Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (613.) 27 september 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 39
till kungörelse om ändring af § 27 i
folkskolestadgan har i mom. 2 borttagits
orden: »å de kraf, som på ifrågavarande
befattningar böra ställas». (Häremot hafva
biskoparne Rundgren och Johansson samt
hrr Ehrenheim och Bagge reserverat sig
under framhållande, att domkapitlet bör
fästa afseende icke blott därå, att
löneförmånerna för organist- och
klockarebefattningarna äro tillräckliga till aflönande
af biträde, utan ock framför allt å de kraf,
som på ifrågavarande befattningar böra
ställas.)
Till § 2 mom. 6 af stadgeförslaget
rörande tillsättning af förenade tjänster har
fogats ett förtydligande tillägg af följande
lydelse:
Underlåtenhet att fullgöra dessa prof utgör
icke hinder för sökande att vid valet komma
under omröstning.
Luthers lilla katekes i oförändradt
skick.
Professor V. Rudins motion i detta
ämne, afstyrkt af utskottet, blef i onsdags af
kyrkomötet afslagen. Beslutet föregicks af
en kortare diskussion.
Professor Rudin försvarade sin motion.
Kunde ej förstå, att det, som uteslutits, ej passade
för barn. Den ursprungliga lydelsen af
slutorden i morgonbönen vore att föredraga (»Din
helige ängel vare med mig, sä att den onde
fienden icke får någon makt öfver mig»). Hoppades
att då ny upplaga skulle utgifvas med språken
enligt nya bibelöfversättningen, hans förslag
måtte blifva beaktadt. Ville ej nu göra något
yrkande.
Biskop o. Scheele fann förslaget opraktiskt
och overkställbart. Det kunde ej vara
lämpligt att nu söka införa korstecknet.
Pastor primarius Fehr ansåg den nuvarande
lydelsen af morgonbönen vara bättre än den
ursprungliga.
Professor Rudin försvarade uttrycket »Din
helige ängel» o. s. v. Det vore önskligt, att
barnen lärdes att vänja sig vid både änglar
och deras motsats.
Folkskoleinspektören Lyttkens fann förslaget
hvarken nödigt eller nyttigt. En katekes efter
motionärens förslag kunde alldeles icke vara
lämplig för det uppväxande släktet.
Korstecknet vore en nyhet, hvars behof allmänheten
icke kunde inse. Kapitlet om bikten vore
likaledes högst olämpligt att intaga i en
barnalära.
Motionen blef därpå utan vidare
afslagen.
Landstingen och skolväsendet.
Vid sina sammanträden under förra
veckan hafva landstingen beviljat följande
anslag för skoländamål:
Stockholms läns /andsting: till
döfstumunder-visningen 5,220 kr., för blinda barns
undervisning 200 kr., till underhåll af vanartiga
gossar vid åkerbrukskolonien Hall 700 kr., till
idiotanstalten 5,500 kr., för sinnesslöa barns
uppfostran 600 kr., till folkhögskolan 1,200 kr.,
till landtmannaskolan 1,820 kr., till
småskollärarinnors utbildande 1,800 kr. årligen i tre
år, till stipendier åt småskollärarinneelever
1,000 kr. samt till stipendier åt folkskollärare
och lärarinnor för bevistande af pedagogiska
lärokurser 500 kr.
Uppsala läns landsting: till byggnad för
döf-stuminstitutet i Gäfle 68,617 kr., för
döfstummas undervisning 8,975 kr., till idiotanstalten
4,000 kr. och till småskollärarinneseminariet
150 kr.
Södermanlands läns landsting; till
småskollärarinneseminariet i Malmköping 1,600 kr., för
slöjdens främjande 5,000 kr., till folkhögskolan
2,000 kr. samt till idiotanstalten 2,800 kr. -
allt årligen under tre år.
