- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
477

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (613.) 27 september 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 39

SVENSK LÄRARETIDNING.

477

Fr. Fehr, hvilken fann förslaget hårdt
och obilligt. Om detta blefve lag, skulle
öfver hvarje lärarinna sväfva ett
damok-lessvärd. Tal:n erinrade om andra
kammarens behandling af denna fråga och
uppläste det i Svensk Läraretidnings
förra nummer återgifna
utskottsbetänkandet. Yrkade rent afslag.

Folkskoleinspektören J. A. Lyttkens
medgaf, att utskottets formulering vore
hård och sträng. Han föreslog därför
det tillägget, att ej blott skolrådet utan
äfven statens folkskoleinspektör skulle
yttra sig före entledigandet, och att
lärarinna skulle uppsägas endast i det fall,
att skolans bästa kräfde det.

I detta yrkande förenade sig
seminarierektorn J. H. Bergendal (det skulle
vara förmånligt för lärarinnorna själfva,
ty nu äro många församlingar rädda att
anställa lärarinnor, då de sitta lika
säkert på sina platser som lärarne),
biskop K. H. G. von Schéele (den gifta
lärarinnan sättes i frestelse att lämna å sido
antingen plikten som moder eller som
lärarinna), Öfverläkaren J. F. Liedholm
(i bästa fall sköter den gifta lärarinnan
sina skolplikter med deladt hjärta) samt
grosshandlaren P. E. Lithander.

Rent bifall till utskottets ännu längre
gående förslag yrkades af motionären,
kontraktsprosten J. A. I. Sundelin. Det
hade invändts att inga fakta framdragits,
som visade, att en dylik lag vore
behöflig. Tal:n ville med anledning häraf
nämna, att omedelbart innan han for
från Jönköping hade en ordinarie lärare
tagit ut lysning för att gifta sig med en
ordinarie lärarinna; då han komme hem,
vore antagligen familjen redan byggd.
Han kunde icke inse, hvarför
församlingarna skulle hjälpa lärarinnorna bygga
familj. Såsom maka och moder blefve
lärarinnan så bunden, att hon ej kunde
arbeta i skolan, och att skaffa vikarier
mötte svårighet. Då i andra fall, såsom
vid varning eller afsättning enligt
folkskolestadgans § 32, ej
behöfdes’folkskoleinspektörens yttrande, kunde det icke
heller här vara behöfligt.

Äfven godsägaren friherre G. J. Eappe
yrkade bifall till utskottets ursprungliga
förslag, Tillägget: »då skolans bästa det
kräfver» vore farligt, enär det kunde leda
till processer.

De skäl, som blifvit andragna för en
undantagslagstiftning på detta område,
gendrefvos på ett talangfullt sätt af flera
talare.

Folkhögskoleföreståndaren L.
Holmström påvisade alldeles riktigt, att denna
fråga låge utanför kyrkomötets område.
Enligt kyrkornötesförordningens § 9
tillkommer det kyrkomötet att upptaga
»kyrkliga mål», men till dylika kunde
väl frågan om gift folkskollärarinnas
rättsliga ställning ej gärna höra. Det vore
för öfrigt hårdt att lagstifta på det sätt,
som här föreslagits.

På samma sida ställde sig professor
P. Eklund (kyrkomötet är ej den
myndighet, som härvidlag skall taga initiativ)
samt godsägaren C. S. Öhrvall.

Kyrkoherden A. V. Staaff och biskop
C. V. Charleville framhöllo särskildt
betydelsen af att den gifta kvinnan deltoge
i skolans upplbstringsarbete och yrkade
af denna anledning afslag.

Äfven landshöfding P. G. E. Poignant
varnade för att bifalla förslaget: det
skulle hafva till följd, att många kvinnor
afskräcktes från att ägna sig åt
lärarinnekallet. Den nu ifrågasatta rätten för
församlingarna att afsätta sina
lärarinnor skulle missbrukas. Häri låge en
stor fara.

Pastor primarius Fr. Fehr, som ännu
en gång hade ordet, påpekade gent emot
det tal, som förekommit om
försummelser, att man i dylika fall ju hade
folkskolestadgans § 32 att tillgripa; denna
paragraf vore fullt tillräcklig.

Efter slutad diskussion* gjordes
propositioner på de olika förslagen, hvarvid
ordföranden förklarade frågan om afslag
vara med öfvervägande ja besvarad.
Man torde häraf få draga den slutsatsen, att
äfven ärkebiskopen var af den meningen,
att kyrkomötet icke i detta fall borde
ingripa. Votering begärdes emellertid.
Denna utföll så, att 35 röster afgåfvos
för d:r Lyttkens förslag men endast 16
röster för rent afslag.

