- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
526

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (617.) 25 oktober 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

SVENSK LÄRAEETIDNING.

43

ningar för bokinköp samt beredvilligt åtaga
sig bibliotekariesysslan i sockenbiblioteket
äfven utan ersättning.

Bara-kretsen önskar, att till
sockenbiblioteken inköpas sådana böcker, som äro
lämpliga för ungdomen, och att en
särskild del af biblioteket inrättas med böcker
afsedda för skolbarn.

Aspelands-kretsen har gjort följande
uttalande :

Lärarekåren bör å de i lag påbjudna årliga
sammanträdena i samråd med skolrådet
uppgöra förslag å böcker, som, lämpliga för barn,
böra för bibliotekets räkning inköpas, anhålla
hos vederbörande stämmor om erforderliga
medel härtill samt för barnen i respektiva
skolor tillkännagifva, icke blott att böcker finnas
tillgängliga att låna utan ock hvilka ämnen
de afhandla samt beskaffenheten af desamma.

Örbyhus-kretsen anser, att i större
kommuner borde i de aflägsnare skolorna
upprättas filialer af biblioteken, samt att
bokförråden borde alternera, hvarigenom för
en mindre kostnad ett rikt bokförråd kunde
bjudas ungdomen.

Ystads-kretsen vill ej hafva barnbibliotek
inrättade, emedan barnen ej hafva tid till
någon läsning utöfver läxor och andra
hemuppgifter. Däremot bör lämplig
ungdomslektyr förenas med sockenbiblioteken.

Frökinds-kretsen önskar en ombildning
af sockenbiblioteken, så att de kunna fylla
krafven på ett ungdomsbibliotek.

Västerbergslags-kretsen har uttalat sig för
lärjungebiblioteks inrättande i hvarje skola
samt att läraren bör verka för tillsättande
af en lämplig biblioteksstyrelse.

Hising s-kretsen vill hafva biblioteken
förlagda i de särskilda skolorna.

Sydöstra Helsinglands-kretsen vill, att
lärjungebibliotek i de särskilda skolorna skola
förses med böcker genom urval i
sockenbiblioteken samt genom inköp.

Valkebo-kr et sen önskar, att ett godt
lärjungebibliotek borde rymmas inom
sockenbiblioteket, och att centralstyrelsen ville
utarbeta en katalog å lämpliga böcker för
ifrågavarande syfte.

Albo-S. Gärds-kretsen anser, att läraren
icke blott bör verka för att
lärjungebibliotek må komma till stånd, utan äfven söka
göra detta kändt för barnen samt vid den
dagliga undervisningen väcka och
underhålla håg och lust för läsning af god
litteratur.

Sydvästra Upplands kretsen anser, att
lärarekåren bör verka för, att till de
förefintliga sockenbiblioteken anskaffas böcker,
tjänliga till läsning såväl för barnen i
skolorna som för äldre personer.

Vemmenhög s-kretsen vill, att ett
barnbibliotek skall finnas i hvarje skola, men
där sådant ej låter sig göra, böra för barn
och ungdom lämpliga böcker inköpas för
sockenbiblioteken.

Kyrkomötet och
folkskollärarinnornas rättsliga ställning.

Stockholms folkskollärareförening hade
i lördags afton i Landtbruksakademiens
stora sal ett mycket talrikt besökt
sammanträde, vid hvilket ofvanstående ämne

behandlades. Efter afsjungandet af Talis
Qvalis präktiga dikt »Vårt fria ord» (Svensk
Läraretidnings sångbok n:r 27) lämnades
ordet åt

redaktör E. Hammarlund^ som på styrelsens
anmodan inledde diskussionen. Till en
början framhöll han det berättigade uti, att
styrelsen upptagit denna fråga till behandling
inom Stockholms folkskollärareförening. Af
landets omkring 1.800 folkskollärarinnor äro
mera än fjärdedelen (eller omkring 500)
anställda i Stockholm. Denna fråga vore sålunda
af speciellt intresse för Stockholms lärarekår.
Tal:n lämnade därpå en tämligen, fullständig
redogörelse för motionen, för
utskottsbetänkandet och för debatten inom kyrkomötet.

