- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
536

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (618.) 1 november 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536

SVENSK LÄRAI1ETIDNING.

N:r

trastverkan förhöja intrycket af
folkhögskoleelevernas äkta dito.

*



Skalle så vara förhållandet, så är det
icke första gången, som folkskolan och
folkhögskolan blifvit ställda mot
hvarandra. Dessa båda skolarter hafva ofta
blifvit betraktade såsom tvänne rivaler,
af hvilka den ena borde undanskjutas,
på det den andra måtte så mycket mera
gynnas.

A ena sidan har man pekat på de
öfverraskande hastiga framsteg i
hvarjehanda kunskaper och färdigheter, som
under en kort folkhögskolekurs vunnits,
samt till jämförelse härmed på
obetydliga resultat, som ofta blifvit
behållningen .af folkskolans fleråriga kurs. Häraf
har man antingen dragit den slutsatsen,
att folkskolearbetet måtte drifvas
synnerligen dåligt, eller ock att folkskoleåldern
måtte vara ytterst omottaglig för
undervisning; i hvilketdera fallet som helst
lönade det sig föga, har man menat, att
skänka folkskolan någon vidare
uppmuntran.

Å andra sidan har man framhållit, att
folkhögskolan aldrig kan blifva af någon
allmännare betydelse, enär den i det
stora hela varit och fortfarande måste
komma att förblifva en
undervisningsanstalt för bondearistokratien, icke för den
stora massan, för hemmansägarnes barn,
icke för torparnes och statarnes. Den
enda skola, som kunde komma alla till
godo, vore barnens skola, folkskolan.
Innan den blifvit upphjälpt, sväfvade allt
vidare folkbildningsarbete i luften.
Lyckades det åter att sätta den i fullgodt
skick och förse den med
fortsättningsskola såsom öfverbyggnad samt laga, att
bägge blefve ordentligt begagnade, så
skulle folkhögskolan kunna undvaras.

Båda dessa sätt att resonnera äro
vilseledande. Folkskolan,
fortsättningsskolan och folkhögskolan hafva hvar sitt
arbetsområde: folkskolan skall tillgodose
barndomens bildningsbehof,
fortsättningsskolan öfvergångsålderns och
folkhögskolan den vuxna ungdomens. Om alla
dessa skolarter vore, hvad de borde vara,
skulle hvar och en af dem kunna
odeladt ägna sig åt sitt värf. Ynglingarne
i folkhögskolan skulle ej, såsom hittills
varit fallet, behöfva använda en god del
af sin tid på innanläsning, välskrifning,
rättstafning samt elementär räkning och
ritning eller på inhämtande af sådana
delar af historien, geografien och
naturkunskapen, som för en tidigare ålder
äro fullt tillgängliga men därunder
blifvit försummade. Å andra sidan skulle
folkskolan ej heller behöfva föregripa
utvecklingen genom att på sin läroplan
inrycka sådana saker, som för sin rätta
uppfattning fordra mognad och
lifserfa-renhet samt ett redan vaket intresse för
det direkt praktiska och medborgerliga
lifvet. Vinsten blefve ömsesidig och
säkerligen icke minst på folkskolans sida.

Att allt folkbildningsarbete måste taga
sin början med barnet, låter mera
påtagligt ön det i själfva verket är. Man

skulle lika gärna kunna vända om
satsen (de grundtvigska skolmannen hafva
ofta så gjort) och säga, att allt
folkbildningsarbete måste börja med de vuxne,
och att folkhögskolans verksamhet är en
nödvändig förutsättning för folkskolans
höjande. Äfven den yppersta folkskola
måste ju arbeta fåfängt, så vida barnet
i hemmet och efter skoltidens slut
omgifves af kallsinnighet mot upplysningen
eller t. o. m. fientlighet däremot.

Sant är, att folkhögskolan, sådan den
nu är och under den närmaste tiden
torde komma att förblifva,
hufvudsakligen användes af vår bondearistokrati.
Härvid bör dock märkas, att det är just
denna bondearistokrati, som för
närvarande sitter inne med samhällsmakten i
vårt land och sålunda äfven med
bestämmanderätten öfver folkskolan såväl
på kyrkostämmorna och i landstingen
som inom riksförsamlingen. I samma
mån som folkhögskolan lyckas i sin
sträfvan att sätta denna samhällsklass i
beröring med lifvets, ideala makter samt
öppna dess blick och hjärta för dess
medborgerliga ansvar och sociala
plikter, i samma män har den ock arbetat
för folkskolans höjande. På grund
häraf hafva vi, folkskolans män och
kvinnor, ock all anledning att nu vid
svenska folkhögskolans tjugufemårs-jubileum
bringa densamma vårt varma tack och
våra lifliga välgångsönskningar.

