- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
485

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (614.) 4 oktober 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VECKOBLAD FÖf^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.

N:r 40 (A). (e

14.)

STOCKHOLM, 4 OKTOBER 1893.

12:e årg.

Prenumerationspris:

Vi Ar 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va & -

kr., V-i år 1,25 kr. (postarvodet

inberäknadt).

Prenumerationen sker

såväl i landsorten som i Stockholm

å närmaste postanstalt

Byrå:

Barnhusgatan 6 (tredje huset

från Drottninggatan), l tr.

Kontorstid: 10-1, 4-G.

Postadress:

IJiraretidningen, Stockholm N.

Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.

Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel. G O 00.

Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.,

Lösnummer

ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.

Utgifningstid:

hvarje onsdags förmiddag

A n nonspris:

25 öre pr petitrad (=14 stafvelser).
Födelse-, förlofuings- och
vigsel-annons l kr , dödsannons 2,50 kr,

Annons bör vara inlämnad

senast måndag kl. 6 e. m. for ät l

inkomma i veckans nummer

Från Allmänna folkskolläraremötet,

Undervisningsmaterielen.

Mötets fjärde fråga hade denna
lydelse : Hvilka grunder böra vara
bestämmande vid folkskolebarnens förseende
med böcker och annan
undervisningsmateriel? Diskussionen inleddes af
folkskolläraren J. J. Dalström i Stockholm.
Hans anförande var i sammandrag af
följande lydelse:

><Endast det bästa kan vara godt nog
för barnen», har en gång en pedagog sagt.
Denna sats har sedermera upprepats och
betonats i tal och skrift, i
kommittébetän-kanden och pedagogiska afhandlingar, af
lärobokskritiken och på Skolmöten.
Allmängiltigheten af densamma kan väl
sålunda numera åtminstone inom
pedagogiska kretsar anses vara i teorien till fullo
erkänd.

Den praktiska tillämpningen af nämda
sanning ställer sig emellertid icke så litet
annorlunda; detta framgår tydligt vare sig
man närmare skärskådar de olika slagen
af undervisningsmateriel eller granskar
åtskilliga andra till skolväsendet hörande
anordningar.

Det är icke sällsynt, att i våra
folkundervisningsanstalter fortfarande begagnas
läroböcker, hvilkas innehåll är i hög grad
underhaltigt, eller som i afseende på plan
och uppställning längesedan blifvit utdömda.
Ännu i våra dagar kan man påträffa
skolsalar, hvilkas inredning och möblering är
allt utom inbjudande: skolbänkarna
ranki-ga, smutsiga och sönderskurna,
griffeltaf-lorna spruckna, bläckhornen af
mångahanda allt annat än lämplig form och
ändtligen innanfönstren kvarsittande midt i
högsommaren.

Såsom skäl för tillvaron af en dylik
sakernas ordning kan man få höra anföras:

»Det tjänar ingenting till att ägna större
omsorg åt de saker, hvarmed barnen skola
handskas, de äro goda nog, ty de äro i
alla händelser hemfallna åt barnanaturens
okynnighet». Och så är man i själfva
verket inne på tillämpningen af en helt
annan grundsats än den ofvan anförda,
nämligen denna: Ingenting kan vara för dåligt
för barnen i skolan.

I en skola, där det allmänna tillståndet
är sådant, kan man icke vänta, att det
skall vara mycket bättre ställdt i afseende
på Undervisningsmaterielen för de särskilda
ämnena. Och undervisningen såväl som
undervisningens resultat kommer med
r.-öd-vändighet att ställa sig i direkt förhållande
till beskaffenheten af de hjälpmedel, som
användas.

Skolan har ju i lika hög grad till
uppgift att vara uppfostrande, som den skall
vara undervisande. Hafva då de här förut
antydda förhållandena något att göra med
skolans uppfostrande verksamhet?

Ingen kan begära, att i en skola, där
ordning och propretet äro främmande,
något afsevärdt resultat i afseende på
odlandet af ordningssinne och ett städadt
uppförande kan vara att vänta. Äro
barnen i skolan omgifna af illa vårdade
skol-möbler och få de handskas med trasiga
och smutsiga böcker, och om allt annat,
hvarmed de skola taga befattning, är af
motsvarande beskaffenhet, må man ej
förundra sig öfver, att de instinktmässigt
känna en vantrefnad, hvilken i sin ordning
alstrar förakt för den närmaste omgifningen
och en lust att vandalisera, Och denna
lust söker sig uttryck uti ett ovarsamt,
stundom våldsamt handterande af de
föremål, som finnas närmast till hands.

Det lärer oss nämligen erfarenheten, att
den, hvilken är i saknad af allt, som kan
skänka trefnad, finner ett nöje till och med
i själfva förstörelsen; både omgifningen
och själfva sinnesstämningen verka lockan-

de och inbjudande därtill. Härigenom
uppkommer och näres hos barnet en råhet,
hvilken sedan gärna följer med hela lifvet
igenom. Och så får rnan inse den
djupare betydelsen af ett yttrande, som en
af våra störste skollänkare fällt: »Råheten
grinar oss till mötes uti smutsiga och illa
handterade skolböcker».

Men å andra sidan lärer ock
erfarenheten, att vackra och ändamålsenliga
saker i förening med ordning och snygghet
fördelaktigt imponera på sinnet och alstra
ett tillstånd af trefnad och tillfredsställelse,
för hvilken sinnesstämning icke minst
barnen äro mottagliga. Ytterst sällan
påträffar man nämligen ett barn af så dåliga
anlag, att det finner särskildt nöje och
behag uti att sönderskära en vacker möbel
eller uppsåtligen sönderrifva en ny bok.

Skolan bör för barnen framstå såsom
ett mönster af ordning, snygghet och
ändamålsenlighet i det yttre; däraf uppkomma
icke blott kärlek och aktning för själfva
skolarbetet, utan det innebär ock en
inbjudande maning att aktsamt umgås med
och handtera de yttre tingen, att anse
skolan och där förekommande saker såsom
heliga ting, hvilka icke må oskäras. På
en sådan väg skall skolan kunna uppfylla
en af sina viktigaste uppgifter, den
nämligen att ersätta ett oordentligt hem och
samverka med ett ordentligt.

De vanor, hvilka på detta sätt genom
exemplets makt så småningom under det
dagliga vistandet i skolan af barnen helt
omärkligt insupas, äro kraftigare medel än
något annat att grunda en fast och ädel
karaktär och att hos allmänheten sprida
sinne för ordning och trefnad.

Ett i närmaste samband med den
föreliggande frågan stående spörsmål är,
huruvida böcker och annan för hvarje barn
nödig materiel bör vara skolans eller
barnets tillhörighet.

I afseende härpå äro inom olika kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free