Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (621.) 22 november 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 47
SVENSK LÄRARETIDNING.
571
skickligaste läxläsarne ingalunda ute i
lifvet blifva de mest framstående. Linné fick
ju en gång betyg på att han var en
trögbock.
Folkskolläraren J. P. Holmblad i Älgarås:
Minimikurserna lida - såge hvad man vill
- af ett stort fel. De medgifva minskad
undervisningstid, icke endast mindre
kunskaper för vissa barn. Just de barn, som
bäst behöfde skolans vård, undandragas
densamma. Begåfvade och bemedlade skola
ha full undervisningstid, de ©begåfvade och
obemedlade afkortad sådan. Detta är
orimligt.
.Folkskolläraren Joh. Thysell i Häglinge:
Här har fällts sådana ord som dumbomar,
trögbockar, plebejer m. fl. Man har liknat
minimikurserna vid en bromsapparat, en
stock öfver järnvägen och dylikt. Huru
kan man ett par dagar efter det man i
telegram till vår älskade konung uttalade sin
undersåtliga vördnad, klandra k. m:ts
åtgöranden i sådana ordalag? Man har
vidare framkonstruerat en fiende blott för
att få slå honom. Det har frågats, hvem
som skall afgöra, till hvilken afdelning
barnen skola höra. Jo, det skola
föräldrarna. Jag skall be att få framlägga
följande resolutionsförslag gent emot hr
Da-lins:
Normalplanens minimikurser kunna vara till
gagn för folkundervisningen endast under
följande förutsättningar:
1) att tillgången till kunskapens skatter icke
på förhand inskränkes för fattiga barn;
2) att dessa kurser med nödiga
modifikationer komma till användning endast där, hvarest
dålig skolgång i förening med bristande
intresse och förmåga att inhämta de normala
kurserna utgöra härtill tvingande
omständigheter ;
3) att genom lärares och skolråds
gemensamma bemödanden skolgången förbättras
därhän, att inga minimikurser behöfva användas
förrän i tredje och fjärde årsklasserna och
äfven där endast som en. nödfallsutväg;
4) att kurserna, där de införas, tillämpas så,
att såväl barnen som deras föräldrar och
målsmän så litet som möjligt känna, att de äro
föremål för någon undantagslagstiftning;
5) att i skolor, som arbeta under någorlunda
gynnsamma förhållanden, hvarje nitisk lärare
genom befrämjande af en ökad och jämnare
skolgång, genom en förbättrad undervisning,
genom lämplig begränsning af läxläsningen och
genom att särskildt taga sig af de svagare
barnen bör kunna finna’ utvägar att öfvervinna
de här afsedda svårigheterna äfven utan
användning af de omtvistade minimikurserna.
Pastor A. F. Skoglund i Brännkyrka:
De öfverläggningar, som förekommit på detta
möte, hafva alla förts i frid och sämja.
Må icke heller denna fråga behandlas
annorlunda! Minimikurserna äro en
nödfallsutväg och böra endast som sådan betraktas.
Jag ber att få hemställa, att mötet måtte
odeladt antaga det af hr Dalin framställda
resolutionsförslaget.
Kyrkoherden Axel Palmgren i Frölunda:
Något måste göras för de svagt utrustade
barnen. När Gud utdelat begåfningen
olika, böra vi därefter ställa våra
anordningar. Vi böra ej gå Gud i förväg. Det
är ingen lätt sak att anordna särskild
undervisning åt de klenare barnen. D:r
Am-brosii förslag i detta syfte tilltalade mig
emellertid mycket. Vi böra ej frukta för
missbruk af minimikurserna, om
afgöran-det lägges i händerna på föräldrarna.
Svenska folket är ett bildningsälskande folk,
som aldrig skulle vilja vara med om något,
som skadade vår folkskola.
Folkskolläraren A. Bergman i
Dannemora: I huru många församlingar ha vi
minimikurser? Så vidt jag känner,
förekomma de åtminstone icke i en enda
socken i Uppland. Intressant hade varit, om
denna fråga varit så affattad, att den mera
rört den allmänna behandlingen af mindre
begåfvade barn, för hvilka vi icke kunna
annat än hysa medlidande och hvilka vi
så gärna vilja komma till hjälp. Vi böra,
såsom inledaren framhöll, vara barmhärtiga
mot dem, men några minimikurser vill jag
ej förorda.
Folkskolläraren Karl Åkesson i
Göteborg: Idén i minimikurserna förtjänar att
uppmärksammas. Vi kunna ej försvara,
att ett ganska betydligt antal barn, som
icke kunna följa med de öfriga, släpas
med från klass till klass. Anordningarna
härvidlag böra grunda sig på erfarenheten.
Jag hemställer, att ingen resolution må
antagas, utan att diskussionen måtte få
utgöra svar på frågan.
