- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
501

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 41. (615.) 11 oktober 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

:r 41

SVENSK LÄRARETIDNING.

501

FÖR DAGEN.

Skolungdomen utom hem
och skola.

Det är icke blott kunskaper vår tids
ungdom behöfver för ett framgångsrikt
upptagande af kampen för tillvaron -
såväl kampen för det lekamliga
uppehället som kampen för eget och
medmänniskors förädlande. Därtill fordras först
och sist uppfostran. Blicken för detta
kraf torde emellertid ännu ej vara
tillräckligt skärpt hos den stora
allmänheten. Frågan diskuteras rätt ifrigt inom
lärarekåren, och en del föräldrar börja
äfven inse, att här gäller det en äfven
för dem viktig angelägenhet. Utanför
skolans och föräldrahemmets råmärken
lefver man dock fortfarande i den
föreställningen, att med det uppväxande
släktets uppfostran har man egentligen
ingenting att beställa. Det är endast i
utomordentliga fall,, som något dylikt kan
komma i fråga, och då är det den
officiella ordningsmaktens skyldighet att
ingripa för att hejda de gröfsta oarterna.

Hos det uppväxande släktet kan under
sådana förhållanden uppstå en falsk
föreställning om hvad som hörer till ett
anständigt uppförande utom hem och
skola. Om nämligen det är sed, att
ordningsmakten uppträder på ett i hög’grad
humant sätt och ingriper, först då
oarterna gå till öfverdrift, men dessemellan
blundar för s. k. småsaker, kommer
ungdomen lätt att känna sig tämligen fri
och tillåta sig en hel del själfsvåld, som
icke kan stå i samklang med en god
uppfostran.

För ett verksamt ingripande i
upp-fostringsarbetet fordras, att samhället
såsom sådant känner sin plikt att deltaga
i det uppväxande släktets danande. Först
då, när de äldre vid påfallande tillfällen
visa sig göra gemensam sak med den
egentliga ordningsmakten, kan man vänta
ett bättre resultat af det
uppfostringsar-bete, som städse förehafves inom skolan
och oftast äfven i hemmet. Ungdomen
skulle då känna sig ständigt observerad
och liksom eftersatt af de äldres blickar,
hvarigenom mycket otillåtet skulle blifva
förhindradt. En dylik kontroll öfver de
ungas görande och låtande skulle kunna
blifva en makt, för hvilken de yngre
ännu ej fullt stadgade
samhällsindivider-na så småningom och omedvetet måste
böja sig.

Betydelsen af en sådan allmänhetens
medverkan till den allmänna uppfostran
börjar man i våra dagar här och där
inse. Så har i detta syfte af Stockholms
folkskoleinspektör och förste lärare
under förra veckan utfärdats ett upprop,
som genom hufvudstadens dagliga
tidningar delgifvits den stora allmänheten.

Man hör - heter det i detta upprop -
klagomål öfver okynne och själfsvåld hos
ungdomen, :öfver bristande lydnad för de
äldre, och man skyller detta på skola och
hem. Dessa torde dock icke mindre nu
än förr söka göra, hvad på dem ankom-

mer. Men under den längre eller kortare
tid af dagen, då barnen hvarken äro
hemma eller i skolan, måste och böra de då
vara alldeles utan tillsyn?

Det synes - heter det vidare – som
om äldre personer ansåge sig hafva hvarken
rätt eller plikt att ingripa mot okynnig
ungdom och taga parti för
ordningsmakten, och följden är, att de unga gå så
långt, man låter dem gå. Det borde
därför i stället vara så, att då föräldrarna
äro ansvariga för barnens förhållande i
hemmet och läraren i skolan, skulle hvar
och en till mogen ålder kommen person
känna ansvar för deras förhållande utom
hem och skola. Härigenom skulle
föräldrar och lärare lämnas en uppfostringshjälp,
som icke kunde för högt uppskattas.

Denna uppfostrande hjälp skulle icke
bestå uti ett handgripligt inskridande med
käppen. Ett allvarligt ord, än strängt, än
mildt och vänligt, har i allmänhet en stor
makt öfver det ungdomliga sinnet och
verkar ofta med oemotståndlig kraft, särskildt
om det kommer från en äldre person. Det
ungdomliga sinnet är härför mera
mottagligt, än rnan vanligen tror.

