- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
546

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (619.) 8 november 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

546

SVENSK LÄRARETIDNING,

N:r 45

fåtal elever anmälde sig, och man inställde
planen tills vidare. Ortens befolkning var
ej heller färdig att upptaga den tanken,
att vuxna flickor kunde behöfva lära
något annat än praktiska arbeten, hvilket
framgår af det svar, som en husmoder
gaf föreståndaren, då han föreslog, att
dottren skulle besöka skolan: »Åh nej,
inte skall hon det - hon blir väl giften
gång», och åt påståendet, att just därför
borde hon komma i skolan, skakade hon
blott på hufvudet.

Men det gick här som i Danmark.
Sedan vinterskolan pågått några år, började
de unga männen allt emellanåt fråga, om
ej en kurs kunde inrättas äfven för flickor,
och 1873 på våren beslöt styrelsen i
samråd med föreståndaren, som nu i sitt hem
ägde en kvinnlig medarbetare, att samma
år i maj öppna en folkhögskola för flickor,
afsedd att pågå i tre månader. Detta på
egen risk, och äfven om så få elever
skulle anmäla sig, »att vi själfva måste
gå i skolan för att fylla några platser i
salen», som det skämtsamt yttrades på
styrelsemötet. Men skolans frimodiga
styrelse behöfde ej gå i skola den gången.
26 unga flickor anmälde sig, de flesta från
närmaste grannskapet, alla utom en från
Skåne, och det syntes oss en fager syn,
då i den vackra skolsalen flickorna nu
intagit lärjungeplatserna. Oaktadt ganska
strängt arbete, försvann denna sommar
som en glad dröm för både elever och
lärare.

Med undantag af sommaren 1874, då
skolan till följd af vådeld saknade lokal,
har sedan dess flickskolan pågått alla
somrar och har under sistlidne sommar
af-slutat sin 20:e kurs.

Nästa kvinnliga sommarskola inrättades
1878 i Dillströmska skolan på Tjörn, och
sedan dess hafva flera dylika kurser
anordnats, så att för närvarande finnas tolf
kvinnliga folkhögskolor nämligen:.

Hvilans, upprättad år........................ 1873

Billströmska skolan på Tjörn............... 1878

Norra Kalmar läns___....._..........._....... 1879

Örebro läns (en tid nedlagd) ............... 1880

Göteborgs och Bohus läns i Grebbestad 1881

Västmanlands läns i Tärna.................. 1881

Dalarnes å Fornby............................... 1882

Östergötlands läns i Lunnevad............ 1883

Gäfleborgs läns.................................. 1888

Skurups i Skåne.................................. 1890

Skaraborgs läns .:............................... 1890

Värmlands läns................................. 1892

Det årliga elevantalet plägar uppgå till
omkring 250 å 300.

De kvinnliga skolorna äro i ekonomiskt
hänseende organiserade i likhet med de
manliga och stå väl öfverallt ..u&der
samma styrelse samt erhålla, sedan de väl
kommit i arbete, understöd af stat,
landsting och hushållningssällskap, eller
åtminstone af någon af dessa myndigheter.
Obemedlade elever kunna, liksom de manliga,
erhålla statsunderstöd, och frielevs-platser
finnas, som befria Trån kursafgiften. Denna
är olika vid olika skolor; högst 36
kronor men också mycket lägre, såsom vid
någon skola 15 kr. eller därunder. På
några skolor finnas bonfngsrum för en del
elever till billigt pris, de öfriga få hyra
rum hos närboende familjer och medföra

vanligen från hemmet sin föda, som de
själfva tillaga. På ett och annat ställe
finnes äfven mathållning nära skolan, där
de, som så önska, kunna erhålla hel kost.

#

Då folkhögskolan för män sätter såsom
sitt mål - korteligen sagdt - »att
utbilda unga män af landtbruksklassen till
insiktsfulla medborgare,» så kan man säga
alldeles detsamma om den kvinnliga
skolan. Det är goda medborgarinnor den vill
hjälpa till att utbilda. Men om än flertalet
elever äro döttrar af landtman, komma
dock till sommarskolorna flickor af många
andra samhällsklasser, t. ex. tjänstflickor,
döttrar af ämbetsmän och handtverkare,
lärarinnor - och vanligen trifvas de väl
tillsamman.

Undervisningsämnen äro liksom i
vinterskolan: modersmålet, räkning, skrifning
och bokföring, geografi och historia,
naturlära, hälsolära, sång och läsning af vald
litteratur. Därtill kommer väl i de flesta
skolor lektioner i hushållslära i
sammanhang med vissa delar af naturläran, såsom
fysik och kemi, och satt i förbindelse med
Hälsolära, hvarmed den så nära
samnian-hänger.

