- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
569

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (621.) 22 november 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VECKOBLAD FÖf^. bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER

N:r 47. (621.)

STOCKHOLM, 22 NOVEMBER 1893.

12:e årg.

Prenumerationspris:

Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2

kr.-, Ve år l,25 kr. (postarvodet

inberäknadt).

Prenumerationen sker

såväl i landsorten som i Stockholm

å närmaste’ postanstalt.

Byrå:

Barnhusgatan 6 (tredje huset

från Drottninggatan), l tr.

Kontorstid: 10-1, 4-6.

Postadress:

Läraretidningen, Stockholm N.

Redaktör och ansvarig utgifvare:

EMIL HAMMARLUND.

Träffas säkrast 10-11 f. m.

Allm. tel 6 O O O.

.Tryckt hos Iduna Tryckeri -Aktiebolag, Stockholm

Iiösmimmer

ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allin
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.

Utgifningstid:

hvarje onsdags förmiddag.

A n nonspr is:

25 öro pr petitrad (= 14 stafvelser)
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2, so kr.

Annons bör vara inlämnad

senast måndag kl. 6 e. m. för all

inkomma i veckans nummer

Från Allmänna folkskolläraremöÉets,

Rätten till folkskolebildning’.

Frågan om minimikurserria hade som
bekant vid Göteborgsmötet framdragits
under följande form: Anses den i
normalplanen anvisade utvägen att anordna
särskilda lärokurser för sådana barn,
som kunna erhålla tillstånd att afgå
från folkskolan enligt § 48 i
folkskolestadgan, vara till gagn for
folkundervisningen? Öfverläggningen inleddes af
folkskolläraren Joh. Thysell i Häglinge
rned ett anförande af följande
hufvud-innehåll.

»Minimikurserna» hafva ej blifvit litet
diskuterade men däremot litet praktiserade.
Stadgandet, att lärjungar på grund af
fattigdom eller bristande fattningsgåfvor kunna
af skolrådet beviljas afgång från skolan
utan att hafva inhämtat hela lärokursen,
återfinnes i § 7 af vår första
folkskolestadga och i § 48 af den nya
folkskolestadgan. Den senare lägger uttryckligen
i skolrådets hand att bestämma, hvilka
som få afgå med insikt i blott
minimiäm-nena. Den nya normalplanen har visserligen
uppgjort kurser för de barn, hvilka afses
i § 48, men har för att i enlighet med
folkskolestadgan låta dessa kurser
bibehålla sin undantagskaraktär gifvit
kursförslagen plats i ett särskildt tillägg. Häraf
framgår ju tydligt, att dessa förslag icke
hafva samma bindande kraft som öfriga
föreskrifter i normalplanen.

Därjämte är att märka, att § 49 i
folkskolestadgan innehåller något, som är
ägnadt att förebygga missbruket af § 48.
Likaså ådagalägga de följande tvänne
paragraferna ganska tydligt, att fattigdom ej
bör förorsaka någon inskränkning i
barnens rätt till inhämtande af den
fullständiga folkskolekursen. Det är en
främmande tanke för såväl vår skolstadga som nor-

malplanen, att de svenska barnen skulle
delas i två linjer, så att den ena af dessa
skulle vara en fattiglinje. Om man så
fattar normalplanens mening, gör man sig
skyldig till ett groft missförstånd.

Huru ojämn och otillräcklig skolgången
än må vara på sina ställen, så är idet dock
nästan öfverallt på lanckbygden,
åtminstone i Skåne, vanligt, att barnets skolgång
räcker, tills det uppnått 14 år. Under
sådana förhållanden kunna barn med
erforderliga fattningsgåfvor inhämta
normalplanens kurser, äfven om de icke äro i
tillfälle att bevista skolan mer än 5
månader årligen.

Fattigdom ensamt behöfver alltså ytterst
sällan påkalla inrättandet af minimikurser.
Annorlunda blir det, då det gäller
bristande begåfning^ barnen må nu vara fattiga
eller rika. Dessa barn gagnas bäst, om
de få sysselsätta sig med ett mindre
antal ämnen och mindre kurser öfver hufvud.

Kommer så härtill ojämn skolgång, så
blir den af normalplanen föreslagna
inskränkningen ännu mera nödvändig.

Af de utvägar, normalplanen anvisar för
dylika barn, synes oss det tredje förslaget,
hvilket afser fast folkskola litt. D och E,
bäst kunna tillgodose behofvet i mindre
lyckligt lottade landsbygdsskolor. Enligt
detta förslag skulle läsåret delas i två
terminer, hvardera fyra månader lång. Under
vinterterminen, då alla barnen skulle vara
i skolan, skulle undervisningen
koncentreras på kristendomskunskap, modersmålet
och räkning, hvarjämte Sveriges geografi,
naturkunnighet och valda berättelser ur
svenska historien skulle behandlas. Under
senare terminen skulle då hufvudsakligen
de barn, som ville fullständigt genomgå
folkskolan, undervisas.
Kristendomsundervisningen skulle då vara inskränkt till
bibelläsning; i de öfriga ämnena skulle
behandlas de partier af lärokursen, som
under vinterterminen ej medhunnits.

Vinterterminen kan emellertid på de flesta
orter utsträckas till 5 månader.
Därigenom kan undervisningen i de olika
ämnena ställas betydligt gynnsammare än med
en termin på A månader.

Ett sådant åtskiljande af barnen får dock
aldrig äga rum, förrän barnen genomgått
de två första årsklasserna i folkskolan.
Förr är det ej möjligt att med full
säkerhet bedöma deras begåfning och ståndpunkt.

Den nitiske och omtänksamme läraren
kan dock äfven utan användning af
mini-mikurserna göra mycket för de svaga och
försummade barnen. Han kan vara
barmhärtig mot dem, så att han ej fordrar lika
mycket af dem som af mera lyckligt
lottade, särskildt hvad läxläsningen beträffar.
De svagare barnen kunna också stanna vid
tredje klassens kurs och inlära denna
ordentligt.

Talaren sammanfattade sina åsikter i
frågan i sju teser; hvilka förelågo tryckta
i programhäftet.

#

I det följande skola vi söka återgifva
några af de hufvudtankar, som gåfvo sig
uttryck i denna fråga, hvilken ännu icke
synes ha förlorat sin »brännande» natur.

Folkskolläraren /. Björkman i Esperöd:,
Hos oss förekommer s. k.
hvarannandags-läsning. Barnen erhålla således i regeln
en sammanlagd lästid af omkring 4
månader om året. Vore det på en sådan
ort fördelaktigt att anordna minimikurser,
enligt hvilka barnen komme att erhålla en
ännu knappare lästid?

Folkskolläraren Alfr. Dalin i Huskvarna:
Blott den omständigheten, att man i
normalplanen upprättat en särskild kurs för
fattiga och mindre begåfvade lärjungar,
framtvingar lätt inrättandet af
minimikurser, ty det är gifvet, att å ena sidan många
lärare och å den andra många föräldrar
komma att söka få en del barn placerade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free