- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
H:4

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmqvistska skrifmetoden framstäld i kritisk belysning af bröderna Påhlman, Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid behandling af stora bokstäfverna är H. icke
lyckligare. Visserligen finiaa vi, att han i sin Metodiks
»Anvisningar och Förklaringar» (s. 11) och >Störa alfabetet» (sid. 14)
kunnat använda regler, som vi uppställt, utan att han behöft
vidtaga någon synnerlig ändring af desamma. Så säger han i
sin inledning (s. 14): »Hår må anmärkas att det för stora
alfabetet genomgående grundstrecket eller det härvidlag
typiska och således viktigaste är ett upp&treck, som återfinnes i
A, A, Å, M, heller såsom nedstreck uti J, K, T, F, P,
J3, JR och S samfc delvis kan sägas förekomma uti Z, J9T, «/,
JD, D, äfvensom i den F-typ som finnes på tabell 15 (v).
Vid inöfvandet af ifrågavarande bokstäfver bör denna likhet
påpekas, äfvensom att svängarne hafva en sins emellan lika
storlek eller en dryg stilhöjds längd.»

Allt detta kan passa noga in på Påhlmanska metodens
Hppstreck i Jl, men det passar däremot icke in enligt den
Holmqvistska metoden. Orsaken är helt enkelt den, ätt
upp-strecket i vårt A har samma lutning som nedstucket,
hvaremot uppstrecket i H:s A har större lutning än nedstrecket.
Icke heller kan det anföras, att det är samma form på figuren,
fastän den lutar mera, ty uppstrecket i H:s A och nedstrecket
i hans I hafva helt olika former.

I samma, eller nedanstående tabell finna vi en lika stor
oefterrättlighet i afseende på bokstafsgruppernas mellan- och

slutstreck. Ty först och främst syndar herr H. emot sin egen
regel: en stilhöjds afstånd mellan begynnelse- och slutstreckens
ändpunkter och bokstaf vens grundstreck, alltså äfven en stilhöjds
afstånd mellan sammanbundna bokstäfver, genom att
godtyckligt förlänga dessa afstånd utan att angifva något skäl, hvarföre
regeln här skulle våldföras; vidare äro dessa omotiverade
förlängningar äfven sins emellan inkonsekventa, alla varierande i
längd, t. ex. l, 2 och 3.

Det heter om A: ^Konstruktion. -4, A och A. Drag
nedstrecket (!), därefter uppstrecket, men utan sväng; tillsätt
sedan svängen; drag slutstrecket, hvars böjning börjar en knapp
half stilhöjd ofvan skriflinien». Hur kan en person, som gifver
sig ut för pedagog, förorda något så opedagogiskt och rent af
bakvändt? Drag nedstrecket först! .... hvarför ej lika gärna
börja med slutstrecket, han tillhåller ju i alla fall
begynnelsesvängen näst fore slutstrecket! Eller är det kanske meningen
att börja med de två punkterna, hvilka antagligen skola gälla
för tvärstreck? - Lika vilda idéer har H. vid konstruerandet
af sitt stora M".

Utan att vi därför godkänna tab. 8 och 9, men hvilkas
Msstag vi sakna utrymme att diskutera, öfvergå vi till tab.
10, då vi hafva gruppen T, JP, P, JS och JB framför oss, och
jämföra därmed reglerna i H:s metodik.

Man läser där (sid. 15): »Nedstrecken äro lika med
upp-streeket i A>. - Osanning! De äro icke lika, ty de skiljas
icke allenast genom olika lutning, utan äfven i form, och t. o. m.
konstruktionen är olika. Man behöfver blott se på punkten,
som i A ligger till höger om lutningslinien, i T till vänster
samt i F (fig. 3) l mm, lägre.

Vidare läser man: »Tvärstrecket på F anbringas
omedelbart ofvan (kursivering af oss) andra skriflinien och har samma
form som t och /». Osanning! ty i F (fig. 3) ligger
tvärstrecket under andra skriflinien.

H. har fortfarande ordet: »P, JB och R. Svängen till
vänster går, såsom vertikala pricklinien tydliggör, något
innanför Jt-svängens slutpunkt. Pricklinien, som genomskär svängen
till vänster, visar den senares längdriktning samt förtydligar
densammas rundning. Svängen begynner invid grundstrecket.
Den öfre högersvängens bredd ==. en dryg */2 stilhöjd, således
ungefär hälften af längden. Den går något nedanför de båda
öfre skriflinierna och är således en stilhöjd hög. Bredden på
J?:ets nedre högersväng = en stilhöjd. JS:ets bredd nedtill
= V* stilhöjd.»

Låtom oss nu se beskaffenheten af dessa bokstafslagar
samt sättet huru de följas. Vi erinra om att det är H:s andra
förbättrade upplaga (icke den första) som vi kritisera, och på
det att H. ej skall kunna säga, att vi äro småaktiga, eller må
kasta skulden ^ på litograf en (han läser
naturligtvis korrektur) komma vi endast att påpeka
hvad som skriker mest.

I »Metodiken» står, att P-svängen skall
börja invid grundstrecket. Hur elastisk och
godtycklig denna bestämmelse är, framgår
bäst vid jämförelsen af afståndet emellan e
och nedstrecket uti alla bokstäfver, då man
med blotta ögat märker en ganska stor skilnad.
l »Metodiken» står att afståndet an skall
vara en stilhöjd; men i JB och JB är det,
minst sagdt, l */4 stilhöjd och för öfrigt
varierande.

Enligt »Metodiken» skall afståndet i k
vara en dryg */2 stilhöjd; men i P är det
rätt och slätt % stilhöjd, i B 4/7 af en
stilhöjd, i JS 5/6 samt i andra kursens
skrif-bok (sid. 14, fig. 5 och 6) en hel stilhöjd.
Samma förhållande förekommer i afståndet rs.
Enligt förskriftens tab. 10 skall punkten
v sluta midt emellan o och -p\ men enligt
skrif boken, andra kursen (sid. 15, fig. 1), skall
den sluta %’ af afståndet öp, från o räknadt.
För att ytterligare illustrera
beskaffen-: heten af det lagbundna i de Holmqvistska

konstruktionerna och deras tillämpning, med
andra ord, värdet af metodikens ledning och förskriften, hänvisa
vi fortfarande till föregående urklipp.

Metodiken gäller för båda upplagorna, men denna metodik
generar det ingalunda, att första upplagans P-, J5- och
jB-svängar gå ned l stilhöjd öfver grundlinjen, och att samma
svängar i andra förbättrade upplagan gå ned »ungefär» l */2
stilhöjd. Likväl framhåller H. särskildt om sin »Metodik» (sid. 10),
att i dess »till ledning för läraren afsedda beskrifning måtten
äro ganska noga bestämda»^

Vid en flyktig blick på tab. 12 nödgas vi taga oss en
liten funderare på stora JEJ, ty i »Metodiken» (sid. 4) framhåller
herr H.: »Vid uppfostran och undervisning har alltid konsekvens
varit en af de främsta grundsatserna» .... vidare: »enhet vid
undervisningen är alltid en viktig sak. Nödvändigt är därför,
att den grundläggande undervisningen handhafves efter just
samma principer, som skola följas under ämnets fortgång.

Det händer nämligen ej sällan, att barnen få lära sig
bilda bokstäfver på ett sätt i småskolan och på ett annat i
folkskolan; i elementarläroverkens första klass annorlunda än i
andra och tredje klasserna o. s. v. Under en sådan förbistring
kan det sannerligen icke väcka undran, om skrif arbetet lämnar
ringa eller dåliga frukter».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free