- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
547

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (619.) 8 november 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 45

SVENSK LIKARETIDNING.

547

terkurserna och ett nät af förbindelser
mellan familjer i olika delar af landet
spinnes så småningom från
folkhögskolorna, »värmande och närmande» dem till
hvarandra - och till fäderneslandet. Det
är åtminstone vårt hopp.

*



Möjligen motsvara icke alla kvinnliga
folkhögskolor denna skildring, men jag vet,
att de flesta göra det i hufvudsak. Och
skulle någon försumma eller ringakta den
historiska, väckande och sinnesvärmande
undervisningen, som ensamt berättigar till
namnet folkhögskola, så förbiser man, att
goda människor och medborgarinnor
utbildas icke ensamt genom färdighet i
glansstrykning, sömnad och väfnad. Man måste
ock lära sig tänka öfver sitt arbete och
förstå dess betydelse och värde.

Det är en stor förmån för vårt land att
äga skolor, färdiga att emottaga ungdomen
just i den ålder, då reflexionen kan och
bör vakna, och ägnade att leda och
utveckla tankeförmågan, såväl som värma
det unga hjärtat för allt ädelt och godt.
Visserligen böra äfven barnen lära sig
tänka, men endast i förhållande till sin
utveckling Det är en olycka om deras
reflexion för tidigt vaknar och utvecklas.
Därför tänkte Grundtvig den stora, sunda
tanken, att efter barnets läroår bör komma
en tid af öfvervägande kroppsligt arbete,
och så ungdomsskolan, just i den ålder,
då kunskapsbegär åter vaknar eller borde
göra det.

»Kun spiren frisk og grön i tidlig vår,

og blomster flor et i den värme sommer,

da modenhed i mode planten går

og fryder med sin frugt, når hösten kommer!

Om kort, om långt blev löbebanen spändt,

den er til folkegavn, den er til gröde:

som godt begyndt er dagen godt fuldendt,

og lige liflig er dens aftensröde.»

(Grundtvig.)

Hedvig Holmström.

FÖR DAGEN.

Aktning för auktoriteterna

och huru den undergräfves.

Ingenstädes äro ömsesidigt
tillmötesgående och enig samverkan mellan alla
vederbörande så oeftergifligen nödvändiga
som på barnauppfostrans område.

Hvilka olyckliga och djupgående
följder personliga slitningar och småsinnadt
kif här måste medföra, det ser man
tydligast inom sådana familjer, där
tillgif-venhetens och förtroendets goda ande
icke utgör det sammanhållande bandet.
Huru skulle väl ock barn kunna växa
upp i aktning för sina föräldrar, då dessa
själfva visa hvarandra uppenbar
missaktning ?

Men hvad som gäller om familjen, det
gäller äfven om dess komplement, skolan.
Det uppfostrande arbete, som skolan har
sig förelagdt, är på en gång så viktigt
och så svårt, att det kräfver fullständig
samstämmighet mellan alla, som därmed
hafva att skaffa: mellan hemmet och
skolan samt i skolan mellan lärarne och
deras förmän, mellan dem, som förrätta

arbetet, och dem, som tillse och ö f ver
-vaka det.

*



Vi hade för några månader sedan en
alldeles särskild anledning att erinra om
dessa själf klara sanningar. Den
missstämning, sorn sedan någon tid tiltbaka
varit rådande mellan lärarepersonalen
och inspektören vid Malmö folkskolor,
hade utmynnat i en öppen konflikt. En
lärare, som vid utöfvandet af sin
straffrätt icke strängt iakttagit de af
inspektören muntligt gifna föreskrifterna, hade
på dennes föranstaltande blifvit af
skolrådet varnad. Tjugu af hans kamrater
hade då i en gemensam förklaring
uttalat, att ifrågavarande föreskrifter på
grund af sin öfverdrifvet detaljerade och
minutiösa beskaffenhet vore omöjliga att
efterfölja samt i väsentliga delar äfven
faktiskt, om ock ej formellt, upphäfda.
På grand af denna förklaring hade de
blifvit inkallade inför skolrådet och af
dettas ordförande förhörda samt
behandlade på ett så utsökt föraktfullt sätt,
att man har svårt att afgöra, huruvida
man skall kalla det mera löjligt eller
mera upprörande. Frukten af det
in-kvisitoriska förhöret (där allt annat tal
än »ja, ja» eller »nej, nej» var
förbjudet) blef den, att skolrådet, under
uttryckligt betonande af sitt fulla
förtroende för inspektören, förklarade de tjugu
saker till »otillständiga, osanna och
förnärmande yttranden mot sin förman»
och till följd häraf tilldelade dem
»visserligen ej en varning enligt § 32
folkskolestadgan, men en allvarlig
tillrättavisning och uppmaning att för framtiden
vakta sig för sådant».

