- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
511

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (616.) 18 oktober 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 42

SVENSK LÄRAEETIDNJNG,

511

framför skollärarn e? Jo, det är, att
lärarinnan i regel varit ogift, att hon har
kunnat lämna skolbarnen sin ursprungliga
moderskärlek,, att hon kunnat utveckla ett
förhållande till dem, hvilket aldrig
skolläraren och knappast den gifta
skollärarinnan kunnat. Detta förhållande kommer i
och med skollärarinnans giftermål att till
stor del försvinna.

Ur en annan synpunkt föreligger här
äfven en fara. Vi veta, att skollärarinnan,
tyvärr, ofta är ett ensamt, värnlöst
fruntimmer, som många gånger har svårt att
värja sig för inflytelser från andra håll.
Då ett giftermål kommer i fråga med en
man, som kan försörja sig själf och sin
hustru, så är ju icke något därom att
säga - då är allt godt och väl - men
när den unga kvinnan gifter sig med en
man, som äfven skall lefva på hennes lön,
då är förhållandet ett helt annat och kan
uppamma saker, som icke böra få
förekomma. Jag tror därför, att ett stadgande,
sådant som det här i motionens syfte af
utskottet föreslagna, är välbetänkt och
riktigt.

Det till utskottets förslag ifrågasatta
tilllägget skulle jag vilja afstyrka.
Församlingen har dock faktiskt antagit
skollärarinnan och aflönar henne också till större
delen - ty staten bidrager visserligen i
regeln med hälften af hennes lön, men
därtill komma kofoder, bostad o. d., och
således blir församlingens andel den större
- och på grund häraf skulle en
inblandning af folkskoleinspektören säkert vara
för församlingen ovälkommen.

Tillägget »då skolans bästa finnes
sådant kräfva» anser jag vara farligt, ty
därigenom skola processer och krångel
uppstå. Meningarna kunna ju vara olika om
hvad verkligen skolans bästa kräfver, och
häraf skulle utan tvifvel följa en mängd
förvecklingar, hvilka skulle vara skadliga
för både skolan, församlingarna och
församlingarnas ställning till
folkskoleinspektören.

Jag kan således ur alla synpunkter icke
se annat, än att motionen är välbetänkt
och utskottets ursprungliga förslag
antagligt. Jag tillåter mig därför att därtill yrka
bifall.

Pastor primarius Fr. Fehr: Hr
ärkebiskop, mina herrar! Jag måste börja med
att tillstå min oförmåga att fatta den rätta
meningen af den siste, högt ärade talarens
ord, att en kvinna, som icke med ledning
af egen erfarenhet vet, hvad det vill säga
att vara moder, skulle kunna öfva en större
och innerligare omsorg om barnen än den,
som själf är moder. Att detta skulle vara
fallet, ligger utom min horisont att fatta.
Enligt min erfarenhet är det tvärtom just
den, som själf af egen erfarenhet vet, hvad
moderskärlek är, som kan öfva en sådan
omsorg, under det att en annan kvinna
icke på långt när kan ådagalägga samma
omsorg. Men detta kan ju bero på ett
missförstånd å min sida af den ärade
talarens ord, och jag skall därför icke längre
uppehålla mig därvid.

Det är otvifvelaktigt - såsom å
motpartens sida blifvit framhållet - och kan

icke af mig bestridas, att en lärarinna,
som träder i gifte, därigenom kommer i
frestelse att åsidosätta endera af sina
plikter, antingen hemmets eller skolans. Det
är ju alldeles tydligt, att för den, som står
i ett pliktförhållande och inträder i ett nytt
- något som ju här är fallet -
plikt-kollisiorier kunna uppstå och svårigheter
i och med detsamma. Men därifrån är
det ett vidt svalg till att ifrågavarande
person faller för denna frestelse. Jag kan
framdraga ett sakförhållande här ifrån
hufvudstaden, där det icke sällan inträffar, att
skolråden i de olika församlingarna föreslå
och öfverstyrelsen tillsätter lärarinnor, som,
redan då de tillsättas, äro gifta. Jag skulle
kunna nämna exempel på åtskilliga af
Stockholms bästa lärarinnor, som tillträdt
ordinarie plats redan såsom gifta
lärarinnor.

Skulle nu så vara, att en person
kommer i frestelse att försumma någon plikt,
men består i den frestelsen, så är det ju
ingen anledning för vederbörande
myndighet att gripa in och näpsa henne därför.
Tvärtom förtjänar hon ju då att berömmas
och äras. Skulle hon å andra sidan falla
för frestelsen, så tror jag, att
folkskolestadgans föreskrifter äro tydliga nog för
lärare eller lärarinna, som gör sig skyldig
till försummelse af något slag. Jag
ansluter mig således härutinnan till hvad
min ärade vis-å vis, doktor Staaff, nyss
anförde, och jag finner denna omständighet
utgöra ytterligare ett skäl att vidblifva mitt
första yrkande om afslag å motionen.

