- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
523

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (617.) 25 oktober 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 43

SVENSK LlKAEETIDNING.

523

Från Allmänna Mkskolläraremötet,

Motverkande af osedlighet och råhet
hos ungdomen.

Frågan: Hvad kan och bör för
närvarande göras för att skydda ungdomen
mot eggelser till’ osedlighet och råhet,
särskildt svordomar och Guds namns
missbruk? inleddes af skolföreståndaren
B. C. Eodhe i Göteborg med ett
anförande, hvarur följande må anföras.

Att svordomar och Guds namns
missbruk ofta öfvas af barn och ungdom, kan
tyvärr ej undgå att märkas.
Motarbetandet af detta onda är ett ingalunda lätt
arbete. Detta bevisas bäst däraf, att
kristendomen, ehuru den sedan århundraden
funnits hos vårt folk, icke ännu förmått
uttränga de grofva yttringar på råhet, som
ligga i svordomssynden.

För att motarbeta denna fula osed med
framgång fordras stöd af den allmänna
opinionen. I folkrnedvetandet bör
inplantas afsky för svordom och Guds namns
missbruk. Redan nu anses det ju som
bevis på bristande lefnadsvett att svärja i
fruntimmerssällskap.

Sedlighetsvännen och uppfostraren får
aldrig glömma, att lättjan är alla lasters
moder. Mer än i allmänhet skett bör det
sörjas för, att ungdomen erhåller nyttig
sysselsättning, sedan den lämnat skolan.
Bildandet af sedlighetsföreningar bland
ungdomen, hvilkas medlemmar skulle
förbinda sig att icke blott för egen del
fullständigt afhålla sig från svordomar och Guds
namns missbruk utan äfven söka inverka
på andra i detta syfte, skulle säkerligen
äfven medföra gagn. Samverkan med
hemmet får ej åsidosättas. Bättre än hvad
hittills skett bör arbetas för att bereda de
unga en hälsosam och intressant läsning,
så att den särskildt för ungdom så farliga
osedlighetslitteraturen allt mer kunde
utträngas.

Särskildt tacksamma hafva vi skäl att
vara mot vår lagstiftning, som tagit i tu
med frågan om ungdomens skydd i detta
hänseende. Men utan en kraftig
folkopinion varder lägen en död bokstaf.

Talaren berättade därpå med fängslande
liflighet, huru en framstående utländing,
som besökt vårt land, bland annat anmärkt
som en ful fläck på vårt annars
aktningsvärda svenska folk, att det fördroge att
se osedliga ord och inskriptioner på bänkar
och andra ställen, som vore lätt åtkomliga
för okynniga och ogudaktiga pojkar.
Sådant kunde visserligen ske äfven
annorstädes, men ett sedligt vaket folk gjorde
hvad det kunde för att skaffa bort dylikt.

*



I den följande diskussionen yttrade sig
utom inledaren kyrkoherdarne K. Torin i
Östad och /. Neander i Risinge,
folkskol-lärarne A. Svensson i Torslanda, K. J.
Karlsson i Granbergsdal, J. G. Söderberg
i Lidköping, J. Björkman i Espered, K.
Holmqvist i Billinge, Viktor Nilsson i
Rolfstorp, O. P. Svensson i Skummesiöf och
J. A. Svensson i Sandsjö, folkskoleinspek-

tören I. A. Lyttkens i Norrköping,
folkskollärarinnan Adéle Vetterlind i Jönköping
samt fröken Amanda Leffler i Göteborg.

Bland annat uttalades under
diskussionen tvekan om ungdomsföreningars
lämplighet, påpekades vikten af ett ihärdigt
utplånande af oanständiga ord och ritningar
samt påvisades lagstiftningens betydelse i
detta fall liksom äfven i den härmed nära
sammanhängande nykterhetsfrågan.

Mötet uttalade sig i enlighet med
inledarens resolutionsförslag, hvilket vi förut
återgifvit.

FÖR DAGEN.

En dygd för läraren - ett
brott af lärarinnan.

Kyrkomötets ryktbara skrifvelse till
k. m:t med begäran om rätt för
församlingen att uppsäga folkskollärarinna, då
hon träder i gifte, var i lördags föremål
för en längre, liflig öfverläggning inom
Stockholms folkskollärareförening,
hvarvid en lärarinna träffande
karakteriserade kyrkomötets beslut i det uttrycket:
hvad som är en dygd för läraren, det
skulle blifva ett brott för lärarinnan.

