s regler och hans egen tillämpning däraf, med andra
ord mellan hans bok »Metodik» och hans förskrift »Metodiska
skriföfningar». Vi hafva ej tid och utrymme för allt, utan
skola blott göra ett mindre urval bland den stora mängden.
Straxt man kastar en blick på hans förskrift, de
»Metodiska skrif ofningarnes» titelblad, träffa vi vårt inregistrerade
varumärke, den Påhlmanska handen, och en slarfvig stil med olika
höjd på likartade bokstäfver och olika afstånd bokstäfverna
emellan. Jämför t. ex. höjden i M och S och afståndet mellan
bokstäfverna i »Metodiska» - ja t. o. m. i hans eget namn m. m.
Ännu värre blir det, när vi vända på bladet.
Af en vanlig affärsstil, som vill gälla för att vara god,
fordrar man åtminstone, att bokstäfvernas afstånd i ett och
samma ord skola vara lika stora. Men hos honom stöta de
olika mellanrummen rent af den mera oinvigdes öga och
ordningssinne, och med det öfriga är det ej bättre bevändt.
Vi framkasta följande frågor: Hvarför skola
begynnelse-och slutstrecken i Fig. l och 2 vara olika långa? Hvarför
skola de i fig. 3, 4, 5, 6 och 7 variera i längd ända till 3 mm.?
Ar det månne af pedagogiska skäl?
I »Metodiken» (sid. 12, tab. 1) står: »Öfn. 2 i.
Begynnelse-och slutstrecken jämnlöpande. Afståndet mellan deras
ändpunkter och grundstrecket =- en stiihöjd. Dessa bestämmelser,
samt att strecken begynna och sluta
vid skriflinjerna, gälla äfven vid alla
andra liknande bokstäfver.» Nu
utgör grundstreckets längd i fig. 3
12 J/g mm.; afståndet mellan
begynnelse- och slutstreckens ändpunkter
och det nämnda 12 */2 mm. långa
grundstrecket borde alltså enligt »Metodiken» också utgöra ett
afstånd af 12 */8 mm.; men så är icke fallet.
Hvarför skall afståndet från a till b vara 9 */* min i
stället för 12 */2 mm.?
Hvarför skall afståndet från 3 till c vara 16 mm i
stället för 12 V2 mm.?
Hvarför skall afståndet från 8 till 9 vara 30 mm! och
afståndet från 9 till 10 32 mm.?
I hans »Metodik» (sid. 12) heter det: »Öfning 3, 4, 5 och
6. Bredden på u, n och v = drygt % stilhöjd, förrn
dubbelt. Bredden på denna bokstaf således något större än höjdan.
Punkten och slutstrecket vid öfningarna 6, 11 och 19 - v, o och
& - är af samma form och storlek. Slutstreckets längd = en
stilhöjd. Uti u, n och m sammanlöpa uppstrecken till
midten med nedstrecken.» Att dessa sammanlöpningar till midten
icke af förskriften följas, kan man se med blotta ögat. Obs.
fig. 4 u, 6 m, 11 m, 12 u och 13 m.
H:s misstag att icke kunna uträkna proportionerna mellan
konstruktionsfigurerna och de öfriga bokstäfverna äro af desto
större betydelse, som noggranhet och följdriktighet härutinnan
äro ett nödvändigt vilkor för en sann metod, och dessa misstag
återkomma så ofta, att de icke kunna tillskrifvas ett tillfälligt
hastverk eller förbiseende. För att uppvisa hans inkompetens
härutinnan behöfva vi endast påpeka längden af fig. 14 «= 4 x/2
mm. i stället för en stilhöjd eller 12 J/2 mm. jämförd med fig.
15 v samt bredden på fig. 16 och 17, hvilken för öfrigt endast
är hälften så hög som fig. 7, men hvars bredd utgör 4 */8 mm.,,
då bredden på fig. 7 endast är 6 mm. Eätta proportionen
borde naturligtvis vara hälften af 6 mta. eller 3 mm. i stället
för 4 */8 mm., m. m. m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