Den solidaritetskänsla inom ett
samhälle, som här påkallas till hjälp i
arbetet på de ungas uppfostran till
laglydiga och nyttiga samhällsmedlemmar, är
fullt berättigad, dock under förutsättning
att den här ifrågasatta medverkan sker
med måtta och urskillning; och vi önska,
att pliktkänslan hos allmänheten i afseende
på de unga måtte komma till full
klarhet. Det är visserligen en sanning, hvad
ock i uppropet framhålles, att
förhållandena ingalunda äro sämre nu än förut,
snarare tvärtom, men undervisningens
och uppfostrans målsmän få icke trösta
sig därmed. Deras lösen är och måste
vara framåt - annars går det tillbaka.

Högre folkskola får ej
motsvara pedagogi.

På grund af riksdagens beslut har
genom kungörelse af den 2 sistl. juni
förordnats, att § l af k. kungörelsen den
16 juni 1875 angående anslag till högre
folkskolor skall erhålla följande ändrade
lydelse:

Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan
skola, som för en eller gemensamt för flera
församlingar på landet eller i stad, där
hvarken allmänt läroverk eller pedagogi finnes,
inrättas i ändamål att bereda de arbetande
klassernas barn tillfälle att inhämta ett högre mått
af bildning, utan att barnen dragas från sina
vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning
för duglighet och härdighet vid kroppsarbete,
kan erhålla understöd af statsmedel till högst
dubbla beloppet af hvad till skolan i
distriktet sammanskjutes, dock för hvarje skola ej
öfverstigande 1,200 kr. årligen.

Hittills har som bekant statsunderstöd
lämnats endast för högre folkskola pä
landet. Genom den nu vidtagna
förändringen kunna äfven åtskilliga småstäder
blifva delaktiga af anslaget för högre
folkskola.

Den första stad, som tänkte komma i
åtnjutande af denna förmån, är
Ulricehamn. Därvarande pedagogi har nyligen
indragits. Med anledning häraf ingingo
stadsfullmäktige med ansökning till k.
m:t om anvisande af ett årligt anslag af
1,200 kr. för en högre folkskola i nämda
stad. Förslag till reglemente för skolan
bifogades. Enligt detta af
stadsfullmäktige gillade förslag skulle
grundbestämmelserna för skolan blifva dessa:

Skolan har till ändamål dels att bibringa
barn, som med framstående fattningsförmåga
genomgått folkskola, ett högre mått af bildning,
dels att på samma gång meddela en
undervisning, motsvarande det kunskapsmått, som i de
allmänna läroverkens två eller tre lägsta
klasser inhämtas.

Fordringarna for intagning i skolan äro
desamma som gälla för inträde i första
klassen af rikets allmänna läroverk.

Läroämnen och lärokurser äro desamma
som för allmänna läroverkens två eller tre
lägsta klasser äro föreskrifna med de smärre
förändringar, som af skolans uppgift kunna
föranledas.

För de lärjungar, som inträda i skolan efter
att med goda vitsord hafva genomgått
folkskolans lärokurs, anordnas därjämte särskild
undervisning i följande läroämnen:
kristendomskunskap, modersmålet, räkning, geometri,
naturkunnighet och allmän historia. Denna
undervisning göres så praktisk och för lifvet
fruktbärande som möjligt.

Den ifrågasatta s. k. »högre folkskolan»
skulle alltså väsentligen blifva en med
folkskolan parallell undervisningsanstalt för de
mera bemedlades barn. Detta bestyrkes
än ytterligare däraf, att terminsafgifter
skulle uppbäras. Endast i högst ringa
grad skulle skolan blifva en
öfverbyggnad på folkskolan.

Under sådana omständigheter har k.
m:t - alldeles riktigt - funnit
stadsfullmäktiges ansökning icke kunna
bifallas.

Från oktoberkyrkostämmorna

motse vi som vanligt redogörelser för
alla viktigare beslut angående
skolväsendet.

Föräldrarnas ansvar.

På tal om det här ofvan omförmälda
uppropet från Stockholms
folkskoleinspektör och förste lärare skrifver Nerikes
Allehanda:

På föräldrarna återfaller alltid det
väsentliga ansvaret för barnens uppförande.
Hålla de sina barn i god tukt, skall
tillgången på »gatsnaskar» snart vara uttömd.
I motsatt fall kan man med all säkerhet
motse riklig tillväxt af denna afart af
mänsklighet, äfven om andra »myndiga
samhällsmedlemmar» vid tillfälle göra sitt
bästa att supplera.en bristfällig eller usel
föräldravård.

Det sanitära tillståndet inom
Sveriges folkskollärarekår

har som bekant varit föremål för en
serie artiklar i denna tidning af förste
provinsialläkaren d:r A. E. Goldkuhl.
Artiklarna, åtta till antalet, hafva, efter hvad
vi erfarit, tilldragit sig mycken
uppmärksamhet inom lärare världen. På det att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free