Damoklessvärdet sväfvar alltså öfver
lärarinnorna. Skall k. m:t låta det falla
ned på dem, eller skall han sakta och
försiktigt stoppa det - i
papperskorgen? Det är frågan.

Vid ett par tillfällen har, som bekant,
fråga förevarit om bildande af en
särskild lärarinneförening. Dessa förslag
hafva hittills icke ledt till någon åtgärd
af den enkla anledning, att lärarinnorna
icke kunna sägas hafva några speciella
intressen att bevaka. Enligt
folkskolestadgan äro de ju för närvarande i alla
hänseenden fullkomligt likställda med
sina manliga kolleger.

Vi tro icke heller, att genom det nu
af kyrkomötet godkända
skrifvelseförsla-get - hvars fastställande skulle hafva
till följd, att den nuvarande
likställigheten upphäfdes - saknaden af en dylik
lärarinneförening skall göra sig kännbar.

Måhända skola, på sätt rektor
Bergendal framhöll, lärarinnorna själfva
anse det vara en fördel att komma i en
dylik undantagsställning. Och i så fall
kunna de inskränka sig till att enskildt
eller offentligt uttala sin tacksamhet mot
kyrkomötet, som sökt skaffa dem en
förmån på sina manliga kollegers
bekostnad.

Skulle åter - och vi nästan
misstänka att detta är fallet - lärarinnorna
finna det vara en orättvisa, som man
nu är i beråd att företaga mot dem, så
äro vi förvissade, att centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
vill göra allt, hvad den kan, för att bringa
saken till en för lärarinnekåren lycklig

* Sedan protokollet justerats, återkomma vi
till den ganska märkliga debatten.

utgång. I detta fall kräfves emellertid,
helt naturligt, att ett initiativ tages från
lärarinnorna själfva.

Hvart femte år

är Curry Treffenberg »en af de våra».
Hans seghet och ihärdighet för
åstadkommande af reformer uti
religionsundervisningen göra, att vi nu måste
presentera honom för Sveriges lärarekår.

Kvartalsskifte

står för dörren. Nu är alltså tiden inne
för alla, som icke prenumererat på Svensk
Läraretidning för fjärde kvartalet, att
skyndsamt göra detta. Pris endast l kr.
25 öre. Uppmana alla Edra kamrater,
lärare och lärarinnor, att hålla Svensk
Läraretidning!

Man förbiser,

skrifver Stockholms-Tidningen på tal om
kyrkomötets beslut angående
lärarinnorna, att redan med gällande lagar ett
tillvaratagande af skolans intressen är för
vederbörande icke endast en rättighet
utan äfven en skyldighet.

Skulle - fortsätter tidningen - en
lärarinna efter ingånget äktenskap försumma
sina plikter i undervisningens och
uppfost-randets kall, skall förhållandet
vederbörligen rättas eller, där sådant ej låter sig
göra, ämbetet fråntagas den försumliga.

Men en helt annan sak är det att på
förhand dekretera, att makans och modrens
kall allmänneligen betager en kvinna
hennes förut innehafda förmåga och
lämplighet att leda det uppväxande släktets första
uppfostran. Och det synes för den icke
prästerlige iakttagaren, som snarare
alldeles tvärtom dessa en kvinnas nya
egenskaper borde förskaffa henne ännu en
starkare förmåga att med allvar och kärlek
och ’förstånd lösa lärarinnans viktiga upp^
gift. Tror man möjligen, att denna
lagstiftning om celibat skulle visa sig ägnad
att förvärfva åt skolan de bästa
lärarekrafterna? Säkerligen bedrager man sig då
icke så litet.

»Hvarför just församlingarna och staten
skulle understödja lärarinnorna i deras
önskan att bilda familj, är svårt att förstå»,
yttrade en talare å kyrkomötet. Men
troligtvis ännu mera ofattligt för jden stora
allmänheten och framför allt för
lärarinnekåren torde behofvet vara af den af
kyrkomötet med gillande mottagna
lagstiftning, hvilken hufvudsakligen torde visa sig
ägnad att framkalla personliga trakasserier
och maktmissbruk.

Folkskollärarne och
riksdag-sman-navalen. Vid fredagens
riksdagsmanna-val i Stockholm återvaldes i första
valkretsen folkskolläraren Fridtjuv Berg med
1,247 röster. I tredje valkretsen
återvaldes utgifvaren af Svensk Läraretidning Emil
Hammarlund med 1,306 röster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free