Profblad

af Jultomten, skolbarnens jultidning,
följer som vanligt med andra
novembej-numret af Svensk Läraretidning. Vi
bedja tidningens läsare delgifva detta för
Jultomtens många både stora och små
vänner.

Fyra veckor återstå.

Alla, som vilja medverka till
åstadkommandet af pedagogiska resestipendier
för lärare och lärarinnor, kunna göra
detta genom att före den 30 november
direkt till Svensk Läraretidning insända
beställning å Jultomten, skolbarnens
jultidning.

Alla vänner

af en verkligt svensk barnjultidning
uppmanas verka för Jultomten, skolbarnens
jultidning. Jultomten innehåller
uteslutande originalbidrag af våra främsta
konstnärer och författare och må ej
förväxlas med sådana julblad, som delvis
äro fyllda med förut offentliggjorda
illustrationer, och som till det yttre försökt
efterhärma Jultomten.

Efterapning.

När en vara lyckas göra sig omtyckt
af den stora allmänheten, så blir den
alltid utsatt för efterapning. Så har det
gått äfven med Jultomten, den af
barnen så omtyckta jultidningen. De, som
vilja hafva den äkta, oförfalskade
Jultomten, uppmanas se väl upp och ej låta
narra sig af ett snarlikt namn eller af

cirkulär, som långa stycken äro
ordagranna aftryck af Jultomtens
fjorårscir-kulär. Ett dylikt plagierande af andras
cirkulär och försök att efterhärma en
äldre tidnings hela yttre torde höra till
det enastående i Sverige. Vare sig det
skett af brist på egna idéer eller för att
förvilla allmänheten, är det lika
förkastligt.

En våldshandling

blir det att på andra skäl än de, som
omförmälas i folkskolestadgan, taga den
en gång vunna sysslan från
folkskollärarinnan, skrifver det kända högerbladet
»Nya Värmlands-Tidningen».

Har hon - fortsätter tidningen - en
gång ansetts böra få innehafva en tjänst
inom folkskolan, så bör väl hennes rätt
att fortfarande innehafva tjänsten icke
kunna anses förverkad, därigenom att hon
enligt de olika könens bestämmelse ingår
äktenskap. Vill man använda lärarinnor i
folkskolan, så blifver frågan örn deras
ogifta eller gifta tillstånd någonting
under-ordnadt, som icke vidrör själfva saken.
Att lagen själf har en sådan mening i
denna sak, framgår ju tydligen däraf, att
icke ett ord namnes om gifta eller ogifta
lärarinnor i folkskolestadgan. Vill
församlingen antaga en gift lärarinna i
folkskolan, så lägger stadgan intet hinder i
vägen därför, naturligtvis under förutsättning,
att hon i öfrigt kan uppfylla stadgade
villkor för sitt antagande till en sådan
befattning.

Kyrkomötets beslut om en skrifvelse till
k. m:t om rätt för församlingen att
uppsäga en lärarinna, som ingår äktenskap,
är således öfverraskande med afseende
därpå/ att själfva principen för
tillsättningen af lärarekrafter "i folkskolan skulle
blifva rubbad, enär en princip skulle ligga
till grund vid tillsättandet af manliga
tjänster, en annan alldeles stridande mot den
förra, vid tillsättandet af kvinnliga tjänster.
När en lärare gifter sig, då anses han
förmodligen af kyrkomötet ändå fullt väl
kunna sköta sin plats, men om en
lärarinna »gör sig skyldig» till att träda i
äktenskap, då är hon enligt kyrkomötets åsikt
ej längre duglig som lärarinna, utan då
skall hon utan förbarmande afsättas från
den syssla, för hvilken hon underkastat
sig årslånga mödor och försakelser, eri
syssla, hvaråt hon rned hela sin själs
hängifvenhet ägnat sig, och i hvilket lifskall
hon gått helt och hållet upp.

Utställning" af
undervisningsmateriel. För uppehållande jämväl under
år 1894 af den vid
folkskollärarinnesemi-nariet i Stockholm anordnade ständiga
utställning af undervisningsmateriel har k.
m:t anvisat ett belopp af 500 kr. att utgå
med 300 kr. till utställningsföremålens
vidmakthållande och förökande samt med
200 kr. såsom ersättning åt seminariets
rektor för tillsyn och vård af utställningen.

Dispensärenden. På gjord ansökan
har k. m:t medgifvit, att Jon Sveneén må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free