- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
476

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (613.) 27 september 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

476

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 39

kernas uppkomst och hvad därmed står i
"sammanhang. Ty att, såsom hittills
vanligen skett och tota die sker, blott
återgifva den traditionella uppfattningen är att
i väsentliga punkter helt enkelt föra
lärjungarne bakom ljuset. Att åter söka
införa dessa i det kritiska arbetet skulle
dels på grund af bristande tid och
bristande vetenskapliga förutsättningar icke
lätt låta sig göra, dels med hänsyn till
den hypotetiska karaktär, som ännu måste
anses känneteckna mer än ett af denna
bibelkritiks föregifna resultat, svårligen
lända till synnerlig båtnad. Det kan på
skolans ståndpunkt vara nog att i allmänna
drag uppvisa, hurusom bibelns värde
såsom vår kristna trosurkund icke står eller
faller med det ena eller andra antagandet
i detta afseende. Men visserligen bör man
ock med hänsyn till nu antydda
sakförhållanden taga sig sorgfälligt tillvara för
att i den heliga skrifts auktoritet söka stöd
för det på sin höjd af den judiska
synagogans tradition gynnade fria fantasispel,
som på senare tider där och hvar
kommit på modet och gjort icke ringa väsen
af sig, nämligen att under namn af
’riksfrälsnings-’ eller ’helig historia’ uppdraga
en kronologiskt ordnad och i enskildheter
genomförd teckning af Guds rikes
utveckling och fulländning från världens skapelse
till världens ände. Att med sådant
fantasispel upptaga kristendomsundervisningens
tid är i själfva verket att gagnlöst
förspilla den. Men därtill har man ingen
rätt.

Inom ramen af det sålunda här ofvan
angifna stoffet har nu undervisningen i
den religion, som tillika innebär det
sedliga lifvets fulländning, att försiggå. Den
har att först och sist hänvisa till den oss
i historien gifne Jesus Kristus såsom i sin
person sammanfattningen af både lex och
promissio, af både lag och evangelium.
Den har att för lärjungarna söka bana
vägen för den situation af ’samtidighet’ med
Kristus, hvilken Kierkegaard och - om
än med en något annan motivering -
Schleiermacher på goda grunder framhålla
såsom en nödvändig betingelse for den
kristna trons uppkomst. Den har att med
evangelii och andra hjälpmedel så skildra
icke blott Kristi härlighet utan ock
härligheten af lifvet i hans tro, att den
skildringen aldrig helt låter sig förgäta af dem,
som en gång berörts däraf, utan att den
fastmer beledsagar den unge på allahans
vägar, såsom skuggan om dagen och
såsom ljuset. om natten, afhållande honom
från fall i frestelsens ögonblick och
styrkande och tröstande honom i sorg och
nöd.

Först då, när kristendomsundervisningen
i sin mån tjänar att frigöra de bundna
röster i de ungas bröst, som ytterst
mynna ut i denna enkla och dock så gripande
bön till Gud, hvilken bön först
nedskrifvits af kyrkofadern Augustinus i hans
’confessiones : ^Dic animse mese: salus
tua ego sum’ (Säg till min själ: jag är
din frälsning), först då har den slagit in
på en rätt riktning. Då skall det icke
heller uteblifva, att icke såsom den äd-

laste frukten af denna undervisning hos
alla de unge, hvilkas håg är allvarlig, den
bekännelsen, äfven den satt i ord af
samme Augustinus, blifver hjärtats besittning:
’Mihi adhcerere deo bonum esf (Gud är
mitt högsta goda). Därmed har då denna
undervisning nått sitt mål, till hvilket allt
i densamma "måste träda i en tjänande
ställning.

Och visst och sant är, att fattas denna
undervisnings uppgift på detta sätt, då
ställas därigenom icke mindre utan tvärtom
större kraf, än nu är fallet, på denna
undervisnings utöfvare, då gäller nog i ännu
högre grad än tillförene om
kristendoms-lärarne, hvad den store skalden i viss
mening kan anses tillropa evangelii
förkunnare i gemen: ’Wenn ihr s nicht fiihlt,
ihr werdefs nicht erjagen\»

Motionärens yrkande.

Då hufvudkonturerna af äfven mitt eget
ideal af religionsundervisning, sådant det
föresväfvat mig allt ifrån det jag vid 1873
års kyrkomöte för första gången väckte
min motion i ämnet, framträda i de
»grundlinjer», som här ofvan angifvits, och
åtminstone ett närmande till detta ideal
synes mig kunna befrämjas genom
antagandet af det utaf mig i samma motion
framställda förslag till religionsundervisningens
ordnande, under förutsättning likväl att
den läsebok till vägledning för
religionsundervisare vid katekisationen, som enligt
berörda förslag skulle af kyrkomötet
auktoriseras, varder utarbetad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den i ofvannämda
grundlinjer angifna undervisningsplan,
hvarigenom en både ur pedagogisk och
religiös synpunkt tillfredsställande lösning af
religionsundervisningsfrågan borde kunna
åstadkommas, tillåter jag mig att, med
återupptagande af ofvan omförmälda
motion, härmed vördsamt hemställa,