Sina åsikter i frågan sammanfattade tal:n
sålunda: 1) Kyrkomötet har genom den
beslutade skrifvelsen till k. m:t öfverskridit sin
befogenhet. I förordningen angående kyrkomöte
heter det uttryckligen: > Allmänt kyrkomöte
tillkommer att upptaga kyrkliga mål, som
konungen till detsamma öfverlämnar eller hvarom fråga
af någon dess ledamot väckes.» Vid
föregående kyrkomöte har öfverläggning förekommit
om religionsundervisningen i skolorna, om
lärarepersonalens kyrkliga ställning o. s. v. Detta
kan ju hänföras till »kyrkliga mål». Men
frågan om lärarinnornas (och lärarnes) rättsliga
ställning kan omöjligt sägas vara ett »kyrkligt
mål». 2) Kyrkomötets skrifvelse är onödig.
Gent emot försumlig lärare eller ’lärarinna
äger skolrådet tillgripa § 32 folkskolestadgan,
och denna är fullt tillräcklig. 3) Skrifvelsen
är icke föranledd af några faktiska
missförhållanden. Hade dylika missförhållanden
förelegat, som gjort en lagstiftning i ämnet
behöflig, så hade med all säkerhet riksdagen
ingripit. Men riksdagen har år 1885 utan vidare
afvisat en motion af liknande innebörd som
den inom kyrkomötet väckta. Att hvarje år
vid Stockholms folkskolor icke blott utnämnas
till ordinarie utan äfven befordras till högre
lönegrad sådana lärarinnor, som redan äro
gifta, torde väl ock bevisa, att
skolmyndigheterna härstädes funnit sig fullt belåtna med
de gifta lärarinnornas arbete inom skolan. 4)
Den ifrågasatta åtgärden är orättvis. Enligt
folkskolestadgan råder för närvarande full
likställighet mellan lärare och lärarinna. Denna
likställighet skulle brytas, och detta måste blifva
till skada för både skolan och lärarekåren. 5)
Förslaget är otidsenligt. Vår tids sträfvan går
ju ut på att vidga fältet för kvinnans arhete,
men här skulle man vägra henne fullfölja en
verksamhet, för hvilken hon med stor kostnad
utbildat sig och för hvilken hennes inträde i
äktenskap icke i och för sig kan anses göra
henne oskicklig. Kyrkomötets skrifvelse måste
anses som ett slag i ansiktet icke blott på hela
lärarinnekåren utan på hela kvinnokönet. 6)
Slutligen skulle stora svårigheter uppstå vid
tillämpningen af den ifrågasatta bestämmelsen.
Godtycke skulle göra sig gällande. Lärarinnan
skulle helt och hållet förlora den själfständiga
ställning hon nu intager; detta måste blifva
till skada för skolan själf.

Det hade man och man emellan uttalats den
åsikten, att man ej behöfde bry sig om
kyrkomötets beslut: det komme i alla fall ej att
leda till något resultat. Tal:n ville varna mot
att taga saken så lätt. Lika väl som k. m:t
utan riksdagens hörande kunnat föreskrifva
inskränkningar i fråga om seminarielärarinnas
rätt att kvarstanna vid tjänsten, lika väl kan
han på grund af sin administrativa
lagstiftningsrätt göra det: i fråga om folkskollärarinna.
Om han skall göra det, blir en annan sak.
Det beror nog väsentligen på de utlåtanden,
som i ämnet inkomma från domkapitlen,
folkskoleöfverstyrelsen och folkskoleinspektörerna.
Om emellertid lärarinnorna själfva anse det
vara en orättvisa, som man är i beråd att nu
företaga mot dem, kunna de helt visst göra
ganska mycket för att undanrödja den hotande
faran. Ännu är blott första akten utspelad.
Lyckligtvis dröjer det ungefär ett års tid, innan
det slutliga afgörandet kan väntas äga rum,
och - den, som vinner tid, vinner allt.