Folkskolläraren G. E. Mellin i Tufve:
Hvarifrån idén till dessa kurser kommit,
lämnar jag därhän, men klart synes mig,
att den ej leder sitt urspung från
folkskolevärlden. Om vi än afsöndra de svagare
barnen i minimiklasser, slippa vi dem ju
ej ändå, såsom det sker t. ex. vid
läroverken med de efterblifne. När barnen
nått den ålder, att de sluta den egentliga
folkskolan och äro berättigade att börja
fortsättningsskolan, må en sådan
afsöndring lämpligen ske. Ett tidigare
afskiljande skulle väcka mycken ovilja mot
lärare och skola. Det skulle bli socialt
skadligt. Jag anser det viktigt, att ett
bestämdt uttalande göres, på det denna fråga
ej så snart må återkomma, och instämmer
med hr Dalin.
Folkskolläraren Al fr. Dalin i Huskvarna:
Den opposition, här gifvit sig uttryck, rör
ej vissa personer eller vissa kommuner.
Den rör det system, som skulle komma att
råda, om normalplanens minimikurser
komme att praktiseras. Man bör skärskåda
frågan från" barnens, ej från lärarens
synpunkt. Kvarsittaresystemet är äfven det
ett afsöndringssystem, om barnen kvarhållas
år efter år i samma klass, det medgifves.
Med kvarsittningen måste man dock vara
sparsam. Fordringarna på de svaga
barnen böra nedsättas.
Vi ha redan exempel på, att
minimikurserna kunna tolkas på ett för skolan
ofördelaktigt sätt. Så har fallet varit inom
den kommitté, som haft att afgifva förslag
rörande minderårigas anställning. Denna
kommitté har som villkor for
arbetsanställ-ning uppställt minimikurser. Genom dessa
kurser skulle barnen afskiljas från
undervisning i de ämnen, som visat sig mest
intressera dem.
Folkskolläraren Gustaf Bergman i
Gunnarsnäs: Jag är konservativ i denna fråga.
Förslagsställarne hafva helt säkert ej
förutsett, huru dessa kurser skulle komma att
taga sig ut i tillämpningen. Instämmer i
hr Dalins resolutionsförslag.
Folkskolläraren P. Borgh i Lekaryd:
Jag betviflar, att föräldrarna komme att
bestämma, hvilka som skulle hänvisas till
minimikurserna. Det blefve nog skolråden,
som afgjorde detta, och i skolråden sitta
ofta personer, som ej för sina egna barn
anlita folkskolan. Det har sagts, att man
går Gud i förväg, om man söker lära
barnen mer, än deras begåfning medgifver.
För min del anser jag det mera ägnadt
att gå Gud i förväg, om man på förhand
dömer vissa barn till okunnighet.
Minimikurserna komme att hindra folkskolans
utveckling till bottenskola. Mina föregående
yttranden måste jag vidhålla, äfven om jag
än en gång stämplas som
majestätsförbrytare.
Redaktör E. Hammarlund i Stockholm:
En ärad talare framkastade nyss den
frågan: »I huru många församlingar ha vi
minimikurser?» Han tycktes tvifla på, att
de förekomme i praktiken. Till belysning
af detta spörsmål skall jag be att få
erinra om det faktum, att under åren
närmast före den nya normalplanens tillkomst
de efter § 48 från folkskolan afgångnes
antal var stadt i ständigt sjunkande. Men
från och med 1890 - d. v. s. just det
år då nya normalplanen började tillämpas
- inträffade en vändning åt motsatt håll.
Antalet, som lämnat folkskolan med blott
minimikunskaper, har sedan årligen
tillväxt, och detta i en ganska oroväckande
grad. En bestämmelse, som medfört ett
dylikt resultat, kan omöjligt sägas vara till
gagn för folkundervisningen. Jag
instämmer alltså i hr Dalins resolutionsförslag.
Folkskolläraren Fridtjuv Berg i
Stockholm: Hr Thysell har låtit förstå, att det
skulle vara illojalt att kritisera
minimikurserna. Normalplanen är icke ens ett
lagförslag, ännu mindre en lag. För
öfrigt har det ansetts som svenska mäns
urgamla rätt att taga lagar och
förordningar under ompröfning utan att beskyllas
för att ej vara lojala. (Bravo.) För min
del tror jag, att de, som talat för
minimikurser, äro lika varmt brinnande för
folkundervisningens sak som j-ag och andra,
som talat mot. Särskildt vet jag detta om
d:r Lyttkens. De barn, som icke kunna följa
med, hafva under min 24-åriga
lärareverksamhet visat sig vara mycket få. Mot dessa
böra vi förfara mildt och barmhärtigt,
använda de hjälpmedel, inledaren antydt för
att intressera och utveckla dem samt icke
ställa stora examensfordringar på dem.
För öfrigt skola vi låta tiden verka.
Hr /. Thysell återtog sitt senaste
yrkande och instämde i förslaget om att
diskussionen skulle utgöra svar på frågan.
Öfverläggningen var härmed slut.
Efter framställda propositioner förklarade
ordföranden hr Dalins resolutionsförslag
vara med öfvervägande ja antaget.
Votering begärdes emellertid och
verkställdes genom handuppräckning, hvarvid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
