- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
510

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (616.) 18 oktober 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

510

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 42

sedda för bespisning af fattiga skolbarn,
stå genom en präktig och lättskött hiss i
förbindelse med ved- och matkällare. I
jordvåningen äro inrymda - utom
tvättstuga och nödiga källare - frukostrum för
barnen, rum för metallslöjd äfvensom rurn
för varma bad.

Samtliga rummen uppvärmas medelst
värmeledning efter Gederbloms system;
gasbelysning anordnas enligt Auers system.

Byggnadens hela yttre erbjuder en
ståtlig anblick. Fasaden, i flärdlös,
tilltalande stil, angifver byggnadens ändamål.
Entrén är rymlig utan att något är
till-spillogifvet. Förstugans och uppgångarnas
väggar äro oljemålade; rum och
korridorer äro försedda med 1,8 m. hög panel.

Särskildt gymnastikhus, i hvilket minst
100 barn på en gång kunna gymnastisera,
är uppfördt i samma stil som skolhuset
och försedt med allt, hvad nytt i den vä
gen finnes, så t. ex. bommarna och
trampolin dolda i golfvet m. m;
(Gymnastikbyggnaden framträder delvis å bilden längst
till vänster.)

Kostnaden för hela byggnaden belöper
i sig till 434,461 kr.

Framför hufvudfasaden åt väster skall
i en framtid dragas Södermalms stora
pulsåder, den blifvande Ringvägen. Den norra
flygeln, den som synes å bilden*, ligger
åt Wollmar Yxkullsgatan, den södra, som
har alldeles samma utseende, åt
Prästgårdsgatan. Där bakom går järnvägen.
För närvarande ligger byggnaden ganska
landtligt, men det dröjer nog ej länge
förrän byggnadsverksamheten drages in på
skolans knutar.

Näst Södermalms högre allmänna
läroverk är denna folkskolebyggnad det mest
tilltalande monumentala hus å Södermalm.
Allt i detta hus gifver intrycket af att vara
solidt, prydligt utan prakt, ändamålsenligt
utan lyx. Utan öfverdrift torde kunna
sägas, att för närvarande är Maria nya
folkskolehus det prydligaste i Sverige.
Bland lärarinnor, lärare, föräldrar och barn
råder icke mer än en åsikt om husets
förträfflighet. Det hedrar församlingen och
alla, som haft med denna angelägenhet att
göra.

*



Invigningen sistlidne lördag skedde i den
festligt smyckade gymnastiksalen. Bland
de närvarande märktes flera af
folkskole-öfverstyrelsens ledamöter, nuvarande och
förre folkskoleinspektören, församlingens
skolråd och lärarepersonal samt så många
af skolbarnen, som utrymmet medgaf.
Invigningstalet hölls af församlingens vice
pastor K. A. Eklund, som med anslutning
till Psalmistens ord: »Jag vill undervisa
dig och visa dig vägen, den du vandra
skall», framhöll värdet af den nya
undervisningsanstalten. Före och efter talet
sjöngos åtskilliga sånger dels unisont, dels
af en blandad kör.

* Bilden å första sidan är efter en fotografi,
tagen af en af skolans lärare.

l^jrkomöM och folkskollärarinnorna,

Debatt i kyrkomötet.

Efter de i förra numret uppräknade
talarne erhölls ordet af:

Kyrkoherden d:r A. V. Staaff: Det kan

visserligen å ena sidan icke förnekas, att det
förhållande, att folkskollärarinna trädt i
gifte, kan medföra olägenheter för skolan,
och jag har också själf såsom inspektor
inom min församling varit i tillfälle att se
detta. Men jag har också funnit, att dessa
olägenheter icke äro af så svår art, att de
icke kunna öfvervinnas. Å andra sidan är
det ock obestridligt, att man genom ett så
strängt stadgande som det nu föreslagna
lätteligen skulle gå förlustig många goda
lärarinnekrafter, hvarjämte det, enligt mitt
förmenande, är ovederläggligt att, om i
allmänhet kvinnan är särdeles lämplig till
lärarinnekallet, den kvinna, som har eget
hem och tillika själf är moder, måste hafva
så mycket mera känsla för barnen och
äfven därigenom kunna för dem vara en
lämplig och god lärarinna. Vid sådant
förhållande, och då jag finner det nu
föreslagna stadgandet något för hårdt och
obilligt, nödgas jag för min del motsätta mig
detsamma.

Jag kunde hysa någon tvekan, om jag
icke i stället borde antaga hr Lyttkens’
förslag. Men detta tillfredsställer mig icke
heller. Om det visar sig, att en gift
lärarinna försummar sina skyldigheter,
meddelar dåligt undervisningen eller på något
annat sätt icke tillfredsställer sina förmän,
då hafva de ju full rätt att därför straffa
henne och, om icke förebråelsen hjälper,
afskeda henne. Men att så där utan några
faktiska missförhållanden när som helst
vidtaga en sådan åtgärd som den
sistnämda, det synes mig motbjudande.