Att kyrkomötets skrifvelse väckt icke
ringa harm och förvåning inom
lärarekåren, märktes nogsamt vid
lördagens sammanträde. Sällan har ett
sammanträde inom Stockholms
folkskollärareförening varit så talrikt besökt som det
i lördags - Landtbruksakademiens stora
sal var till trängsel fylld -, sällan har en
diskussion varit mera enhällig, och aldrig
hafva inom föreningen bifallsropen efter
de olika anförandena ljudit så eniga och
starka som i lördags.

Samtliga de närvarande kände
påtagligen, att det här var fråga om ett
angrepp på hela lärarekåren - ett angrepp,
som det gällde att med all makt söka
afvärja. »I dag mig, i morgon dig»,
heter det, och därför vore det bäst att
vid denna första fara hela lärarekåren
stode som en man. Har man -
yttrade en talare - blott en gång tagit ett
steg på undantagslagstiftningens område,
så är gärdet uppgifvet, och man vet ej,
hvar det slutar, eller hvems tur det blir
nästa gång.

Flera lärarinnor deltogo i
diskussionen, och af dem framhölls särskildt det
orättvisa uti att gifva lärarinnorna en
mera osäker ställning än lärarne. De
skulle därigenom mista sin sjelfkänsla,
deras själfaktning ginge förlorad, och
sedan torde de vara föga lämpliga för
uppfostrarekallet.

I öfrigt betonades under diskussionen
- för hvilken närmare redogörelse
lämnas längre fram i dagens nummer -,
att den ifrågasatta åtgärden vore onödig,
omotiverad och otidsenlig samt att den
vid tillämpningen skulle alstra ett
olidligt godtycke.

Enhälligt beslöt föreningen att hos
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening begära frågans
han-skjutande till landets samtliga kretsar,

så att en allmän o opinionsyttring må
komma till stånd. Åt styrelsen uppdrogs
att till nästa sammanträde uppsätta
förslag till motion i ämnet.

Hvar ligger felet?

I Norrland lär för närvarande råda
brist på småskollärarinnor. De
norrländska tidningarna anställa
undersökningar om orsaken härtill samt föreslå
botemedel till snart af hjälpande af bristen.

I främsta rummet föreslås inrättandet
af nya småskollärarinneseminarier.
Därigenom kunna visserligen flera
småskollärarinnor väntas blifva utbildade. Men
viktigt är ock att gifva dem sådana
förmåner, att de stanna kvar vid de
norrländska skolorna.

Gifvet är, att om en lärarinna har att
välja mellan å ena sidan en plats med
300 kronors lön på en ort med dyra
lefnadskostnader och svåra
kommunikationsförhållanden samt å andra sidan en
tjänst med likaledes 300 kronors lön
men i en trakt med betydligt billigare
lefnadskostnader och lättare samfärdsel,
så väljer hon i regeln den senare
platsen. De yttre förhållanden, under hvilka
lärarinnan får arbeta, spela en mycket
stor roll. Detta förklarar, hvarför en
lärarinneplats med t. ex. 300 kronors
lön kan locka 30 å 40 sökande, medan
till en annan lärarinnetjänst med
alldeles samma lön kanske ingen enda
sökande anmäler sig.

Vid lönens bestämmande får man
naturligtvis taga hänsyn till dessa yttre
förhållanden. Men detta har man icke
i tillräcklig grad gjort i Norrland. Att
lönen för en småskollärarinna i Norrland
i regeln är alldeles otillräcklig påvisas
af Umebladet, som på tal om den
nuvarande bristen på småskollärarinnor
skrifver följande:

Ett annat sätt att afhjälpa bristen på
dugliga lärarinnor är att höja lönerna.
250 å 300 kronor samt fritt husrum och
vedbrand under lästiden är allt för litet
numera, då kursen är två-årig, och
svarar alls icke emot en folkskollärarinnas
lön, som med kofoder utgör omkring 700
kr. och efter 5 års väl vitsordad
tjänstgöring 800 kronor (jämte bostad, vedbrand
och planteringsland), oaktadt kursen för
henne är blott dubbelt så lång, nämligen
fyraårig,

En lön af 250 å 300 kr. kunde ju
möjligen vara något så när dräglig för en del
år sedan, då kursen var blott ettårig och
lefnadsomkostnaderna icke voro så höga
som nu, och då äfven folkskollärarens
(folkskollärarinnans) lön var lägre. Men
då nu seminariekursen som sagdt kräfver
två år, är 250 ä 300 kr. för litet, ty
något större lön än en piga bör väl en
lärarinna hafva, och enligt
landshöfdingeäm-betets sista femårsberättelse uppgår den
årliga lönen med kost för en piga här i
länet till 250 å 300 kr.

En sådan lön är åtminstone alldeles för
liten för det ansträngande och-
maktpåliggande arbete, som kräfves af en lärarinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free