Östergötlands läns landsting: till blinda barns
undervisning 1,000 kr., för
döfstumundervis-ningen 11,498 kr., till räddningshemmet vid
Folåsa 1,500 kr., för idiotundervisningen 7,000
kr., till folkhögskolan 3,000 kr. (2,500 kr. till
den manliga och 500 kr. till den kvinnliga
afdelningen), till premier åt elever vid
smäskol-lärarinneseminariet 100 kr., till befrämjande af
kvinnlig handaslöjd 500 kr., för goss-slöjdens
upprätthållande 4,000 kr. (50 a 75 kr. till hvarje
skola), till understöd åt vid slöjdseminarium
studerande lärare 1,200 kr. (75 kr. till hvarje)
samt till rese- och traktamentsersättning åt en
slöjdinspektör 600 kr.
Jönköpings läns landsting: till Smålands
idiothem 225 kr. årligen i fem år, till blinda barns
undervisning 1,000 kr. och till lärarinnan vid
småskoleseminariets i Hvetlanda öfningsskola
ett årligt lönetillägg af 100 kr. Väckt motion
om anslag af 1,000 kr. till folkhögskolan i
Värnamo afslogs med 25 röster mot 23. (Det
ansågs vara tillräckligt med en folkhögskola i
länet.)
Kronobergs läns landsting: for anställande af
undervisare i trädgårdsskötsel 900 kr., till
blinda barns undervisning 600 kr., till
folkhögskolan 2,500 kr., till tysta skolan å Rephult 2,500
kr., till småskollärarinneseminariet i Växjö
1,050 kr., samt till idiothemmet å Nannylund
2,210 kr. (Forts.)
Ehuru vi, som bekant, hafva till regel att
aldrig lägga oss i tidningen »Folkskolans
Väns» åtgöranden utan låta henne sköta sig
bäst hon finner lämpligt, hafva vi icke ansett
oss kunna vägra hr Fridljuv Berg att få
försvara sig inför Sveriges
folkskollärarekår. På grund af sin ställning inom
Sveriges allmänna folkskollärareförening har
han anhållit om plats för nedanstående
artikel.
Blanka vapen?
Med anledning af de osanna och smädliga
uttalanden om mig, som under senaste tiden
blifvit utspridda bland lärarekåren genom vissa
pressorgan och särskildt genom tidningen
»Folkskolans Vän», anser jag mig, på grund af min
ställning såsom Sveriges allmänna
folkskollärareförenings mångårige förtroendeman, böra i
Svensk Läraretidning begära plats för följande
upplysningar.
Då jag under förra månaden vistades i
Uppsala såsom deltagare i de då pågående
»sommarkurserna», höll jag den 19 augusti på
anmodan ett föredrag i Uppsala rösträttsförening.
Det refererades dels genom ett kort telegram
i Dagens Nyheter, dels genom en utförlig
redogörelse i Uppsala Nya Tidning, båda för den
21 augusti.
Samtidigt med mig deltog i sommarkurserna
folkhögskoleföreståndaren d:r Teodor Holmberg
på Tärna. Kort förut hade dennes skola
blifvit af tidningen »Östra Västmanland» anfallen
såsom en af folkhögskoleradikalismens härdar,
detta i sådana ordalag, att d:r Holmberg sett
sig nödsakad att åtala tidningens ansvarige
utgifvare.
Strax efter mitt nyss omnämda föredrag
syntes i samma tidning en artikel om
»Skolmästareradikalismen», innehållande dels ett
förstucket angrepp mot d:r Holmberg, dels ett
öppet mot mig. Vi kallades där »ett par för
sin vänsterpolitiska äflan kända skolmän», som
aldrig förmå »styra sin agitationslusta, hvilken
ständigt och hvar de än befinna sig brukar
komma till utbrott», och hvilka nu rest till
Uppsala »i det oberättigade och opassande
syftet att öppet eller på omvägar drifva politisk
agitation». Undertecknad, som säges vara
politiker i främsta, men skolman i andra rum-
met, hade redan visat »rätta af sikten med min j
Uppsalavistelse» genom föredraget den 19
augusti (hvilket skribenten dock naturligtvis ej
åhört). Jag hade däri förolämpat Uppsala
val-manskår och dess representant i riksdagen
samt talat om Uppsalabornas »tvetydiga ära»
att vara företrädda af professor Boéthius och
om svenska högerpartiets »rustningspolitik»;
jag hade - heter det vidare - »icke gjort
klart för mig skillnaden mellan
universitetsstadens publik och den publik, som brukar hurra
åt mig ute vid Lill-Jans», samt därför begagnat
uttryck, som borde varit »skränande
socialister ensamt förbehållna»; jag hade täflat med
de professionella agitatorerna i att rikta grofva
anfall mot det bestående och icke alls
generat mig för att uppträda väl så fräckt som en
August Palm o. s. v. Anförandet hade varit
ett lika bedröfligt som löjligt prof på min
framfusighet, yfverborenhet och taktlöshet samt på
»den agitationslusta, som börjat få insteg inom
Sveriges förut så sansade folkskollärarekår»,
och som det nu vore på tiden, att
vederbörande sökte stäfja.