I alla svenska folkhögskolor intager
slöjdundervisningen ett icke ringa rum, ja, vida
större, än man från början tänkt sig. Men
här gällde det för skolan att gå till mötes
elevernas önskningar och att på samma
gång underordna äfven handarbetet
skolans egentliga mål. Detta sker därigenom,
att vid slöjdundervisningen vissa bestämda
principer följas. Sedan eleverna visat
godkänd färdighet i linnesömnad, lagning och
stickning, få de äfven, när de så önska,
undervisning i vissa arter af
prydnadsslöjd, hvarvid dock fasthålles fordran på,
att alla i skolan utförda arbeten skola
vara »ändamålsenliga, prydliga och
varaktiga». Dessa grundsatser tror jag följas
i de allra flesta svenska folkhögskolor.

Bland prydnadsslöjden intaga knyppling
och gammaldags konstväfnad i flera
skolor ett framstående rum. Här vid Hvilan
följes numera den ordning, att sedan
»sömduken» väl kommit i gång, tillklippas af
eleverna själfva efter lärarinnans diktamen
och ritning på svarta taflan tvänne
linneplagg, som de måste sy färdiga, innan de
få öfvergå till prydnadsslöjd. Från
katedern föreläses om slöjdens betydelse ur
pedagogisk, nationell och ekonomisk
synpunkt, om färgsammansättning i
sammanhang med läran om ljuset och ögats
byggnad, om villkoren för ett godt handarbete,
om mönster m. m. - allt ägnadt att lära
eleverna tänka öfver äfven detta ämne och
hämta lärdomar därutur, att bilda deras
smak och omdöme på detta område.

Vissa grundsanningar, som måste
verk-Jiggöras i ett människolif, om det skall
motsvara sitt höga ändamål, återkomma
ständigt och jämt i folkhögskolans
undervisning, i alla former och hämtade eller
så att säga framdragna ur alla ämnen.
Sådana äro: att vårt mål på jorden är
uppfostran för ett högre lif; att vi måste
lära värdera och offra något för vår
fäderneärfda frihet, enär intet folk kan utveckla

sig eller nå sin historiska uppgift utan
frihet; att vi böra värdera arbetet rätt och
lära inse, att allt arbete behöfves och
sålunda intet arbete är ringa; att ingen
lefver ensam i världen, utan är en länk i
kedjan, ett hjul i mekanismen, som ej kan
svika utan att saknas o. s. v.

Att historien gifver sådana lärdomar, är
lätt insedt, men geografien med sin
statistik och tillfälle till jämförelse med andra
länders lefnadssätt och arbete är
härvidlag en god läromästare. Mekaniken med
sitt tal om tröghet, energi, jämvikt,
lutande plan, häfstänger m. m.; värmeläran,
där förhållandet mellan värme och kraft
så osökt för tanken på kunskapers och
känslors omsättning i verksamhet; läran
om människokroppens byggnad, där
cellernas, individernas lif och hälsa för
kroppen = samhället är af så stor betydelse,
och där läran om muskler och nerver
osökt föra in på uppfostrans område; ja
snart sagdt alla undervisningsämnen kunna
ägna sig att gifva, utom faktisk
upplysning i ämnet, ledning för tanken till högre
sanningar.

Det är på detta sätt folkhögskolan under
sin allt för korta lärotid söker väcka de
unga kvinnorna till medvetandet, att de
äro medborgarinnor. Och icke minst
framhålles, hvad de kunna uträtta såsom
husmödrar, tjänarinnor, uppfostrarinnor, med
ett ord som kvinnor, hvilkas inflytande på
männen och i hemmen är större, än
mången fattar, och hvilkas ansvar därför är
stort. Det är i hemmen man skall söka
frukterna af barnskolans och
ungdomsskolans arbete, och om man också ej kan
våga hoppas så särdeles mycket af den
senares korta verksamhet, så är det dock
en glädjande erfarenhet, att i många af de
tusen hemmen spåras verkningarna af de
lärdomar, där hämtats eller återväckts i
medvetandet.

Det ansträngande och allvarliga arbetet
i folkhögskolan att följa med och
uppfatta föredragen, att utföra uppgifter i
räkning och skrifning m. m. som lärarne
fordra af eleverna, att läsa de läroböcker,
man hänvisar till, motväges af den
uppfriskande sången, som ofta ljuder mellan
arbetstimmarna, och hvilken efter någon
tids öfning alltid klingar så vacker och
gripande, af handarbetet, som eleverna
betrakta som ett nöje, liksom uppläsningen
af valda dikter, berättelser och sagor; af
lekar och rörelse i fria luften och
slutligen af en timmes daglig gymnastik, där
sådan kunnat anordnas. Gemensamma
utflykter i skog och mark höra äfven till
åtskilliga skolors sommarnöjen, och man kan
säkert med sanning påstå, att
sommarkursen är för de allra flesta elever en
glad och oförgätlig tid, som lämnar god
behållning. Fastän lärarne och
lärarinnorna vanligen i ännu högre grad än
eleverna arbeta för »högtryck» under denna
korta lärotid, är det alltid med vemod de
se afskedsstunden nalkas och med en
hjärtlig önskan att terminen skulle varit
längre.

Många vänskapsband knytas under dessa
ljusa sommardagar såväl som under vin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free