- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
585

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (622.) 29 november 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 48

SVENSK LÄRARETIDNING.

585

Den garanti, som skulle ligga i
lärarinnas klagorätt, är uppenbarligen äfven af
en mycket tvifvelaktig art. Oafsedt det
motbjudande i att föra process med sina
öfverordnade och oafsedt de kostnader och
besvär, som med allt processande äro
förbundna, så kräfves vid klagomål alltid en
viss lagbestämmelse, på hvilken den kla- j
gande kan grunda sina rättsanspråk.
Enligt kyrkomötets förslag skulle
kyrkostämman äga afskeda gift lärarinna, »då
skolans bästa finnes sådant kräfva», ett
uttryck så sväfvande^ att det lämnar öppet
rum för den mest vidsträckta
godtycklighet. Nu kan man visserligen mena, att
kyrkostämma ej kan finna skolans bästa
kräfva lärarinnans afskedande, så vida hon
ej befinnes oskicklig till eller försumlig i
förrättandet af sin tjänst. Men i så fall
skulle den af kyrkomötet påyrkade
bestämmelsen vara fullständigt obehöflig. Ty för
sådana fall har man till sitt förfogande §
32 i folkskolestadgan, hvilken som bekant
har följande stränga lydelse: »Skulle någon
folkskollärare befinnas oskicklig till eller

försumlig i förrättandet af sin tjänst–––-

må skolrådet äga att, efter föregången, i
skolrådets protokoll intagen men fruktlös
befunnen varning, skilja honom ifrån
befattningen såsom skollärare och den
därmed följande aflöningen.» Det har
visserligen från ett håll blifvit påstådt, att nu
anförda paragraf skulle afse endast
»uppsåtliga» försummelser, men detta är, såsom
hvar och en lätt finner, en tolkning, som
är gripen alldeles ur luften.

Nej, förhållandet är nog det, att
kyrkomötets flertal velat bereda kyrkostämmorna
möjlighet att afskeda äfven sådana
lärarinnor, som icke befunnits oskickliga till
eller försumliga i förrättandet af sin tjänst,
och att det därför begagnat det
mångtydiga uttrycket: »då skolans bästa finnes»
(d. ä. af kyrkostämmans fyrkinnehafvare
anses) »sådant kräfva». Men i så fall är
del svårt att se, hvad lärarinnans
besvärsrätt är annat än ett spegelfäkteri. Den
gifta lärarinnan är då helt enkelt
prisgif-ven åt godtycket.

De, som närmast skulle drabbas af detta j
godtycke, äro ingalunda de nu gifta
lärarinnorna. Den rättsliga- ställning dessa en j
gång förvärfvat, den bibehålla de för lifs- !
tiden, ty äfven om det af kyrkomötet fram- j
ställda förslaget skulle blifva Jag, så kan
dock denna aldrig erhålla tillbakaverkande
kraft. De, som omedelbarligen beröras af
den önskade bestämmelsen, äro de nu
ogifta lärarinnor, hvilka hvarken vilja
afsäga sig möjligheten att bilda eget hem,
såvida deras böjelse manar dem därtill, ej
heller sin genom lag tryggade rättighet att
arbeta i det kall, för hvilket de utbildat

Medelbarligen berör förslaget därjämte
lärarinnekåren i dess helhet - ja, genom
sina konsekvenser äfven lärarne. Om
syftet nämligen är, såsom inom kyrkomötet
antyddes, att kommunerna måtte få mera
»band» på sina tjänstemän (naturligtvis
endast de lägre), så finnes intet skäl,
hvarför man ej skulle önska äfven de ogifta l
lärarinnorna och lärarne försatta i samma l

ställning, hvaruti kyrkomötet velat försätta
de gifta lärarinnorna, och hvarur
småskolepersonalen förgäfves sökt arbeta sig upp.
Har man blott tagit ett steg utför det
lutande planet, så följa de andra sedan
småningom efter. En statens
folkskoleinspektör har ju på ett stort möte för några år
sedan offentligen yttrat, att en tryggad
rättslig ställning lätteligen gör läraren loj
och likgiltig, samt att han funnit många
odugliga folkskollärare men knappast en
enda oduglig småskollärarinna, hvilket han
ansåg bero på den senares osäkra ställning
i rättsligt afseende.

Att kyrkomötet, ehuru det till sitt
öfvervägande flertal består af tjänstemän med
en i nämda afseende vida mera tryggad
ställning än folkskollärarnes, dock i fråga
om dessa senare delat nu anförda öfvertygelse
om den rättsliga trygghetens ofördelaktiga
inverkan på nitet och dugligheten,
framgår såväl af dess beslut, som af flera
yttranden i den föregående diskussionen.
Liknande åsikter torde ock möjligen komma
att framställas af en eller annan bland de
öfverordnade myndigheter, hvilkas yttrande
öfver förslaget k. m:t kan finna skäl att
infordra.