Att åtskilliga bland »Östra Västmanlands»
politiska meningsfränder skulle finna denna
absolut osanna artikel användbar under den
då pågående valkampen var tydligt. Lördagen
den 26 augusti upptogs den af Stockholms
Dagblad, dock med uteslutande af
hänsyftning-j ärna på d:r Holmberg. Den vederlades dock
genast utan något mitt åtgörande af Uppsala
Nya Tidning, dels samma dag, dels måndagen
den 28 augusti.
Detta oaktadt skyndade utgifvaren af
»Folkskolans Vän» att, så fort sig göra lät, alltså
redan onsdagen den 80 augusti, gifva artikeln all
den spridning, som i hans förmåga stod. Utan
att söka göra sig underrättad om verkliga
förhållandet, vare sig genom lokalpressens referat
och beriktiganden eller genom förfrågan hos
den så hätskt anfallne, aftryckte han
utlåtelserna, och långt ifrån att uttala sitt tvifvel om
deras befogenhet^ förutsatte han i stället denna
såsom gifven: »Östra Västmanlands»
betraktelser, skref han, vore icke smickrande för
svenska folkskollärarekåren, denna kunde få sitta
emellan på grund af en eller annan individs
uppträdande, och fara vore, att sådana
anföranden som mitt komme att framkalla
ani-mositet mot folkskollärarne inom andra
kammaren.
Redan den 28 augusti hade jag sändt
Stockholms Dagblad ett beriktigande. Det infördes !
den 30 augusti men beledsagades med nya !
osanna uppgifter. Jag sände då samma dag
ett nytt och fullständigare beriktigande,
hvilket intogs den 2 september.
Naturligtvis tog jag för gifvet, att
»Folkskolans Vän» skulle skynda att i sitt följande
nummer för den 6 september meddela dessa
upplysningar eller åtminstone omnämna dem
för sina läsare. Ifrågavarande nummer
innehöll dock härom icke ett enda ord, och
utgifvaren har sedan uttryckligen förklarat, alt han
visserligen läst upplysningarna, men - »ansett
dem icke gälla Folkskolans Vän».
Med anledning af de mot mig gjorda
anfallen fick jag nu mottaga dels en offentlig
skrifvelse från 9 namngifna åhörare af mitt
föredrag (bland dem en professor och en
folkskollärare), dels ett enskildt bref från den för
mig dittills okände notismeddelaren till Dagens
Nyheter. Genom dessa båda aktstycken inty-
att mitt anförande varit så litet föranledt af
någon önskan att göra propaganda bland
sommarkursernas deltagare, att jag tvärtom endast
efter mycket öfvertalande och under det
bestämda villkoret, att mötet skulle vara ett
enskildt föreningsmöte, åtog mig att därvid
uppträda,
att jag - så vidt åhörarne kunde erinra
sig - icke nämt ordet »rustningspolitik» och
i allt fall icke förevitat regeringen eller högern
såsom parti några krigiska planer,
att i mitt anförande intet ord förekom, som
kunde tydas såsom klander mot eller kritik af
professor Boéthii riksdagsmannaverksamhet,
hvadan det vore ren konstruktion, då man
låtit mig uppträda förolämpande mot Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