Vi hafva nu anledning att ännu en
gång återkomma till denna bedröfliga
historia. Såsom våra läsare redan
känna öfverklagades både varningen och den
»allvarliga tillrättavisningen». Den förra
blef ock af Lunds domkapitel, trots de
starkaste påtryckningar, enhälligt
upphäfd. Besvären öfver den senare ansåg
sig domkapitlet däremot på grund af en
förment ofullständighet i besvärsskriften
ej skyldigt att upptaga - ett beslut som
dock nu af de »tillrättavisade» blifvit
draget under k. m:ts pröfning.

De flesta skola säkerligen vara ense
därom, att bakläxan från domkapitlet
bort rnana vederbörande skolråd och
inspektör till besinning och till medvetande
om, att de redan gått för långt. Att de,
just under det tvisten ligger under k.
m:ts bedömande, skulle gå vidare, kunde
väl knappast någon föreställa sig.

Icke desto mindre har så skett.
Redan i somras sökte man, som det heter,
»klämma efter» den lärare, hvilken
ansågs såsom hufvudmannen för de tjugu,
genom att transportera honom till en
annan skola, där han dels skulle få
mindre lön, dels drabbas af andra
ekonomiska olägenheter. Vid närmare
begrundande befanns emellertid detta
otillrådligt. Man beslöt då att försöka på
annat sätt.

Bland de misshagliga befunno sig äfven
två unga lärare, A. Lindh och C. A.
Lindberg, hvilka nu i höst voro i tur att
uppflyttas i andra lönegraden (250 kronor
högre än den första). Enligt gällande
bestämmelser skall sådan uppflyttning ske först
sedan inspektören lämnat tillfredsställande
vitsord om vederbörande lärares eller
lärarinnas tjänstgöring och vandel. Detta
vitsord vägrade emellertid inspektören att
gifva, ty de båda lärarne hade förhållit
sig på ett »icke hedrande sätt i tjänsten».
Följden blef, att skolrådet i sitt
budgetförslag för 1894 hemställde, att blott 6,
icke 8, ordinarie lärare nu skulle uppföras
i andra lönegraden.

De på detta sätt »prickade» inlämnade
till skolrådet en ansökan om att äfven för
dem uppflyttning måtte begäras. Denna
deras ansökan blef i skolrådets protokoll
icke ens omnämd. De två lärarne vände
sig då med samma anhållan till den
kyrkostämma, som förliden vecka hölls i S:t
Petri kyrka, och de gåfvo härigenom
anledning till en debatt, hvars like sällan
blifvit hörd inom ett tempels väggar. Vi
kunna ej neka oss nöjet att efter
Malmötidningarnas utförliga berättelser lämna
våra läsare följande redogörelse för det i
flera hänseenden mycket egendomliga
uppträdet.

Till en början förklarade skolrådets
ordförande, prosten Olin, att kyrkostämman
icke ägde rätt att besluta om några
upp-flyttningar. Denna rätt hade stämman 1876
öfverflyttat på skolrådet, och det kunde
därför nu ej tillåtas att vidtaga några
ändringar eller ens att diskutera frågan.

Den från hrr Lindh och Lindberg
inkomna skrifvelsen blef emellertid uppläst.
Därpå begärdes ordet af ,

Adjunkten Pålsson: Hr ordförande!

Ordföranden: Är det fråga om diskussion,
säger jag »nej».,.

Hr Pålsson: Ar det möjligt få höra det
kyrkostämmobeslut, enligt hvilket kyrkostämmorna
en gång för alla frånhändt sig sin rätt att
bestämma angående lärarnes löneuppflyttningar?

Beslutet från 1876 upplästes. Det hette
i detta, att uppflyttningarna verkställas af
skolrådet efter inspektörens vitsord.

Skräddaremästaren A. Boumn kunde ej finna,
att med beslutet af 1876 kyrkostämmorna
af-händt sig sin rätt. Beslutet innehåller blott
en anvisning för skolrådet, huru detta bör
förfara vid uppgörandet af sitt förslag.
Beslutanderätten tillkommer en gång för alla
kyrkostämman.

Folkskolläraren N. O. Hörle: Hr ordförande!

Ordföranden: Ja, är det fråga om
diskussion, så... (klubban lyftes).

Hr Hörle: Jag ville endast säga min
mening ...

Ordföranden (afbrytande): Jag vill ej höra
Er mening.

Hr Hörle: Jag skall be att få fortsätta. Det
är om kyrkostammans befogenhet jag vill tala.
Enligt ett kungl, bref skall Malmö utgöra ett
skoldistrikt; enligt ett annat har skolrådet fått
rätt att tillsatta lärare. I öfrigt är
skolväsendet här likställdt med det på andra orter, och
kyrkostämman har här samma befogenhet som
annorstädes.

Ordföranden (afbrytande): De två lärarnes
skrifvelse har först i dag inkommit, och den
måste lagenligt först behandlas af skolrådet, j
innan den förelägges stämman till afgörande.

Hr Hörle (griper vid pausen åter ordet):
Enligt § 2 mom. 10 hör till kyrkostämmans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free