För öfrigt har jag i afseende på
klämmen en annan anmärkning att göra Af
stiliseringen synes följa, att församlingen
skulle efter skolrådets liörande få afskeda
lärarinna, som trädt i gifte. Mig synes,
att detta åtminstone bort få ske först på
förslag och anmälan af skolrådet. Enligt
den nu föreslagna stiliseringen skulle
hvilken församlingsmedlem som helst kunna
genomdrifva ett sådant beslut. Men det
kunde lätteligen finnas illasinnade sådana,
hvilka, missnöjda med att en lärarinna
varit allvarlig mot deras barn, af kitslighet
skulle söka att på kyrkostämman få henne
skild från skolan. Denna stilisering kan
följaktligen icke vara tillfredsställande.

Jag instämmer visserligen däri, att salus
scholtä prima lex esto. Men då denna lag
icke åsidosattes genom de nuvarande
förhållandena, så kan jag icke instämma i
utskottets förslag, utan förenar mig med dem,
som yrkat afslag.

Biskop C. V. Charlevitle: Jag ber att få
yttra några få ord för att uttala mitt
instämmande med dem, som yrkat afslag å
detta tillägg till folkskolestadgan. Jag
anser nämligen ett sådant tillägg vara allt för
hårdt och strängt. Bland alla de skäl,

som anförts mot detsamma, finner jag ett
af de allra starkaste vara det, som rör den
större inflytelse i uppfostrande hänseende,
som den gifta kvinnan kan vara i tillfälle
att utöfva. Jag yrkar som sagdt afslag å
betänkandet och således äfven å motionen.

Landshöfding P. G. £ Poignant: Hr
ärkebiskop, mina herrar! Jag ber också att
få yrka rent afslag å betänkandet, äfven
sådant det är formuleradt af hr Lyttkens.
Jag gör det dels med stöd af alla de skäl,
som redan äro anförda af de talare, som
fore mig yrkat afslag, dels också därför
att jag anser det ligga en stor fara för
missbruk af den ifrågavarande
afsättnings-rätten däruti, att den skulle anförtros åt
en så beskaffad myndighet som
församlingen, d. v. s. församlingen på
kyrkostämma. Man vet, huru en sådan
kyrkostämma många gånger kommer att vara
sammansatt, huru det ofta nog är svårt
att få dit några medlemmar, och hurusom
ofta slumpen bestämmer, hvilka som
komma och hvilka som icke komma.

Nu är det godt och väl, att man i lagen
vill införa dessa förbehåll i fråga om hvad
kyrkostämman har att iakttaga, och att
man litar pä kyrkostämmans medlidande
och barmhärtighet. Nog vet jag, att
kyrkostämmans medlemmar många gånger kunna
vara barmhärtiga, men ofta nog kunna de
också vara obarmhärtiga. Jag erinrar
härvid om de beslut, som stundom fattas i
fråga om fattigvården. Måhända vore det
bättre, om en sådan afsättningsrätt som
denna skall finnas, att den anförtroddes åt
domkapitlen, så att kyrkostämman
nödvändigtvis skulle underställa sina beslut
domkapitlets pröfning. För min del vill jag
emellertid icke göra något ändringsyrkande
i detta syfte, eftersom jag ur principiell
synpunkt ogillar förslaget, såsom skadligt
för skolan bland annat därigenom, att det
skulle bidraga till att afskräcka kvinnor
från att söka sådana befattningar.

Skulle man nu invända, att lärarinnan
kan klaga öfver kyrkostämmans beslut, så
ar nog detta sant; men dels tycker jag,
att det icke visar mycken barmhärtighet
att på detta sätt tvinga lärarinnan att fora
rättegång mot den församling, som anställt
henne, dels är det icke så lätt för ett
domkapitel att ändra ett sådant beslut.
Att församlingen på kyrkostämman skulle
hafva denna i praktiken säkert godtyckliga
rättighet, det låter efter min tanke så
mycket mindre rättfärdiga sig, som det icke
ensamt är fråga om församlingens
penningar utan till väsentlig del äfven om
statens, och jag tror icke, att staten bör
göra kyrkostämman till sitt ombud i så
ömtåliga saker som dessa. Därför yrkar
jag afslag.

Godsägaren friherre C. J. Rappe: Hr
ärkebiskop, mina herrar! För min del skall
jag å skolbarnens, skolornas och
församlingarnas vägnar be att få ställa mig helt
och hållet på utskottets ursprungliga
ståndpunkt.

Hvad är det som gör, att
skollärarinnorna hafva i våra församlingar varit
eftersökta, hafva i många fall fått företräde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free