att kyrkomötet behagade i
underdånig skrifvelse hos k. m:t anhålla, att
den enda undervisningsbok, som
föreskrifves till utanläsning i folkskolorna
och statens skolor, måtte blifva Luthers
lilla katekes, samt att en af kyrkan
auktoriserad läsebok, utgörande en kort
utveckling af kristendomens
hufvudstyc-ken och innefattande dels förklaringar
af och dels nödiga tillägg till Luthers
lilla katekes, måtte skollärare och
konfirmandberedare till deras ledning och
rättesnöre vid katekisationen anvisas.

Stockholm i september 1893.

Curry Treffenberg.

*



Tre bilagor

åtfölja motionen. De två första utgöras
af de resolutioner, som af allmänna
folkskolläraremötet i Göteborg antogos såsom
svar på mötets l:a och ll:e frågor (se
denna tidning n:r 33). Den tredje
bilagan utgöres af följande resolution, som
enhälligt godkändes af prästerskapet vid
allmänt prästmöte i Visby stift år 1889;:

Då inom beredningen framhöllos
olägenheterna af prästerskapets olika fordringar med
hänseende till katekesutanläsningen, i det som-

liga fordrade äfven katekesförklaringens
ordagranna utanläsning, andra åter endast den lilla
katekesens och äter andra, jämte dennas,
endast de såsom viktigare ansedda styckenas i
katekesförklaringen, somliga företrädesvis
bibelspråkens, andra åter företrädesvis
katekesstyckenas, beslöt beredningen hemställa, det
prästmötet måtte, till vinnande af behöflig och
önskvärd enhet i detta afseende, förklara, att
utanläsningen, hvilken i de flesta fall utgjorde
icke en börda, utan en hjälp för barnet, af
såväl lilla katekesen som katekesförklaringen
vore att såsom regel betrakta, dock att därvid
borde iakttagas den åtskillnaden, att, under det
lilla katekesen, såsom varande en
bekännelseskrift, under alla förhållanden måste
ordagrant inläras, större frihet däremot kunde
rörande katekesförklaringen äga rum, så att mera
begåfvade och med större reflexionsförmåga
utrustade barn borde lämnas frihet att med
egna ord ersätta styckena i katekesförklaringen,
såsom ock eftergifter i detta såväl som andra
afseenden med hänsyn till synnerligen svagt
utrustade barn ju vore oundvikliga.

Till sist några biografiska data om
motionären, hvilken, ehuru icke skolman,
tagit religionsundervisningens reformerande
som en af sina lifsuppgifter.

Nils Curry Engelbrekt Treffenberg är född i
Göteborg 1825. Tillhör en 1687 adlad släkt,
hvars ursprungliga namn var Curry. Fadern
var den genom sitt vid riksdagen 1823 gjorda
förslag om frimärkens införande i Sverige
bekante G. G. Treffenberg. Efter aflagda juridiska
examina blef T. vice häradshöfding 1856,
länsnotarie 1860 samt landssekreterare i Västerås
1862. Åren 1873-80 var han landshöfding i
Västernorrlands och 1880-93 i Kopparbergs
län. Tog nyligen afsked med pension och är
nu bosatt i Stockholm.

T. har intagit en bemärkt plats i det politiska
lifvet såsom en oförskräckt målsman för de
konservativa intressena och såsom en talare
med lidelsefull kraft. Vid 1865-66 års
riksdag väckte han allmän sensation genom sitt
oratoriska angrepp mot representationsförslaget.
I egenskap af inspektor för högre allmänna
läroverket samt för högre flickskolan i Falun
har han hållit åtskilliga skoltal - vanligen af
högpolitisk art - hvilka tilldragit sig mycken
uppmärksamhet.

FÖR DAGEN.

Ett damoklessvärd öfver
lärarinnorna.

Kyrkomötet har redan åtgjort den i
förra numret återgifna motionen af
kontraktsprosten J A. I. Sundelin. Med
35 röster mot 16 blef motionen bifallen
med en af folkskoleinspektören /. A.
Lyttkens föreslagen redaktionsändring,
hvarigenom klämmen erhöll följande lydelse:

att motionen måtte på det sätt bifallas,
att kyrkomötet ville besluta att ingå till
k. m:t med underdånig anhållan om
nådigt utfärdande af ett sådant tillägg till
gällande folkskolestadga, hvarigenom
föreskrifves, att i fråga om lärarinna, som
trädt i gifte, församlingen eller den
myndighet, som det eljest tillkommer att
tillsätta lärarinna, må äga att, efter
inhämtande af vederbörande skolråds och
folkskoleinspektörs yttrande, besluta att
uppsäga henne från tjänsten, då skolans bästa
det kräfver. i

Beslutet föregicks af en längre
diskussion, som öppnades af pastor primarius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free