Fröken Rosalie Lindgren framhöll ur flera
synpunkter det orättvisa i kyrkomötets beslut.
Man hade kunnat vänta, att kyrkomötet i
motiveringen till sitt förslag inryckt en
redogörelse för de faktiska missförhållanden, hvilka
förorsakats däraf, att gifta lärarinnor kvarstått
i skolans tjänst. En sådan redogörelse hade
uteblifvit och heslutet grundats på motionärens
enskilda tycke.

Vi önska likställighet med våra manliga
kolleger. Om dem hafva inspektörerna sagt, att
det är bättre de gifta sig, än att de
förblifva ogifta. Det, som för läraren anses som
en dygd, skulle sålunda för lärarinnan vara
ett brott. Då kyrkomötet vill döma oss till
celibat, synes det hafva förgätit historiens
vittnesbörd om följderna af, att munkar och
nunnor tvingades till celibat. Mot den hos
kyrkomötet framskymtande åsikten, att lärarinnan
genom sitt giftermål skulle förlora sin
kvinnlighet, ville talarinnan inlägga en bestämd
protest.

Om kyrkomötets yrkande blefve lag, skulle
den gifta lärarinnan blifva helt och hållet ställd
under skolrådets och inspektörens godtycke,
och hon skulle då af hvilken obetydlig
anledning som helst kunna afskedas. Gifte sig en
lärarinna med en lärare, måste båda krypa för
myndigheterna, för att hustrun skulle få
behålla sin tjänst. De förlorade därigenom både
sjelfkänsla och själfaktning, hvilket långt ifrån
gjorde dem lämpliga för utöfvandet af en
uppfostrares kall.

Förste läraren Sven Nilsson framhöll, huru
makten, på samma gång den vore kär för de
maktägande, lätt kunde missbrukas. Det vore
farligt att komma in på
undantagslagstiftningens område. Nästa steg kunde lätt blifva, att
ingen lärarinna borde göras till ordinarie. Och
sen komme turen till lärarne. I den
församling, där talaren tjänstgjorde, hade en gift
lärarinna efter lång och af skolrådet vitsordad
trogen tjänstgöring erhållit medalj. Hade
kyrkomötets förslag varit lag, hade hon kanske
för länge sedan varit afskedad. Den
föreslagna bestämmelsen var orimlig och skulle säkert
beröfva skolan många af hennes mest nitiska
och dugliga lärarinnor. Hur skulle det månne
upptagas, om kyrkomötet förklarade, att alla
gamla präster, som ej kunde tjänstgöra, skulle
utan vidare afskedas? Och dock vore
ålderdom ett obotligt fel, hvilket alldeles icke kunde
sägas om att vara gift.

Fröken Amanda Danielsson påvisade,
hurusom många lärarinnor skulle komma att
tillbringa endast ett färre antal år i skolans tjänst
och då just de år, då ännu
lärarinneerfaren-heten vore ringa. Då de blefve mera mogna
och lämpliga som lärarinnor, skulle de tvingas
att afgå, för den händelse de komme att följa sitt
hjärtas böjelse. Detta lände skolan mera till
skada än gagn. Kyrkomötet synes vilja inrätta ett
nytt slag af nunneorden. Följden blefve
gifvetvis den, att om det skulle anses nästan som
ett felsteg, att en lärarinna gifter sig, komme
många att icke våga sig in på lärarinnebanan.
Det låge utom rimlighetens område, att den,
som genom en lång och dyrbar beredelsetid
gjort lärarinnans kall till sin lifsuppgift, skulle
genom ett giftermål alldeles förlora intresset
därför. Tvärtom vore det ett obestridligt faktum,
att den kvinna, som älskar man och egna barn,
hade tillräcklig kärlek öfver för sina skolbarn.

I samma anda yttrade sig fröknarna
Anna Rylander och Hanna Andersson samt
hrr A, Bergqvist, E. Nätterqvist, J. Q.
Edén och Fridtjuv Berg.

På förslag af fröknarna Rylander och
Hanna Andersson beslöt föreningen
enhälligt att till centralstyrelsen för S. A. F.
ingå med anhållan, att denna ville taga
ärendet om hand och utsända det till
diskussion inom kretsarna. Därjämte uppdrogs
åt föreningens styrelse att till nästa
sammanträde utarbeta förslag till motivering
för en sådan framställning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free