Dessutom ber jag att få fästa
uppmärksamheten på ännu en omständighet. Blefve
detta lag, så innebure det tydligen, att
hvar och en, som ämnade inträda i
lärarinnekallet, allt ifrån första stund måste
afstå från tanken på att någonsin inträda
i äktenskap. Jag hemställer till eder, mina
herrar, huruvida de unga kvinnor, som allt
ifrån början måste afstå från hvarje tanke
på äktenskap, höra till den bättre delen
af kvinnoslägtet. Efter min tanke göra de
det icke. Äfven från denna synpunkt
anser jag skolans bästa vara föga betjänt
med det ifrågasatta stadgandet. Jag yrkar
afslag.

Öfverläkaren J. F. Liedho/m: Hr
ärkebiskop, mina herrar! Man har här utgått
från tvänne olika synpunkter vid
behandlingen af denna fråga. A ena sidan har
man utgått från synpunkten af skolans
bästa, å andra sidan från synpunkten af
lärarinnornas bästa. I senare fallet har
man framhållit, att lärarinnornas bästa
skulle kunna sammanfalla med skolans
bästa på det sättet, att den gifta
lärarinnan med större kärlek skulle ägna sig åt
vården om barnen. Det kan väl dock
icke bestridas, att för den gifta kvinnan
är hennes kali såsom maka och moder
det högsta och heligaste. Långt ifrån, att
det är en allmän regel, att den gifta
skollärarinnan skulle med större omsorg och
kärlek ägna sig åt skolbarnen, långt ifrån
att man får anse detta som regel, ligger
den fara snarare mycket nära till hands,
att hennes egna barn skola taga den största
andelen af hennes kärlek och att hon i

bästa fall sköter sina moderliga plikter och
sina plikter som lärarinna med deladt hjärta.
Visserligen kunna sådana fall finnas, då
den gifta skollärarinnan kan ägna sin
kärlek i lika mån åt sina egna och åt
skolans barn.

För öfrigt kan det icke bestridas, att
det kan inträffa, att en gift skollärarinna
kanske en gång om året, kanske icke så
ofta, åtminstone några veckor är alldeles
ur stånd att sköta sin tjänst. Nu må det
väl vara så, att det här i Stockholm är
lätt att få en vikarie under den tiden.
Men om man tänker sig förhållandena på
landsbygden och äfven tager hänsyn till
sådana förhållanden, som prosten
Sundelin anfört, så finner man, att det kan vara
ganska svårt att uppehålla undervisningen
under denna tid.

För min del kan jag alldeles icke dela
denna herrarnes uppfattning om den gifta
lärarinnans större lämplighet för sitt kall.
Har man mottagit en tjänst, man må vara
man eller kvinna, så har man skyldighet
att i främsta rummet ägna sina krafter åt
denna sin tjänst. Jag ber därför att för
min del få yrka bifall till utskottets
förslag med den modifikation, som af hr
Lyttkens är föreslagen.

Grosshandlaren P, E. Lithander: Hr
ärkebiskop, mina herrar! Sedan jag med
uppmärksamhet åhört öfverläggningen i
denna fråga, har hos mig stadgat sig den
uppfattningen, att det vore lyckligast,
därest kyrkomötet bifölle utskottets förslag
med det af doktor Lyttkens gjorda
tillägget, enär därigenom garanti infördes såväl
mot åsidosättande af skolans intressen som
mot lärarinnans afskedande utan giltiga
anledningar. Det är ju obestridligt, att det
inträder en stor skillnad i lärarinnans
förhållanden, sedan hon blifvit gift, mot om
hon mottagit sin befattning, då hon ännu
var ogift. Men dessa förhållanden kunna
ju icke nödvändigtvis behöfva göra henne
mindre lämplig för hennes lärarinnekall,
och i andra fall vore det ju för skolans
bästa obestridligen riktigast, om hon
lämnade sin befattning. Detta bör ju i hvarje
särskildt fall noga pröfvas, och jag
föreställer mig, att, då det blir af skolrådet,
församlingen och folkskoleinspektören
undersökt, rnan icke behöfver befara, att en
obarmhärtighet härutinnan begås mot
lärarinnan och ej heller att skolans
intressen skola blifva förbisedda. Jag ber
således att få yrka bifall till utskottets
förslag med det af doktor Lyttkens gjorda
tillägget.

Öfverläggningen var härmed slut. Med
35 röster mot 16 bifölls det af d:r
Lyttkens framställda yrkandet.

Nya läroböcker
för kristendomsundervisningen.

Under den öfverläggning, som sistlidne
torsdag uppstod inom kyrkomötet med
anledning af hr Treffenbergs
katekesmotion, framställde folkskoleinspektören
d:r I. A. Lyttkens ett positivt förslag
till hafvande af de ständigt återkomman-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free