Inom den kår, som genom personlig
erfarenhet har den närmaste kännedomen om
skolarbetet och villkoren för dess
framgångsrika bedrifvande, torde dock
tankegången vara en helt annan. Då det synes
önskvärdt, att äfoen dess åsikter och
önskningar måtte få göra sig hörda, innan
beslut fattas rörande det af kyrkomötet
framställda förslaget, och då detta bäst kan
ske genom den organisation, som inom
sig samlat det största antal lärare och
lärarinnor vid Sveriges folkskolor, får
Stockholms-kretsen härmed till centralstyrelsen
för Sveriges allmänna
folkskollärareförening hemställa, att densamma, så snart
lämpligen ske kan, måtte till föreningens
samtliga kretsar utsända följande fråga:

Anses det af senaste kyrkomöte f
ram-ställda förslaget om en förändring i
lärarinnornas nuvarande rättsliga
ställning kunna, i fall det blefve
förverkligadt, lända till folkskolans sanna
båtnad?

Stockholm den 18 november 1893,

Å Stockholms-kretsens vägnar:

Styrelsen.

FÖR DAGEN.

Ett nytt åskådningsmedel.

Ett museum för våp skolungdom.

På Djurgården i hufvudstaden har
nyligen en ny, högst ovanlig och intressant
sevärdhet blifvit för allmänheten
tillgänglig. På slätten nedanför det förut af oss
beskrifna friluftsmuseet Skansen reser
sig en särdeles egendomlig byggnad,
hvilken till det yttre starkt påminner om
de gamla norska s. k. siafkyrkorna.
Redan af benämningen Biologiska museet
kan man sluta sig till, att här måtte
finnas samlingar för studiet af det
organiska lifvet.

Vid biljettluckan erlägger man den
stadgade afgiften, l krona, och passerar
därpå en längre korridor fram till
byggnadens midt, där en trappa leder upp
till en plattform. Plär befinner man sig
helt plötsligt försatt midt i den verkliga
lefvande naturen. Med tillhjälp af plastik
och målningskonst har här
åstadkommits en i rundmålningsstil hållen
framställning af bilder från Skandinaviens
olika delar, från sydliga Sverige till
västliga och nordliga Norge; alltsammans af
den yppersta verkan, ja, så illusoriskt,
att man nästan tycker sig förnimma
hafvets brus blanda sig med vindens sus i
trädens kronor.

Åskådareplatsen begränsas rundtorn af
höga glasfönster. Bakom dessa befinna
sig landskapsbilderna, hvilkas närmare
partier utgöras af verklig*a föremål,
under det partierna längre bort mot
horisonten och fullständigt sammansmältande
med de förra äro framställda genom
natursceneriet afslutande målningar. Hela
rundelen är uppdelad i tolf sektioner
med hvar sin karakteristiska
landskapsbild. De särskilda landskapen äro dock
icke såsom uti en serie panoramabilder
genom väggar skilda åt utan öfvergå så
småningom och nästan omärkligt i hvar*
andra.

Det blir en turistfärd så god som
någon att under en middagsstund, då solen
står högst på himlen och ljuset rikligt
flödar in genom de väldiga takfönstren,
söka taga en orienterande öfverblick af
det hela. Här är icke fråga endast om
själfva landskapet, betraktadt ur
geografisk, geologisk, topografisk eller botanisk
synpunkt. I trädens grenar, på klippor,
vid hafsstranden och på hvarje liten
tufva ser man representanter af dessa
tusentals både bevingade och icke
bevingade väsen, hvilka utgöra den
skandinaviska faunan. Det är med undantag af
hafsdäggdjuren en nästan fullständig
samling af inom Skandinavien befintliga
däggdjur, fåglar och reptilier, hvilka här té
sig icke blott såsom man ser dem, då
de stå omsorgsfullt ordnade efter ett
zoologiskt system på ett naturhistoriskt
museum utan fullständigt i samma
situationer, som de intaga i det lefvande
lifvet. Så ser man individerna inom den
rika fågelvärlden sysselsatta med
sökandet efter föda, matandet af sina nyss
utkläckta ungar, rufvandet af äggen i sina
konstigt hopkomna bon eller gungande
i trädens toppar, medan de speja ut
öfver nejden. Särdeles imponerande äro
de väldiga »fågelbergen» högt uppe i norr
vid Ishafvets stränder, där
klippafsatser-na äro bokstafligen bekransade med stora
skaror af de många olika slag af
sjöfåglar, som i dessa ödsliga trakter bygga
och bo.

Går man uppför ännu en trappa,
kommer man till en öfre plattform, från
hvilken man har en öfverblick af
panoramats öfre partier och närmare kan
studera de fågelarter, som bygga sina näs- j
ten i trädens kronor.

Sedan denna brokiga mångfald af djur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:18:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free